måndag 21 oktober 2019

Musikminne från Dick Lundberg

Foto: Emelie Sandberg 

Idag gästas bloggen av Dick Lundberg som berättar om ett musikminne! 

Musiken har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas; i mina yngsta år genom att jag var en ivrig lyssnare vilket sedan övergick i att jag sjöng mer och mer själv. När jag tänker på det efteråt kan jag hitta en specifik sak som var avgörande bakomliggande orsak till att jag faktiskt höjde min stämma och tog ton. 

Mitt allra största intresse under min barndom var vilda western. Jag samlade på hattar, tittade på filmer med Clint Eastwood och försökte klä mig som de gjorde i filmerna med revolverhölster, väst och gärna poncho eller lång rock. Hemma hos min pappa hängde en sån där “wanted”-affisch som man kan låta göra på High Chaparall med hans porträtt. I mitt huvud blev det beviset på att pappa åtminstone hade varit cowboy tidigare, men nu dragit sig tillbaka för att leva ett stilla liv i en etta i Sundbyberg. Det var inte svårt för en liten pojke att vilja vara som pappa och det hela blev liksom den som var jag. Son till en cowboy, själv blivande sådan. I de allra största stunderna från min barndom packades jag och min styvpappas son Tobias in i den gula Opeln vi hade och for ända ner till Småland och Big Bengts stora nöjespark med hästar, diligens och riktiga westernhus. Som julafton! 

Med vilda western följde musiken och det var pappa som försåg mig med den. Han såg till att jag hade en liten bandspelare med högtalare och kassetter med inspelad musik. Vilka skivor var det då jag var intresserad av? Jo, naturligtvis skivorna där någon hade cowboyhatt på omslaget. Min allra första totala musikaliska förälskelse var Frankie Laines Hell Bent for Leather med klassiska låtar som Rawhide, Mule Train och High Noon, men jag fick också Merle Haggard, soundtrack av Ennio Morricone och låtar från skivan Cowboys and Indians av New Christy Minstrels. På Råstensgatan satt jag med när pappa la på skiva efter skiva, ställde in inspelningsvolymen och noggrant såg till att trycka på “rec” och “play” vid exakt rätt tidpunkt. Sedan satt jag och bläddrade bland skivorna, ville höra allt som det överhuvudtaget förekom en hatt på (vilket förstås kunde bli en besvikelse om det inte alls lät som cowboymusik). 

Hur kom det sig då att jag började sjunga själv? Jo, pappa spelade inte bara skivorna för mig, han sjöng dessutom med själv. Med sin mörka basstämma stämde han in: “You fought all the way, Johnny Reb, Johnny Reb. You fought all the way…” (Det var Johnny Cashs version vi lyssnade på, pappa lät faktiskt inte helt olikt Cash.) Kunde pappa sjunga kunde ju jag. Mitt första liveframträdande var på skolavslutningen i sjätte klass, jag och min kompis Anders sjöng Mammas Don’t Let Your Babies Grow Up to be Cowboys medan vår lärare spelade gitarr. Sannolikt hade åtminstone jag hatt på mig, precis som det skulle vara.

/ Dick Lundberg 

Lyssna på Dick Lundbergs senaste album Augustisånger 2 här nedan! 

onsdag 2 oktober 2019

Musikminne från Skogebrandt

Foto: Victor Moreno 

Idag gästas bloggen av Skogebrandt, egentligen Anders Nilsson, som berättar om flera musikminnen! 

Vad vore livet utan alla musikminnen? När det gäller konserter är det för mig nästan omöjligt att välja ut någon särskilt framstående. Det är så mycket mer än bara konserten i sig: inramningen, sammanhanget, lokalen, resan dit, förväntan och längtan. Intrycken har varit många, inte minst under de präglande uppväxtåren. Som alla festivalhelger på Storsjöyran i sensommarens Östersund. Eller första gången jag reste från Gällö till Stockholm enbart för att gå på konsert i Globen. Det var minst lika stort att se världsartister uppträda på torget i hemstaden, som i en av huvudstadens arenor. 2001 var det självklart att bila med pappa till Sundsvall för att se Alanis Morissette uppträda på nu nedlagda Gatufesten. När jag och en kompis 2007 begav oss till samma ort för att se Toto, som då endast bestod av en originalmedlem, gjorde de förvisso ett mindre tacksamt gig i stadens sporthall, men det slumpmässiga mötet och pratstunden med Steve Lukather på gågatan utanför bandets hotell, gjorde resan mer än värd. 

När jag och en annan barndomskompis besökte Nashville 2010, fick vi en glimt av den mytomspunna stadens sprakande live-utbud. Jag minns inte namnen på banden vars spelningar vi ramlade in i, men känslan sitter kvar än. Det finns något häftigt i det oplanerade och spontana, musik som bara drabbar en. Slumpens ingivelse, att stanna upp för att se en fantastisk gatuartist, som lika gärna hade kunnat missas om promenaden hade skett 100 meter bort. Här och nu-upplevelsen går förvisso aldrig att återskapa, även om ögonblicket dokumenteras på film. Dock går den att förstärka med hjälp av bilder och nedskrivna ord. 

