lördag 30 juli 2022

Ett själsligt kapital

När jag var yngre så önskade jag att det skulle finnas ett provrum där jag kunde fått prova ut livet. Jag hade nog valt en större storlek hela tiden. Jag drömde mig bort till Stockholm, Göteborg. Några andra gator. Allt kunde bli möjligt där i provhytten. Jag trodde att jag skulle passa i något större. Men städer att växa i kan bli städer där man känner sig väldigt liten samtidigt. Det är lätt att tro att allt bara kommer ordna sig i en större stad, men plötsligt är man kanske ensam bland flera hundratusen. Allt blir bara ett inställt evenemang. Det är i grunden människor man växer med och utan dem stannar livet i växten. Drömmar blir kostymer man aldrig kommer passa i. 

Vi låg i soffan och spelade Candy Crush. Du hade gett mig 30 liv precis. Små gester i vardagen. Utanför så ryckte vinden av halsen på lyktstolparna. Du bad mig följa med ut på promenad. Det är lätt att fastna i notiser och särskilt såna om att hitta, helst snabba, lösningar för olika känslor. Man glömmer lätt att alla inte söker efter snabba lösningar. Ibland är det skönt att bara synliggöra allt. Låta allt vara en stund. Ibland blir jag mest trött på samhället, tänkte jag. Det vanligaste nuförtiden är att få reda på vad en människa är för något och sen koppla allt som hen gör och säger till vad den är. Sen att varje människa i grunden styrs av flera olika saker och också är flera saker än en spelar inte särskilt stor roll. Jag tror inte vi närmar oss varandra i den tid vi lever i. Vi fjärmar oss från varandra. Ge mig känslor och åsikter som inte genast hamnar på löpbandet. Vi kan väl tänka igenom allt ett tag till? 

Vi gick ner till havet och badade, trots regn som låg och solade i luften. Jag hade huvudet mot vågens nacke. Ibland är sommaren vänlig. Jag hade precis börjat ett nytt jobb. Ofta glömmer man bort att bara vara människa är ett heltidsarbete. En renovering som aldrig riktigt tar slut. När man är klar med köket så rasar badrummet in. Det är som när sommarens byggnader raseras av att hösten springer in. Jag har alltid känt mig osäker när jag börjar något nytt. Det är som att mingla med 6 stycken presidenter. Den känslan. Jag föddes en måndag. Men det är inte bara därför jag känner mig som ett måndagsexemplar, tänkte jag. Samtidigt är det kanske enklast att snubbla över sina egna mållinjer. Det är man själv som ställer högst krav. Ibland känner jag att jag hade behövt ökad bemanning i min kropp. Ett själsligt kapital. 

Jag har sällan strävat extremt högt. När jag för ett tag sedan spelade yatzy och lyssnade på Lena Nymans Min himlakropp kände jag att jag inte behövde så mycket mer. Strävan efter ett evigt växande mer biter inte på mig. Inte det minsta. Vi la oss på marken. Gräset torkade bort regnet från pannan. Luften hade sprungit ur mig. Solen lade korsord över våra kroppar när vi låg där på filten. Du hade precis gått den vanliga slingan genom mig. Förbi gläntan, förbi barndomen som fortfarande betade i mig. Ibland satte den i halsen. Det är inte alltid bra att se tillbaka, tänkte jag. Vem vet vad en springer tillbaka till. Vad man hämtar i elden. Kanske är det bra med obesvarade samtal ibland. Oskar, du har åtta missade samtal! Än sen. Det får vara så ibland. Kanske behöver man inte alltid ringa upp. 

Solen tittade återigen fram genom molnen. Det var en sån dag då himlen försökte låtsas att den inte var på väg att bryta ihop. Jag har själv såna dagar - men vem har inte? Ibland är vi som två årstider som avlöser varandra, tänkte jag. Du är som sommarens första dag när jag hänger fast i en regndroppe. En kraftig vind.

