söndag 17 mars 2024

Fem album: Nuuksio

Foto: Jimi Ernola

Henrik Heselius projekt Nuuksio EP-debuterade i fredags med En annan gång. Det känns fint att välkomna Henrik till blogg-serien Fem album! Gillar man drömsk elektronik så kommer man älska En annan gång. Jag föll särskilt för titellåten samt inledande Cirklar, båda låtarna är bland det bästa du kan lyssna på just nu. Henrik hälsar att han "har valt ut 5 vinyler som representerar olika sinnestillstånd, och som min vinylspelare och mitt hjärta kunde enas om." Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på respektive albums titel.  

Bright Eyes - I’m wide awake, it’s morning (2005)
Det perfekt operfekta. Den här skivan fångade mig direkt då jag för första gången, för snart 20 år sedan, hörde den i sin helhet. Den har starka låtar som fungerar bra var och en för sig, men den ultimata styrkan hittas då en (möjligtvis liggande på ett golv) lyssnar på skivan från början till slut. Osäker om det är möjligt att ha ett bättre intro till en skiva, än introt till första låten At the Bottom of Everything. En skiva där jag drömmer mig bort. 

Mikko Joensuu - Amen 2 (2016)
Det heligt oheliga. Mikko är i mina ögon, och öron, en av Nordens starkaste artister. Han är genuin, ärlig, begåvad och heligt ohelig. Han kan röra en på djupet, och lyckas nå även de mest gömda känslorna, de du trodde du hade lagt åt sidan för länge sen. Mikko Joensuu är en artist som en helst skall se live, men skivorna Amen 1 och Amen 2 tar dig med på sin resa var du än är just då. Måste jag välja en av de två väljer jag tvåan, där han lägger i en högre växel. En skiva där jag drömmer mig bort. 

Men I Trust - Oncle Jazz (2019)
Det hel-avslappnat avslappnade. Oncle Jazz är en skiva som får mig att koppla bort direkt. I tider där vi lätt jonglerar med för många bollar på en gång och lätt kan känna oss stressade är det ovärderligt att ha en låt, en skiva, ett band, som kan lägga en lugnande hand på ditt bröst då du mest behöver det. Det gör Oncle Jazz och Men I Trust för mig. Det är en skiva som får mig att må bra. En skiva där jag drömmer mig bort. 

Leonard Cohen - Songs of love and Hate (1971)
Det obehagligt behagliga. Det här är musik som forskar och undersöker. Musik som utmanar dig, låter dig tro att du förstår, men lär dig att du inte gör det. Låtarna kan vara farligt mjuka och samtidigt få golvet under dina fötter att försvinna, för att ändå i sista stund fånga upp dig. Det är också skivan som genom tiderna gett mig mest stöd. Lärt mig drömma mig bort. 

The Clash - The Clash (1977)
Det hjärtlöst hjärtliga. Den här skivan symboliserar kraft, vilja och kompromisslöst motstånd. Den här skivan lärde mig i ung ålder att det kan vara hälsosamt att vara arg. Hälsosamt att uttrycka sig ofiltrerat - rakt på sak, okonstlat, ogenerat och oförsiktigt. Mitt exemplar, som jag köpte second hand i London nån gång i tonåren, visade sig vara en första upplaga av denna skiva och, utan att tänka på marknadsvärdet i det, känns det för mig symboliskt och självklart, i och med att detta är var jag kommer ifrån. Där allting började. Där jag började drömma mig bort.

/ Henrik Heselius, Nuuksio 

Lyssna på EP:n här nedan!

Fem album: Lia Kay

Foto: Roxanne Duke

Lia Kay från Toronto gästar idag bloggens serie Fem album där hon berättar om just fem album som inspirerat henne under hennes karriär. Lia har figurerat flera gånger i bloggen och jag gillar hennes sätt att bygga upp en speciell stämning i hennes låtar. Alla singlar hon hittills släppt har imponerat på mig, från lugna Just a dream till fantatiska My fix som fastnade i min hjärna från första gången jag hörde den. Senaste singeln You lead, I'll follow släpptes 2022. Det är en ära att Lia gästar bloggen idag. Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på respektive albums titel.  

Michael Jackson - Thriller (1982) 
Michael Jackson is the father of pop music and brilliantly introduced so many artistic elements within it. His funky, yet explosive production accompanied by vibrant dance routines inspired me as a musician and clearly shines through so many other popular artists. 

Mariah Carey - Music Box (1993) 
Mariah’s voice dominated in this album. Her tracks such as Hero and Without You were something to aspire to and without doubt showcased incredible vocal range and clarity. 

Christina Aguilera - Stripped (2002) 
A vocal powerhouse of an album accompanied by an immense, raw and vulnerable story telling. 

George Michael - Faith (1987) 
One of the greatest pop albums of all time. Michael produced, wrote all the songs, played most of the instruments as well as sang his own harmonies. 

