söndag 25 januari 2015

Vi följer varandra på sociala medier, men vi avföljer varandra i verkligheten


Reklamflödet borde bytas ut mot ett människoflöde. Samhället ger så mycket information, men alltför lite kunskap, allt för lite förståelse. Samhället ger en allt för lite utrymme till att tänka ett steg längre, tankarna tillåts inte springa lösa, det dyker upp väggar, murar. Tankar ska snabbt ersättas med nya, överflöd ska ersättas med nya överflöd av saker och ting, och att tänka långa tankar i konsumtionssamhället betyder ingenting. Det är skönt att sänka världen till ens egen nivå, sänka ljud och intryck, bara så kan vi lära oss att förstå oss själva. Jag blir lätt stressad om det är mycket ljud överallt, därför är det skönt att jag inte har någon tv och jag kommer heller aldrig att skaffa det. Det är så lätt att sätta på tv:n och fly bort från sina tankar, men jag ser ingen anledning till att fly. I dagens samhälle följer vi folk på internet, i olika sociala medier, så som Instagram, Facebook och Twitter, men vi avföljer människor i verkligheten. I det digitala flödet ska vi känna så mycket människor som möjligt, dela så mycket som möjligt och följas av så många som möjligt. Själv vill jag välja en annan framtid, en annan väg. Kort sagt ska så mycket som möjligt vara så mycket som möjligt men jag tror att risken är att vi lätt glömmer bort oss själva, glömmer bort oss i tv:n, i datorn, i mobilen, i alla intryck, i reklamen som får oss att vilja byta ut kläder, soffor, prylar som vi inte behöver byta ut. Vi har glömt bort vad vi behöver och låter andra bestämma det åt oss.   

De flesta av oss har knappast brist på kläder, möbler eller skor, men många av oss har brist på tid och sociala relationer. Mycket av det vi tidigare har gjort själva betalar vi nu andra att göra. Jag tror inte att denna omfördelning av tid, där vi jobbar allt mer och är lediga allt mindre, är särskilt utvecklande för den människan vi är, där vi hela tiden förväntas identifiera oss med de titlar vi bär. Det blir ett samhälle som slutar upptäcka världen och istället börjar leta efter den. Vi letar efter intryck att fylla tomheten med, snarare än känslor att fylla kroppen med. När vi träffar nya människor är vad vi jobbar med bland det första vi förväntas säga, men jag vill tro på något annat än ett liv där ett välfyllt CV är bland det största en kan uppnå. Det livet skapar lätt både utbrändhet och otillräcklighet. Det är klart att vi måste jobba, men jag vill tro på ett annat liv där jobb inte ses som det allra viktigaste, det allra största, något som ska överordnas allt. Jag tror inte på ett liv där vi bara producerar och konsumerar. Jag tror att den synen begränsar oss som människor. 

Precis som heteronormen har begränsat människa efter människa så gör konsumtionsnormen oss på andra sätt begränsade. På Twitter ska vi få in någon slags mening i 140 tecken och till viss del så har även livet utvecklats åt det hållet, vi ska få in mer mening i ett alltmer begränsat utrymme. Vad får oss då att växa istället? Jag tror att vi behöver sänka hastigheten och istället för nedladdad närvaro, nedladdade kramar, nedladdade timmar gå ut och växa socialt, växa kulturellt, se bortom titlar och yta och istället rusa upp vårt intellektuella försvar. Om vi kan minska arbetstiden, vilket framtiden säger att vi måste, kan vi istället utöka det sociala livet till en nivå som många av oss behöver. Även om en inte behöver ett stort socialt liv så kommer en ändå kunna välja mer själv vad en vill göra av sin tid. Vill en jobba, så absolut, men vill en jobba mindre, minst lika absolut! 
Jag blir hellre inmattad av mycket närhet än utbränd av för mycket jobb, jag växer hellre som social varelse än som ekonomisk varelse och jag kommer aldrig jämställa mer pengar och att göra karriär med livskvalitet. Mänskliga relationer är det som får mig att växa och jag mår bättre när någon håller om mig, jag sover bättre när någon håller om mig. Hjärtat växer, plånboken ligger där på bordet, orörd, karriären ropade, hjärtat ropade. Det sistnämnda ropade inte högst men jag lyssnade med rätt organ. Om 60 år kommer jag vara glad över att jag valde att låta plånboken ligga där, orörd. 

