söndag 2 augusti 2015

Luften att knyta fast

Duschar och ännu en lukt som skalas från kroppen, kommer du skalas bort från min kropp? Kommer stjärnorna falla över räcket? Jag har varit vaken och drömt i flera nätter. Nattens skrik kommer alltid inifrån. Sömnlösheten verkar mätas i minuter för de flesta, här varar den i timmar. Är det här sorgens återbetalningsvillkor? Där det som alltid skulle vara lika förvandlas, där det som skulle vara liv inte går att andas. Jag har lärt mig att se igenom andras mörker, men inte att se igenom mitt eget.

Din närvaro går att andas, du tar bort stenarna från orden och rösten känns lättare. Du bär med dig solen att knyta fast i trädet, du bär med dig luften att lägga ut över vägen. De har gatlyktor över haven nu, promenadstigar. Visst ska vi dit?

Jag går över ängen och ser barn ta sina första bett av livet, minns du när du tog ditt första bett av mig? Du lärde mig hur ljuset smakar. Jag lär mig låta lyckan beta över våra kroppar, visst har vi mark nog? Visst kan vi lära oss att spärra av våra tomrum? Du bär med dig solen att lägga ut över vägen, du bär med dig luften att knyta fast i trädet. De har gatlyktor över haven nu, promenadstigar. Visst ska vi dit?

torsdag 16 juli 2015

Fattiddomen

Bildkälla

Det är märkligt med tid egentligen. När en snoozar på morgonen så kan tjugo minuter kännas som några sekunder, medan sista tvättmaskinsminuten kan upplevas som tio minuter. När jag var yngre funderade jag sällan på vad livet är värt, eller vad tiden är värd. Nuförtiden funderar jag mycket över det, att vi inte ens har tid för de allra närmaste. Jag kommer kanske leva i ungefär 50 år till, att då inte ha tid till en vardag med människor jag älskar eller ens ha tid att vila upp mig, för att karriären ropar, för att alla måsten ropar, skulle kännas mentalt fattigt. Hur materiellt och digitalt rikt jag än lever så spelar det ingen roll, om jag samtidigt inte har tid att utvecklas socialt, som människa. Det spelar ingen roll om prylarna växer, eller digital vänskap eller gilla-markeringar, om jag inte växer som människa. Det är det jag vill ha tid för, men idag lider vi av en stor fattiddom. 

Den stora frågan i allt från barnfamiljers liv till studenters är hur de ska få tiden att räcka till. Människor jobbar mer än vad de egentligen orkar med och blir stressade, de som saknar jobb stressar å andra sidan ihjäl sig i jakten på jobb, i jakten på att få känna sig viktig och meningsfull. Vad är livet egentligen värt och vad är viktigt och meningsfullt? Att söka ihjäl sig efter alla toppar, få ha den största bilen, få åka på den stora resan, ha en tv som täcker hela vardagsrumsväggen? Tid till annat är inte lönsamt, att lägga ner mer tid på människor än på att lönarbeta är inte heller det lönsamt, men det skänker åtminstone mig mer mening. Att arbeta ideellt är inte heller lönsamt, men det ger en mening. Det är klart att en måste kunna försörja sig, men måste inkomsten växa för varje år, måste allting bli större, prylberget växa? Vi skaffar barn som vi sedan knappt har tid eller ork att umgås med. 

Fattiddomen är ett hot mot att kunna växa mentalt och det är klart att jag är priviligerad som kan välja att gå ner i arbetstid för alla har definitivt inte råd med det. Om vi ändrade normen, från köpandets, det oändliga köandets och ägandets till att handla om att vara, känna, tänka och leva så skulle fler i alla fall få sig en tankeställare. En tankesmällare som exploderar, som visar hur mycket billigare, men samtidigt värdefullare, det är med livskvalitet än större, fler och mer tekniska prylar. Det mest välavlönade jobbet är ett där en samtidigt får tid att utvecklas som människa, där en har tid att utvecklas i sociala relationer. Har en inte tid för det blir ägandet måhända rikt, men varandet jävligt fattigt. I alla fall skulle det vara så för mig.

måndag 6 juli 2015

Jakten på något smärtfritt får inte innebära något hjärtfritt

”Det känns som vi befinner oss utomlands”, säger dem. Förut betydde det att det var varmt väder, nuförtiden är värmen borta. Vi klär oss i kylan medvetet, skickar den vidare från middagsbordet ut till grannen, ut på nätet, in i kommentarsfält, i nävar som slår, ord som slår lika hårt. Numera betyder de där orden för många att de ser människor som tigger, andra som som går klädda i burka. ”Det känns som att vi befinner oss utomlands”. 

