måndag 26 september 2016

Hurula - Vapen till dom hopplösa



Robert Hurula följer nu upp sitt debutalbum Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för med Vapen till dom hopplösa. Ljudbilden är mer smutsig, trots nytillkomna stråkar och syntar och uppgivenheten ekar över hela skivan. Hurula formulerar blod och det är så det känns. Det här är ingen musik som smäller ihjäl mörkret, som jagar bort det, utan den förklarar snarare varför mycket känns jävligt jobbigt. Den förstår och tar en i handen. Hurula fångar mycket av både samhället och relationer i texterna och särskilt märks sprickorna. Samhället behöver livvakter och ens inre behöver livvakter, men det finns ingen där. 

Kom över nu är en av de starkaste låtarna jag hört på flera år, ”jag önskar jag kunde va så bra som jag borde, lyssna, jag försöker, snälla tro mig!”, sjunger Hurula och vädjar nästan desperat ”kom över nu”. Det finns en stor sorg som ligger över många rader, en utmattad sådan men inget sopas under mattan. Musiken talar samma språk som texterna. Den river upp och plåstrar om i samma ögonblick, skär och läker samtidigt. I Ont som jag känns det som att Broder Daniel har vaknat till liv igen, det är en väldigt tydlig referens över hela skivan, men sämre influenser kan en definitivt ha. Första albumet var mer direkt, mer lättillgängligt, medan detta mer handlar om en stark helhet som jag ser komma växa än mer med tiden. Det är dock live som Hurula är som allra bäst, när punkigt larm möter sorgsen eftertänksamhet ska du vara precis intill explosionen. Då känns den som allra mest.   

Du hittar Vapen till dom hopplösa på bland annat CDON

torsdag 22 september 2016

Sep - Complex love


Sepideh Vaziri, eller Sep som hon kallar sig, släppte i dagarna singeln Complex love och även en tillhörande video. Hennes djupa och lite hesa röst passar till den poppiga melodin med soulinfluenser. Hon var tidigare med i Idol (2008) där hon hamnade på 8:e plats. Complex love får en att vilja hamna mitt i natten på någon rökig soulklubb, videon däremot är en sommardröm en bara vill dyka in i. Jag gillar röster som en känner sig trygg av att lyssna på och en sådan röst har Sep, jag ser fram emot fler låtar.

En kan kolla på den fina videon här nedan:

tisdag 20 september 2016

Marble Heads - Marble Heads


Malmöiterna i Marble Heads släppte i juli en självbetitlad EP, som är gruppens andra. Gruppen fångar mig direkt, med ett sound som bär en tung grå himmel på ryggen men där något slags hopp ändå skiner igenom. Den gitarrdrivna popen låter mer smutsig än tillrättalagd och Jump on over får mig att tänka på Broder Daniel. Jag kände hur hjärtat direkt ropade efter mer, mer, mer. Fantastiskt. Övriga låtar, This time tomorrow och Wallflower, fångar mig kanske inte riktigt på samma sätt, men överlag låter det både fräscht och nyfiket och det ska bli spännande att följa bandet vidare. 

måndag 19 september 2016

Dra i stjärnornas stjälkar

Du hade märkt hur vinden börjat slå dig på benen, hur molnen fått allt mer bitmärken, hur världen tappat allt mer i vikt. Du hade sett träden och gräset springa mot vårt fönster. De ville in.  

Förr skrattade luften rätt ut i dig, värmen log mot oss. Vi kunde dra i stjärnornas stjälkar
när vi ville ha sällskap.  

Du påmindes om när längtan hade samma växtvärk som sommaren. När solen till slut flyttade sig närmare och vågade ligga sked med marken.  De vaknade samtidigt.  

Nu var naturen på flykt och när vi drog i stjärnornas stjälkar fick vi inte längre sällskap. Nu skrek luften rätt ut i dig. Värmen spottade mot oss. 

Jag gick ut på vattnet och kontrollerade om havet höll för oss båda, det skulle bli nödvändigt att fly däröver. 

fredag 9 september 2016

The Shanks - Incarceration Man / Do You Fear Me?

Det kanadensiska rockbandet The Shanks släpper idag nya EP:n Incarceration Man / Do You Fear Me? som producerats av Nicke Andersson. EP:n är ett smakprov inför det kommande albumet, som kommer bli gruppens femte. Gruppen spelade nyligen Live at heart i Örebro. Duon består av Ian Starkey och Jody Brumel, men de kallar sig själva för St. Pistolwhip von Shankenstein XVII och Colonel Crankshaft. "I can still reach you, even though you're deep inside, and I can still reach you, living on the other side" sjunger de i Do You Fear Me? som är en låt som sätter sig direkt. 