tisdag 20 januari 2015

Digital motion med Turf

Översikt av Turf-Sverige

Jag har tidigare skrivit om att på lång sikt minska ner tekniken i mitt liv, inte för att teknik i sig är dåligt, utan för att för mycket teknik står i vägen för att utvecklas som social varelse, snarare än att utvecklas som digital varelse. När tekniken går att kombinera med att röra på sig så är det dock en lite annan sak. Jag började med Turf i december förra året och det har på ganska kort tid blivit en del av min vardag. Turf är ett spel som finns både för Android och iOS. Spelet går ut på att samla poäng genom att ta över zoner och sedan behålla dem så länge som möjligt. För att ta över en zon så måste en besöka platsen där zonen finns fysiskt och zonerna är ofta placerade vid fina ställen, ute i naturen, vid utsiktsplatser och så vidare. Hur många zoner som finns just där en befinner sig beror till stor del på hur många aktiva turfare det finns i närområdet. En spelomgång varar i en månad och efter att omgången är slut så nollställs poängen för månaden, medan ens medaljer, en rankning och totalpoäng finns kvar. 

Att behålla en zon så länge som möjligt är egentligen mest önskvärt om zonen ger mycket poäng i timmen, annars tjänar en mer på att ens zoner tas över ofta, så att en kan ta tillbaka dem igen. Zoner som ger mycket poäng när en tar över dem ger inte lika mycket poäng i timmen som en zon som ger en få poäng vid övertagande. En zon som ger en 185 poäng när en tar över den ger en bara 1 poäng i timmen, vilket går att jämföra med en zon som ger en 65 poäng vid övertagning och 9 poäng i timmen. Poängen som zonerna ger styrs av hur populär zonen är att ta över. 

Varje gång en tar över en zon så blockeras den i ett visst antal minuter. Ingen annan kan ta zonen medan du har blockerat den. Hur lång ens blockeringstid är styrs av hur hög ens rankning är, men blockeringstiden kan aldrig bli längre än 30 minuter. 
En kan, som jag snuddade lite vid innan, också ta olika medaljer. För att ta dessa kan det krävas allt från att simma till en vattenbelägen zon, att ta 50 zoner på 24 timmar eller att en innehar exempelvis 100 zoner samtidigt. 

Vad en vill få ut av sitt turfande lär skilja sig mycket från person till person. Kanske vill en få så mycket poäng som möjligt, kanske satsar en på att ta olika medaljer eller så är det kanske en bra motivationshöjare för att ta sig ut och röra på sig lite. Ofta en kombination, misstänker jag. För att få mycket poäng under en månad skulle jag säga att det är viktigt att ta många zoner ganska sent på kvällen och gärna sådana en får mycket poäng i timmen av och så bör en gärna vara ute så mycket som möjligt och förstås befinna sig på platser där det finns mycket zoner. De allra flesta som turfar cyklar, men det finns även en stor mängd gåturfare. Zonerna är utlagda så att det oftast inte går att ta dem genom att sitta i en bil, även om det säkert lär fungera i enstaka fall. En får både motion, upptäcker lätt nya platser en kanske inte hade besökt annars och så kan en skaffa sig nya bekanta där ute bland zonerna. I början verkar det kanske inte så roligt men helt plötsligt börjar en ta lite omvägar från jobbet bara för att det finns zoner längs vägen. Kanske finns det en möjlighet att utvecklas både som social och digital varelse, Turf är i alla fall en fin kombination. 

En kan lära sig mer om Turf på hemsidan.

tisdag 13 januari 2015

"Jag vill bara ta det lugnt och göra sådant jag tycker om"

Foto: Pressbild 

Att bli förälder samtidigt som en själv förlorar en förälder. Vuxendom men med en barndom som fortsätter springa bakom en, efter en. Om detta och mer därtill handlar Tomas Zackarias Westbergs Total panik som släpps i mars och det är en bok att se fram emot. Boken släpps på Syster Förlag vars första utgivning, Åsa Grennvalls Deras ryggar luktade så gott, fullständigt golvade mig. Jag tror att Total panik kan komma att golva mig på samma sätt. 

Hur skulle du beskriva dig själv?
– Hej, jag heter Tomas och är 42 år ... nej, jag vet inte, jag avskyr titlar, hela yrkeslivsgrejen. Jag vill bara ta det lugnt och göra sådant jag tycker om. Men jag vill skapa förstås, och det jag kommit fram till är att böcker är mitt medium.

