fredag 3 april 2020

Musikminne från A.W

Foto: Sherko Wehby 

Idag gästar Aran Wehby, som går under artistnamnet A.W, bloggen och berättar om ett musikminne. Dagen till ära släpps det även en musikvideo till låten Försäkringskassanupproret. 

Min spelning i Mellerud var häftig. Jag åkte med sångerskan Angelica och gitarristen Nicholas som spelar i bandet All My friends Are Stars. Det var strax efter att jag och Angelica Peralta hade vunnit musiktävlingen på Barleys food factory. Vi vann 1000 kr som kvällens bästa akt. Så det ena ledde till det andra. Spelningen var helt akustisk och vi vandrade med publiken in i skogen tills vi kom till ett berg där vi spelade för dem. På kvällen gick vi ner till en fiskrestaurang och åt goda fiskburgare. Vi  bodde på ett riktigt vackert vandrarhem där vi hade en fin utsikt över havet. På morgonen fick vi en väldig god frukostbuffé samt betalt för giget.  

Se videon till Försäkringskassanupproret här nedan! 

"Jag vill helt enkelt skapa musik som representerar livet i alla dess former"

Foto: Marina Marison

Robert Nord och hans soloprojekt Deeder släpper idag debutsingeln Motivation och det är ju passande i dessa tider då vi verkligen behöver så mycket motivation som det bara är möjligt - om inte mer. Här nedan berättar Robert om sig själv, sina favoriter när det kommer till musik och så klart om singeln och vad som ska komma framöver. 

Hur skulle du beskriva dig själv? 
- Jag kallar mig Deeder. Jag är en musiker, singer-songwriter, mixare och producent från Stockholm. Jag skapar sin musik helt själv från sin hemmastudio i Hässelby. 

Hur skulle du själv beskriva ditt sound? 
- Musiken kategoriserar jag simpelt som poprock. Sen händer det att jag slänger in lite alternativa influenser men försöker oftast att skriva poppiga melodier. Jag har en tendens att skapa mycket ljud och effekter då jag har den möjligheten och gillar det. Eftersom gitarren är mitt huvudinstrument och även mitt favoritinstrument så innehåller alla mina låtar gitarr i någon form. Ofta är det via gitarren jag börjar skriva låtar. Låtskrivandet handlar oftast om alla frågor och tankar som finns i mitt huvud, vilket resulterar i alla typer av känslor, allt från förtvivlan till hoppfullhet. Eftersom jag själv har använt musik som en vägledare och stöd för att tro mer på mig själv i mitt liv så försöker jag ofta ha en röd tråd att skapa sådana känslor. Jag vill helt enkelt skapa musik som representerar livet i alla dess former. 

Din första singel heter Motivation, berätta om den! 
- Motivation handlar om en strävan efter motivation, syfte och riktning med livet. Texten utforskar vad som händer, vilka tankar och känslor man har innan man når just detta. Jag skrev låten av just anledningen att jag ville ha mer motivation i mitt liv. Varför jag skapade Deeder var för att få mer motivation, därav var Motivation en perfekt start som första singel. Förhoppningsvis sänder låten en hoppfullhet till lyssnaren. Men som alltid är det en öppen och relativ fråga vad låten innebär för just en själv. Detta görs i en form av dansvänlig Poprock med mycket ljud och element för att förstärka känslorna. 

Vad i livet får du motivation ifrån? 
- Precis som jag skrev ovan så är det främst att ha ett syfte och riktning med det man gör. Därav har jag snöat in i musik som jag gjort då jag har märkt att jag får sån rejäl motivation att göra detta! 

Var kommer namnet Deeder ifrån? 
- Om jag ska vara helt ärlig så kommer det från namnet på en karaktär jag skapade i World of Warcraft 2008 någon gång. Jag kommer ihåg att jag tänkte länge på vad den skulle heta och så kom jag på Deeder och tyckte det var ett härligt namn. Så det har hängt med sen dess. Så när jag började tänka på att skapa ett soloprojekt inom musik så har det sen länge varit självklart att namnet skulle vara Deeder. 

Är det ett album på gång också? 
- Inget på G just nu men det är absolut en framtidsplan och ett mål som jag vill uppfylla. 

