måndag 15 december 2014

Vi måste bli en motreaktion

Jag låg i soffan och tänkte att det nog inte finns något finare än att ligga och hålla om någon. Det enda svåra är att en aldrig vet var en ska göra av ena armen, som helt plötsligt bara känns som att den är i vägen. Bortsett från det så finns det få finare saker och det är något som får mig varm i både hjärnan och i hjärtat. En varm inblick och en varm utblick. Samtidigt som sömnen är omedveten finns det få saker som är så fina att dela med någon, eller att bara få ligga där och andas ikapp med någon. Att kanske få vakna med någon som frågar om vi kan ligga kvar i sängen i bara några minuter till. Det är ett väldigt fint bara. Varje möte förändrar, varje ögonblick förändrar, det är skrämmande för en del, främmande för en annan del, spännande för ytterligare en del och kanske alltihop för en annan del. Jag tillhör nog den sistnämnda delen, mina tankar är så ambivalenta. En del av mina tankar är riktiga rötägg i bur medan andra är ekologiska. Fina tankar är hjärnligt välkomna. Det är svårt att tygla sitt inre om ingen annan sover där, det blir kanske inte enklare bara för att någon gör det heller, men mer värt mödan. 

Att vara nära någon annan får en också att tänka lite mindre på allt som skaver i samhället, både det lokala och det globala. Jag låg där och höll om en annan människa och tänkte att jag var lyckligt lottad som hade den möjligheten. Där ute finns ett samhälle där många inte inkluderas alls, varken i samtal, möjligheter eller rättigheter, där papperslös blir papperslösare, maktlös blir maktlösare och där hopplöst blir hopplösare. Vår värld är en värld där valfrihet betyder utsålda apotek och trettio yoghurt-sorter, där Nobels fredspris nuförtiden ofta går till någon som dödat någon och där vi hellre digitalt flödar än umgås med varandra. Mitt långsiktiga mål är att banta bort många kilo teknik och plast (bra för den inre och yttre miljön!) och gå upp många kilon människa. I grund och toppen måste det vara målet. Så ställ fram ett offentligt rum där alla får plats, så ställer jag fram ett privat rum där du får plats. Och jag. Allt hör ihop och ju mer solidariteten ligger sked med samhället, desto mer kommer vi göra det med varandra. Samhällsvärme ger mänsklig värme. Men nej, relationer och samhället fortsätter väl gå åt den skövlande skogen. Allt kommer fortsätta säljas ut. Trött på att köpa lägenhet? Här har du ett sjukhus som du kan unna dig. Som hittat.

I olika hem runt om i landet så sitter folk och undrar hur lite rasism kommer påverka deras privatekonomi. Privatekonomin står över allt annat. Privategoismen leder till rasism. Det är lätt att tänka på allt det där och plötsligt så känns allt vanligt sorgligt och allt sorgligt vanligt. Plötsligt ligger en på bottnar en inte trodde var möjliga och ligger i nya varianter av fosterställningar. Då är det svårt att upprätthålla något. Just då är det än viktigare att tänka på att varje tanke och känsla kan vara början på något. Kanske kan även samhällskyla ge mänsklig värme. Vi kan och vi ska bli en motreaktion. 

söndag 14 december 2014

"Vi står för förändring och förnyelse med kunskap som grund"

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Sverige går mot ett extra val. Den 22 mars är det dags och det är viktigt att tänka på att varje dag innan valet och varje dag efter valet också är valdagar. Vi fattar beslut varje dag genom hela livet som påverkar de runt om oss och de längre ifrån. Feministiskt Initiativ kan få en nyckelroll i valet. Om de kommer in kommer de bli en nyckel till ett mer jämställt Sverige. Jag frågade Gudrun Schyman om vad hon tror om F!:s chanser. 

Vad tror du om era chanser i extra valet? 
- Vi/F! Får en extra chans i och med extra valet. Vi har ett bättre utgångsläge den här gången. Vi är mer än 22 000 medlemmar, vi får valsedlar ut till alla vallokaler, vi har redan representanter i 13 kommuner, som redan gjort skillnad. Vi har en nyckelroll i det oerhört låsta parlamentariska läget. 

