söndag 29 november 2020

CHIVVY - Red water


Jag såg bandet The Tape live flera gånger. Det var både drömskt och nästan hypnotiskt. Väldigt mycket känsla. Jag fastnade särskilt för en låt som, i alla fall då, hette React. Låtar som träffar så hårt bleknar aldrig. En del saker har hänt sen dess. The Tape heter nu CHIVVY och har nyligen släppt singeln Red water, som enligt bandet handlar om fångenskap och flykt. Längtan efter att bli från det som begränsar. Från det som sätter stopp. 

Mycket känns förstås igen och det är fortfarande drömsk indierock som det handlar om där röster och olika känslor möts, där både hopp och förtvivlan går in i varandra. Jag tycker verkligen om det. Och jag hoppas att låten React också lever kvar och så småningom hamnar på ett album. Jag ser fram emot det. 

Lyssna på Red water här nedan och kolla även in videon som är regisserad av Annie Hyrefeldt. 



fredag 27 november 2020

Gör inbrott i mitt liv igen

Du var min stad, du var tidvatten av kärlek. När mina krafter hade tagit slut så fanns din röst. Jag kysste dig när du ville. Du fick mig att tänka efter, tänka längre, tänka större, tänka själv och vi brukade somna med varsin hand i samma chipspåse. 

Våra ben gick i samma liv. Jag brukade vakna av min puls i din arm. Mitt hopp gav aldrig upp och stigarna i min kropp nådde din topp med utsikt över livet. 

Nu är våra drömmar oavslutade manus, en kyss utan läppar. 

Jag var hos läkaren. Hon sa att det finns en obalans i min kropps dopamin-nivå och jag berättade att det är inget mot hur obalanserat mitt övriga liv är. 

Min kropp är president men min hjärna är ledare för oppositionen. 

Du får gärna göra inbrott i mitt liv igen. Jag saknar köksbordet, hur drömmarna åts upp, hur vi såg våra barn springa sig trötta, med livsglädjen som en stråle genom bröstet. 

Jag minns isen, hur livet gick över oss. Vi skulle hålla hela vägen.

"Det kändes så konstigt att hon aldrig skulle vara mer än ett ansikte på ett kort för mitt barn"


Jeff Elliot, som består av Jessica Klingsell och Amanda Lindgren, släpper idag den otroligt vackra och berörande singeln My bare feet touched the ground. Det är singel nummer två i ordningen, Red lights var först. Här nedan berättar Umeå-duon om nya singeln, om sorg och om deras studio Ljudinstitutet, som drivs på en feministisk grund. 

Berätta om nya singeln My bare feet touched the ground! 
(Amanda) - Det är en låt om att ta farväl. Om att livet kan vändas upp och ner med ett telefonsamtal. 

(Jessica) - Den utspelar sig den sommaren då min mamma dog av en hjärntumör. Från cykelutflykten i Umeå som avbröts av det ödesdigra beskedet, till det sista andetaget på ett palliativt boende i Täby Kyrkby. 

Ni driver även studion Ljudinstitutet ihop och det är en studio som drivs på en feministisk grund, berätta mer om det! 
(Amanda) - Ja, vi driver den tillsammans med vår kollega Frida Johansson. Utöver studion så finns där även skrivbordsplatser och kontor som vi hyr ut till andra kvinnliga och ickebinära frilansare. Vi är inte alls ute efter att exkludera män, men när vi startade studion så tyckte vi alla att det kändes drömmigt med tanken på en plats som kunde få vara lite som en kreativ fristad för icke-män. Musikbranschen är otroligt mansdominerad. Och bland producenter och ljudtekniker är det möjligtvis ännu större obalans. Så det kan kännas skönt att ha en plats där vi får vara i majoritet och kan stötta och lära oss av varandra. 

Ni har båda varit med i band innan men denna gången har ni gjort allt själva, vad har varit svårast respektive roligast med den friheten? 
(Amanda) - Att göra allt själva är både skönt och utmanande, men framförallt skönt tycker vi. När man har en tydlig bild av hur man vill att det ska låta så kan det vara svårt att lämna över mixningen till någon annan. Men det här är inte första gången som vi gör allt själva. Vi hade båda ett tidigt driv att lära oss om teknik och inspelning för att kunna bli mer självständiga genom hela processen. 

Först hette ni Jeff och nu har ni bytt till Jeff Elliot, hur kommer det sig att det blev ett namnbyte och vad betyder namnet för er? 
(Jessica) - När jag jobbade som brevbärare i Stockholm så började mina kollegor kalla mig för Jess (med amerikanskt uttal). Jag kände mig inte alls hemma med det smeknamnet och klagade lite för medlemmarna i det bandet som jag spelade i just då. Då började en av mina bandkamrater att kalla mig för Jeff istället (svenskt uttal). Det kändes mycket mer rätt för mig, bland annat för att jag aldrig riktigt känt mig hemma med att göra så mycket kvinnligt genus. 