Vad är Total panik för en slags bok?
– Den bygger på anteckningar som jag gjorde i samband med att min mamma dog.  Jag hade redan andra problem då och boken är väl en slags redovisning av det kaos jag befann mig i under ett par år. Det finns två röda trådar i boken; min ångest och min mammas sjukdom och död.

Hur kommer det sig att den släpps på just Syster förlag?
– Åsa Grennvall såg på Instagram att jag höll på med någonting som hon tyckte verkade intressant. Jag hade redan tecknat i ett och ett halvt år då och höll på med det sista när hon kontaktade mig, så bitarna föll snabbt på plats. Sedan har jag jobbat med Sofia Olsson som redaktör och det har funkat väldigt bra.

Du skriver självbiografiskt. Hur ser du på gränsen mellan att vara privat och personlig. Är det något du har tänkt på? 
– Jag vet inte, men boken är väldigt självutlämnande, och det kan kännas jobbigt ibland, att det är meningen att folk ska läsa den. Jag försöker att inte tänka på det.

När jag själv skriver om saker jag upplevt så kan jag återigen gå in i de där känslorna jag upplevde då, vilket kan vara ganska omtumlande. Det blir svårt att distansera sig. Hur är det för dig?
– Det har nog varit ganska terapeutiskt att jobba med texten i och med att det är en så oerhört långsam process att göra serier. Utkast, manus, skisser, förlagor, textning, ifyllning, markering, retuschering ... samma ord har skrivits om och om igen, det går som i slow motion. När det gäller bilderna så har jag jobbat mycket med fotoförlagor, självporträtt i olika situationer, och när jag tagit de bilderna har det varit en form av skådespeleri som inneburit att jag återkallat känslorna jag hade. Det har absolut varit nyttigt att hålla på med detta, men också lite kletigt, jag har suttit fast i det här och isolerat mig och det har gått långsammare att komma vidare i verkliga livet.

Total panik 

Tidigare har du släppt ett antal seriealbum med din sambo Jojo Falk, men nu är det första gången du gör allt själv. Vad har varit svårast under skapandeprocessen?
– Att jag aldrig tecknat förut, samtidigt som jag är något av en perfektionist. Så utmaningen var väl att släppa idén om någon slags Adrian Tomine-stil, byta till en fet blyertspenna och bara låta det bli som det blev. Skitigt och fult. Alltså, jag tycker själv att många av mina bilder ser mer eller mindre för jävliga ut, men jag hittade en arbetsmetod som fungerade, och det var det viktigaste. Jag gick helt oförberedd in i det här och jag har lärt mig mycket som jag kommer att ha nytta av framöver. Både när det gäller manus och teckningar.

Vad läser du själv för serier? 
– Allt som är mer eller mindre självbiografiskt är intressant. Ulli Lust, Harvey Pekar, Joe Matt, Chester Brown, Adrian Tomine ... Det finns så många. Mats Jonsson, Åsa Grennvall, Henrik Bromander, Klara Wiksten, Gunnar Lundkvist. Sedan har jag alltid älskat Tove Jansson förstås.

Jag har förstått att just synthmusik har spelat stor roll för dig i ditt liv, vilken skiva skulle du säga ha påverkat dig mest?
– Det var en svår fråga, men som den är formulerad måste jag nog rent spontant säga att det är Fancys singel Slice me nice från 1984. Alltså, det är inte ens synth utan italodisco, men den låten spelades mycket på radion på den tiden och jag köpte både singeln och LP’n. Den låten innehåller de här oerhört rena elektroniska tonerna som formade mig för livet. ”Plipp-plopp” som klasskompisarna sa. Jag var 11–12 år då. Sedan gick man över till hårdare grejer ... Det är inte så mycket synth i Total panik som du kanske fått för dig, men det dyker väl upp ett par, tre referenser. 

Vad skulle du vilja göra, yrkesmässigt eller inte, som du inte gjort än?
– En roman vore roligt att skriva någon gång. Men just nu är jag glad att jag lyckats få ihop ett eget seriealbum. Jag har insett att det är en dröm jag haft i bakhuvudet sedan jag läste mina första Galago, 1986 eller så.

