fredag 18 juli 2014

Hur blir kroppen fri från att straffas?

Det är inte alltid vi får gå runt som människor, bete oss som människor, visa oss som människor. Alla har rätt till sin egen kropp. Det får inte tummas på. Ändå blir det ofta så. Fotograferar en sig på ett speciellt sätt, står på ett speciellt sätt, har på sig särskilda kläder, framhäver eller döljer något på kroppen så får en inte sällan nedlåtande kommentarer. Helt plötsligt är det inte bara en människa som står där, utan en ses som allmän egendom. Beter en sig på ett speciellt sätt eller klär sig på ett speciellt sätt så får även det ofta konsekvenser. Hur blir kroppen fri från att straffas för att den på något sätt stör människors världsbild? Har kroppen några skyldigheter? Jag vet att både din och min är full av rättigheter. 

Ett citat lyder ”Val är aldrig fria om man bestraffas när man väljer fel", kroppar är aldrig fria om de bestraffas för att de ser ut på andra sätt än normen, kroppar är aldrig fria så länge de så enkelt blir allmän egendom. Kroppar är aldrig fria så länge andra människor vill låsa in dem och ändra på dem på olika sätt. Hur fri är en kropp om den hela tiden styrs av någon annans åsikter? Om den kommenteras, allmäneras, definieras och synas från tå till topp. När kroppen blir en debatt snarare än just en kropp. En som råkat ut för detta är förra skidstjärnan Anja Pärson. Ofta handlade människors kommentarer om hennes vikt, utseende och sexuella läggning. De ville hellre diskutera Anjas rumpa än hennes framgångar på skidorna. Yta framför funktion. Jag har kvinnliga kompisar som fått höra ”ni får ju tänka på hur ni klär er”. Klädseln blir något en ska tänka på, och gör en inte det så får en räkna med konsekvenser. Den där synen som säger ”de är slampor och får skylla sig själva'' finns fortfarande kvar. Det är oroväckande.  

Många anser att kvinnor som bär exempelvis slöja är förtryckta och att vi i Sverige är så mycket bättre, sedan blir en kvinna med en kort kjol våldtagen och anses få skylla sig själv. Det är egentligen samma synsätt, vill en kvinna klä sig hur som helst få hon ta konsekvenserna av det. Sen kan vi stå där och säga att vi vill kontrollera andras kläder, men för deras egen skull. För vi ser ju hur förtryckta och passiva de är.

Jag oroar mig ibland för hur min kropp ser ut. Det kan handla om kroppsbehåring eller att jag exempelvis känner mig för liten. Vill jag påverka det jag kan påverka och varför vill jag i så fall det? Blir jag mer omtyckt om jag tar bort något som finns där naturligt och varför blir jag i så fall det? Det är lätt att bestraffas för hur en ser ut och även för hur en inte ser ut. Ska en gå runt med allas världsbilder om hur en människa bör ser ut så blir det trångt i kroppen. Jag vill spegla mig i min världsbild och jag vill att andra ska få spegla sig i sin. Det viktiga är inte vad din kropp säger till andra utan vad den säger till dig själv. Din kropp känner dig bäst och du känner din egen kropp bäst. 

Jag minns att jag brukade väga mig efter klassfester på mellanstadiet. Hade jag äntligen ätit tillräckligt med chips för att gå upp i vikt? Nej, inte det. Det finns statistik på att var fjärde sjuåring vill banta och att många barn oroar sig över att ha fel kläder på sig. Det har dem så klart inte, men fel förväntningar har de på sig, och de blir allt fler. Det handlar egentligen bara om att kroppen är ens egen och att en får ta hand om den på det sätt en själv vill. Fylla den med det en vill, njuta av den på det sätt en vill. Rättigheter är något en har eller ska få, inget en någonsin ska förlora. En ska aldrig kunna förlora rätten över sin kropp. Utseendet spelar roll men det jag vill att alla ska förstå är att det egentligen inte gör det. Det är den insikten vi behöver nå. Där kroppar inte handlar om vad som är perfekt respektive inte perfekt, osunt respektive sunt. Där vi inte bedöms i hur eller varför vi ser ut, utan i hur vi bemöter varandra. 