Vi sätter väl alla finkläder över vårt mörker. Över vår osäkerhet. Blygheten får en slips, det osäkra en klänning. Det är i ensamhet som min osäkerhet växer snabbast. Mitt mål när jag gick ner i arbetstid var att bygga relationer. Osäkerheten finns så klart kvar ändå, men det finns något så fint i att hitta trygghet i olika relationer. I nya miljöer så får byggnaderna mina vänners drag. Det gör det enklare att vandra där. Det är människor jag är villgänglig med och de känner samma sak. Och jag tänker att vi inte söker efter snabba lösningar. 

Det finaste i livet är det som får växa fram. Vänskap. Kärlek. Det är kanske en bra grund för relationer, man kanske gör som när man köpte kläder som ung. Man köper några storlekar större och får något man kan växa i. Det är fint med relationer som inte från början har någon utsatt takhöjd, som inte har någon färdig ritning. Människor att växa med, helt enkelt.

fredag 29 juli 2022

Musikminne från Bradley Campling


För en vecka sedan släppte brittiska artisten Bradley Campling den finfina duetten Another day, där han delar mikrofonen med Viktoria Sunshine. Senast vi hörde från Bradley var det i dansanta Stuck in time, men här, i Another day, sänks tempot. Men låten är fylld av känslor och det finns både en sorg och en skönhet som går att ta på. Idag gästar Bradley bloggen för att berätta ett musikminne! 

My first music memory was probably around the age of 4 or 5, when I got my hands on my sister’s Walkman. I grabbed the first cassette I found on the way out of her room and retreated into my bedroom. I remember sitting on my bed, plugging in the earphones and the second I hit that play button, the world around me switched off. I remember closing my eyes, listening to every instrument, tapping along with my hands and imagining myself singing along with them. From that moment, Blue and their song All rise went everywhere with me and from there my passion for music grew and I expanded my musical collection as the years went by. 

Artists like Jason Mraz and his song I’m Yours inspired me to first pick up the acoustic guitar, Glen Power, drummer from The Script ignited my passion to learn the drums and 30 Seconds To Mars influenced me to perform on stage. I will never forget the first feeling of being inspired and it wont be my last. 

Music to me is not only an escape from the real world but a way to express how you feel without having to talk about it. There’s a song for every moment out there, and its forever growing. Music inspired me and helped me grow throughout my life, and now it’s my turn to inspire others and be that one song to change theirs.

/ Bradley Campling

Lyssna på Another day här nedan!

Norregård - Farväl


Smålands-duon Norregård spelade nyligen på Larmtorget i min barndomstad Kalmar. 19 juli var de supportakt till Medina. Jag intervjuade dem 2021 i samband med att deras debut-EP Smutsigt, snyggt och jävligt bra släpptes. 

I år har de tidigare släppt popdängan Hybris och idag släpper de singeln Farväl. Det är en singeln som tar avstamp i ett brustet hjärta, en avslutad relation. Med rader som ”Jag tror du försvinner ur mitt liv igen” och ”Jag lovar att jag aldrig kommer tillbaka”. Det fanns drömmar om hur livet skulle bli, hur parets barn kunde leka med grannens barn - men vad är de drömmarna värda nu när allt försvunnit bort? 

Det är en väldigt fin ballad som är som allra starkast i slutet, när det gång på gång upprepas att allt är försent. Så starka känslor. 

Lyssna här nedan!

tisdag 26 juli 2022

Siiri - Morning train


Siiri Nilsson, bosatt i Sundbyberg utanför Stockholm, släpper musik under namnet Siiri. Det har blivit ett antal singlar i år. Morning train, den senaste, är den femte i ordningen. Jag har själv imponerats stort av årets singlar. Jag påmindes lite om en Dolores O'Riordan som gått in i en elektronisk och lite mystisk bana i singlarna Like the back of my hand och I'm lost. Jag uppskattade inte den lite mer rockiga ljudbilden på singeln Once you’re here lika mycket, men allt föll på plats i live-versionen, som också den släpptes som singel, där Siiris röst lyftes fram mer. Inramningen med närmare känslor passade bättre i mitt tycke. Ibland slår tyngd i rösten hårdare än ett tyngre sound. 