Vad tror du själv är bästa sättet att motverka att Sverigedemokraterna får ännu fler röster?
- När vi kommer in får Sverigedemokraterna inte längre något utrymme för utpressning och kan inte säga sig vara det enda oppositionspartiet. Vi står för förändring och förnyelse med kunskap som grund. Fler och fler ser att blockpolitiken blockerar politisk utveckling. Vi kan vitalisera, både till form och innehåll.

En kan följa Gudrun Schyman på hennes hemsida

fredag 12 december 2014

Medan barnen står och bekymrar sig över spegelbilden så borde vi stå och bekymra oss över samhällsbilden

Det är ofta mycket diskussioner om BH, stringtrosor och smink för barn. Det är många barn som börjar tänka på utseendet relativt tidigt och det verkar bli allt tidigare. Däremot är det viktigt att inte skuldbelägga barnen för det. Barn tar efter vuxna! Det är viktigt att inte bara vända blicken ut mot samhället utan även vända den mot sig själv. Det är inte med barnen förändringen ska komma, det är inget en kan kräva av barn. Förändringen måste börja med oss vuxna. Innan de väljer att sminka sig, innan de väljer att ha på sig en BH som ofta inte ens behövs i så tidig ålder, så har de redan fått lära sig att det är viktigt med ett vackert yttre. 

Det finns mycket normer i samhället och det är väldigt svårt att skydda barn mot dem. Däremot är det viktigt att försöka lära barnen att hantera dessa normer. Vi vet alla hur samhället ser ut idag och det är ofta en väldigt tragisk syn vi möts av. Samtidigt tror jag inte på förbud. Förbjuder en exempelvis BH och smink till barn så okej, då har de varken BH eller smink, men de har fortfarande en mängd krav på sig. Och det är där problemet börjar. BH och smink är en fortsättning. Att barn tar efter är inte så konstigt och ju fler barn som tar efter, desto svårare blir det för det enskilda barnet att låta bli. Att förbjuda löser inte alla problem. Barn vill passa in och inte hamna utanför. De vill knappast sticka ut som ”den enda som”. Det är viktigt att tänka på att samhället ser ut som det gör och så länge det ser ut så kommer människor vilja passa in i det. 

Utseende ska vara ens eget val, hur en än väljer att se ut, men idag är det ofta samhällets val. Är det vår blick eller samhällets blick vi ser med när vi tittar på oss själva i spegeln? Att lära barn kritiskt tänkande är väldigt viktigt och det är också viktigt att ifrågasätta strömmen istället för att bara följa den. Att se till att barnen får ett bra självförtroende och att det inte sitter i hur de ser ut. Det finns olika sätt att se ut på och alla är okej. Utseende blir enkelt något som människor skäms över eller skuldbeläggs för. Medan barnen står och bekymrar sig över spegelbilden så borde vi stå och bekymra oss över samhällsbilden. Det är tragiskt att det finns kläder som objektifierar barn men varför finns då dessa kläder? Jo, för att det tyvärr finns en efterfrågan och vem är det som efterfrågar? Samhället syr kläderna, varför ska vi bära dessa utan att ifrågasätta? Det handlar inte om att säga att den här sidan är rätt, den måste du välja, utan om att visa att det finns flera olika sidor och att flera av dem är rätt. 

Många nämner att barn ska få vara barn. Absolut ska barn få vara barn men barn tar som sagt efter, frågan är vad det är vi vill att barnen ska ta efter, är det förlegade roller och att vi alla ska bedömas efter hur vi ser ut? Att utseendet ska vara något som vi bör oroa oss över? Att barn ska lära sig tidigt att det är viktigt att vara sexig? Är det vad vad vi ska lära barnen? Vad har vi då lärt oss själva? Om samhället syr oss på det här sättet, spräck sömmarna. I grunden handlar många frågor om en sak: Människor måste få vara människor, hur vi än vill vara det.

torsdag 4 december 2014

Jeanette Winterson - Skrivet på kroppen


Skrivet på kroppen, som gavs ut 1992, är ett triangeldrama. Kärlek och vetenskap. Sjukdom och begär. Huvudpersonen, vars kön vi aldrig får veta, förälskar sig i en gift kvinna, Louise, och de inleder en relation. Berättelsen slungar sedan läsaren fram och tillbaka genom saknaden som försöker tränga sig ur bröstkorgen, genom sex, genom en kärlek som ingen av de två tidigare upplevt. En kärlek som snuddar på gränsen till besatthet. Det är dock inte bara kärleken som sprider sig. Louise drabbas av leukemi. 

