onsdag 27 april 2016

Springa ikapp

Våren syddes klart under natten, regnet kröp till slut ut ur kroppen. Lyckan som förr var blott ett rum blev till en värld utan synliga sprickor. Jag minns när ditt leende började springa över min kropp, hur våra leenden till slut sprang ikapp med varandra, hur dina händer lyftes upp i luften, grep tag i solen. Vi höll oss varma i veckor. De kunde grilla över vår kärlek. 

Jag kunde inte somna. Tankarna var sprickfärdiga så jag gick ut. De hade tänt upp ute på sjön, och stjärnorna vilade sina upplysta händer mot varandra. Jag gick flera varv runt ditt ringfinger den natten, tills det återstående livet formats runt det. Det blev storm men våra fingrar blåstes inte ut, våra hjärtan klamrade sig fast vid våra relingar. 

torsdag 7 april 2016

Northern Indians - Shameful behavior

Piteåduon Northern Indians består av Josef Eriksson och John Andersson. De har nyligen släppt första singeln från deras kommande skiva No Shelter In Sights som släpps i maj. Singeln Shameful behavior är en gitarrdriven låt som får sällskap av ett ljuvligt dragspel. Personen som gästar med dragspelet är Björn Sjöö som bland annat var med i proggbandet Rekyl. Shameful behavior är en reflekterande låt, bland annat om hur profit värderas högre än mänskliga rättigheter och miljö. Det är också en spark mot de politiker som inte vill att Sverige ska ta emot fler flyktingar. Jag gillar Josef Erikssons röst som samspelar fint med melodin och den slagkraftiga refrängen. Det känns fint med en låt av värme i ett övrigt allt kyligare samhällsklimat.

Kolla gärna in den fina musikvideon här nedan, där bland annat Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt medverkar. Följ bandet på Facebook här.

måndag 4 april 2016

"Folk skriver hellre Carpe Diem på röven än klurar på hur vi ska lösa samhällsproblem"

Foto: Pressbild

Jag såg Västerbron för första gången för snart ett år sedan. De var förband till Conny Nimmersjö. Det var en jävligt bra spelning. Sedan dess har bandet bland annat släppt grymma singlar och hotats av stämning av Mall of Scandinavias ägare på grund av en av dem. Nu är bandet som består av Peter Jonasson, Patrik Lange, Viktor Törnsäter, Stellan Björnlund och Anton Lozinski, aktuella med sin andra skiva Till Vilket Pris Som Helst. Snygg samhällskritik, ett tempo som känns i hela kroppen och ett fantastiskt omslag. Vad finns det att inte tycka om? 

Ni höll på att bli stämda i vintras, berätta mer om det! 
(Patrik) – Vi släppte låten Mall av Skandinavien varpå vi fick ett brev från Mall of Scandinavias ägare om att upphöra med varumärkesintrånget, annars skulle de vidta rättsliga åtgärder. Så vi ändrade titeln till Vilse i Varuhuset, för att vi inte hade tid eller lust att tjafsa om det och för att det var en kul ny titel. Vi förstod dock att det var en ganska kul historia (trots att inget egentligen hänt), så vi la ut några krokar och sen rasslade det till ordentligt i mejlkorgen. Plötsligt blev vi förstaside-stoff och var Sveriges mest omtalade artister i typ 24 timmar. Sen återgick vi till vår vanliga medelkass-tillvaro.

På tal om Vilse i Varuhuset så har jag själv funderat en del på all konsumtionshysteri som aldrig tycks sina. Varje jul slår handeln nya rekord. Har ni några tankar om hur vi ska komma ifrån allt det där?
(Peter) – Konsumtionshysterin och nya rekord är ett måste för att den tillväxtberoende kapitalismen ska fortsätta frodas. Men mest vill vi att folk ska tänka på vad de köper och varför. 

(Patrik) – Medveten konsumtion framför konsumtionshets helt enkelt.

Finns det några andra samhällsfrågor som ni tycker borde uppmärksammas mer än vad de gör idag? 
(Peter) – Alla samhällsfrågor är värda 1000 gånger mer uppmärksamhet än det som får uppmärksamhet men samhället är för komplext och folk skriver hellre Carpe Diem på röven och går iväg och lägger sig på ett gäng lysrör än klurar på hur vi ska lösa samhällsproblem – vilket på sätt och vis är förståeligt. Men ibland förundras man över hur samhället fungerar överhuvudtaget. Just nu är väl ändå mansfrågan viktigast. Krigen och våldet som för evigt kommer pågå så länge männen styr denna lilla vackra världen vi fått till låns. 

(Patrik) – I korta drag: jämställdhet och feminism, och främlingsvänlighet. I egenskap av gitarrspelande vita curlade cis-män är de frågorna extra viktiga att framhålla.