Det finns nog inga konsertminnen jag skulle vilja ha ogjorda men hel del jag saknar – minnena som aldrig blev av. Men, istället för att vara bitter över musikstunder jag missade, alla de artister jag borde ha sett medan de fortfarande var i livet, är det bättre att tänka framåt och börja fylla i kalendern. Kanske är de bästa minnena de som är kvar att skapa.

/ Skogebrandt 

Lyssna på Skogebrandts EP Lone Wolf här nedan!

fredag 27 september 2019

Another Late Night - Left me out to dry

Foto: Press

Eskilstunabandet Another Late Night består av Angelina Pavanelli, Daniel Andersson och Henrik Buder. Bandet ska släppa fyra låtar i höst, en i månaden till och med december. De börjar idag med debutsingeln Left me out to dry, som släpps på Modernshortcuts. Samtidigt släpps också två remixer, en av Martin Roos Byråkrat och en av Heikki Kiviaho från Sator. Singeln har en, tolkar jag det som i alla fall, kärleksfull text över mjuka, lågmälda, men dansanta rytmer, som en perfekt start på kvällen, som första kramen av en person som man precis har träffat. En varm känsla. Låten får mig att påminnas om Wan Light om någon minns dem. Det är samma mjuka, vackra elektronik. Men det är inte kyligt på något sätt, det är varmt, och det behövs sannerligen, både med tanke på vädret och samhället.

Lyssna på Left me out to dry här nedan! 

onsdag 25 september 2019

Musikminne från Maja-Karin Fredriksson

Foto: Press

Idag gästas bloggen av Maja-Karin Fredriksson, som idag även släpper albumet Maja-Karin Fredriksson sjunger Ebba Lindqvist, där hon har tonsatt Ebba Lindqvists dikter. Här nedan berättar Maja-Karin om ett musikminne. 

Det finns en plats som är magisk för mig. Det är en ö som heter Sydkoster och ligger längst ut i väster, nära horisonten. Dit har jag återvänt om och om igen genom livet. På ön ligger en permakulturträdgård, Kosters Trädgårdar, som drivs av Stefan och Helena. Mitt speciella musikminne handlar om när jag fick äran att spela på trädgårdens skördefest. Musikinslaget var en överraskning för gästerna som efter att ha njutit av trädgårdens gåvor skulle ta en nypa luft vid vattnet. Det var i slutet av september, mörkret hade lagt sig och det var fullmåne. Helena och jag smög oss ner till bryggan och den lilla båten som ligger förtöjd där. Vi hade laddat den med förstärkare, min gitarr, mikrofon och stativ. Det enda ljuset vi hade kom från en liten lykta i fören och från månen. Helena rodde långsamt. Vår farkost gled ljudlöst fram över vattnet. Det var helt vindstilla när gästerna en efter en samlades vid vattenbrynet. Vi firade årets skörd och jag lutade mig mot mörkret och sjöng. 

/ Maja-Karin Fredriksson

Releasefesten för Maja-Karin Fredrikssons album Maja-Karin Fredriksson sjunger Ebba Lindqvist är på Kosters Trädgårdar, Sydkoster utanför Strömstad, den 28 september. Lyssna på albumet här nedan!

Albumomslag, Maja-Karin Fredriksson sjunger Ebba Lindqvist

onsdag 18 september 2019

Lars Winnerbäck - Tror jag hittar hem


Lars Winnerbäcks nya singel Tror jag hittar hem behandlar en slags omstart. Låten, som är första spåret på kommande skivan Eldtuppen, är en fin återkomst. Ju äldre man blir desto mer funderar man över livet. Man förändras, saker man aldrig skulle gjort när man var yngre blir till enkla beslut nu. I över 6 minuter reflekterar Lasse över hur livet har varit och hur det är nu, och vem han själv har varit och vem han har blivit. Det börjar stilla, som en reflektion medan världen susar förbi utanför fönstret på bilen där han och hans fru sitter. En resa mellan Huskvarna och Stockholm. Den geografiska världen som också den förändras, byggs om, ändrar färg - men låten är mer en reflektion över den inre världen, de inre värdena som förändras ju längre man får vara kvar på jorden. Tänk på minnena, men fastna inte där, risken att gå på grund är överhängande. Gå vidare. Livets inre resor, som kanske pågår samtidigt som de yttre resorna. Hjärtat, livet rör sig i takt med bilen som kör i 80, 90, 110. 