Skrivet på kroppen är en kärlekshistoria, men inte bara, det är också en slags studie över hur kroppen påverkas av att vara älskad, av att vara åtrådd - och av att brytas ner. Både av sjukdom och av åtrå. ”Jag älskar dig. Hur kommer det sig att det minst originella vi kan säga till varandra fortfarande är det som vi helst vill höra?” Det handlar om gränser, om hur det är klichéer som skapar de allra största problemen. Vem är den rätta och vågar en vänta? Kan kärleken vara lika varm i skuggan som den är i solen? Måste lyckan vara en kompromiss? 

Jeanette Winterson är en fantastisk författare. Hennes språk och sex sinnen för detaljer är fantastiska. Hon ifrågasätter samtidigt som hon hyllar, hon tar språnget ut i kärleken och kommer tillbaka med hela kroppen insmord i den. Hon ifrågasätter normer och skönhetsideal och skapar något vackert av allt ifrån hur den älskade äter till hur dennes skelett är uppbyggt. Samtidigt finns det alltid en längtan efter det äkta, det som känns överallt. ”Den flammande brasan måste vara bättre än centralvärme.” Kanske pågår sökandet efter lyckan i flera år, kanske i ett helt liv. Vem vet om en hinner fram?

Skrivet på kroppen är en av de allra finaste böckerna jag läst. Kanske den allra finaste. När den släpptes sa Winterson själv att det var årets bästa bok. Jag blir berörd av alla detaljer, av hur berättaren och Louise drabbas - av varandra och av deras egna känslor. Är det inte andras känslor som knuffar ens liv åt motsatt håll än det tänkta så är det ens egna. Kärlek som tar slut kommer lämna hål i ens kropp - hål som är formade efter den som lämnat. Det hålet kan ingen annan fylla än den som skapade det. 

Jeanette skriver med kärlek och med mycket smärta. Det har länge diskuterats om huruvida hon borde få Nobelpriset i litteratur. Det skulle kännas konstigt om hon inte en dag får motta det. Skrivet på kroppen är en oerhört vacker skildring av en kärlek som försöker ta sig igenom allt och som strävar efter att få fortsätta bortom livet. När livet blåser upp vill en ha någon bakom sig. ”Skynda dig nu, det börjar bli sent. Jag vet inte om detta är ett lyckligt slut, men här släpps vi fria på de vida ängarna.”

Skrivet på kroppen finns att köpa på bland annat Bokus. (på originalspråk)

tisdag 25 november 2014

Från människor till streckkoder

Tekniken ockuperar våra liv, vi sitter i vagnen bakom. Hur mycket lockar det digitala pirret? Tanken om en digital närvaro skapar en verklig frånvaro. Vi skapar så lätt en digital anemi. Från människor till streckkoder. Det är så lätt att falla in i normen precis som det är lätt att falla in i alla normer och som vi lever idag så finns det en genväg till dem överallt. Jag vill inte sitta i livets baksäte med ett digitalt säkerhetsbälte. Jag tänker att det finns ett annat sätt att leva och jag tror på och längtar efter något annat. Ursäkta röran i mitt huvud, men jag vill bygga om. Jag vill inte glömma bort att leva, inte spänna fast säkerhetsbältet för hårt, inte göra samhället så digitalt att lite vatten skulle kortsluta varje hjärna. Hur ansluter en lite mer mänsklig värme i allt det här? 