Hur har inspelningen av skivan varit?
(Patrik) – Kort och koncis. Vi åt folköl och drack dumplings och spelade in allt live på två helger. Själva skivan har vi ju liksom gjort i replokalen. Skrivit, repat, bråkat, skrivit om, röstat, repat, repat, repat, druckit öl.. Sen spelade vi materialet live i studion och lät Christoffer Roth fånga det så naturligt som möjligt – och det gjorde han fantastiskt fint. Men nästa gång är det kanske dags att spara lite skrivande och bråkande till studion. För att skapa en annan typ av nerv kanske.

Finns det någon låt från nya albumet som ni är särskilt stolta över?
(Peter) - Nej, alla har sina för och nackdelar. 

(Patrik) - Rädd för din egen skugga/Tid för eftertanke pga. bäst.

(Anton) - Flytta Isär!

(Stellan och/eller Viktor) - Vaccin. En mångfacetterad dänga.

(Patrik) - Man kan inte vara överens om allt. Men vi är överens om helheten – att skivan är jävligt bra.

Omslaget är helt fantastiskt. Hur fick ni den idén? 
(Peter) – Att ingen sett att ett kvitto egentligen är en låtlista är för mig helt ofattbart. Jag har alltid gillat hur saker som länge funnits i samhället utan att ändra sin skepnad ser ut, och vad de står för. Överhuvudtaget att ta befintliga grejer och leka med eller göra om det. Min kvittoidé var från början ämnad för Solens skiva Till Dom Som Bryr Sig. Då spelade dock kvittot bara en biroll, och efter en längre designdialog så användes inte den idén alls.

Vad vill ni att den nya skivan ska få folk att känna?
– Bro, hopp och kärlek.

Jag tänkte på låten Jag nominerar mig själv. Tror ni att detta med bekräftelsehets osv. har ökat med sociala medier eller om det bara syns tydligare idag? 
- Det är ju plötsligt lättare att söka bekräftelse. Vilket kanske också leder till mer ångest när bekräftelsen inte kommer. 

(Patrik) – Det är även intressant hur sociala medier är en ganska märklig blandning av fina fasader och utfläkta privatliv. Men i grunden tror jag att sociala medier är bra. Bara folk lär sig att bete sig som folk. Men även på fysiska torg så finns det såna som står och pissar i hörnen och jävlas med andra, ofta för att få uppmärksamhet. Det är samma sak på digitala torg.

Kan ni ge några tipsa på bra band som fler borde upptäcka?
– Rome is not a town, Bad Sports, Bäddat För Trubbel, Rotten Mind, Pretty Girls Makes Graves, Best Friends, Snake, Psykofant, Traktor, Feathered Arms, Pale Honey, White Lungs, Moon City Boys, Nightmen, Arre! Arre!, Lack, Beach Slang,  The Growlers, Teksti-TV 666. Och Kent Aviccisson. Vi skulle kunna hålla på ett tag...

Har ni någon speciell anekdot från någon av era spelningar som ni vill dela med er av? 
(Peter) – Första spelningen i Oslo träffade Patrik sin största anti-hjälte, Dag. Det var kul. För honom. Patrik alltså. 

(Patrik) – Det var min första Norge-resa och jag träffar Dag-skådisen liksom. Som att åka till USA och springa in i Obama tamejfan.

Ni har en del spelningar inplanerade framöver. Har ni någon drömspelning om ni själv får välja?
(Peter) – Att få åka tillbaka i tiden med musik som är inspirerad av tiden vi åker tillbaka till. Risken finns ju dock att vi i slutändan skulle bli influerade av oss själva på ett sätt som skulle satt historien i en ordentlig rundgång. Så, vid närmare eftertanke, Reykjavik, Japan eller något random ställe där det inte är grått och mulet 300 dagar om året som betalar en miljon i gage så att vi kan spela in vårt tredje album med en överbetald producent.. Äh, varje spelning är en drömspelning. Skulle vi fyllt Ullevi så skulle det inte finnas så mycket kvar att göra.

Till sist, vad kan vi i Göteborg förvänta oss av er spelning på Oceanen i april? 
(Peter) – Lång micksladd. Mindre mellansnack. Mer Carpe Diem-röv. I vilket fall kan ni förvänta er ett lyckligt Västerbron som får dela scen med Nightmen. Kanske kommer någon i bandet gå och lägga sig tidigt för att kunna köra hem tidigt dagen efter för att det är dyrt med hyrbil. Det är kul att spela i band för alla inblandade utom de med körkort. Jag blev fan lurad att tro att det var något positivt att ha körkort. I b(l)and är det bara negativt. 

