Nelly Malou hörde vi senast på singeln Take a snack. Texten, om en destruktiv relation och om att vara ”för mycket” och tvingas dämpa det på olika sätt, berörde djupt och låten, som både tände och släckte ljusen i rummet, är en av Nellys allra bästa. Där texten släckte ned så tände musiken upp och tog med en ut i natten. Den bästa musiken kommer ur både mörker och ljus, ofta samtidigt. Nelly är bra på det där och jag måste säga att mycket av den bästa musiken nuförtiden kommer från Dalarna. Det finns sedan innan en stor musikskatt där och utan tvekan så kan jag säga att den skatten bara fylls på.
För några år sedan tolkade Robyn Jag vet en dejlig rosa och nu gör Nelly samma sak. Själv har jag alltid tyckt mycket om svenska gamla folkvisor och jag uppskattar verkligen när de förs vidare, gärna i nya kläder, nya detaljer. Glädjens blomster, Uti vår hage och Jag vet en dejlig rosa är alla fantastiska visor som aldrig får sluta upptäckas.
Nellys version visar först av allt att hon verkligen har en fantastisk röst. Jag gillar hur rösten sakta drömmer sig fram i början och skapar just ett sådant landskap. Det är stillsamt och väldigt vackert. Efter en knapp minut kläs ytterplaggen på, låten blir större och växer till en mörk popvisa i elektroniskt skrud. Jag tycker verkligen om när mörkret slår ned i låten gång på gång och pulserar hårdare och hårdare samtidigt som Nelly sjunger ”som längtar till varann.” Det blir en väldigt fin blandning av det traditionella och moderna, mellan det sköra och det starka mörkret som tar sig in i låten. Det är en folkvisa som tar sig ut på dansgolvet och som gör det alldeles strålande. Nelly och producenten Jesper Ohlson bevarar verkligen det melankoliska i låten, samtidigt som de penslar just melankolin i modernare färger.
Lyssna här nedan!