Lasse sjunger ”Och vi byter ringar, och vi skriver kontrakt. Sånt där är inte för mig egentligen, skulle jag en gång sagt.” För mig är det här den bästa låten Lasse släppt på evigheter, texten berör och det finns något i melodin, i det drivande pianot som krossar glas, krossar något inombords. Själv tycker jag dock att det är onödigt att öka på takten i slutet, att behålla det stillsamma och låta endast saxofonen komma in hade räckt. Texten är tillräckligt stor och behöver inte extra muskelkraft för att beröra. Men ändå, en fantastisk låt.

Lyssna på Tror jag hittar hem här nedan! 

onsdag 4 september 2019

"Var aldrig någonsin tyst om du har något att säga"

Foto: Pressbild 

Första gången jag hörde talas om Loa Ek från Kungälv var via den Guldbagge-belönade filmen Efterskalv. Just nu är hon aktuell, både i en ny SVT-serie, De Utvalda, där även Felicia Jankell och Amy Deasismont medverkar, och med singeln Fakk dåm! Hennes debutsingel blingBlingBliNGbLINgBLING släpptes tidigare i år, den följdes upp av Chinatown och nu är alltså Fakk dåm! här. Här nedan berättar Loa mer om musiken!

Berätta om Fakk dåm! Vad handlar den om? 
- Det är svårt att sätta fingret på exakt vad Fakk dåm! handlar om så jag får nog säga allt mellan himmel och helvete. 

Det kommer även släppas en video till Fakk dåm! Berätta om den! Hur var inspelningen? 
- Den var jätterolig, vi var ett likasinnat team, jag skrev manuset till videon och min kameraman Jon Pettersson hörde mina idéer och förverkligade min vision av hur videon skulle se ut, Jon är en fantastisk kameraman som jag verkligen älskade att jobba med. Sen var min bästa vän/extrasyster Lottie Müller stylist och hon är helt sjuk på det hon gör, hon är minst lika kreativ som mig och allt hon gör blir ett konstverk. 

Du växte upp på landet utanför Kungälv, hur var din uppväxt där? 
- Den har verkligen varit upp och ner, många toppar och dalar. Jag älskar landet, alltid gjort och kommer alltid göra. Alltså, man är mer fri som människa här ute tror jag, jag har fått allt utrymme till att göra exakt vad jag vill och formas till exakt den jag vill vara. Sen finns det givetvis nackdelar men fördelarna väger så mycket tyngre. 

När började du först skriva musik? 
- Vafan kan jag ha varit, kanske 10-11 år men då skrev jag inte rap-texter utan det var mer ballader med vanlig sång. 

Vilka är dina främsta influenser? 
- I film så är det Mia Skäringer, i musik är det Cardi B, Nicki Minaj och Stefflon Don.

Minns du första gången du stod på en scen?
- Ja, haha, jag var nog 10-11 år och sjöng en låt som jag hade skrivit.

I vilka miljöer trivs du bäst? 
- Landet, 100 procent!

Du är även känd som skådespelare, när insåg du att du ville skådespela? 
- Det var nog aldrig något som jag insåg, jag hittade en annons på Facebook när jag gick i 9:an, där de sökte en kvinnlig skådespelerska till långfilmen Efterskalv så jag sökte och på den vägen blev det. 

Jag tyckte om din roll som Malin i Efterskalv, hur var det att spela henne? 
- Tack, det var kul som fan, det var som att spela mig själv! 

Det ryktas om att du ska medverka i en Tv-serie snart? 
- Jasså! Haha, nej, men det ryktet stämmer! 

Vilket är det bästa rådet du fått i ditt liv? 
- Var aldrig någonsin tyst om du har något att säga. 

Vad får dig att skratta? 
- Min fantastiska storebror Pim Ek, min hund Bajsan, min bästa vän, min familj och lättkränkta människor.

Vad tycker du om att göra en helt ledig dag? 
- Skriva musik och vara i studion! 

Vad vet du i dag som du önskar att du hade vetat när du var yngre? 
- Ingenting! All den vetskap jag har idag fick jag genom att vara ung och testa mig fram. 

Var kommer man kunna se dig spela härnäst? 
- Den som lever får se! 

Har du något favoritklipp på Youtube som du återkommer till gång på gång? 
Cardi B - Red Barz

Vilken textrad beskriver ditt liv bäst just nu? 
- Tror inte beskrivningen till mitt liv just nu kan sammanfattas till en textrad, men om jag måste så "Lil'kim not a whore but I sex a n***a so good, he gotta tell his boys" 

Vad skulle du säga att du saknar mest i dagens musik-Sverige? 
- Jag vet faktiskt inte.

Välj en 1. film, 2. bok, 3. artist, 4. samhällsfråga som du tycker borde uppmärksammas mer! 
1) The Stoning of Soraya M. 2) Historien om Leila K 3) Teck Noir 4) Straffen för våldtäkt och våld i nära relationer.

Till sist, säg att du skulle få anordna en festival, vad skulle känneteckna just den festivalen och vilka skulle headlinea? 
- Massa färger och former! Lil' Kim, Nicki Minaj och 6ix9ine! 

Lyssna på Fakk dåm! här nedan!