(Amanda) - Så när det var dags för ett bandnamn så kändes det rätt så givet. Dock borde vi ha gjort lite mer research innan vi valde det. Det visade sig vara omöjligt att hitta oss på Spotify för det fanns så många som hette något med Jeff. Så då bestämde vi oss för att ändra på namnet. Det tog några veckors funderande men till sist bestämde vi oss för Jeff Elliot. Elliot är ett namn som vi båda har haft högt upp på listan av namn att döpa ett barn till. Men det har inte kommit till användning på nåt av våra två barn. Så då fick vi användning för det till det här projektet istället. 

Ni har tidigare berättat att många av låtarna på det kommande albumet handlar om en sorg efter din mammas död Jessica. Hur mycket har musiken hjälpt dig i bearbetningen av sorgen? 
(Jessica) - Mycket skulle jag säga! Ofta när jag har något som jag behöver bearbeta så gör jag det genom textskrivande. Och jag tycker att pop-låtsformatet är väldigt bra på så vis att det är svårt att klämma in hur mycket text som helst på ett rimligt sätt i en 3-4 minuters låt. Så man har givna ramar och begränsningar vilket i det här fallet är bra. Jag vill ju också oftast att den som lyssnar ska förstå och få ut något av att lyssna på texten. Det medför att jag, när jag skriver texterna, själv måste förstå vad det är som är essensen av det jag vill uttrycka. Och hela den processen av att finjustera fram en text som ryms inom en låt och som är förståelig gör att jag i slutändan oftast lärt mig mycket om det ämne som jag skrev låten för att bearbeta. 

Finns det några ljusglimtar på albumet eller präglas hela albumet av sorgen? 
(Jessica) - Alla låtarna på albumet bearbetar någon form av sorg. Både personlig sorg och sorg över samhällets tillstånd. Men jag skulle absolut säga att albumet innehåller många ljusglimtar ändå. Det finns mycket vackert i livets svårare stunder. 

Jag funderar själv på om sorgen någonsin försvinner eller om den bara byter skepnad. Hur tänker ni? 
(Jessica) - Än så länge så är min erfarenhet just det som du beskriver, att den byter skepnad. Det har nu gått 12 år sedan min mammas död och den akuta sorgen finns ju inte längre närvarande, men sorgens fokus byts ut hela tiden. När livet förändras så dyker det också upp nya situationer och anledningar att sakna någon. När jag fick barn så väcktes min sorg till liv igen. För det kändes så konstigt att hon aldrig skulle vara mer än ett ansikte på ett kort för mitt barn. 


Har ni några gemensamma musikaliska referenser och influenser som ni vill nämna?
 
(Amanda) - I början av projektet när vi diskuterade vilket sound vi tyckte skulle passa för låtarna så nämnde vi några artister som hade ljudbilder som vi ville sträva efter. Sufjan Stevens, José Gonzales, Coco Rosie, Joan Baez och Bon Iver är med på vår referenslista. Vissa artister har vi lyssnat på för att vi tycker dom gör stämsångsgrejen väldigt bra, såsom Simon & Garfunkel, First Aid Kit och Kings of Convenience. 

Skulle ni säga att det speciella världsläget har gjort er mer kreativa? 
(Amanda) - Det känns lite svårt att säga för vi befinner oss just nu i mixningsfas med flera projekt vilket inte kräver lika mycket kreativitet som att skriva musik. Sen har vi just fått en till bebis också. Så det finns väldigt begränsad tid att vara kreativ på. Men låten Blue whale på vårt kommande album skrevs i alla fall i början av covid-utbrottet i Europa. Som en reaktion på det allt som plötsligt hände. Så den är resultatet av en tillfällig förhöjning av kreativitet pga. läget. 

Om man bortser litegrann från situationen med Corona, hur tycker ni att Umeå mår som musikstad?
(Amanda) - Det faktum att många av dom spelställen och festivaler som definierade Umeå som musikstad för några år sedan tyvärr inte finns kvar har ju absolut påverkat bilden negativt. Men vi ser ändå hoppfullt på Umeås musikaliska framtid eftersom det fortfarande känns som en kreativ stad med drivna invånare och därmed stora möjligheter att bygga upp nya scener för musiken. 

Vad händer framöver för Jeff Elliot? 
(Amanda) - Vi släpper vår tredje singel Elephant i januari och vårt debutalbum släpps i februari. Så just nu mixar vi albumet för fullt! Sen hoppas vi ju såklart att det kommer gå att spela live igen nästa år! Vi har haft två streamade konserter än så länge, men det vore roligt att få spela för människor som är i samma rum också!

Lyssna på My bare feet touched the ground här nedan!

tisdag 24 november 2020

Edgar & Strandberg - Värmland i regn


Jag påminns om Sigge Hill när jag lyssnar på den värmländska duon Edgar & Strandberg - och det är verkligen en komplimang. Minst lika melodisäkert. Duon, vars förnamn är Christopher och Henrik, har tidigare släppt två låtar, Tusen kyssar och Leva mitt liv. Jag håller nog Tusen kyssar, som är en duett med Linnea Waljestål, högst hittills men det är genomgående melodisk svensk rock som borde spelas frekvent på Svensktoppen. 