Morning train är en singel som badar både i frihet och vemod. Här är det elektroniska utbytt mot ett mer folkpoppigt sound. Texten snuddar vid att man inte ska slänga bort sina drömmar och istället tro på sig själv och på det man drömmer om. Den folkliga melodin är vacker och inbjudande och Siiri har en röst som verkligen bör lyftas fram. Den blir verkligen ett extra instrument, som bär på mycket värme.

Lyssna här nedan!

söndag 24 juli 2022

Musikminne från Emelie Ingrid


Emelie Ingrid från Jönköping släppte många fina singlar förra året. Både Varje minut och Jag ska älska dig bar på mycket känslor, och utvecklades till starka känsloladdningar i bröstet. Vackert. Nu är Emelie aktuell med singeln Ovanför molnen och det starka och känslosamma fortsätter här. Låten andas stilla till en början, för att sedan hämta mer kraft och låtens text bär en när man har det tungt, kramar om och skänker hopp i en tuff tid. Idag gästar Emelie bloggen för att berätta om ett musikminne! 

Ett fint musikminne som jag bär med mig, är inför julen 2020, då jag skulle ha en julturné som blev inställd pga. coronapandemin. Sedan utvecklades detta till något positivt då vi fick möjligheten, återigen pga. pandemin, att få spela in hela julkonserten på Spira, Jönköpings konserthus. 

Det var en häftig känsla att få ha ett riktigt filmteam för första gången. De filmade vår egna julkonsert & där sjöng jag min första singel, julsången Heliga natt, live för första gången. 

Det var extra speciellt eftersom det är min första egenskrivna låt som jag släppt på Spotify. Det var en speciell känsla att få sjunga den på Spira och att sedan få se hela konserten digitalt i efterhand. Coronapandemin ställde till mycket besvär för oss sångare och musiker men öppnade också upp nya möjligheter digitalt.

/ Emelie Ingrid 

Lyssna på Ovanför molnen här nedan!

Magnus och Lugnet - Se mig


Magnus och Lugnet är Magnus Lehtos projekt och i projektet har han utforskat olika stilar och tempon. Senaste singeln heter Se mig och det är den tredje singeln i år. De tidigare, Stormen och Närkontakt med döden har varit mer stillsamma, medan vi här möts av punkig rock, som hade kunnat återfinnas på den gamla samlingsserien Definitivt 50 spänn. Magnus har i låten samma raspiga stämma som Ulke (Strebers / Dia Psalma) och låten har en smittsam refräng. 

Låten behandlar bekräftelsebehov och psykisk ohälsa. Behovet att bli sedd och bekräftad i en flyktig värld där allt ska gå så snabbt som möjligt. Det är lätt att känna sig otillräcklig. 

Överlag gillar jag Magnus musik och hans utforskande av stilar. Texterna är bitvis fantastiska och det finns en stor tyngd i det han gör. Jag ser nog Se mig som den starkaste låten hittills. Jag gillar energin i den och raspigheten i Magnus röst passar både honom och låten perfekt.

Lyssna här nedan!

Ida Grattes Visor inga ord (Filmen)


Jag kallade Ida Grattes debutalbum för ett genuint mästerverk och Visor inga ord är verkligen just det. Det var förra årets bästa album och det är ett album som jag önskar att jag hade haft med mig när jag växte upp i Kalmar. Idas ord blir både en trygg plats och en nyckel till att öppna upp hjärtat och låta allt komma ut, som varit instängt. Man ska inte hålla inne sig själv. Flera olika stadier av en relation skildras. Olika nyanser av ett liv. Kärleken till musiken. Att leva för det som bränns - ända till det exploderar. De starkaste låtarna för mig är Störst av allt, Bara en gång till och titelspåret. En fantastisk trio av toner och känslor. 