Ariana Grande - Dangerous Woman (2016) 
A current artist that always inspires with her continuously evolving sound. This particular album was testing a number of boundaries. Pop music blended with elements of dance in some songs, while mixing with jazz and funk in others. Seeing her perform this live in concert just makes you realize how stunning her vocal control and range is. Her creativity, vocal technique dominance and ability to push boundaries is inspiring.

/ Lia Kay 

Lyssna på You lead, I'll follow här nedan!

lördag 16 mars 2024

Karin Stenberg - Drömmen


Karin Stenberg från Örebro släppte debutsingeln Drömmen på februaris sista dag. På debuten möts vi av toner som från ett stillsamt regn. Det är ett piano som talar till oss genom låten. Ett piano av vemod men också av lugn. Precis som Karins röst som är mjuk och talar till varje del av en. Stundtals kan orden vara svåra att urskilja men stämningen är så närvarande att den går att ta på. Det är verkligen musik som man vill att natten ska klä sig i, som bäddar om en och som trots vemodet skänker tröst. 

Stundtals kan ens relation till musik bli ganska närsynt. Man gillar det som brukar fastna vid och ser sig sällan längre bort ju äldre man blir. Då är det fint att hitta ny musik som verkligen berör. Och det är förstås inte heller lätt för nyare artister att tränga sig fram genom bruset men jag är verkligen glad att Karin nådde mig med sin musik. Den är så harmonisk i sin stilla vandring på tre minuter. En vandring jag gärna gör om igen och igen. Tills natten och drömmar kryper närmare. 

Lyssna här nedan!

fredag 15 mars 2024

Fata Morgana - winter


Nu när vi precis klivit ur vintern så drar Fata Morgana oss tillbaka dit genom nya EP:n winter, vilket är Fata Morganas tredje i ordningen. reverie var först ut 2022 och förra året fick vi lyssna till metanoia. Felix Thurfjell, som ligger bakom projektet, visar tydligt att det inte handlar bara om musik utan minst lika mycket om konst och att skapa bilder för den som lyssnar, som en slags portaler mot drömmarna, mot skogarna, mot fälten. Ibland ser man en vårbäck framför sig, ibland en skog som tycks svår att ta sig ur. Lyssna exempelvis på Dark days från metanoia. Närmast klaustrofobisk samtidigt som man känner in varje detalj och bara njuter. Man känner in musiken och det är musik som är fin att skapa till själv, den får liksom att kroppen att lugna ned sig och kunna fokusera. 

Musiken har vandrat genom ordlösa landskap där stämningar byggs upp istället för ord och ibland har texterna varit på svenska, ibland på engelska. Hela tiden med en fin närvaro. winter består av stillsamhet och otroligt vackra stämningsskapande landskap. Mycket av det byggs upp av Felix röst men här finns så mycket som samverkar. Knappt tre minuter in i Doomsday så ryser hela själen av välbehag. Musik som bäddar om en och samtidigt öser på med detaljer så att man håller sig uppe och letar efter mer. Just Doomsday är nog allra vackrast här, då den är så rik på kontraster, då den skapar så många vackra bilder och musiken låter som viskningar över ödsliga fält. 

Avslutande It’s not water that’s running through my head börjar ordlöst plinkande och sedan möts vi av lugnande röster, till viss del byggsa av hopp, till viss del byggda av vemod. 

Genom de tre låtarna går hoppet och vemodet sida vid sida. Jag vet inte riktigt vilken av de två känslorna som når fram först i mål, men det är en otroligt vacker resa, en vandring förbi tre låtar som liksom fotograferar ens själ.

Lyssna här nedan!

Clara Alm - Vakta elden

Foto: Malin Hägglund

Clara Alm är ett spännande namn. Saknad smakar salt var en av förra årets absolut finaste låtar. Nynnandet i slutet som övergår till något storslaget får mig att rysa av välbehag. Senast vi hörde från Clara var i singeln Sången som aldrig ska skrivas som hon släppte tillsammans med Tiger & Träden. En vacker mjuk duett färgad av sorg. Den akustiska versionen som släpptes lite senare var nästan ännu bättre. Ibland blir känslorna tydligare när allt runt om tystas ned, när mest rösterna är i fokus. När rösterna lämnas mer ensamma blir fokus på hjärtat och det som känns. Allt hamras in. Väldigt fint. 

Den senaste singeln Vakta elden och nu när albumet Månen i Verona närmar sig (släpps i slutet på april) är det fint att få ta del av fler smakprov, fler färger från albumet. Just Vakta elden bär på en synthpoppig färg där musiken ler bredare än texten som kämpar om att glöd i en eld som håller på att falna helt. Clara berättar själv att låten behandlar mycket om kvinnor och det känslomässiga arbetet i relationer. Hur kvinnor ofta får sköta det arbetet själva. Det får mig att tänka på en del relationer där kvinnan gjort slut och då säger mannen ”va? vi som hade det så bra!” och då har ändå hon som lämnade försökt ta upp problemen flertalet gånger. Helt utan intresse, helt utan vilja att själv försöka rätta till det som skaver. 