Här nedan kan ni se musikvideon till just Do You Fear Me? 

onsdag 7 september 2016

"När en vit korp flyger är världens ände här"

Foto: Press

Två år har gått sedan Helsingborgsbandet The White Raven släppte första singeln Headlights. Den 16 september släpps albumet Through your hands. Sedan 2014 har bandet haft över 2 miljoner lyssningar på Spotify. Om albumet är efterlängtat? Utan tvekan! 

Berätta om bandnamnet, varför blev det The White Raven? 
- The White Raven var något som grodde i oss ett tag. Vi hörde talas om den mytomspunna korpen som finns i Nordamerikanska urinvånarnas sägen, när en vit korp flyger är världens ände här. Den finns också i Hinduismen och i Buddismen. Och i den nordiska mytologin sägs den vita korpen vara ett slags förkroppsligande av bortgångna mordoffer.

Er debut är så gott som klar och släpps snart. Hur känns det?
- Släppet känns nervöst. Känslorna har, sedan en ganska lång tid tillbaka nu, suttit på utsidan av kroppen och som tentakler famnar vi efter ett avslut, nästan. Men det ska verkligen bli kul att visa upp hela albumet för världen. Det är i stort sett goda känslor.

Tänker ni på skivan som hoppfull eller mörk? 
- Den har såklart mörker, men det finns lite hoppfullhet i hörnorna. Inte minst i musiken. Texterna behandlar ändå ganska sårbara ämnen men musiken har ett ljus som vi är ganska överraskade av så här i efterhand.

Hur har inspelningen av skivan varit?
- Inspelningen av skivan började egentligen för längesen, redan när vi spelade in Headlights. Men den intensiva delen började i oktober förra året. Vi började att skriva på en hel del nytt och skrev klart en hel del gammalt och sen började vi spela in i vår egen studio. Lyxen, alltså. Full kontroll över varje del har varit mest postitivt men också medfört några nackdelar. Som att vi kanske spelat in några versioner för många av något, just för att vi haft tid och möjlighet att göra det. Det känns, inte minst nu i efterhand, verkligen mäktigt att ha gjort allt det där själva. Vårt egna hantverk. 

Har ni några speciella roller i bandet? 
- Ja, det har vi ju.

Vad kan folk förvänta sig av releasekonserten på The Tivoli?
- Releasekonserten kommer att bli den största konserten vi gjort. Vi har med oss fyra extra bandmedlemmar som körar, spelar klaviatur och gitarr. Större och bredare och mäktigare. 

När kan vi se fram emot en längre turné?  
- Vi siktar på att komma ut i höst och vinter med en längre turné. Vi kommer försöka täcka hela Sverige och också försöka komma utomlands till både Tyskland, England och USA på sikt. 

En festival ska starta där ni får välja banden. Vad kommer vi få höra?
- Oj. Spännande. Volcano Choir, Drake, The National, Seinabo Sey, alt-J, Kendrick Lamar, Aretha Franklin, Janis Joplin, Oasis och Nirvana. Rimligtvis i den ordningen och möjligtvis är festivalen i en annan tidsdimension.

Finns det något ni skulle vilja se mer av inom svensk musik? 
- Av just svensk musik finns det mycket bra. Mycket med hög kvalitet och musik som både berör och visar på stor talang. Mer av det. Mindre av talanglöst skräp som matas ut som cheeseburgare och som förväntas explodera för att sen sluta existera.

Er cover på Tiny dancer har blivit väldigt populär. Vad var tanken med den? Varför just Tiny dancer? 
- Vi valde Tiny dancer med hjälp av ödet, nästan. Vi hade pratat om att göra en cover men inte kommit överens om vilken låt vi skulle göra. Så satt vi där, med egenutsatt deadline av låtval och samtidigt som jag (Sebastian) säger "jag har tänkt på en artist. Elton John har..." sätter Marcus igång Tiny Dancer och där och då bestämde vi oss för att göra den. Det tog ett par dagar av att plocka ut och arrangera efter vårt gillande och sen satt den där. Tror att vi testade att höja tempot en gång, men ångrade oss och körde på första utkastet till slut.