Kolla in Västerbrons snygga hemsida här. Till Vilket Pris Som Helst släpps 15/4. 

fredag 25 mars 2016

Storma - Inside the car



Umeå-gruppen Storma bildades för tre år sedan och nu är de aktuella med debutsingeln Inside The Car. Vi möts av country, folk och rock som växlar och går in i varandra. Jag tycker om sångerskan Elin Lindströms röst och gitarrspel. Stråk av något äldre möter nya nyanser. Samtliga medlemmar i bandet har gedigen erfarenhet från branschen och det märks. I maj släpps debuten och det ska bli spännande att följa med på Stormas väg. Jag tippar på att vägen kommer vara upplyst och leda till något vackert. Väldigt fint singelomslag också. 

En kan lyssna på Inside The Car här nedan. 

måndag 14 mars 2016

Kents mörker lyste upp


Jag minns att jag tänkte att jag saknade det inre Kent, på de senaste skivorna hade bandet vänt sig bort från det inre, blivit en betraktare, en kritiker av omvärlden. I början var de något annat, de som duschade i ett nedsläckt badrum för att slippa se kroppen, de som var ängsliga, ensamma och hade svårt för den nakna närheten. I takt med att de skrikande gitarrerna försvann allt mer ersattes mänskliga svårigheter med samhällets svårigheter. Kritiken mot att göra allt för att bli sedd, kritiken mot ett kyligare samhälle där ingen hör hur högt folk än skriker, hur långt ner folk än lever. Jag minns att texterna på de tidiga skivorna fick mig att känna mig mindre ensam med mina känslor. Jag förstod den svåra närheten och att istället för att älska bröstkorgen full så skrek jag den tom. Jag identifierade mig med smärtan som skrek ikapp med gitarrerna i Stenbrott. 

Det var sparkarna inåt som gjorde Kent speciella för mig. Att de vågade skriva om det. Det är så viktigt att också skriva om de som misslyckas, de som inte vågar, de som inte kan och precis det gjorde Kent. Det yttre Kent var kanske inte ett så mycket sämre Kent, men helt klart något annat, och texterna som sökte inåt berörde mig mer. Jag minns när jag och en vän i Stockholm satt en sen natt och spelade hela Hagnesta Hill på en bärbar CD-spelare. Vi sjöng med och insåg att det var det här vi sökte, orden som förstod, som inte ifrågasatte oss och det vi kände. Hagnesta Hill är fortfarande en av de bästa skivor jag hört. 

Jag minns det avslutande spåret på Tigerdrottningen, Den andra sidan. Tidsbristen känns i raderna, åren går och en har inte längre all tid i världen. Det är något jag kan känna igen mig i. Tiden är värd allting, men som ung och odödlig så uppskattade jag det inte på samma sätt. När jag ser tillbaka på det tänker jag att jag borde uppskattat det mer, men det var svårt att uppskatta något jag trodde att jag hade oändligt av. 

Med stigande ålder kommer fler och fler avslut. Visst är det fantastiskt att ha möjligheten att kunna sluta på topp? Kent tog den möjligheten. Jag kommer återvända till dem. Kents mörker lyste upp ganska jobbiga perioder men bandets texter tillät mig att vara människa i det jobbiga, ingen robot, ingen sten. 


onsdag 9 mars 2016

Ett lättare kilo

Gräset längtar bort från marken, precis som viskningarna ifrån ängarna. Vi står bland det som vintern har glömt att plocka undan. Solen bakar små fräknar längs din kind och jag ser dig var jag än vänder mig. 

Lyckan har oss som betesmark och jag letar efter ett liv där orken går med vinst. Mörkret ska inte nå oss, inte lyfta ett finger. Jag vill fortsätta se dig var jag än vänder mig. 

Ljuset tycks vara längre än jag trott. Det är ett lättare kilo, ett uppdraget lugn och jag ser dig var jag än vänder mig.  

onsdag 2 mars 2016

"Arbetstidsförkortning är bra för hållbarhetens skull"

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

I dagens samhälle stressar många ihjäl sig på sina jobb, samtidigt som många stressar ihjäl sig i jakten på jobb. Allt fler jobb försvinner i och med att samhället moderniseras. Automatiseringen, effektiviseringen och digitaliseringen gör att det i framtiden kommer finnas allt färre jobb. De som är utan jobb faller allt för ofta igenom trygghetssystemen vilket i grunden förstås skapar ett otryggt samhälle. En kan försöka lösa dessa problem på flera olika sätt. Många pratar om sänkt arbetstid och andra pratar om basinkomst. Här berättar Gudrun Schyman vad hon och F! anser om arbetstidsförkortning och basinkomst. 
 
- Arbetstidsförkortning är bra. Både för hållbarhetens skull och för att fler får jobb. Vi i F! driver den frågan och har bland annat gjort en rapport om detta. Den hittar du här

- När det gäller frågan om basinkomst pågår det en diskussion och en särskild arbetsgrupp ska ta fram ett förslag till kongressen våren 2017. Det förslag som vi har så här långt handlar om en gemensam social försäkring som har ett "golv" men som fortfarande är kopplad till inkomst.