Vad var det bästa och det sämsta med att växa upp i en liten stad som Kristinehamn? 
- Det bästa är nog den här lugna känslan som finns i småstäder, man stressar inte i onödan. Vilket egentligen passar mig bättre då jag är en ganska lugn person av mig. Sämsta är nog mindre möjligheter i form av jobb och aktiviteter. 

Kan du tänka dig att flytta tillbaka så småningom? 
- Man ska aldrig säga aldrig. Men kan tänka mig Karlstad i så fall om man nu pratar om Värmland. 

Vilka skivor låg du och lyssnade på hemma under skolåren? 
- Jag började främst lyssna på musik i stor omfattning när jag skaffade Spotify vid 13-14 års ålder någon gång. Så aldrig haft så mycket fysiska skivor. I början var det mest gammal rock jag lyssnade på och som skapade mitt intresse för musik och att börja spela gitarr. För att lista några betydelsefulla album: 

Kiss - Rock And Roll Over. Enligt mig deras bästa studio album. Perfekt skön härlig rock helt enkelt. Mr. Speed är deepcut som nog är favoriten på plattan. 

Savatage - Hall of the Mountain King. Ett väldigt spännande band som har en grym varierad diskografi. Låten Hall of the Mountain King måste man nog ändå välja som favorit. 

Soil - Scars. Ett av de band som gjorde mig mer intresserad av den hårdare och modernare sidan av Rock. Låten Breaking Me Down var den som introducerade mig, vilket jag hittade i en gammal World of Warcraft-video. 

Pantera - Cowboys From Hell Finns nog inte så mycket att säga om Pantera som inte redan är sagt. Helt otroligt band och vilket inflytande de har haft inom musikvärlden. Cemetary Gates är favoriten med anledning att jag får gåshud varje gång jag lyssnar på den. Främst textraden "Well I guess you took my youth away and gave it all away" som får mig varje gång. Sen dess har jag breddat mig ganska rejält med vad jag lyssnar på men som för många så lever det från ungdomen kvar. 

Vilken var den första skivan som betydde väldigt mycket för dig? 
- Det är nog de som jag nämner ovan egentligen. Och det är KISS som har betytt mest för mig. Vilket har satt sig i mitt sätt att skriva låtar även om musiken skiljer sig. För att nämna ett annat album med dem, skulle jag vilja säga Creatures Of The Night. Vilket enligt mig har de bäst inspelade trummorna rent ljudmässigt. Lyssna på I Love It Loud med ett par bra högtalare eller lurar. Trummorna är gigantiska! 

Om du skulle lista 5 låtar alla borde ha på sina spellistor i vår, vilka skulle det bli då? 
 -Självklart Motivation med Deeder! Men om jag ska välja med andra artister, så väljer jag 5 låtar som jag lyssnat på väldigt mycket på senaste tiden. Annihilator - Sounds Good To Me, Sam Fender - The Borders, Queen - '39, Jim Jidhed - Snart kommer natten, The The - Uncertain Smile och för att nämna en extra så vill jag säga Pantheon med Candide Baby, där jag är delaktig låtskrivare och spelar gitarr. 

Nämn en låt som du önskar att du hade skrivit! 
- Run To You med Bryan Adams. Tycker att den verkligen definierar en perfekt Poprock-låt. Den har allt man vill ha inom den genren! 

Har du något favoritklipp på Youtube som du återkommer till gång på gång? 
- Kanske inte ett specifikt. Men ett tema är att jag brukar alltid sätta igång lugnande musik/ljud via Youtube i högtalarna när jag ska sova. En rekommendation till alla. 

Coronaviruset påverkar ju alla människor på olika sätt. Hur har det påverkat dig? 
- Jag jobbar hemifrån just nu 100%, så blir väldigt mycket tid inomhus. Sen blir man såklart bombarderad med information hela tiden. Så absolut blir man påverkad. Jag försöker ha mindsetet "gilla läget" och göra det bästa av situationen. 

Många artister har börjat streama små konserter via sociala medier, är det något som du också skulle kunna tänka dig att göra? 
- Absolut, det är ett perfekt tillfälle! 

När du inte sysslar med musik, vad sysselsätter du dig med då? 
- Jobbar som IT-konsult/ingenjör. Annars är det träning så gott det går samt kolla på fotboll. 