Hur ser hösten ut annars för er? 
- Hösten är ganska spretig. Vi kommer att fokusera på att göra releasekonserten den 23 september och sen har vi planerat att skriva lite mer inför våren och tiden får visa var vi hamnar på vägen. 

Här nedan kan ni se den purfärska snygga videon till singeln Rose. 

fredag 2 september 2016

"Jag tror att man som författare behöver vara lite av en ensamvarg"

Foto: Press

Malena Lagerhorns debut Ilion släpptes förra året. En bok som kliver in i Nordisk bronsålder och som utmanar synen på vår forntid. Boken skrev hon tillsammans med sin tvillingsyster. Här nedan berättar Malena om Ilion, om skrivandet och om drömmar. 

För det första, för den som ännu inte läst den, vill du berätta lite om handlingen i Ilion?
- Ilion är en historisk roman som berättar om pojken Melas. Melas familj har dödats i en trojansk räd. Han bestämmer sig för att hämnas, en gång som vuxen krigare. När han är nitton år gammal får han tillfälle att utkräva sin hämnd, då han deltar i det berömda slaget om Troja, ett av världshistoriens mest berömda slag.

- De flesta känner nog igen slaget om Troja från filmen Troy. Det är en berättelse som härstammar från vår forntid, från bronsåldern, och skaldades av den antike poeten Homeros i eposet Iliaden.

- Jag använder mig av en ny teori, där man anser att Iliaden kan beskriva verkliga händelser och att de utspelades i Norden, och inte i Grekland där verket skrevs ned och bevarades. Det kan låta lite väl fantasifullt, men jag ska faktiskt ned till en forskarkonferens i Aten i vår som kommer att diskutera just detta.

Boken ska även släppas i en engelsk utgåva snart? 
- Ja, i september är det tänkt. Jag har översatt boken tillsammans med min syster och så har vi hjälp med korrektur av släktingar i USA. Jag tyckte att jag lika gärna kunde sätta igång själv istället för att vänta på att ett utländskt förlag eventuellt hör av sig.

Vad var roligast respektive svårast under arbetet med boken?
- Jag har upptäckt hur roligt jag tycker det är att skriva. Som tur är, det är ju ganska mastigt att skriva ihop ett par hundra sidor text. Svårast har varit all efterforskning i de antika källorna som jag har använt liksom att hålla mig Iliaden trogen när jag beskriver allt som sker på slagfältet. Det är så mycket som händer, blixten slår ner två gånger bland de stridande, slagfältet både brinner och översvämmas och striden böljar fram och tillbaka. Jag har velat lyfta fram allt detta utan att förvanska Homeros berättelse.

Hur var det att skriva med din tvilling?
- Boken hade aldrig blivit till utan Annika. Det är hon som står för det mesta efterforskningsarbetet och som har sammanställt antika källor och bronsåldersarkeologi. Men det är klart att man sliter på varandra.

Jag är själv tvilling och minns att när vi var små hade vi någon dröm om att jag skulle bygga hus och min bror riva dem... Minns du vad du hade för drömmar som barn? Hade ni någon dröm som ni delade, du och din syster? 
- Så roligt, grattis, det är toppen att ha en tvilling, det märker man framför allt som vuxen. Jag hade faktiskt under en kort tid en dröm om att bli författare. Annika ville bli pirat. Vi levde nog båda ganska mycket i en fantasivärld som barn. Vi brukade leka att vi var sjörövare, jagade av kungens män eller skeppsbrutna på en öde ö med endast saft och knäckebröd att äta.

Du har jobbat mycket inom skönhetsbranschen, hur kom det sig att du började skriva? 
- Jag hamnade i skönhetsbranschen av en slump. Branschen är intressant då den spänner över så extrema ytterligheter. Jag hade en kollega en gång som varit med om en otäck olycka i lumpen. ”Tacka gud för plastikkirurgi” menade han efter att ha fått ansiktet återställt av kunniga läkare. På den andra sidan har vi alla de som bara vill känna sig lite fina. Jag har träffat kvinnor som knappt har velat visa sig nakna för sina män efter andra eller tredje barnet.

- När jag jobbade för läkemedelsföretaget Allergan, och pendlade varannan vecka mellan Stockholm och London, det var enormt slitsamt, så fick jag plötsligt för mig att börja skriva. Då hade jag varit fascinerad av teorin om ett Troja i Norden i ett antal år. Men när jag ser tillbaka på det är det svårt att förstå hur jag fick orken att börja. I och för sig hade jag då ingen aning om vilket jobb bokprojektet skulle innebära. Annika och jag höll därefter på i tre års tid.