måndag 14 juli 2014

"Vi lever just nu mitt i en feministisk revolution"

Foto: Per Jahnke

En person jag verkligen tycker om är Anna Hertzman. Jag hörde hennes musik första gången när jag var i Skåne på besök och sedan dess har jag varit fast. Annas musik präglas av ärlighet och hon går verkligen sin egen väg, även om den egna vägen inte alltid är den enklaste. Hon engagerar sig också i olika samhällsfrågor och har nyligen startat en antirasistisk bloggserie på sin hemsida. Anna har mycket att säga, jag hoppas ni tar hennes budskap till er. Hat föder hat, kärlek föder kärlek. Glöm inte. 

Tillsammans med Tina Sayed Nestius och My Gerdin har du nyligen startat en antirasistisk bloggserie på din hemsida. Vad kan du berätta om den? 

- Den antirasistiska bloggserien är en bloggserie som främst riktar sig mot Sverigedemokraterna, men också rasismen i allmänhet i Sverige. Den går främst ut på att avslöja myter och dåliga argument som förhoppningsvis gör människor mer medvetna så de gör klokare beslut i höstens val. Det känns lite som att pissa i motvind och jag får mest min egen klokskap på benen. Fast på något vis inbillar jag mig att det är bra att göra så gott jag kan. Att det lönar sig att göra bra saker för att öka tolerans och förinta rasism. Även fast jag nästan varje dag blir ledsen när jag hör inhumana åsikter och hatiska budskap så tänker jag ändå att det kanske förändrar någon. Och då är det värt det. 

Hur fick du ditt feministiska uppvaknande?

- Det är väldigt svårt att säga. Det kom successivt till mig men efter att jag lämnade en man, som betedde sig jävligt illa mot mig, bestämde jag mig för att vara mer aktiv i min feminism. När jag växte upp fick jag lära mig av omgivningen att feminism är någonting konstigt. Jag kan faktiskt vara lite besviken att ingen människa i min närhet var bättre påläst och kunde berätta för mig att feminism är rörelsen som ska skapa jämställdhet i samhället. 

- Jag skäms när jag tänker att jag själv har varit en sådan kvinna som tänkt att "statistiken säger att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, så vad fan gnäller folk för?!". Nu vet jag att jämställdhet inte existerar förrän den är 100%. 70% jämställdhet existerar inte, för då är det inte jämställt. Jag tänker också att det är bättre att komma till insikt sent, och våga be sitt förflutna om förlåtelse, än att aldrig våga förändra sig. Sen ska jag ju bli förälder så det är mitt ansvar att upplysa mitt barn om de samhällsstrukturer som finns. 

Har du själv några feministiska förebilder?

- Det finns så många. Vi lever just nu mitt i en feministisk revolution även fast många människor inte ens känner av det. Det finns så många kvinnor och män som på olika håll och nivåer kämpar för att förändra världen till det bättre. 

På vilka plan tror du människor generellt sätt har svårast att leva jämställt?

- Det var en svår, men också viktig fråga. Svårast är nog när vi uppfostrar våra barn. Alla människor uppfostrar sina barn av kärlek och det är nog svårt att se att vi väldigt tidigt uppfostrar barn onödigt olika. Det finns en skillnad mellan kön men de individuella olikheterna är större. Dessutom har skolan misslyckats med jämställdheten då pojkar utvecklas senare än tjejer och det innebär att pojkar nu har sämre betyg till följd av en dålig jämställdhetsplan. Jämställdhet betyder inte att vi alla är samma. Jämställdhet innebär att vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter och där borde skolan individ- och kunskaps-anpassas mer. 