Vilken samhällsfråga tycker du borde uppmärksammas mer? 
- Filosofi och meningen med livet kan jag tycka. Tror att Coronakrisen kommer ge detta ett lyft. Att man börjar fundera på vad som verkligen är viktigt med ens liv. 

Till sist, om du fick drömma fritt, hur skulle framtiden se ut då? 
- Det skulle vara grymt om jag fortsätter att göra musik. Ett mål är att skapa det där albumet som är nyskapande och att bli ihågkommen för det.

Du kan följa Deeder på Facebook här och på Instagram här. Lyssna på Motivation här nedan!

fredag 27 mars 2020

"Vi skulle beskriva albumet som en väldigt mörk plats, nästan på gränsen till post-apokalyptisk"

Foto: Amanda Jonsson

Verkligheten är en duo som debuterade 2018 med singeln Ta mig hem. Bandet består av Edwin Ekstedt och Filip Lundgren. Deras gitarrdrivna pop är medryckande med starka melodier och poetiska texter som fastnar. Idag släpper de debutalbumet Låt oss falla tillsammans och här nedan berättar duon om musiken.

Hur lärde ni känna varandra? 
- Vi gick på samma folkhögskola där vi båda gick låtskrivarlinjen och fann varandra i vår kärlek till svensk indie. 

Hur kom det sig att ni valde namnet Verkligheten? 
- Vi hade från början bestämt oss för ett annat namn, men vi upptäckte att det hade blivit taget precis när vi skulle släppa vår första låt. Vi får, såhär i efterhand, tacka bandet som stal vårt namn eftersom att vi behövde rätt lång tid på oss att komma fram till Verkligheten, och under tiden hann vi också skriva bättre låtar. Själva namnet kommer av att Filips flickvän gjorde om texten till en låt och sjöng då “Verkligheten” gång på gång vilket satte sig i våra medvetanden. 

Hur skulle ni själva beskriva ert sound? 
- Skitig, gitarrbaserad indie-pop med punk-influenser. 

Hur ser processen ut, från idé till färdig låt? 
- Det börjar oftast med att Edwin kommer med en grundidé till studion där vi sedan skriver färdigt låten ihop. Låtskrivandet och produktionen går oftast hand i hand under processen. Ofta brukar mycket från demo-inspelningen vara kvar till slutproduktionen eftersom det brukar vara svårt att lyckas återskapa den ursprungliga känslan. 

Om ni skulle beskriva albumet som en plats, vad är det för plats och hur mår människorna där? 
- Vi skulle beskriva albumet som en väldigt mörk plats, nästan på gränsen till post-apokalyptisk, där människorna kanske inte mår superbra och där hoppet inte längre finns. 

Har ni själva någon favorit från albumet? 
- Det är svårt att säga eftersom vi känner starkt för alla låtarna men om vi skulle behöva välja så säger en av oss: Början på slutet och en av oss: Vi hade tid, antagligen för att de är de senaste vi skrev. 

Vad var roligast respektive svårast under arbetet med albumet? 
- Det roligaste är alltid att dra igång arbetet, och det svåraste är slutfasen med alla smådetaljer som det kan vara svårt att nöja sig med. 

Jag fastnade mycket för låten Slutet, berätta mer om texten till den! 
- Slutet handlar om frustrationen av att stå och se på medan mänskligheten förstör världen bit för bit utan att bry sig om konsekvenserna. Texten kom till ur vår egen ångest och osäkerhet kring hur framtiden kommer se ut. Kommer det ens finnas något kvar för oss? Finns det något att se fram emot om allt i slutändan ändå kommer försvinna? 

Omslaget är lekfullt och snyggt och gjort av Amanda Jonsson. Vad vill ni symbolisera med det? 
- Amanda har gjort de flesta av våra omslag, och när vi skulle ha ett omslag till albumet hade vi lite tankar på hur det skulle se ut. Sedan fick vi några förslag, och ett utkast på det omslaget som vi till slut valde med texten “Fattar att ni inte kommer vilja ha ett bokmärkesomslag. Men här är min dröm. Var tvungen och mådde mycket bra när jag gjorde det.” och vi kände båda två att det var helt rätt. Omslaget fångar på något sätt, som är svårt att förklara, hela känslan på albumet. Lika delar ångest och lekfullhet. 