Någon försöker ta sin första tugga av trygghet men motas bort av folk som redan är mätta. Mer söker alltid efter mer. Vi har gått från att söka innehåll till att söka rubriker. Det gäller på internet och det gäller även våra medmänniskor. Är Sverigedemokraterna ett öppet sår som vi ska behöva leva med?

I Sverige förväntas folk som flytt hit vara tacksamma. Varför skulle människor vara mer tacksamma ju sämre de har det? Är det inte att förminska flykten från ett hem genom att kräva att alla ska vara så tacksamma? ”Här får du lite pengar, var tacksam!” men det är aldrig riktigt så det fungerar. Vem har äganderätt till trygghet och varför? Har när mer rätt till trygghet än fjärran trots att fjärran nu är när? I dagens samhälle finns det många som helt saknar röst, allt från nyanlända till långtidssjukskrivna och det är oacceptabelt. De kan stå där och skrika om trygghet utan att någon hör. Det finns ingen frihet som är självklar, den kan verka självklar för en själv men så dyker någon annan upp som helt saknar frihet. 

En anledning till att Sverigedemokraterna ökar misstänker jag är att människor saknar en grundtrygghet i samhället. Att sakna en grundtrygghet gör att människor springer mot de egoistiska sidorna av sig själva. Bristen på trygghet skapar egoism vilket i sin tur leder till rasism. Vi behöver en grundtrygghet i Sverige, förslagsvis via en basinkomst. Nej, mottagandet av flyktingar är inte smärtfritt, men jakten på ett smärtfritt mottagande kan inte leda till ett hjärtfritt beslut att inte ta emot alls alternativt att ta emot väldigt få. Tryggheten måste finnas på viskavstånd för alla människor, men för många är den flera mil bort. Hopplösheten skenar tillsammans med dödligheten.  

Många säger att det är odemokratiskt att Sverigedemokraterna inte får vara med och bestämma med tanke på att de fick nästan 13 procent av rösterna. Vad jag vet har Socialdemokraterna fått 30 procent av rösterna utan att få vara med och bestämma. Sverigedemokraterna är alla kommentarsfält samlade i ett parti, ett hopkok av rasism, antifeminism och homofobi. Varför ska vi sträva efter att rasister, antifeminister och homofober ska få bestämma i samhället och världen i stort? För att alla måste få vara med och bestämma i en rättvis demokrati? Läs den meningen igen och hör hur sjukt det låter. 

Läs gärna mer om basinkomst här

onsdag 1 juli 2015

"Våldets syfte är alltid makt och kontroll"

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Kvinnohat pratas ofta bort, skämtas ofta bort. Mansrollen problematiseras inte tillräckligt. Det är ohållbart eftersom mansrollen är synnerligen destruktiv på alltför många plan och ofta leder till våld eller hot om våld mot och till andra. Det är inte ett individuellt problem, utan ett strukturellt sådant. Vi måste befria människor från dessa roller, som sannerligen bara leder hela mänskligheten rätt ner i fördärvet. Människor måste få leva sina liv fria från våld, hot om våld och olika former av förtryck och diskriminering. Därför behöver vi ta itu med dessa roller och normer. Här nedan ger Gudrun Schyman en kommentar om hur vi ska få en sund mansroll, en som inte bygger på makt och våld. 

- Genom att ta upp frågan till diskussion, genom att ifrågasätta normen, genom att visa på att våldets syfte alltid är makt och kontroll, oavsett om det gäller intima eller internationella relationer. 

- Det är inte enkelt, men det krävs ett långsiktigt arbete och det är alltid bra att vara flera. Inom Feministiskt initiativ säger vi "Vi gör det tillsammans!"

Följ Gudrun på hennes hemsida

"Konflikten är ett avståndstagande från att bara ställa sig i ledet"

Foto: Press

Konflikten, som består av Lindis Ekström, Amanda Fröhling Lind och Karin Andersson har nyligen släppt debutsingeln Sista du får. En låt om att inte låta sig förminskas. De sjunger "Jag behöver inte dig för att vara nöjd med mig, jag behöver inte dig för att klara mig" och texten går rätt in, precis som musiken. Bandet bildades när de gick på vislinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv och nu är alltså själva startskottet här, ett vackert sådant som jag definitivt kommer ha med mig i sommar, ett slags substitut för värmen som har saknats utomhus.

Vad har ni för influenser? 
- Vi har många och varierande influenser och inspiratörer, från Annika Norlin till Destiny's Child, Ji Nilsson och Marit Bergman. Men framförallt Annika och Markus Krunegård när det kommer till text. Egentligen influeras vi av allt vi hör och gillar, inget är för stort, för litet eller fel stil. Vi hittar detaljer och geniala små knep hos alla möjliga artister. När vi mixade Sista du får lyssnade vi mycket på Ji Nilsson, HAIM och Those Dancing Days. Sist men inte minst, varandra! Vi kommer från olika håll med olika referenser, idoler, visioner och stilar vilket är en förutsättning för vår musik. 