Nu har albumet blivit till en lång musikvideo eller till en slags kortfilm. Ett filmatiserat album, helt enkelt. Från relationens början till eftertänksamhet då relationen nått sitt slut. Filmen hade biopremiär på Victoria på Södermalm i Stockholm, där Ida själv bor nuförtiden och sen en vecka tillbaka finns den att beskåda på Youtube. Tillsammans med filmskaparen Simon Pettersson, produktionsbolaget Harvest Film och hela filmteamet, som bestått av ca. 50 personer. gick projektet i mål. 

Filmen är både en lekfull och tydlig skildring av relationen där Idas texter blir till replikerna. Vi bjuds på fina Stockholmsvyer och en känslosam explosion. Ibland är det inre explosionerna de tydligaste. De är visor inga ord.

Se filmen här nedan!

torsdag 21 juli 2022

Musikminne från VALDIS


Pianodrivna balladen story for you bjuds vi på av isländska artisten VALDIS. Jag föll verkligen för hennes förra singel, Onto you och Piece of you, som släpptes 2021, var som gjord för att dansa in sommaren förra året. I story for you sänks tempot men känslorna är tydliga. En vacker låt om hur livet förändras med tiden och hur man saknar den man var förr. Idag gästar VALDIS bloggen för att berätta om ett musikminne, kopplat till Ariana Grande!

I travelled with my family to Scotland in 2015 to go to Ariana Grande‘s "Honeymoon Tour". My mom and I went together to the concert, which was held at the SSE Hydro arena. We had VIP backstage passes and got to meet Ariana before the concert to chat and take pictures. 

She was so nice and surprised that we had travelled from Iceland to come and see her. It was my first big concert and a dream come true. I remember thinking after the show "Wow. I want to do that!"

/ VALDIS 

Lyssna på story for you här nedan!

söndag 17 juli 2022

Musikminne från Nicole Cassandra Smit


Svensk-Indonesiska artisten Nicole Cassandra Smit har släppt ett av årets bästa album, ett album som är som tre akter ur ett liv, kantad av alla slags känslor. Kärlek, smärta, sorg - med toner av experimentell jazz, soul och R&B. En låt som Lily of the valley påminner mig om ödsliga nätter på Karl Johansgatan när jag gått hem och en granne spelat jazz med öppet fönster. Något ödsligt men som fyller själen på samma gång. Mäktigt och skört. En strålande debut. Idag gästar Nicole bloggen för att berätta om ett musikminne!

När jag skulle välja ut ett musikminne så valde jag ett "nytt" minne från Oktober 2021 när jag såg Ane Brun i Glasgow. Det var första konserten jag varit på sen pandemin började. Ane Brun och hennes band var otroliga. Det var första konserten på deras turné också. Energin som strålade ut fram och tillbaka mellan dem och publiken var överväldigande. 

Alla på scen verkade så glada att kunna komma ut på turné igen och vi var glada att kunna njuta av livemusik igen. Utöver hela upplevelsen påmindes jag om alla härliga konserter jag hade varit på i Stockholm, inklusive Ane Brun som jag har sett flera gånger hemma. Första gången jag såg henne var på festivalen Accelerator 2007. Detta var dock första gången jag såg henne med ett fullt band och det blev en stor inspiration för hur jag valde att bygga mitt band för mitt eget albumsläpp. 

/ Nicole Cassandra Smit 

Lyssna på Third in line här nedan!

torsdag 14 juli 2022

Musikminne från Linnéa Englund


Linnéa Englund från Hofors har släppt ett antal covers på Ted Gärdestads låtar, bland annat på den fantastiskt fina Ge en sol. Linnea fick i tonåren reda på att hon har diagnoserna Bipolär sjukdom och Aspergers syndrom och har med tiden försökt hitta verktyg för att leva ett så bra liv som möjligt. Ett av verktygen har varit och är musiken. Nu är hon signad på CRS Records och håller på att spela in eget material i detta nu. Idag gästar hon bloggen för att berätta ett musikminne!

