torsdag 16 februari 2017

Solkatten

Livet är blott dödens emalj 
och hjärtat och hjärnan drar som vanligt inte jämt
men passera genom mina timmar 
och kasta mig en näve sol 
mörkret skiner in alltför ofta 
när du inte är här 

Smärtan är den största nostalgikern 
men glömska är lyckans städhjälp 
så ploga rent minnets marker 
och kasta mig en näve sol 
mörkret skiner in alltför ofta här

söndag 12 februari 2017

Hampus Carlsson - Jag vill dö



Jag blir alltid så glad när Hampus Carlsson släpper nytt. Hampus, som slog igenom 2013 med låten Sommarplågor, är nu aktuell med singeln Jag vill dö. Titeln öppnar inte upp dörren till någon lycka, men nog finns där hopp mellan raderna om att allt blir bra igen. Kontrasterna mellan när ens kärlek är nära och när hen är längre bort. Förhoppning och förvirring. Soundet doftar 80-tal och lyriken någon slags solskensdränkt ångest. Hampus Carlsson gör för närvarande Sveriges bästa pop.

fredag 10 februari 2017

Thomas Sekelius - Awakening

Foto: Press

Idag tar den 19-åriga Youtubestjärnan Thomas Sekelius, som vi mest är vana vid att se sminka sig framför kameran, steget ut i musikbranschen med singeln Awakening. Den handlar om att få vara sig själv, att vakna ur en mardröm av normer som säger åt en hur en ska vara, till ett liv där en själv bestämmer. Detta budskap är något som genomsyrar hela Thomas Youtubekanal. I år vann han pris på QX-galan i kategorin årets HBTQ-youtuber där han gav en känga åt bl.a. Trump. Med över 270 000 prenumeranter har han ett stort inflytande hos unga som får en normkritisk förebild som ständigt utmanar vad som är kvinnligt och manligt.

Lyssna på låten här nedan:

fredag 3 februari 2017

Västerbotten runt med Olov Antonsson

Foto: Press

Olov Antonsson släppte i slutet av november skivan Nere och ute i AC län. En skiva som känns, andas, lever, dansar Västerbotten och som golvade mig totalt på det mest positiva sätt. Skivan är Olovs första på svenska, men han har tidigare bland annat gjort musik under namnet Cocoanut Groove. Det märks att Olov älskar det han gör och det är lätt att fastna i låtar som Umeå, jag älskar dig men du drar bara ner mig nu och Stjärnhimlen. Här nedan berättar Olov om uppväxten, musiken och drömmar. 

Du växte upp utanför Skellefteå, hur var din uppväxt där?
- Jag är uppväxt i en by som heter Skråmträsk. Det är Västerbottnisk jordbruksbygd, med ladugårdar, lutande lador på öppna åkrar, skog, sjöar och åar. Det var fint att växa upp där! Särskilt när man var ett barn. När man blev lite äldre började man längta till städer och tyckte att ens hemby var trist. Nu uppskattar jag den mycket igen! Jag växte upp där med två systrar (som idag bor i Stockholmsområdet) och min mamma och pappa som bor kvar där än. 

Vem var du när du växte upp? 
- Jag var väldigt intresserad av idrott fram tills gymnasiet ungefär. Mest fotboll som jag spelade tills jag var 17. Men även andra sporter som ishockey, bordtennis, tennis etc. Det var väldigt fokuserat på idrott överlag bland ens kompisar på den tiden. Det var bra sammanhållning på nåt vis, fina minnen. Nån gång i när jag var 12-13 blev jag också intresserad av musik, när jag fick höra mina systrars popskivor. Det var sent 90-tal och de lyssnade på Beatles, britpop som Pulp, Suede och Oasis och indiegrejer som The Smiths och Belle and Sebastian. Första gången jag hörde Morrissey blev jag illamående, men det vände väldigt snart och blev senare nästan en besatthet.   

Minns du vad du drömde om som barn? 
- Som riktigt liten var det väl att bli bonde och älgjägare – saker som min pappa höll på med. Sen fotbollsproffs som Tomas Brolin. Sen blev det mest musik jag drömde om.  