Hur ser en vanlig dag i livet ut för dig?
- Efter att ha jobbat extremt mycket har jag valt att ta det mycket lugnare nu. Jag har mitt eget företag tillsammans med Annika där jag tar uppdrag som skribent och som konsult inom marknadsföring, framför allt digital kommunikation. Jag kanske har blivit lite väl bekväm av mig. Jag letar inte uppdrag utan väntar på att någon ska höra av sig. Det har fungerat bra hittills men ibland får jag lite dåligt samvete och tycker att jag borde aktivera mig lite mer och söka roliga uppdrag. Så jag har en lugn tillvaro där jag börjar jobba runt nio, sittandes i köket med en kopp kaffe. Ibland har jag externa möten, vilket nu är en rolig omväxling istället för en tidstjuv. Annika och jag brukar ha ett redaktionsmöte varje eller varannan vecka då vi försöker göra något mysigt samtidigt. Som att sola och bada eller ta en lunch tillsammans. Det är ingen livsstil man blir rik på men jag mår bra.

Behöver du något speciellt omkring dig för att kunna skriva?  
- Jag behöver vara ensam. Som tur är trivs jag med att vara själv med mig själv. Jag tror nog att man som författare behöver vara lite av en ensamvarg. Samtidigt vill ofta förlag numera att man ska vara väldigt aktiv utåt och synas mycket. Jag känner mig lite lätt obekväm med det, även om jag tycker om att hålla föreläsningar. Jag vill hellre berätta om det jag gör än berätta om mig själv. Att ta en promenad brukar fungera väldigt bra när man inte vet hur man ska börja eller formulera sig. Ibland går jag till ett café. Ensam så klart när jag behöver inspiration för att skriva.

Nuförtiden är det många författare som skapar soundtracks till sina böcker, vad tycker du om den idén? 
- Det låter helt fantastiskt! Tyvärr slutade jag spela piano när jag var 17 år. Jag spelade mest klassiskt och hade kommit till Debussy och Clair de lune. Jag insåg då att jag aldrig skulle kunna göra den kompositionen rättvisa och då försvann all inspiration. Som tur är finns det många musikaliska talanger som man kan anlita och som inte bara ger upp så där som jag gjorde.

Har du någon bok som betytt lite extra för dig och i så fall vilken?
- Det är många böcker som har betytt mycket för mig, men en bok som jag har funderat på en del på senare tid är Rosens namn av Umberto Eco. Första gången jag läste den som tonåring fick jag veta att Eco skriver i olika nivåer, lite kryptiskt, jag förstod inte riktigt vad som menades med det. När jag senare åter läste boken, denna gång på italienska, så förstod jag bättre dessa nivåer. Rosens namn är ju en medeltida deckargåta. Samtidigt är det en diskussion om kristenheten, var Jesus fattig eller rik, det vill säga har kyrkan rätt att äga? Boken är också en diskussion om våra mentala bilder och vår föreställningsvärld. Vi är mer triviala är vi själva kanske vill föreställa oss och man kan fråga sig om någonting i våra tankar egentligen är unikt eller mer eller mindre totalt influerat av vår kultur och samtid. Eco återupptar den diskussionen i La misteriosa fiamma della regina Loana. Jag märker att jag har skrivit Ilion på samma sätt, vilket jag tror många författare gör. Dels är Ilion en berättelse om en ung krigare, samtidigt som boken diskuterar vår forntid och antik litteratur.

Om du var en karaktär i en bok, vem skulle du vara då och varför?
- Det finns en lite humoristisk, och romantisk, fantasyserie som heter The Twelve Houses av Sharon Shinn. I serien finns en karaktär, Kirra, som kan ta djurhamn. Så det skulle vara hon i så fall. Det skulle vara intressant att vara en örn ena dagen och en räv nästa dag.

Vilket är det finaste ordet du vet?
- Blånande.

Till sist, vad kännetecknar en bra bok för dig?
- Det är tre saker. Man ska vilja läsa det mesta som står och inte bara sluddra över långa passager för att de känns trista och onödiga. Man ska kunna sjunka in i boken och glömma bort tiden. Jag vill också gärna att böcker ska ge mig något efteråt, att jag funderar på dem och ser på världen med nya ögon.

En kan köpa Ilion på bland annat Bokus och Adlibris