Jag lämnade hemorten Hofors för studier på musikutbildningen Brunnsvik Creative Music i Borlänge under hela 3 år. Där fick jag efter många år av kamp med psykisk ohälsa förverkliga drömmar som jag sedan länge haft. Nämligen att få tolka låtar ur Ted Gärdestads älskade låtskatt. Redan som litet barn spelades Teds musik varm i hemmet och den musiken har kommit att betyda mycket för mig genom livet.

Men så i tonåren fick jag diagnoserna Bipolär sjukdom samt Aspergers syndrom. Det var något som för vände upp och ner på hela tillvaron för mig. Jag kände att det här ville jag inte ta till mig och tyckte det var väldigt jobbigt, men med åren har jag insett att det är så här mitt liv ser ut och då måste jag lära mig att hitta verktyg så att jag kan leva ett så bra liv som möjligt.

Så när drömmen äntligen blev sann och jag kom in på musikutbildningen i Borlänge hösten 2018 så hände en hel del. Jag spelade in tolkningar av Teds låtar Ge en sol och Låt kärleken slå rot som jag sedan släppte i juni 2019 på Spotify och ett flertal andra streamingtjänster. Under hösten 2020 började arbetet med att tolka en ny låt av Ted, nämligen Angela. 

I April 2021 blev jag signad av skivbolaget CRS Records i Hedemora. Ännu en dröm som jag haft sen länge blev sann. När Stefan Bergfeldt, skivbolagets chef, signade mig blev jag så glad. Vi har en väldigt fin kontakt och han bryr sig om mig. Han kommer alltid med bra tips och idéer och jag ser att jag kan få den hjälp och push som jag behöver. 

Via det nya skivbolaget släppte jag tolkningen Angela i juni förra året. Jag var med i ett flertal lokala tidningar och radiostationer i Gästrikland och Dalarna och andra beskriver mig som väldigt driven. Vill jag uppnå något så ger jag inte upp i första taget.

Nu är jag aktuell med eget material där jag helt bytt genre. Det är mer dansband och raggarmusik nu som ni har att vänta er från mig och det är också sån musik jag lyssnar mycket på själv, skulle jag säga. Just nu spelas instrument in till de två nya låtarna och jag ska snart spela in sången. Så inom en snar framtid tänker jag att jag ska kunna släppa de nya låtarna. 

Ge aldrig upp dina drömmar, för se på mig! Jag är en tjej på nu 31 år som haft många kämpiga år bakom mig och här står jag idag med skivkontrakt, singlar och ny musik på gång.  Jag hoppas att ni gillade att läsa om mig och min livsberättelse. Varma kramar!

/ Linnéa Englund 

Lyssna på Linnéas tolkning av Angela här nedan!

söndag 3 juli 2022

KKPA - Pestens tid


Punken räddade mig till stor del när jag växte upp. Det finns mycket spärrar och hinder när man växer upp. Både i mindre och större städer. Ofta ter de sig lite olika bara. Vad som ses som okej just där och vad som inte ses som okej. När jag såg Strebers på Hultsfred 2003 och Asta Kask året därpå så kände jag att jag hittat hem i mig själv. Hittat den där gemenskapen jag sökte. Den där gemenskapen som man aldrig riktigt ska eller kan ta för givet. Det hade brunnit i våningen högst upp en stor del av min uppväxt, men nu fanns det något som släckte den där elden, som lugnade oron i huvudet. Hemma fanns punksamlingar jag hade fått från min bror, Definitivt 50 spänn fick mig att upptäcka nya världar. Det var allt från Charta 77, Strebers, Big Fish till Radioaktiva Räker. Fantastisk musik än idag och även om den svenska punken lever i en mer undanskymd tillvaro idag så finns fortfarande lågan kvar. 