 I låten beskriver Clara att någon måste mata glöden men hur rättar man till ett problem när det inte märks? När något blir en vana ser man inte det som ett problem, utan bara något ”någon annan” löser. Och vem ska hämta tändstickorna om båda slocknat innan kvällen? Jag gillade det storslagna i Saknad smakar salt, här är det mer elektroniskt driv i en desperat sökande text. En text som försöker tända eld. Det är minst lika bra här och det är fint att följa Clara genom olika arrangemang, genom olika perspektiv. Genom storslaget vemod och elektronisk desperation.

Lyssna här nedan!

Bromander - De blindas stad


Kanske blir man mest sedd om man gör sig till. Man kanske lämnar sina rötter bakom sig och klär sig i det massan vill ha. Man blir något annat, något man förr kanske inte ens stod för men vad ska man göra? Nån får tusentals följare av att lyfta problem och skapar till och med fler problem bara för att fortsätta ha något att lyfta. Vi lever ju i ett samhälle idag där allt både ska gå fort och där man ska nå fram i bruset, ofta genom att göra avkall på sig själv. Det är lätt att känna sig vilsen och fundera på var man hör hemma och vem man är i en tid där mycket har ett pris men där minst lika mycket tycks sakna värde. Någon som har integritet är tråkig och gör man något som är fel för karriären så ska man banne mig få höra det. 

Jag tänker en del på det där när jag lyssnar på Bromanders EP De blindas stad. Mycket tycks handla om just det där och vem som ser en egentligen. Jaget förväntas växa i samhället men det är snarare självtvivlet som växer. I De blindas stad kanske man bara ser det tillrättalagda. Det minst lika mänskliga men mer tilltufsade ojämna går gemene man förbi. Alla har vi våra issues som vi nojar över och mest behöver vi någon som stannar ändå, som vi kan dela allt det där med. Jag tänker på filmen Mask (1985) och Rocky Dennis där och EP:n snuddar ofta vid samma tema. Just att sticka ut och vilsenheten i det, i en värld där inget ska sticka ut alternativt sticka ut lagom mycket. Samtidigt handlar det också om vad man som artist förväntas göra. Hur går den personliga integriteten och att bli lyssnad på samman utan att det halkar över på fel sida? 

Musiken är stundtals mer rivig än vanligt, kanske som allra bäst personifierat i låten För dem som lyssnar som är Bromanders egen The Rolling Stones-låt. Titellåten är även den magisk. Svart magi och Jakten på lycka är mer luftiga, med lite 60-tals-drömmar med tvärflöjt i den förstnämnda blandat med fina detaljer, som ett härligt skratt. Det är fint med Bromander, han skriver fantastiska texter som får hjärnan att springa samtidigt som han bäddar in alla låtar i fina detaljer och vacker popmusik, ofta med ena foten i ett nostalgiskt skimmer, den andra i ett hav av nyfikenhet, en nyfikenhet att förstå samhället och kanske allra mest sig själv och sin del i det.

Lyssna här nedan!

onsdag 13 mars 2024

Hugo Holke - Bortom

Foto: Agnes Erlandsson

När jag skrev om Carl Stig Axels singel Bråttom för några dagar sedan funderade jag över det faktumet att allt ska gå så snabbt idag och att det är gasen i botten ständigt. Man vet aldrig riktigt var man ska egentligen, men man ska fort någon annanstans. Hugo Holke snuddar vid samma tema i nya singeln Bortom. Jag har återkommit till Hugos musik ofta. Både i mitt vardagliga liv och i bloggen. Låtarna präglas generellt av ett vaggande lugn med texter som inte bara höras utan även kommunicerar till lyssnaren. Poesi över något stillsamt, som något hungrigt över en lägereld. Det är fantastiska texter och fina stämningar Hugo bygger upp men det är också musik som kanske inte är direkt men som verkligen belönar den som tar sig tid att lyssna.

Senast vi hörde från Hugo var när han gästade Oliver Kriegs album Skulden & Skammen förra året. Oliver och Hugo liknar varandra till viss del i deras uttryck men Hugo är mer som en nattlig lugn viskning medan Oliver går åt ett lite poppigare och snabbare håll. Tanken är att Hugo ska släppa två EP:s i år och den första, Samtidigt blommade krusbären, landar i maj. Nummer två förväntas släppas närmare hösten.

Första singeln vi får lyssna till är alltså Bortom. Vi får en funderande text över en plockande melodi som visslar sig fram, in i mitt medvetande, in i min själ. Det är verkligen musik för natten, som får en att stanna kvar i det där nuet som många vill fly ifrån. Hela tiden en jakt bortom nuet, vidare, vidare, bort. Låten ber oss att stanna upp, andas och vända oss in i det vackra istället för att fly undan det. Det är en himla fin comeback från Hugo och melodin bär på ett nästan meditativt lugn. Det är dags för oss att uppmärksamma rödljusen inom oss, bara stanna upp ibland, njuta av det som pågår här och nu.

Lyssna här nedan!