Foto: Amanda Jonsson

Vilka känslor vill ni förmedla till lyssnarna, live och på skiva? 
- Vi vill, trots våra deppiga texter, förmedla hopp på något sätt. En gemenskap i ångesten och känna trygghet i att vi och våra lyssnare inte är ensamma. 

Ni bor båda i Stockholm, vad gillar ni mest med stan? 
- Det finns alltid någonting att göra, och sen är det ju en väldigt vacker stad att bara gå runt i. 

Här i Göteborg har klassiska livescener som Jazzhuset (senare Hoki Moki) försvunnit och platser som Liseberg får större och större bokningar. Hur ser det ut i Stockholm med livescener? Håller det på att förändras mycket där också? 
- Ja, tyvärr. Utvecklingen går åt samma håll som du beskriver i Göteborg där fler mindre spelställen tvingas stänga till förmån för större och större bokningar på arenorna. Den organiska musikscenen håller på att dö ut för det finns knappt någonstans att spela och det känns som att folk inte har något intresse av att gå och se mindre band spela när dom kan gå och se Ed Sheeran på Friends arena istället. 

Hur vill ni att det ska vara att gå på en spelning med Verkligheten? 
- Vi vill att publiken ska ryckas med i energin från oss och musiken på scen. Det ska vara svettigt och publiken ska känna att de är lika stor del av spelningen som vi. 

Berätta en rolig anekdot från en spelning! 
- Vi spelade i Örebro för en publik som både innehöll folk i vår egen ålder och 50-plussare, och det var en av de bästa publikerna vi haft. Det var vackert att se hur så blandade åldrar kunde röja lika mycket sida vid sida till vår musik. 

Du Filip driver även skivbolaget Septembernatt records. Hur kom det sig att du valde att starta ett eget skivbolag? 
- Jag startade Septembernatt för att kunna ge ut min egen musik, helt enkelt. Jag har alltid varit driven av att göra saker utan att behöva vara beroende av någon annan och aldrig känt ett behov av att vara signad till ett stort bolag. Sedan utvecklade det sig till att kompisar hörde av sig och ville släppa musik, och sedan har det fortsatt och jag tycker att det fungerar bra att släppa grejer själv. 

Vilken tidpunkt i pophistorien skulle ni vilja besöka?  
- Det hade varit kul att besöka tiden kring 70-80-tal och fått vara med och forma den brittiska New Wave-scenen och följa hela den utvecklingen. 

Om båda i bandet får välja sin favoritskiva of all time, vilka skulle det bli? 
- Edwin: Coheed and Cambria - The second stage turbine blade Filip: Mattias Alkberg - Anarkist 

Texterna känns både utlämnande och personliga, finns det något ni känner att ni inte skulle kunna skriva om? 
- Det känns som att det finns en gräns mellan att vara personlig och lämna ut privata saker. Om en text skulle gå över till att vara för privat så skulle vi troligtvis inte känna oss bekväma med att använda den.

Lyssna på Låt oss falla tillsammans här nedan! 

tisdag 24 mars 2020

Disharmonikerna - Vem gavs visionen?


Disharmonikerna släpper idag den andra singeln från det kommande albumet, deras första efter att bandet splittrades i mitten på 90-talet. Senaste albumet, vilket var det första i ordningen, släpptes 1994, så det har helt klart gått en tid. 

Singeln som heter Vem gavs visionen? är en låt som passar väldigt bra i den märkliga tid vi lever i just nu, med pandemi och städer som töms allt mer på människor. Det är en postpunkig singel som bottnar i cynism och att känna sig frestad att ge upp. Texten andas som sagt en slags uppgivenhet om när allt omkring en rasar och om ett liv som sällan leker. 

Musikaliskt påminns jag om tidiga The Cure och Urban Hanes röst passar perfekt till musiken och känslan som bandet förmedlar. När jag återigen lyssnar på bandets första album, det över tjugo år gamla Nattens profitörer, så känns det som att bandet har behållt sitt speciella sound, men samtidigt utvecklat och moderniserat det en aning. 

Bandet förmedlar kanske inte så mycket hopp, men jag tänker att det inte riktigt är meningen heller, och som jag brukar säga så behöver naturligtvis också mörkret berättas och jag gillar Disharmonikernas The Cure-färgade pop.