Numera bor du i Umeå, var hänger du helst i stan när du har en ledig dag?
- Det är fint att gå eller cykla längs älven mot Backenkyrkan och vidare mot Baggböle om det är en fin dag. Jag gillar också Tvärån, som ligger Väst på stan där jag bor, som jag sjunger om på skivan också. 

Minns du den första skivan du fastnade för? 
- Min allra första cd-skiva var singeln När vi gräver guld i USA med GES på försommaren 1994. När jag upptäckte musik på riktigt var det mycket tidiga Beatles som jag verkligen fastnade för: Please please me, A hard day’s night och Rubber Soul. 

Hur kom du in på musiken från början?
- Jag spelade trumpet i musikskolan som barn, men när jag upptäckte popmusiken i sexan bytte jag till gitarr. Jag började försöka göra egna låtar redan då, men det tog väldigt lång tid innan jag förstod riktigt hur man skulle få ihop en hel låt från början till slut. I gymnasiet började jag spela gitarr med några kompisar i Skellefteå, bandet hette The Tidy Ups och gav ut några EP:s och spelade lite här och var 2002-2004. 

Din första skiva på svenska har varit ute i drygt två månader, hur har responsen varit?
- Den har varit fin! Den har fått väldigt bra recensioner, vilket varit superkul. Och jag blir alltid superglad när någon hör av sig och säger att de lyssnat och gillar skivan. 

Jag fastnade verkligen för Stjärnhimlen, kan du berätta lite om den låten? 
- Det var en av de sista låtarna jag skrev till skivan. Jag är själv nöjd med hur den blev. Den utspelar sig under en nattlig promenad på gatan som jag bor på i Umeå, Skolgatan. Jag gillar att gå på promenader, och flera av låtarna på skivan handlar om att driva runt i Umeå. Det kallas flanördiktning inom litteraturen tror jag. I Stjärnhimlen ville jag liksom måla upp en bild av en natt i en stad och hur det känns att gå runt där. Jag är nöjd med hur allt liksom flätades ihop, Sinatra, Four Tops, stjärnhimlen, aftonstjärnan, månen. Jag ville att refrängen skulle vara väldigt fin och romantisk (”det är dig jag tänker på under stjärnhimlen än”), den innehåller också en referens till Joni Mitchell-låten Both Sides Now (vi har sett moln från båda sidor). 

Du har tidigare sjungit på engelska, hur kom det sig att det blev på svenska nu? 
- Det var något jag velat göra länge, men inte riktigt vetat hur, liksom. Tycker alltid att låtar med texter på svenska blir starkare på nåt vis. Sen skrev jag Johanna i parken någon gång kring 2013-14 och blev peppad på att försöka göra ett helt album i samma stil. 

Hur går det till när du snickrar ihop en låt?
- Låtarna på Nere och ute i AC län är nästan uteslutande skrivna vid samma skrivbord i min lägenhet, vid pianot eller med en akustisk gitarr. Och nästan alla låtar är skrivna väldigt sent på kvällen. Det blev som en vana under 2015-2016 att vara uppe väldigt sent och göra låtar. Det är nog det allra roligaste med musik tycker jag, att skriva låtarna. Sen har de som jag gjort skivan med bidragit otroligt mycket till att låtarna blev som de blev. Mattias Malm (producent och arrangör) och Petter Utbult (stråk- och blåsarrangör) har bidragit med massor med idéer, arr, slingor, hooks och rytmer. Deras insatser var helt avgörande. De övriga musikerna på skivan, som Josef Ringqvist (bas), Erik Karlsson (trummor) och Jonas Lindsköld (klaviatur) var också superviktiga. 