Den senaste månaden har vi haft mindre soltimmar än vanligt, jag är glad att vi fortfarande märker av det, men i brist på yttre soltimmar är att få inre soltimmar inget en ska underskatta. Vi skulle kunna vara varandras soltimmar bara genom små samtal och gester och till slut hitta någon som inte går att få ur ens skratt, som en kan umgås med, som en kan gå långa promenader med. Jag ser gärna att det digitala är ett alternativ, men då menar jag just ett alternativ, en mindre väg och inte en huvudled. Det är just kommunikationens utveckling jag vill vända och till viss del problematisera. Jag vlll kunna röra mig i kommunikationen och gå för långt i någons språk, låta någon gå för långt i mitt. Jag vill inte skapa ett tjusigt tomrum. Jag vill ha rak kommunikation i våra allt annat än raka liv, att innehållet ska orka hålla ut. Jag vill ha innehåll och att det vi gör ska spela roll. Vi sätter oss hellre in i det som går att länka till snarare än det som får oss att tänka till. Samtidigt är tekniken brandväggen som skyddar mot verkligheten, mot ensamheten. 

De tekniska prylarna ska bli större och större, samtalen ska bli kortare och koncisare. Om de tekniska prylarna blir större, hur de ska då kunna märkas av mindre i våra liv? Och vill vi egentligen det? Det är lätt att vilja men senare ändå sitta med mobilen i handen. Hur ska innehållet orka hålla ut? Varför är du bara därbelägen och inte närbelägen? Näthet i brist på närhet. Sova sked, säger du? Går det bra med nätupplagan? Jaha, dold bakom en betalvägg, tusan också.

måndag 24 november 2014

"Medleyn hör hemma i buskisrevyer"

Foto: Pressbild

Tom Levin började skriva musik när han bodde i Australien. När han återvände till Sverige startade han bandet Tennis. Första soloskivan släpptes 2002 och 2006 vann han som första svensk någonsin New Music Weeklys pris för bästa manliga radioartist. Bland övriga nominerade fanns bland andra John Mayer och James Blunt. Nu är Tom tillbaka med ett dubbelalbum, Them Feet/Them Buffalo. Det låter fantastiskt. Starka melodier och en röst som kramar om själen. Fint så, denna regniga och kalla vinter.  

Din nya skiva Them Buffalo släpptes i dagarna och utgör ett dubbelalbum tillsammans med tidigare släppta Them Feet. Vad är Them Buffalo för en slags skiva för dig?
- På Them Buffalo har jag fortsatt det experimenterande i studion som jag påbörjade på Them Feet. Jag har försökt att lämna min trygghetszon vilket producentduon Dark Lama verkligen hjälpt mig med. Them Buffalo är i min värld ett upptempo-album. När jag skrev låtar till Them Feet så var min tanke att jag ville göra ett album med ett högre tempo än mina tidigare album. Men när allt var klart så insåg jag att albumet i det stora hela var ett ganska långsamt album. Så jag bestämde mig för att direkt göra ett nytt försök. Jag tog hjälp av en metronom som jag helt enkelt satte på högre tempon, ställde mig lite mer bredbent och började skriva nya låtar. 

Var det svårt att göra två skivor på ett år?

- Det är klart att det är mycket jobb men jag var inne i ett ”flow” och hade ett väldigt skönt samarbete med Dark Lama. Om jag hade haft tid och råd så hade vi nog kunnat göra ytterligare ett album i år.

Ditt första soloalbum kom för 12 år sedan. Hur känner du kring det idag? 

- Det var ett tag sedan jag lyssnade på Saving Grandma men jag kan känna att jag utvecklats en hel del sedan dess. Framför allt som textförfattare men även som låtskrivare. Känner också att jag hittat min röst lite bättre sedan första skivan. Men jag tycker att produktionen på den första skivan, på sina ställen, fortfarande känns intressant. Om jag gjorde en best of-platta så skulle I just sing at the ceremony och Sweet Horizon troligen platsa från det första albumet.

Finns det något inom musiken som du länge velat prova på men som inte blivit av än? 