Planerar ni att släppa ett album också? 
- Oj, så taggade vi är på ett album, men vi har inte bråttom. Nu ska singeln få hitta hem i popvärlden och bo in sig lite medan vi fortsätter fila på vår grej och skriva ihop innan det är dags. Det känns också jätteviktigt att hitta producenter, musiker och så vidare som känns rätt vilket känns viktigare än att det ska gå fort. Men namnet på albumet är sedan länge bestämt, så nog kliar det i både fingrar och stämband. 

Finns det någon speciell tanke bakom ert bandnamn? 
- Konflikten bara kom till oss, utan någon egentlig bakgrund för tre år sen, men nog har vi hunnit fylla det med innebörd sedan dess. Nu är det egentligen ett avståndstagande från att bara ställa sig i ledet och en uppmuntran att krångla och problematisera när saker och ting skaver, våga vara avig. Sedan har ju var och en sina egna konflikter. Förhoppningsvis så laddar publiken namnet själva! 

Lyssna på Konflikten nedan och titta gärna på den fina musikvideon. 



torsdag 4 juni 2015

Hampus Carlsson - Nån Som Du


"Lever för kickar, allt som jag vill hitta är nåt som inte finns här, jag lever för kickar, allt som jag vill hitta är nån som är hela min värld". Så sjunger Hampus Carlsson i nya singeln Nån Som Du. Förra singeln Stjärnstoft Och Damm släpptes under Stockholm Pride och den nya singeln släpps påpassligt nog precis innan West Pride drar igång i Göteborg. Det är väl det som Hampus musik handlar mycket om, kärlek och lycka fri för alla att röra sig i. Ett hjärta som slår flera slag för öppenhet. 

Nån Som Du är en singel som brinner, river på ett punkigt sätt upp känslor, samtidigt som låten känns som en fin start på sommaren, på utekvällen, till ett möte med någon annans läppar, någon annans danssteg. Och vem vet vad som väntar efter kvällen, efter de där läpparna, efter all längtan. Blir det kort glädje och lång ånger eller tvärtom? Nån som du är en fantastisk låt som lägger fler färger på sommarhimlen, får längtan att växa lite längre till sena nätter utan något egentligt slut. Den beskriver längtan på ett fint sätt. Inte visste jag att jobbig längtan kunde vara såhär medryckande. 

söndag 31 maj 2015

Vi behöver äga mindre och dela på mer

I grunden måste allt handla om att så många som möjligt ska tillåtas växa som människor och få leva goda liv. Ett gott liv där stressen är minimal och där vi jobbar för att leva snarare än lever för att jobba. För att klara av att ställa om till ett hållbart samhälle så kan vi inte lösa framtidens problem med gårdagens lösningar. Vi måste lära oss att dela på de resurser som finns istället för att vara så fixerade vid ägande. Vi kan äga våra mål, men vi behöver inte äga verktygen för att ta oss dit. Jag läser då och då om olika klädotek som öppnar, där vi kan låna kläder när vi behöver. I Malmö kan kunderna på Malmö Järnhandel helt gratis låna verktyg för att dagen efter lämna tillbaka dem. I många nya bostadsrättsföreningar blir det allt vanligare med bilpooler för hur många i exempelvis storstäder behöver egentligen äga en bil och inte bara ha tillgång till en då och då? 

Vi måste gå över från ägandesamhället till samarbetesamhället där vi äger mindre men delar på desto mer. Inbördes hjälp istället för inbördes kamp. Tillgång framför ägande. Idag är det så att många inte får tillgång till saker de behöver på grund av andras fixering vid ägande. Vi behöver också dela på jobben. I framtiden kommer jobben bli allt färre, bland annat på grund av företagens ständiga effektivisering. Att trots att det tala om att vi ska jobba mer och mer och hålla fast vid normen om 40 timmars arbetsvecka är inte rimligt. Därför behöver vi dela på jobben. Genom att dela på allt ger vi planeten en åtminstone rimlig chans att hämta sig. Vid framtidens lönesamtal ser jag det som självklart att så många som möjligt ska få välja mellan att gå ner i tid och behålla befintlig lön eller få löneförhöjning. Mitt mål är inte att jobba och leva vid sidan av utan att leva och jobba vid sidan av. Ett bra samhälle skapas inte nödvändigtvis av en växande ekonomi eller av växande företag, utan av människor som tillåts växa.