Vad önskar du att du hade mer tid till?
– Att göra musik. Jag skulle vilja köpa lite analoga grejer och sitta och skruva, så som jag gjorde i tonåren. Men hittills har det känts helt omöjligt att motivera att lägga tid på det. Det tar hela dagen och slutar bara med pip i öronen.

Till sist, vad hoppas du läsaren ska känna när den läser ”Total panik”?
– Förhoppningsvis en känsla av stress och åtminstone någon gång en klump i halsen.

Besök gärna Tomas hemsida här. Syster Förlag drivs av serietecknarna Åsa Grennvall och Sofia Olsson, samt formgivarna Björn Schagerström och Samuel Svensson. Förlagets hemsida hittar du här.  

lördag 10 januari 2015

"Jag tänker att allt fint som tidigare hänt kan hända igen"

Foto: Pressbild

En del ögonblick bleknar aldrig, medan andra aldrig tar sin början. Relationer kan vara tills kroppen blir till jord, åtminstone inombords, medan de utanför kroppen kan vara över på ett ögonblick. Minnena blir kvar och kan visa sig både i frukosten, när en klär sig, när en går på specifika platser och när en ska gå och lägga sig. Människor en på många sätt har tvingats lämna bakom sig lever fortfarande vidare inom en. Jag tänker på det när jag lyssnar på Anna Järvinens Nattmusik, från skivan Man var bland molnen som släpptes 2009. Det är en låt jag ofta somnar till och för mig passar låten både in på relationers slut och på relationers början, längtan och saknad som möts, Anna sjunger ”Om man har den staden med ljus och med nattmusik så har man nog hela livet”. Det är nätter där orden knappt vågar sig fram, de är så stora, nästan för stora för att få plats i munnen, låt hjärtat säga dem. För mig så finns det något så romantiskt i orden ”värm mig om ryggen”, det är en fin önskan, ett rop ifrån en längtande kropp. Jag känner mig alltid lite förälskad när jag hör låten, som ett ljus i natten, som en vänlig röst i telefonen som gått varm i fyra timmar. Först värmer den rösten, sen ryggen. Visst är allt möjligt? 

Jag bad Anna Järvinen att själv berätta om texten och vad låten är för henne. 
- Den skildrar en kär lägenhet en sommarnatt, efter en fest. Med linneduk och silverskedar, hägg och de finaste glasen och alla andra har gått hem. Kärnan i det man fått och haft och älskat. Det finns dimma och dis bortom lönnen och hyreshusen utanför, solen går snart upp och det är försommarnatt med dess dofter. Jag lutar mig not den bekanta tapeten och jag tänker att allt fint som tidigare hänt kan hända igen. Så känns det.

Nattmusik är spår 10 på Man var bland molnen. En kan köpa skivan här. Lyssna på Nattmusik här nedan. 

tisdag 6 januari 2015

Vi behöver ingen konsumtionsterapi, vi behöver kärlek

Precis som de nya moderaterna är precis som den gamla varianten, skattesänkningar för hela slanten, så är även årets version av mig precis som den gamla. Gilla det eller inte! Precis som människor de senaste åren har fas3ats ut så fasas människor ut ur mitt liv för att aldrig dyka upp igen. Vi säger att vi inte har råd att hjälpa andra, ändå slår julhandeln rekord år efter år lik förbannat. Vi lider av tomhet och ägnar oss åt konsumtionsterapi, men det får ingen tomhet att svälta eller torka ut, vi bygger bara högre berg och högre murar, vilket leder till bortflagnad färg och inre skurar. 

Jag söker mest efter trygghet och vill nog mest sova med någon och hållas om. För precis som kommunikation ger tryggare relationsformer och långsiktigt tänkande är grunden för den bästa politiska formen så är att sova med någon den bästa mötesformen - och livsformen. Det råder så mycket hat i världen, det är dags att börja inkämpa lite kärlek och komma ihåg att skratta när vi gör det. Vi behöver ingen konsumtionsterapi, vi behöver kärlek. 

Det pågår ett kallt krig inombords mellan glädjen över att kanske vara något för någon och oron över att inte vara något alls för någon. Ett krig helt utan vinnare, men vilka krig har egentligen någon vinnare? Är det inte så att vi alla förlorar? Vinner den något, den som kommer först, om vinsten gör att vi förlorar all törst? 