Det är mycket referenser till äldre musik i dina låtar, om du får välja dina tre favoritmusik-klipp på youtube, vilka skulle det bli då? 
- Det finns många favoritklipp, men jag tar de tre som jag kommer på först:

1. Kirsty MacColl spelar den fantastiska låten Soho Square i brittisk tv 1992. Så bra röst, så bra låt!  
2. Bruce Springsteen spelar Thunder Road i London 1975. Tror det här var hans första spelning utanför USA. Allt är så perfekt: Låten är den bästa han nånsin skrev, varje textrad är bra, framförandet är så enkelt med bara piano och sång, men varje sekund är magisk. 
3. Brian Wilson spelar Surf’s Up ensam vid pianot i dokumentären Inside Pop: The Rock Revolution från 1967. Låtarnas låt på nåt vis. Och här i så otroligt fin och bräcklig version. 

Säg att du skulle få anordna en festival i Västerbotten, vad skulle känneteckna den festivalen?
- Då skulle man nog vilja hålla till en bit utanför stan, i nån fin by, kanske vid nåt vattendrag. Det fanns en väldigt trevlig festival här utanför Umeå som hette Gravmarksfestivalen för några år sen, ungefär så skulle det väl vara. Eller som festivalen En ljummen i gräset i Vinterviken i Stockholm som min svåger Peder arrangerade för ett antal år sen. Att man kan sitta i gräset och dricka en och annan öl och se några band man gillar. 

Till sist, vad är planerna för året? 
- Vi ska ha några spelningar i Umeå nu under våren, bland annat på festivalen Umeå Open sista helgen i mars. Det blir kul, jag kommer spela med ett väldigt bra band, och ha med blåsare och stråkar på scen. Det är något av en dröm att kunna spela med så många musiker live. Sen får vi se, jag skriver alltid på nya låtar, men jag har inte bestämt när vi ska ge ut något igen. Förhoppningsvis blir det en ny skiva eller EP inom inte allt för lång tid!

Lyssna på Nere och ute i AC län här nedan! 

torsdag 2 februari 2017

"Donald Trump har grusat alla förhoppningar till en fortsatt värld. Vi skall vara glada om vi överlever"

Foto: Torny Gottberg

Johan Hellqvist och Erik Frenkel är aktuella med ett nytt projekt, elektronisk pop under namnet DNR & DO. Efter många år tillsammans i bandet Auto-Auto hittar de nu nya vägar tillsammans. Första singeln heter Vädergud och släpptes den 18 januari. 

Första singeln Vädergud, hur skulle ni beskriva den?
(Erik) - Det är en bisarr saga om samtiden. En discodänga som handlar om att helvetet är andra människor. En misantropisk popsång.

I slutet på februari släpper ni en EP, skulle ni säga att det finns en röd tråd genom den? 
(Erik) - EP:n är ganska brokig eftersom det är material ifrån närmare två års arbete på den. Hälften är politisk surrealism och hälften är mer personliga teman.

(Johan) - Det var ganska mycket diskussioner kring vilka låtar vi skulle ha med och sådär... Vi är något envisa.

På vilket sätt är ni två mest lika - och mest olika som personer?
(Johan) - Oh herregud vilken fråga! Vi är sjukt olika men på vissa sätt lika. Alltså rent musikaliskt så är väl Erik mer låtskrivaren av oss och jag är den här eviga nördande ljudkillen, även om jag har ljugit ihop en melodi eller två genom åren. Erik kan dessutom spela en rad instrument som jag inte mäktar med... På ett personligt plan är vi också rätt olika men vi har ju stått ut med varandra i snart 20 år så vi är kanske mer lika än vi tror.

(Erik) - Oj, vi är väl ganska olika som personer i de flesta fall. Det kan nog ses som en styrka när man gör musik ihop.

Er musik låter både modern och 90-talsinspirerad. Hur känner ni kring nostalgi? Är det intressant att blicka tillbaka?
(Erik) - Vi är väl och har alltid varit nostalgiker. Att blicka bakåt är viktigt för referensramar men totalt oviktigt för skapandet. Nostalgin i soundet handlar nog mer om en lek med genrer än något annat.