Sociala medier har gjort det okomplicerat att delta i det politiska livet. En del hävdar och jag har personligen fått höra att de/vi som engagerar sig på internet blir passiva utanför den virtuella världen. Hur ser du på det? 

- Det stämmer nog till en viss del i vissa fall. Men jag tänker att i mitt fall väcker jag tankar som människor har med sig hem och funderar vidare på. Det är mitt sätt att nå ut och då gör jag så gott jag kan. Jag tror dock att twitter kan ha den effekten att de som finns på twitter och det som sägs där till stor del hamnar där och aldrig når de som verkligen tänker annorlunda. Det är min uppfattning från twittertiden. Jag slutade twittra för att jag tyckte det blev ett jävla gnäll utan egentlig taktik. Jag gnäller gärna men jag har också en plan på hur jag kan hjälpa till att förändra. 

Varför tror du att många är rädda för att tänka normbrytande? 

- För att många människor bygger sitt liv på tillhörighet och inte på självkänsla. Människor fortsätter hellre i dåliga spår för att tillhöra den enda värld de vet av än att bryta mönster och få skapa en ny värld. 

Vilka normer tycker du präglar musikscenen i Sverige? 

- Sexism och mansdominans. Men värst av allt en enorm makt från de stora bolagen. Spotify betalar dåligt på grund av att de stora bolagen sitter som delägare, kommersiell radio är helt storbolagsstyrd och tv likaså. Det är en tråkig trend som gör att vi små artister och skivbolag får jobba för sämre förtjänst än de stora artisterna. Jämlikhet och jämställdhet är inget som musikbranschen kan skryta med, och eftersom de stora bolagen har så stor makt skapar de också störst intresse hos arrangörerna som ska boka till livescener. Jag hoppas på att kvinnor kommer in i fler styrelser och sammanhang. Själv fick jag skapa mitt eget arbetstillfälle för att få en plats, det fungerar det också!

Jag har tänkt på att många har svårt att skilja på sitt kön och sin könsroll. Hur ska folk lära sig att se skillnaden, tror du?
  
- Min upplevelse är att människor blandar ihop jämställdhet och feminitet och maskulinitet. Jag vet inte hur det ska förändras faktiskt. Jag tror att om feminister kämpar med att fortsätta föra diskussioner, dialoger och att förändra så kommer det ske. Det tar tid att förändra tusentals år av strukturer, men det är på god väg. 

Ett annat problem i dagens samhälle handlar om status, att utåt sett visa hur bra vi har det på olika sätt, varför tror du att det har blivit så?

- Det har alltid varit så i olika former i alla tider tror jag. "Status" är en norm och det är samma typ av problematik. Människor vill åt en viss status för att känna ett tillhörande. Tyvärr har vi svårt för att känna en mänsklig tillhörighet med alla, oavsett kön, etnicitet, ekonomi osv. 

Du håller just nu på att spela in en ny skiva. Vad kan du berätta om den? 

- Det har varit många turer kring min skiva och jag har sagt upp mitt förra band för att spela in den på egen hand med nya samarbeten. Det var dags för oss alla att gå vidare och min skiva är nu halvvägs i processen. Jag kan säga att den blir väldigt bra! Jag jobbar med duktiga människor som förstår mig och mina musikaliska mål. 

- Tanken är att släppa en singel i september/oktober som heter "Bakfull Ångest" och sedan släppa hela plattan den 1 november. Jag hoppas jag kan hålla den tidsplanen. Det positiva med att nu jobba helt själv i mitt egna skivbolag är att jag väljer mitt eget tempo och sound. Anna Hertzman har äntligen blivit självständig på riktigt, trots att jag gett sken av det tidigare! 

Följ gärna Anna Hertzman på Facebook och på hennes hemsida. En kan lyssna på Anna nedan. 

söndag 13 juli 2014

"Är sjukt sugen på att släppa en ny skiva!"