Det är en stor skillnad mellan att sova med någon och att sova bredvid någon. Det ena handlar om att sova, det andra handlar om att mötas. Mötas i natten och tillsammans inse att vi inte behöver någon konsumtionsterapi, vi behöver kärlek.

lördag 3 januari 2015

En klimatsmart framtid


Hur behöver Sverige utvecklas? Vilket Sverige vill vi ha i framtiden? Och det viktigaste av allt, hur når vi dit vi vill nå? Jag går här igenom lite olika områden och hur dessa områden kan bli mer klimatsmarta i framtiden. 

Transporter

Idag tar det som bäst 3 timmar att åka tåg mellan Göteborg och Stockholm. Biljettpriset styrs av efterfrågan och tillgång. I framtiden, med höghastighetståg kommer en kunna förflytta sig mellan städerna på 1 timme mindre. Det talas om att tågen kommer kunna hålla en hastighet på 320 km/h. Bra kan tyckas, men tänk då på att Kina för närvarande bygger ett tåg som klarar av att komma upp i fantastiska 2900 km/h. Det ni! Dessa hastigheter blir möjliga tack vare att tåget körs genom en vaakumtunnel. I Sverige behöver biljettpriserna bli billigare generellt och spårtrafik måste bli det mest effektiva valet för privatpersoner. I städerna behöver cykelbanorna bli både fler och bättre. I vissa städer, bland annat här i Mölndal, har bibliotek börjat låna ut elcyklar. Just att låna och dela kommer bli en viktig aspekt i framtiden. Företag och bostadsrättsföreningar har redan börjat med elbilspooler och det är ett viktigt steg i ett mer hållbart resande. Laddstolpar för elbilar behöver bli fler med en jämn och bra fördelning över hela landet. I dagsläget passar elbilar bäst för kortare vardagsresor medan bilar som drivs på exempelvis biogas passar bättre för längre resor. Bränslekostnaden för en elbil är ungefär 2-3 kronor/mil. Även om elbilar är dyrare i inköp så blir det billigare långsiktigt då drivmedelspriset blir lägre. Idag finns både rena elbilar och hybrider. Det allra viktigaste är att vi minskar oljeberoendet då tillgången till olja förväntas minska i framtiden, vilket kommer leda till enorma bränslekostnader om vi fortfarande är fast i fossila bränslen. 

Flygresor kommer behöva bli klart dyrare och borde beskattas hårdare, på sikt behövs nya flygbränslen ur miljösynpunkt. I somras genomfördes de första reguljära flygningarna med bioflygbränsle i Sverige. Det skedde i Karlstad och bränslet tillverkas av restprodukter från skogsbruket. I dagsläget är tillgången alldeles för liten dock. 

Jag tänker att vi måste acceptera att det blir dyrare att flyga till olika semesterparadis. Inom landet kommer bilen fortsatt spela en stor roll, men jag tänker att det kommer bli mindre viktigt att äga en egen bil och att användandet av olika bilpooler kommer att öka. För kortare resor är cykeln utmärkt och det är bra att många bibliotek idag lånar ut elcyklar. Kollektivtrafiken behöver bli billigare, både mellan och inom städer. Få kommer ställa bilen så länge det både är mer tidseffektivt och ofta också billigare. Vi behöver minska bilanvändandet i våra städer och därför är trängselskatt viktig, både för bättre miljö och för kommande infrastruktursatsningar. Lastbilstransporterna behöver minska i framtiden och ersättas med tågtransporter. En del företag har ersatt resandet till möten med hjälp av teknik, så att mötet kan ske på distans, via exempelvis Skype. Detta kommer förmodligen också att bli allt vanligare. 

Livsmedel

Många pratar om att insekter är framtidens livsmedel. Det talas om allt från hamburgare gjorda av larver och korvar gjorda av gräshoppor. Insekter har både högt näringsvärde och innehåller mycket protein. I framtiden kommer även användandet av alger som livsmedel att öka. Det viktigaste är att vi minskar köttätandet, särskilt gäller detta nötkött som är en stor miljöbov. En del har föreslagit att lösningen kan vara att införa en skatt på kött och andra klimatbelastande livsmedel. Det är rimligt att det som belastar miljön blir dyrare, samtidigt som det som är bra för miljön blir billigare. Det bästa vore om intäkterna från en köttskatt då kan användas för att subventionera livsmedel vi borde äta mer av, så som baljväxter och grönsaker.  