- Massor. Jag skulle bland annat gärna vilja ha ett mindre jazzband. Jag sjöng ett tag med ett storband men jag ville bara sjunga storbandsjazz á la Sinatra så när de bad mig sjunga Abba- och Beatles-medley så hoppade jag av. Medleyn hör hemma i buskisrevyer. Sen vore det kul att göra en julskiva med inslag av religionskritik.

Jag har förstått att dina texter är väldigt viktiga för dig. Hur tänker du när du skriver? 

- För att jag ska kunna stå på en scen och spela musik så måste jag känna att jag har något att förmedla. Som för de flesta andra som skriver så funkar texterna i viss mån som självterapi och jag inspireras så klart av händelser i min egna vardag och av olika livsöden som jag på olika sätt kommer i kontakt med. 

- Mina texter är ett sätt för mig att vidga mina egna vyer och när det blir som bäst kan jag förhoppningsvis beröra och väcka tankar även hos andra.


- På det senaste dubbelalbumet har jag, oavsett ämne på låten, använt vad jag vill förmedla till mina barn som katalysator. Jag har också väldigt medvetet försökt skriva låtar med hopp och positiva budskap.


Finns det något du aldrig skulle kunna skriva om?

- Jag skulle aldrig kunna skriva något som jag själv inte tycker eller tror på. Men förutom det så kan jag inte komma på något som jag inte skulle kunna skriva om.

Vad skulle du säga att du behöver runt dig för att skriva?

- I den första fasen när jag kommer på grundidéerna så kan det ske när och var som helst. Min mobil är full med melodislingor och textidéer. När jag väl ska skriva klart så behöver jag framför allt tid och om möjligt tillgång till en dator och internet.

Du är för närvarande ute på en Sverigeturné. Hur har turnén varit än så länge? 

- Vi har spelat från Skanör i söder till Överkalix i norr och nu är det mellersta Sverige som gäller. Vi har spelat på allt från det hippaste stället i Malmö till det enda stället i Överkalix och så här långt har det lett till många härliga möten och vi har fått fantastisk respons.

Jag läste att du har haft Rod Stewart som support. Hur kom det sig och när var detta?

- Jag skulle spela på en privat fest med ett av mina första band i slutet av 90-talet och de hade även hyrt in Rod Stewart. Rod skulle med ett plan samma kväll så då kastades spelschemat om och plötsligt var han vårt förband.

Du deltog tidigare i projektet The House of Songs. Vad kan du berätta om det? 

-Att bli inbjuden att delta i The House of Songs (som har sitt ursprung i Austin, Texas) har för mig varit en av de absolut största och mest utvecklande upplevelserna som jag varit med om som låtskrivare. Vi var 9 låtskrivare från Sverige, USA, Kanada och Dominikanska Republiken, i olika åldrar, från vitt skilda genres och med väldigt varierande bakgrunder som bodde, åt och skrev låtar ihop i fyra dagar.

- Varje förmiddag och eftermiddag sattes vi ihop med en ny låtskrivare och så fick vi några timmar på oss skriva en låt. Efter varje skrivarsession, efter lunch och efter middagen, samlades vi i en stor sal och spelade upp de nyskrivna låtarna för varandra. Intressanta möten mellan musiker från vitt skilda genres resulterade i fantastiska låtar och salen fullkomligen vibrerade när de nyskrivna låtarna framfördes. Inte sällan grät, skrattade och tjöt vi av magin vi fick uppleva. 


- Låtarna Schizo och Margaret’s House på senaste skivan Them Buffalo skrev jag i samband med The House of Songs och några av texterna har jag skrivit efteråt med Aimee Bobruk som jag lärde kände där. Låten Girl From Nova Scotia har jag dessutom skrivit om en av artisterna jag träffade via The House of Songs.


Vad inspirerar dig i ditt liv?

- Det mesta, men framför allt möten med andra människor.

Vad ser du som viktigt och mest värdefullt i livet? 

- Utan tvekan min familj och mina vänner.

Vad önskar du att du hade mer tid till? 

- Familj, vänner och jag önskar verkligen att jag kunde hålla på med min musik på heltid.