Visst hör man ibland att det är inspirerat av Per Gessle och Lars Winnerbäck exempelvis, men jag tycker duon gör något eget av det. Låten är för övrigt producerad av Winnerbäcks gamla producent Ola Gustafsson. 

Värmland i regn är en låt jag kan tänka mig vore fint att dela vägar med, med ett Värmland som susar förbi genom fönsterrutan. Med en dröm om en dans i Folkets Park. En dans som inte tar slut förrän småtimmarna. 

Lyssna på Värmland i regn här nedan!

 

måndag 23 november 2020

Musikminne från Klara Andén



I oktober släppte Klara Andén den fina singeln Spring. Det är hennes femte singel 2020. Klaras första riktiga låt var en cover på Linnea Henrikssons Halmstad. Med låten vann Klara en tävling som Linnea Henriksson själv var med och anordnade. Idag har Klaras version över 140000 streams. 2018 kom debut-EP:n Fast jag vill. Idag gästar hon bloggen och berättar om ett musikminne! 

I sjuan började jag i musikklass och efter att ha sjungit instängd på mitt rum i några år var det nu dags att börja förbereda sig för den första konserten. Jag och mina två nya kompisar var alla överens om att vi gillade Rihannas nya låt Take a bow. På lunchrasten gick vi in i musikalen, skrev ut ackord från ultimate guitar som nästan stämde och satte igång. Jag satte mig vid pianot, min ena vän tog en bas och den andre en gitarr. Efter en lite tragglig start kom vi till slut in i låten och kunde spela igenom den. Jag testade att lägga en stämma och det visade sig att min kompis kunde fortsätta hålla melodin stadigt fast jag hamnade en ters över. För första gången fick jag känna hur det var att spela och sjunga tillsammans med andra och hur musiken lyfter när man hittar rätt personer att samarbeta med. 

Dagen för konserten var jag mer nervös än jag någonsin varit. Jag och min två medmusiker hade ett gemensamt nervöst sammanbrott innan vi gick upp på scenen. Men vi gick upp på scenen. Jag minns egentligen ingenting från de fyra minuterna av mitt liv men jag minns känslan efteråt. Jag hade klarat av något jag fasat för och längtat efter sedan jag började sjunga på mitt rum för flera år sedan. Och vi hade gjort det tillsammans. Vi fortsatte att hänga i musiksalen på rasterna resten av högstadietiden och vårt lilla band fick heta TAB (Take A Bow) för att vi nog alla kände den där magiska känslan första gången vi sjöng och spelade ihop.

/ Klara Andén

Lyssna på Spring här nedan!

onsdag 18 november 2020

Ludvig Nordholm - Att leva rätt (Eko-livet)

Ludvig Nordholm, vars dubbelsingel Lilla löparen/Inte riktigt än (Lilla mjölken) jag recenserade i augusti, är en mångsysslare. Deubbelsingeln och det kommande albumet handlar mycket om psykisk ohälsa, men i ny video, som är en form av sketch, är det miljön och ekologiska produkter som avhandlas. 

Jag tycker att videon är väl värd att kolla upp, då den är både tankeväckande och rolig. Det är heller inte alltid helt enkelt att leva just rätt, vilket Ludvig tar upp i sketchen. Det är mycket som är "å ena sidan" och "å andra sidan". Jag själv tänker att man helt enkelt får väga för- och nackdelar mot varandra och välja det alternativet och välja det alternativet som har flest fördelar. 

De som medverkar i videon är Ludvig själv och Malin Svebo Lindgren. 

Se videon här nedan!

fredag 13 november 2020

Anna Bodotter - Så länge hjärtat slår


Anna Bodotter släppte första singeln Sigrid i slutet på oktober. Idag kommer efterföljande Så länge hjärtat slår. Sigrid var drömsk och elektronisk pop och den nya singeln följer i samma anda. I december kommer debutalbumet Kom ta bilder. A
nna har spelat i flertalet band innan, men det är först nu som hon går solo. 

Så länge hjärtat slår andas sorg över en människa som försvunnit från ens liv och det är som om hjärtat plockats ur kroppen på en. Man hade de där drömmarna om att få åka till Paris och vara som ett kärlekspar man sett på film, men vad hände med de drömmarna? Vad finns kvar, förutom ett hjärta som allt mer brister totalt? 


Jag tycker om Annas röst och kombinationen av de poetiska texterna, tillsammans med den kyliga ljudbilden. En låt, som precis som tidigare Sigrid, passar allra bäst mitt i natten, när man behöver en vän som bara sitter där bredvid en och lyssnar. Det blir vår igen.


Lyssna på Så länge hjärtat slår här nedan!