Foto: Miki Anagrius

Carolina Wallin Pérez har varit med i Melodifestivalen, gjort jazz av Kents låtar på skivan Pärlor och svin och för två år sedan släppte hon sin första skiva med eget material, Där vi en gång var. I sommar spelar Carolina på Kackelstugan utanför Borgholm. Det är ett mysigt ställe och Carolinas musik kommer att passa perfekt där.

Hur ser ditt år ut?

- Mitt 2014 går ganska mycket ut på att spela med Say Lou Lou, lite med Alina Devecerski och sedan så skriver jag på nytt material. Är sjukt sugen på att släppa en ny skiva! Men det kreativa tar tid, därav den enda spelningen på Öland! Det är två år sedan senaste skivan kom, men när nästa kommer ska jag ut och spela som bara den!

Det blir bara eget material igen?

- Japp, bara eget material!

En kan lyssna på Carolina Wallin Pérez nedanför. Gilla och följ henne på Facebook här

Har kvinnor generellt sätt enklare att få sex än män?

Från Flashback

Det finns en föreställning om att kvinnor har enklare att få sex än män. Det betyder egentligen bara att kvinnor får fler sexförslag än vad män får. Men är det en positiv sak att få en massa förslag från människor en egentligen inte vill ha sex med? De allra flesta vill trots allt ligga med någon de är attraherade av och där sexet sker på bådas villkor. Där båda respekteras. På krogen finns det ett klimat som säger till kvinnor att de dels är otacksamma och kräsna när de säger nej och dels är slampor när de säger ja. Samtidigt som det kan ses som orättvist att kvinnor kan välja och vraka så får kvinnor inte heller ligga med för många för då är hon inte flickvänsmaterial och har antagligen problem med sin självrespekt. Många ska alltså vara på två motsatta sätt samtidigt, varav båda kommer ses som något dåligt. 

Vissa hävdar att kvinnor alltid får ligga när och hur de vill och att de ska sluta klaga, samtidigt som hon inte får ligga hur mycket hon vill, för då ses hon som en slampa. Så om en räknar med de krav en har på sin sexpartner, att en ska vara attraherad och att sexet ska ske på lika villkor så är det inte enklare för kvinnor att få sex än män.

Sedan har jag märkt, när jag varit ute på krogen, att många män inte klarar av att kvinnor är ointresserade av dem och blir då allt mer kontaktsökande. Det är som att de förväntar sig att kvinnor ska "släppa till" vid minsta intresse. Ett nej är alltid ett nej, oavsett och oavsett igen. Jag har hört många kvinnor säga att ett nej inte räcker, att mannen då sällan har gått därifrån utan följdfrågor och tjat, utan det har ofta varit "kom igen nu, bara en drink?" och en massa andra liknande meningar. Lär er hantera att människor har en egen vilja! 

Många nämner även att kvinnor kan få 100 mail på dejtingsajter medan män generellt sätt bara får ett par stycken. Men sexförslag i massproducerade mail ses nog sällan som bekräftelse. Det är lite som ett juckande mot allt som rör sig. Respekt och kärlek börjar sällan med varken ”hej du e snygg” i ett första mail eller en hand på rumpan på krogen. Det är ett steg därifrån.

måndag 7 juli 2014

"Ibland önskar jag att det fanns fler timmar på dygnet"

Foto: Michael Espinoza

Jag intervjuade Mäbe för första gången i slutet av 2011. Några månader senare släpptes Strömstadgruppens andra skiva Nångång, nånstans. Förra året släppte dem fyra digitala singlar och i oktober släpps tredje skivan Mot ingenstans och överallt. Bandet består av sångaren Mattias Mäbe Johansson, Günter Ohlsson och Kent Andrèasson. Här berättar Mäbe själv om nya skivan, om Strömstad och om var han ser sig själv om tio år. 

Det är du som skriver bandets texter. Har ni några speciella roller i gruppen annars? 