Vi behöver också slänga allt mindre mat, som läget är idag häller vi i Sverige bland annat ut 26 kilo/person flytande mat och dryck. Det är inte särskilt förvånande. Dagligen ser jag folk hälla upp kaffe för att dricka en slurk och sedan hälla ut resten, då kaffet efter första slurken fått kallna. Vet ni om att det krävs 140 liter vatten för att producera kaffebönor till 1 kopp kaffe? Att producera 1 liter mjölk kräver ca. 900 liter vatten. Tänk vad mycket resurser som försvinner där i vasken! När det gäller fast föda är läget ännu värre. Vi slänger idag 81 kg fast föda/person. Mycket av det som slängs hade kunnat äta istället för att slängas. Vi behöver minska matsvinnet! 

Vi ska inte heller glömma alla förpackningar till vår mat. Mycket mat förpackas i plast som sedan slängs. En stor del av våra sopor är olika matförpackningar. Amerikanska företaget Wikicells har skapat ätbara förpackningar. Tänk att kunna äta upp din morgonyoghurt och efter att yoghurten är slut även äta upp förpackningen! Tanken är att en exempelvis ska kunna dricka sin juice från en förpackning gjord av apelsinskal istället för ur en plastflaska. Spännande och på många sätt fantastiskt! 

Jag tänker att en bra början är att börja planera måltiderna bättre så vi tänkäter mer än stressäter. Ät mer vegetariskt och tänk på att inte slänga mat som går att äta! 

Teknik 

I det privata så anser jag att tekniken måste minska, på samma sätt som plasten i vardagslivet behöver minskas. Tekniken är dock viktig på många plan och har blivit en naturlig del av det moderna samhället, främst så att vi kan hålla kontakten med olika människor. Det är också viktigt att tänka på vad vi gör med gammal teknik och på vad vi faktiskt kan göra med våra gamla teknikprylar. På Media Markt har de en tjänst som de kallar för Flip4New där ens gamla teknikprylar kan bytas in mot ett presentkort hos butiken. Det öppnar naturligtvis upp för mer shopping, vilket förstås till stora delar är negativt, men det är en okej början. Bättre att byta in än att slänga. 

Jag tänker att det är viktigt att vi använder våra prylar tills det går sönder snarare än att vi tänker att vi måste uppgradera ständigt. En mobiltelefon bör hålla i alla fall minst två år. Tänk på att mycket går att reparera och även om tanken på en helt ny pryl kan vara mer lockande så bör en komma ihåg att reperationstanken är mer långsiktig än uppgraderingstanken. Kolla gärna upp Phonebloks där tanken är att en, 
beroende på behov och på vad som går sönder, enkelt kan byta ut eller uppdatera delar på telefonen. Smart! 

Vardagslivet

Ofta låter vi tv-apparater och olika maskiner vara igång mer än vad de behöver vara igång. Det vi inte använder kan vi stänga av. Detsamma gäller lampor, är vi inte i fyra olika rum samtidigt, vilket i sig kan verka ganska svårt rent praktiskt, så behöver inte heller lamporna vara tända i alla dessa rum. Vi tänker ofta att agera för ett mer klimatsmart samhälle är att backa hundra steg och att dö en eller flera smulor, men så är det inte. Vi behöver bara agera mer långsiktigt och det kan vara jävligt roligt att göra just det. Främst är det miljövänligt att bo tillsammans i olika konstellationer så att träffa någon och bli sambo är ett val som borde får en egen miljömärkning, miljö-kärkning. Att göra saker tillsammans är ett genomgående tema för att leva mer klimatsmart. Ett annat viktigt steg i vardagslivet, mer än tillsammansheten, är att plastbanta som jag tidigare har varit inne på. Vi brukar alldeles för mycket plast och aluminiumfolier till våra livsmedel exempelvis, vad kan vi ersätta det med? Jo, på Jordklok finns ett helt naturligt alternativ, gjord av ekologisk bomull, bivax, Jojobaolja och kåda. 