Lyssna på singeln här nedan!

lördag 21 mars 2020

En oros kostcirkel

Jag räknade dina ögonfransar, i hemlighet och tog ditt hjärta som pass. Jag reste världen runt. Vi kände utan moln. Vägen genom oss hade fri sikt. Du startade en eld i min kropp, men efter ett tag började du röka dig ut. Ett hjärta som behåller sin karta vill resa vidare. Jag är en buffé av oförrätter, delar av en oros kostcirkel, det är klart att du skulle bli mätt efter ett tag. Vilken roll har jag i mitt liv när inget annat spelar någon roll? 

Lyckan slutade växa. Min sorg är inte väluppfostrad. Den skriker sig tom tills väggarna trycks tillbaka, tills himlen pressat ur sig all färg. Den skövlade hjärnan på åsikter, måste man ens tycka något om allt hela tiden? Min hjärna och mitt hjärta samarbetar inte så bra i sorg. De är som två främlingar som ska säga hej då till varandra, den ena försöker med en kram och den andra räcker fram handen och så blir allt stelt.

Min sorg är inte väluppfostrad. Jag önskar dig över min hals igen men just nu dras du åt. Jag behöver dig över min hals igen. Förut var dina känslor länder, nu ser jag dem knappt på kartan. Var du rädd för att brinna inne? Jag vet, jag är bara delar av en oros kostcirkel, det är klart att du skulle bli mätt till slut. Vilken roll har jag i ditt liv när inget annat spelar någon roll?

fredag 20 mars 2020

Mäbe - Änglamakaren


Mäbe släpper tre nya singlar i vår, en i mars, en i april och slutligen en i maj. Först ut är Änglamakaren och vi bjuds även på en avskalad version av gamla Norrskensskimmer och solnedgång. 

Jag tycker om när Mäbe Johanssons röst lyfts fram, det är då musiken blir som mest storslagen och det är då den känns som mest. Det kanske låter konstigt att den känns som mest storslagen när den är som mest avskalad, men i kombination med Mäbes röst så blir det så. Det är då varje ord träffar. Främst märks det i den avskalade versionen av Norrskensskimmer och Solnedgång och kanske inte lika mycket i den nya Änglamakaren. Det är dock en stark låt, där ljudbilden har kryddats med en kylig elektronik och där låten verkligen lyfter flera snäpp i slutet. ”Ingen här vet allting, men alla här vet nåt”, upprepas gång på gång och jag gillar upprepningen. Hur den bankas in i huvudet. 

Jag gillar den vemodiga känslan, som Mäbe är så bra på att lyfta fram. Jag tycker Mäbe låter som bäst när allt skalas av, men samtidigt är jag nyfiken på att höra mer av det elektroniska. Det blir en än mer spännande ljudbild.

Lyssna på singeln här nedan!

Mohlavyr - Kära kropp


Mohlavyr, eller Ulrika Mohlin som hon egentligen heter, släppte sitt senaste album, Krympta drömmar, 2015 och är nu tillbaka med efterföljande Kära kropp, ett förhållandevis kort album som består av 7 låtar. Kära kropp är inte bara ett album utan även ett statement, en insikt och ett fotoprojekt om kroppskomplex där budskapet har varit att öka förståelsen för hur andra kan känna sin kropp och inte kommentera andras kroppar och heller inte rikta hat mot sin egen. 

Albumet handlar dock inte främst om kroppskomplex, utan det är mest i titellåten som det tas upp. Det vi bjuds på är en mestadels pianodriven pop, som trots ett ofta lugnt tempo, ändå känns varierad och där texterna doftar av poesi. Det blir storslaget i Smålands Paris och vemodigt vackert i Liljekonvalj som får vår-lika drömmar att växa i min kropp. 

Jag gillar texten i Vattenfast, men fastnar inte lika mycket för den musikaliskt - i övrigt är det ett starkt album med texter som verkligen känns genomarbetade. 

Ulrika har en röst som sticker ut på ett vackert sätt och särskilt titellåten och Liljekonvalj kryper in bakom hjärtat och blir kvar där, den ena bultar för människors kroppar och deras lika värde och den andra blir en vacker dröm om våren. Visst är vi snart där?

Lyssna på albumet här nedan!