- Jag skriver i stort sett allt, men när vi spelar live kommer ju alla med lite egna prylar och spelar på sitt sätt. Så jag hade inte låtit likadant med andra i bandet, i alla fall inte live. Sedan sköter jag det mesta även runtom eftersom jag har eget skivbolag och sådant.

Vad sysselsätter du dig med utöver musiken? 

- Jag försöker spela fotboll när tillfälle ges, men musiken är väl egentligen det enda jag verkligen sysselsätter mig med. Både vad det gäller att vara kreativ, lyssna på eller bara jobba med saker omkring bandet. Annars läser jag lite böcker och sen tar familjen och vännerna resten av tiden. Ibland önskar jag att det fanns fler timmar på dygnet.

Hur viktigt skulle du säga att det är för dig som artist att kunna nå ut via sociala medier?

- Förutom att spela live och ”vanlig” media är det ett väldigt viktigt medel att nå ut till människor som inte hade kommit i kontakt med en annars. Vi borde dock vara mer aktiva än vad vi är. Hade det inte varit för att jag hade bandet hade jag förmodligen inte vart aktiv alls.

Ni medverkar på en hyllningsskiva till Kosteröarna som släpps nu i sommar. Vad är din relation till Strömstad idag? Känner du att det är där du kommer stanna kvar?

 - Ja, jag fick frågan i slutet på förra sommaren av dem som håller i hela projektet om jag ville ha med låten Långagärde Sund – som är skriven om Koster – och det är ju bara en ära att få hylla ett ställe där jag trivs jättebra och dessutom har några av mina absolut närmsta och bästa vänner. Jag trivs bra i Strömstad och jag kommer förmodligen stanna här. Det är rätt nära både Göteborg och Oslo så om man behöver komma till en stad går det ganska snabbt dit.

I år är det fyra år sedan din debut släpptes. Hur ser du på den idag? 

- Några av mina egna favoritlåtar finns på den skivan och många spelar vi live fortfarande. Jag tycker dock nu i efterhand att den blev lite för polerad med för mycket pålägg och fix. Jag hade lika stor del i det som någon annan, men hade jag spelat in den idag hade det låtit annorlunda. Men det är ju en del av charmen med att göra skivor, man gör det som känns rätt för stunden och så får man se senare om det håller i längden. Jag kan lira låtarna annorlunda nu om jag vill. Jag har förresten spelat in låten Bar(a) För Mig från debuten till min kommande skiva i en helt annan version.

I höst släpps nya skivan Mot ingenstans och överallt. Vad är det för en slags skiva?

- Den är nog mer personlig, för jag har bara tänkt på mig själv och det är nog ännu mer av en soloskiva än de tidigare för jag har spelat in det mesta själv med producent Jonas Beijer – som också spelar trummorna och keyboards på skivan - och de flesta låtarna skrevs under tiden vi spelade in. Den enda övriga inblandade i själva inspelningen är Kent Andreasson som spelar bas. Den skiljer sig nog en hel del från tidigare skivor. Lite softare och lite lägre tempo överlag men med mer variation mellan låtarna. Att ingen låt skulle vara den andra lik var lite av planen. Några av låtarna spelades dessutom in i flera olika versioner så det blev en del jobb med att bestämma åt vilket håll vissa låtar skulle gå åt, men det löste sig själv till slut. Vi har börjat köra en av låtarna live redan, den funkar jättebra och det ska bli intressant att testa fler av låtarna live framöver. Det kommer att släppas en singel innan skivan släpps. 

Vad tycker du har varit tongivande i skapandet av skivan? Inspirations- eller musikmässigt, finns det något som fått den att låta på ett visst sätt?

- Jag har nog vågat släppa in lite andra influenser än tidigare. Något som återkom flera gånger vid inspelningen var till exempel ”Velvet Underground-gitarrer”. Sen har jag lyssnat rätt mycket på band som inte är så gitarrbaserade så jag tror faktiskt inte det finns ett enda regelrätt riff på skivan. Jag försöker hitta nya vägar att ta och nya sätt att göra saker på hela tiden. Jag har ett piano sedan några år tillbaka och man skriver helt klart annorlunda på piano jämfört med gitarr så det har också varit tongivande.