Jag tänker att en bättre miljö kan vi inte skapa på enbart individuell basis utan vi måste ta ett kollektivt ansvar. Att bo tillsammans och sova tillsammans och ligga tillsammans stoppar förstås inte några klimatkatastrofer alls men varje liten saken är en början på något större. Odla mer mat hemma, var ute i alla möjliga trädgårdar, umgås istället för att jobba för mycket, ha nattliga samtal, kramas mycket, cykla tillsammans till gömda och glömda insjöar, ha fina husdjur och glöm för allt i världen inte bort dem, lämna dem inte ensamma för länge. En bra inre miljö hos både djur och människa är en fin början på ett bra hållbart vardagsliv. Har du barn? Låt dom vara ute mycket, minska både din och deras skärmtid och låt dem ta till vara på sin fantasi och lär dem att upptäcka istället för att leta. Ett bra sätt att minska barns skärmtid är exempelvis att införskaffa denna leksakskamera av trä, målad i miljövänliga färger. Så länge vi konsumerar prylar, vilket vi förmodligen kommer fortsätta med, varför inte köpa bra saker? Jag tror att det är viktigt att vi planerar våra inköp mer och om vi har möjlighet, lägger undan mer pengar, så att vi kan köpa det vi verkligen vill ha snarare än det vi har råd med just vid ett specifikt tillfälle. Vi måste se till våra behov. Lär även plånboken att tänka långsiktigt, det som är dyrare till en början är oftast billigare i längden, ofta på grund av bättre hållbarhet. 

torsdag 1 januari 2015

Låsa hålet om sig

Jag älskar att möta människor och kommunikation som fungerar kan få mig lika intresserad av en människa som bristen på kommunikation kan få mig att helt tappa intresset. Jag skulle kunna leva intill en människa flera dagar i sträck men jag vill inte att varje dag ska vara fylld till bredden av någon. Jag vill inte behöva schemalägga min självhetstid. Ibland behöver jag vara ensam i min egen inre jordskorpa, där jag kan låsa om mig för att vara ifred. Jag har en slags introvert personlighet, eller en introkärt om en föredrar att kalla det så. Samtidigt som jag behöver vara själv, delar jag gärna min självtid med någon ibland. Ibland är det som att jag drömmer om passion och separation samtidigt! Jag kan gå runt och längta efter ensamma dagar, samtidigt som jag drömmer om gemensamma nätter. Ibland står jag gärna på stranden och låter vågorna hitta mig men ofta tycker jag om att även sitta högre upp, på en klippa, och inte låta någon hitta mig, inte låta någon nå mig. Jag vill ha dagar då jag låter notiser och missade samtal vara. 

Det är lätt att vilja fylla andras liv hela tiden, men desto lättare att glömma bort sitt eget. Kanske väntar ett osmickrande tomt hål om en tackar nej eller så är inte hålet så osmickrande som en kan tro från första början. Det är skönt att låsa inre dörrar och fönster, låsa hålet om sig och lära sig att fylla det själv - istället för att vänta på att andra, temporärt, ska fylla det. Jag tror inte på temporära saker, utan vill gärna att det jag har en morgon ska vara i ungefär samma form nästa morgon, det är så svårt att gro i jord som förflyttar sig hela tiden, att önska och förbereda när planerna skrivs om. Som en redan upplagd bild på instagram som ändrar filter hela tiden. Jag vill att i alla fall grunden i mitt liv ska vara ett fotografi och inte en text som hela tiden skrivs om. 

När det gäller vänner så har jag hellre få människor i mitt liv som jag kan ge mycket tid till, än många människor som jag får problem med att ha tid över för. Jag vill ha människor som accepterar att jag gör galna saker ibland, som en kan ligga och prata med flera timmar i sträck eller vara tyst med för den delen. Sällskap som inte nödvändigtvis innebär kravsällskap. Sällskap, inte cellskap. Att umgås med någon kravlöst respektive inte kravlöst tar olika mycket på krafterna, vilket förstås innebär att jag orkar umgås kravlöst mycket längre. Det handlar om att få andas in och ut. 

Allt handlar om balans i relationer, det kan inte vara torka i kommunikationen och översvämning i drömmarna, samtidigt som det inte fungerar med fullständiga instängdheter från ett håll och totala öppenheter från ett annat håll, ganska snabbt blir fullständiga rättigheter fullständiga ensamheter om en inte aktar sig. Det är när allt snurrar i mitt huvud som jag kan drömma om att ligga kvar i sängen med någon en tidig eftermiddag och veta att en borde ha gått upp för tre, kanske fyra, timmar sedan men inte kan slita sig. Drömmen blir hetare, verkligheten blir svalare, men en dag så kommer även den inre jordskorpan vara brännande varm.