Punkbandet KKPA bildades i början på 90-talet och släppte det självbetitlade debutalbumet 1997. De splittrades några år senare men är sedan 2010 aktiva igen. Det har blivit en hel del medlemsbyten och idag består bandet av Martin Hansson, Ztikkan Blomberg, Mathias Engman och Martin Wegren. Jag vet inte hur stor del Ztikkan, från tidigare nämnda Strebers, har i att det nya albumet Pestens tid låter mer folkmusik än tidigare, men så är det i alla fall. Tydligast blir det i titellåten och i duetten En riktig man där Jenka Jenkins från Vet Hut bidrar på ett fint vis. 

Överlag är albumet melodiöst och tungt på samma gång (rå-melodiöst!) och det är inte främst folkmusiken som dominerar. Långt därifrån. Strebers blev ofta omskrivna på grund av sina folkmusikinfluenser men bandet var förstås mycket mer än så och i alla genrer blir det lätt att man söker sig blind efter olika referenser och glömmer artisters egna identitet. Absolut finns det bitar av Strebers i hur KKPA låter men det är samtidigt något eget, som byggts från och till under många år. 

Texterna rör sig både kring rasism och pandemin som var. Samtidigt blir det även lite mer lättsamt, i låtar som Glad i hågen och avslutande Plüra är guld - men det är i allvaret bandet når längst. Texterna är, generellt, strålande och låtar som Tidsmaskin längtar jag efter att få höra live, bröstkorgen är tom efter refrängen. En sån fantastisk härlig energi. I Glad i hågen påminns jag om Winnerbäck i verserna. Det är som en punkig visa. Kanske hade den fungerat ännu bättre helt akustiskt, dock. 

Texterna bär på mycket sorg. Främst över världsläget, men även kring ämnen som ensamhet. Pandemin nämns som sagt i Pestens tid och att vi är så belånade idag lyfts fram i Belåten. Miljön tas upp i starka Vi brinner och det är verkligen så att individer förväntas att både källsortera och konsumera på. Köra på så att det ryker. Allt är dubbelt. Vi förväntas vara både medvetna och samtidigt konsumera för pengar vi inte har, belåna oss så att samhällsekonomin fortsätter att öka i snabbast möjliga takt. En riktig man rör sig kring mansrollen och att det är en ganska ensam tillvaro. Den kanske ofta stoltserar men för vem egentligen? Kvar finns bara förlorare som varken ändrar sig eller växer upp. Sorgligt på många sätt. 

Överlag är detta ett utmärkt album som visar hur mänskliga svårigheter och samhällets svårigheter hör ihop. Det är en både arg och tung skiva men som stundtals lyfter fram något mer lättsamt. Och jag minns tillbaka till min uppväxt i Småland och jag känner att även KKPA hade känts som en hand genom mörkret, ett försvar mot allt tungt. 

Lyssna här nedan!

fredag 1 juli 2022

Victor Brodin - Growing into your man


Victor Brodin, bosatt i Falun där han även pluggar Audiovisuell produktion, debuterade 2017 med singeln Dance with me. Sedan dess har det blivit ett antal singlar, där bland annat Wake my emotions har uppmärksammats, med sin text om psykisk ohälsa. Victor har själv varit drabbad och han har berättat om musiken som en slags terapi. Förra året släppte Victor singeln Battle in my head och i slutet på april återvände han med singeln Growing into your man, där även en tillhörande video nu släpps. 

Låten är en soulig ballad med mycket känsla och videon förstärker det. Det sköra möter hoppet. Rädslan möter kärlek. Victors röst skiner starkt och tilltalet är personligt. Överlag tolkar jag många av Victors låtar som inre strider mellan det han vill nå och inre spärrar som stoppar upp. Otillräcklighet. Men samtidigt bär hans röst på mycket hopp. Han låter känslorna synas och bara det är en lång bit på vägen. Mycket starkt.

Lyssna här nedan och kolla in den fina videon!