Blir det en turné i samband med att skivan släpps? 

- Vi hoppas kunna komma ut en del efter att skivan släpps ja, men ännu är inget spikat. Håll koll på våra sidor för info om sådant framöver!

Första gången jag hörde MÄBE kände jag mig nostalgisk, tänkte tillbaka på punken och hur den lät i mitten av 80-, början av 90-talet. samtidigt som det lät nytt och fräscht. Hur känner du kring nostalgi? Är det intressant att blicka tillbaka?

- Jag lyssnar mycket på ”gammal” musik men är inte så intresserad av att försöka återskapa det som har varit. Däremot försöker man ju så klart ta in äldre grejer i musiken och göra något nytt av det. Jag älskar till exempel Uriah Heep och har man hört dem kommer man nog kunna höra lite av det på nya skivan men det är inte jättelikt på något sätt. Jag har dock i stort sett aldrig lyssnat mycket på den punk du refererar till utan min utgångspunkt har mer varit hårdrock/rock och metal i så fall. Jag har nog egentligen ganska svårt för band som försöker låta exakt som ett visst årtionde eller till och med ett visst år, för det är inte speciellt kreativt. Men det finns så klart bra undantag. Jag blickar hur som helst hellre framåt än bakåt.

Jag anar att du har en ganska stor samling skivor. Köper du fortfarande skivor? Något köp som du är speciellt nöjd med? 

- Stor vet jag inte, men man har ju samlat på sig en del i alla fall. Det finns många jag är nöjd med, men på senare tid är det väl In Solitude – Sister och Dead Soul – In The Darkness som sticker ut som riktigt bra skivor. Så ja, jag köper fortfarande skivor men tyvärr inte i den mängd som jag önskar, det var länge sedan alla pengar man fick in gick åt till att köpa skivor. 

Var ser du dig själv om tio år?

- Sittandes i en stuga på Koster med gitarr, papper och penna med tjejen och hunden utanför…

En kan lyssna på Mäbe på Spotify. Mäbe finns på Facebook och en kan följa dem genom att klicka här


tisdag 1 juli 2014

Hållbart på nätet

Vill en leva hållbart kan det vara viktigt att ofta avstå från konsumtion då all konsumtion, ekologisk eller ej, är konsumtion och ohållbara produktions- och konsumtionsmönster utarmar jordens naturresurser. Däremot behöver vi förstås handla då och då och att handla saker på internet blir allt vanligare. Men var handlar en bäst hållbart på nätet? Jag går här igenom ett par bra nätbutiker som satsar på hållbara produkter. Det viktigaste när en handlar prylar är att tänka långsiktigt. 

Hildur


Utbudet består till stor del av kläder av ekologisk bomull och bambu, men här finns även kroppsvårdsprokudter, choklad och te i många olika smaker. Hållbart och ekologiskt. Hildur vill gärna slå ett slag för "slowshopping", det vill säga att en bara köper det en verkligen vill ha och inte bidrar till någon slit och släng-konsumtion. De satsar även på närproducerat och grundkonceptet är även att det ska finnas ett genomgående rättvisetänkande i produktionen. Om en beställer under 950 kronor så ligger frakten på 59 kronor. Hemsidan är tydlig och det är enkelt att se vad produkterna innehåller. Priserna är, sett till att produkterna är ekologiska/fair trade, vad en kan förvänta sig. Jag fastnade för shoppingkassarna i jute, bland annat denna med en räv på. Hildur har även en outlet-hörna där en kan fynda hållbara kläder. 