Musikbranschen har förändrats i en rasande takt de senaste åren. Vad har du själv för förhoppningar om hur framtidens bransch kommer se ut? 

- Just nu är det en för liten del av intäkterna från streamingtjänsterna som når upphovsmännen och jag har en förhoppning om att fördelningen, i takt med att det dyker upp fler alternativa tjänster, bli mer rättvis. Jag fick en avräkning här om dagen från ett skivbolag som jag tidigare var signad till och man tror att det är ett skämt när man läser rapporten. Min ersättning låg mellan 7 hundradelars öre (0,0007 kr) och 1 öre per streamad låt.

- Personligen tycker jag, att förutom att upphovsmännen borde få en större andel av intäkterna, att det vore bra om intäkterna tydligare var kopplade till vad respektive användare lyssnar på. Om jag som användare till exempel bara lyssnar på en specifik artist så ska det jag betalar, efter avdragna kostnader för att driva tjänsten, gå bara till den specifika artisten. 


- Jag har även en förhoppning om att vi ska få fler mindre scener med livemusik i Sverige. Och att vi tar oss ur cover-träsket som vi verkar ha fastnat i så att originalmusik får större utrymme.


Året är snart slut, vad har du för förhoppningar på 2015? 

- Jag hoppas få fler tillfällen att spela live i Sverige och i USA och det vore grymt kul med en sommarturné. Sen håller jag och producentduon Dark Lama på med ett remixprojekt som ska bli kul att slutföra. Om jag får råd så hoppas jag även på att spela in ett nytt album nästa höst.

Lyssna på Tom Levins Them Feet och Them Buffalo här nedan.




söndag 23 november 2014

Landets första ekogalleria


Den mest ekologiska varan är den vara du aldrig köper. Det är väldigt svårt att bortse från det, men ibland behöver vi handla. Det allra bästa vore dock att gå ifrån masskonsumtion och massproduktion till behovskonsumtion och behovsproduktion. Det är bra att vi sliter ut det vi har först och mycket går förstås även att laga. När det gäller mode så är modeindustrin generellt väldigt dåligt anpassad för planeten. Visste ni att det kan krävas upp till 29000 liter vatten för att producera ett kilo bomull? Bomullsarbetarna riskerar också skador på grund av kemikalierna som används. För 1 kilo färdig bomull krävs lika mycket bekämpningsmedel. I Sverige köper varje person, i genomsnitt, ungefär 12 kilo kläder/textilier av bomull varje år. Mode- och textilindustrin måste bli mer hållbar. Det ska inte vara lönsamt att förgifta naturen, men tyvärr är det så det ser ut idag. 

Nu i dagarna öppnades Sveriges första ekogalleria, Eco Market, där störst fokus kommer ligga på hållbart mode. Gallerian ligger på Storgatan 41 i Göteborg. Priserna kommer ligga en bit över de stora klädjättarnas, men en hållbar och småskalig produktion ger högre priser och jag hoppas de som har möjlighet väljer att besöka gallerian och handla där när behovet finns. Än så länge har tjugo företag flyttat in, bland annat Lokalt Göteborg som säljer lokalproducerade (från västkusten) livsmedel, bland annat glögg, honung och rapsolja. Största fokus ligger som sagt dock på mode, men planen är att utöka med fler ekologiska varor efter hand. 

Personerna bakom Eco Market har hämtat inspiration från begreppet Slow Fashion, som utgår ifrån att modet måste bli hållbart och långsiktigt och att vi konsumenter inte nödvändigtvis måste sluta konsumera, men i alla fall reflektera mer över våra inköp. Allt är inte klart än, och det finns plats för fler företag i gallerian. Utöver Shopping finns det både ett klädbibliotek, en lagnings-service och en redesign-verkstad, där en kan få lära sig att bland annat skapa nytt av återvunnet material. Klädbiblioteket fungerar som ett vanligt bibliotek, bara att en lånar kläder istället för böcker. Kläderna som lånas ut är skänkta till Eco Market av olika företag eller privatpersoner. Klädesplaggen ska tvättas innan de lämnas tillbaka. 

En kan läsa mer om Eco Market här