(Johan) - Det är skitviktigt med nostalgi. Det kanske är ett symptom på att man är gubbig men jag tycker inte det kommer sådär vansinnigt mycket bra nya artister nuförtiden – undantag finns dock, typ John Grant, Young Fathers etc. Det är ju så att den musik som man är uppväxt med fortsätter att vara viktig för en själv som person resten av livet så det är väl naturligt att man inspireras av det som man lyssnat på genom livet.

Finns det en historia bakom ert bandnamn?
(Johan) - Ja.
(Erik) - Bandnamnet är en kompromiss men vi gillar hur det låter.

Hur ser låtskrivarprocessen ut?
(Johan) - Oftast så jobbar vi mycket med loopar och doningar. Förmodligen så har någon av oss en idé som han har donat med och så jobbar vi vidare tillsammans på den. Ofta slutar det med att vi slänger tre minuter, börjar om från början med 13 sekunder som vi tyckte var bra och jobbar oss fram utifrån det. Vi använder bitvis rätt daterad både mjukvara och hårdvara så det är sällan det är så att vi skriver på ”traditionellt” sätt. Buzztracker för arr och inspelning, och Amiga 1200 som midimaskin för dom som nu vet vad det är nuförtiden.

Vad vill ni att lyssnaren ska känna när hen hör er musik? 
(Erik) - Låtarna vi gör kräver ett visst mått av personligt ansvar hos lyssnaren. Förhoppningsvis ska lyssnaren förstå och känna en samhörighet med oss och vår världsbild, men om inte går det såklart att bara slappna av och gilla läget. Ingen press!

Vad lyssnar ni själva på?
(Johan) - Trip hop, psy-trance, 60tal, blues, 90tal, punk, gothpop, synthpop... Det mesta förutom dansband typ.

Om jag ber er räkna upp några klassiska ögonblick ur musikhistorien på rak arm, var hamnar vi då?
(Johan) - Menar du generellt? Eller som vi har upplevt? Generellt: Kraftwerk 2002 i Paris var stort för mig personligen eller Yello förra året i Berlin.

Vad händer med Auto-Auto nu? 
- :X

Frågar dig Johan som bott i Berlin, hur är musikklimatet där om du jämför med Göteborg?
(Johan) - Vi har båda bott i Berlin, Erik har bott där längre än vad jag har – men jag huserade i andra delar av Tyskland ett par år... Nåväl. Musikklimatet i Berlin är ju helt annorlunda – Det kommer sig ju naturligt av att man inte så jävla uptight med öppettider och sånt som i Sverige. Vem vill gå hem klockan två egentligen? Det är ju vansinne.

(Erik) - Berlin är ju en technostad och har därför en DJ-kultur som inte går att jämföra med Göteborg. Personligen älskar jag techno men det har inget alls med den typen av musik vi gör just nu. Vi har pillat med techno med tidigare projekt dock.

Var i Göteborg hittar man er när ni inte gör musik?
(Johan) - För min del är det hemma i Studion. Har i princip slutat att gå ut helt och hållet. Någon enstaka gång är det väl någon konsert som jag smiter ut på men annars är det inte mycket.

(Erik) - Mig hittar man runt långgatorna eller Linné på helgerna.

Till sist, vad har ni för förhoppningar på 2017?
(Johan) - Donald Trump har grusat alla förhoppningar till en fortsatt värld. Vi skall vara glada om vi överlever.

Lyssna på Vädergud här nedan! 

fredag 27 januari 2017

Thomas Murvall - Start a fire

Foto: Press

En som vill starta upp en eld är Thomas Murvall som idag debuterar med singeln Start a fire. Låten har en ganska enkel text med en melodi som snurrar runt i huvudet på ett härligt vis ganska snabbt. Något för dansgolvet som lär fyllas av värme dessa kalla vinternätter. Jag har svårt för att kalla singeln för särskilt originell, men det lär säkerligen bli en singel att dansa, hångla och brinna till. Ibland är det skönt att släppa taget om verkligheten och bara lyssna sig in i en bra låt, originell eller inte. Jag gillar Thomas röst och det ska bli spännande att se var han tar vägen härnäst. 

Lyssna på Start a fire här nedan! 

tisdag 24 januari 2017