Ni hittar Hildur här

Raw Food Shop


Här består utbudet, som namnet antyder, mestadels av Raw Food. Här finns också en hel del ekologiska kryddor och alger. Butiken är i grunden välsorterad (tyvärr är många produkter för närvarande slutsålda) och här finns allt från bipollen och nässelpulver till kokosvatten och Kombucha. I övrigt finns en hel del vegansk mat (ingredienserna är tydligt beskrivna) och köksprodukter. Beställer en frysprodukter så måste en även beställa en kylbox för 55 kronor/styck. Jag tycker sidan är jättebra, dock tycker jag att utbudet av kroppsvårdsprodukterna kunde vara lite bättre, för närvarande har de mest produkter från Dr. Organic och inte så mycket annat. Frakten är 49 kronor om en inte beställer för över 500, då är den gratis. Raw Food Shop har även en butik i Malmö (Reco Organic Market). Ni hittar deras hemsida och Webshop här


Right Store


En fantastisk sida som dock kan verka lite rörig när en har klickat sig in. Här finns i alla fall det allra mesta en kan tänka sig behöva och jag gillar deras märkning av produkterna. Märkningarna är Eko, Reko, Trygg, Spara, Nära och God och det framgår ganska tydligt på hemsidan vad varje märkning innebär. Är produkten märkt med exempelvis Spara innebär det att produkten varar länge och sparar på naturens tillgångar. Här finns både bäddset, köksredskap, solglasögon, tvättmedel, blöjor och kondomer. Allt är inte eko, men allt är hållbart producerat. Priserna är bra och sortimentet än bättre. Dessa återvinningspåsar köpte jag själv för ett tag sen och de rekommenderas verkligen. Ett extra plus för att de är tvättbara. Frakten är klimatneutral och gratis om du handlar över 500, annars kostar den 39 kronor. Du hittar Right Store här


Jordklok


på Jordklok finns det mesta, allt ifrån hygienprodukter, tvättnötter, rengöringsmedel till kosmetika och shoppingkassar. De har en hel del produkter från Attitude som är det märket som jag själv använder mig mest utav när det kommer till rengöring i hemmet. På jordklok har de bland annat ett klimatneutralt urval av bland annat fläckborttagning, blöjor och diskmedel. För de som vill undvika fluor i tandkrämen finns bland annat denna ekologiska variant från Green People. Om en vill kan en lägga till en extra femma i varje beställning en gör från sidan. På det sättet skänker en de extra kronorna till Vi-Skogens hållbara projekt i Afrika. Naturligtvis kan en även skänka mer än 5 kronor. jag tycker att sidan är tydlig och det är enkelt att hitta den information som en söker. En kan betala både med kort och faktura och frakten går på 49 om inte beställningen går upp i över 600, då försvinner fraktkostnaden helt. Du hittar Jordklok här


Adisgladis


På Adisgladis består sortimentet till stor del av ekologiska kläder, men här finns också snygga armbandsur av trä från märket Kerbholz. Här finns även plånböcker och iPhone-fodral gjorda av gamla brandslangar. Härligt med återbruk! Sortimentet är hyfsat och priserna rimliga. Sidan är också tydlig och lättnavigerad.  Adisgladis har en fysisk butik i Stockholm. Fri frakt gäller för ordrar över 500, annars varierar frakten mellan 12 och 48 kronor beroende på vikt. Om en rör sig mycket ute i naturen så tycker jag Adisgladis är väl värt ett besök då butiken också har en hel del prylar för dylika aktiviteter, bland annat termosar och pannlampor. Adisgladis hittar du här.

söndag 29 juni 2014

"Jag kände mig trött på att en hela tiden får tips kring hur en ska boosta sig själv"

Foto: Privat

Vad gör patriarkatet med självbilden hos unga tjejer? Det kan du läsa om i Veronica Grönlunds bok Fina flickor förändrar inte världen. Veronica tar bland annat upp utseendehets och prestationsångest i boken och ger tips på hur en kan göra och tänka för att inte skuldbelägga sig själv. Hon säljer sin bok för 50 kronor/styck och tar inte ut någon egen vinst, utan skänker överskottet till Tjejjouren. Det är en viktig bok som Veronica själv säger nedan att alla bör läsa, inte bara unga tjejer, som boken främst är riktad till. Det är dags för en förändring. Var en del av den! 

Först av allt, vill du berätta lite om dig själv?

- Mitt namn är Veronica Grönlund och har precis tagit studenten från Samhälle - beteende. Jag är 18 år, väldigt politiskt engagerad och framförallt feminist.

Hur fick du ditt feministiska uppvaknande? 

- För mig var det feministiska uppvaknandet en process. Mitt politiska engagemang började i SSU och grundade sig i en frustration kring orättvisor som främst grundar sig på klass. Sedan utvecklade jag min analys därifrån och insåg att det finns mycket mer problem som grundar sig på andra saker, så som patriarkat, rasism, heterosexism, cissexism etc. Och där någonstans är jag idag.

Genom Make Equal/Crossing boarders så startade du jämställdshetsprojektet Om patriarkatet och ditt bidrag var en av de tre som kammade hem flest röster. Vad kan du berätta om projektet? 

- Mitt projekt går ut på att vi måste se vilken självbild unga tjejer får av patriarkatet. Vi är en utsatt grupp i samhället och vi upplever mycket problem relaterade till våra kroppar, prestationer, relationer, sex osv. Detta måste belysas för att omvandla den inre ångesten till en frustration mot patriarkatet. Jag har ju skrivit min bok, håller på att utveckla en hemsida och kommer börja med föreläsningar kring ämnet lite mer nu till hösten.

Foto: Privat

Vad kan du berätta om Fina flickor förändrar inte världen

- Fina flickor förändrar inte världen är en feministisk handbok främst riktad till unga tjejer (~15-20 år), men som bör läsas av alla. Den innehåller verklighetsbeskrivningar kring hur det är att vara ung tjej, och det görs utifrån en feministisk analys. Det finns också lite idéer kring hur en kan tänka och göra för att förändra relationen till sin omgivning. Den är pedagogisk och förhållandevis lättläst för att kunna nå ut till så många som möjligt.

Hur kommer det sig att du beslutade att skriva en bok om just detta? 

- Det var mest en spontan idé jag fick i planeringsstadiet till gymnasiearbetet. Jag kände mig trött på att en hela tiden får tips kring hur en ska "boosta" sig själv, peppa sig själv etc. för att må bra. Det tar nämligen inte upp problemet i sin helhet, nämligen att vi lever i ett patriarkat. Jag vill istället att vi ska ha något mer långsiktigt och som utgår från ett strukturellt perspektiv snarare än individuellt.  Istället för att förändra relationen till sig själv ska en förändra relationen till sin omgivning.

Vad har du fått för reaktioner än så länge?

- Än så länge har reaktionerna bara varit positiva. Det är många som har hört av sig och berättar hur mycket de känner igen sig och att de blir inspirerade och stärkta. En äldre dam (70+) som läste min bok berättade hur mycket hon kunde relatera till det jag har skrivit. Hon blev till och med så inspirerad att hon valde att fortsätta skriva på sin egen bok om hur utsatt hon har varit som kvinna. Det känns enormt stort, och en känner att en har åstadkommit något bra. 

Hur ser planerna ut för framtiden?

- Planen är, kortsiktigt, att komma ut med en ny upplaga efter sommaren (den första är snart slutsåld!). Sedan förhoppningsvis utveckla mitt koncept, fördjupa mig mer och publicera en till bok. Till våren är planen att plugga Genusvetenskap i Lund, och jag hoppas kunna integrera mitt projekt och mina studier med varandra.

En kan beställa boken direkt av Veronica eller beställa den från Fri Press här. Gör gärna det! En kan gilla Crossing Boarders på Facebook här. Läs mer om Make Equal här