tisdag 9 juli 2019

"Att de stänger ner många av de anrika spelställena är en kulturslakt utan dess like"

Foto: C·Art 

Eskilstuna-duon Fenix släppte i maj singeln Skimmer på skivbolaget Modernshortcuts. Singeln är en melankolisk elektronisk pärla. Duon som består av Louise Marchione och Stefan Eriksson släppte debutalbumet Drömlösa Nätter 2017. Här nedan berättar bandet mer om musiken, om livescenen i Eskilstuna och om sociala medier. 


Vi börjar i rätt ände. Beskriv Fenix! Hur skulle ni själva beskriva ert sound? 
- Oj, stor fråga. Fenix är ett band där vi kan ”leva” ut musik och uttryck vi kanske inte kan i andra band vi har (Louise: Planet R, Thermostatic, Light Parade. Stefan: Brotherhood, Alfahanne, Sister Electra, Creepers mf). Soundet är väl en mix av dels musik vi har som gemensam nämnare plus att vi inspireras av olika känslor, händelser i livet och annat smått och gott som gör intryck. 

- Fenix största styrka är att vi skyndar långsamt. Inga måsten eller deadlines. Det skall kännas rätt och tiden skall stämma för att komma till skott. 

Hur kommer det sig att ni började göra musik tillsammans? 
(Louise) -  Stefan blev ombedd att göra en remix av mitt band Planet R med sitt Brotherhood. Denna blev så bra att vi då bestämde oss för att göra något ihop. Jag bodde då i Göteborg, men det blev ett distansförhållande som funkade bra. Nu bor vi båda i Eskilstuna. Dock blev vi av någon anledning mindre produktiva av det, haha. 

(Stefan) - Jag fastnade direkt för Louise texter, röst och melodier. Vi kompletterar varandra enormt! 

Jag tycker Skimmer är en av årets hittills bästa låtar. Berätta mer om texten till den!
-Texten är nog ett potpurri av den stämning som fanns i musiken och ett känsloläge. Någonstans fanns också en önskan att spegla någon form av lite mer melankoliska tankar och känslor. Det är också fantastiskt att låten har snappats upp runt om i hela världen i diverse radio, skrivmedia och flera som hört av sig om att vilja ha texten översatt till sitt språk. Det är enormt smickrande. 

Hur ser processen ut, från idé till färdig låt? 
- Vi gör allt tillsammans, både text och musik. Men oftast har Stefan en grundidé på musik och/eller Louise textfragment. Sedan jobbar vi ihop det till en färdig produktion. Stefan driver sin egen studio (Spider Studio), vilket är skönt då man slipper ha tidspress och att vi kan sätta våra egna deadlines. 

Kommer vi få se er live snart? 
- Vi kan ju alltid hoppas. Det var längesedan vi spelade live, dessvärre. Men eftersom vi har många andra band att skriva till, turnera, familjeliv osv. är det svårt att få till. Men i och med Skimmer så har vi fått ett flertal erbjudanden, så vi hoppas det blir lite till hösten eller så. 

Vad vill ni ge, när ni står på scen? 
- Tinnitus och tårar!

Minns ni eran första spelning och hur det var? 
- Det var på en stadsfestival i Eskilstuna. Vi hade inte ens släppt första EP:n, men vi hade läckt den till väl valda personer och fick därigenom ett par spelningar det året. Management by fear!

Hur ser ni på debutalbumet Drömlösa Nätter idag? 
- Spontant säger jag, Stefan, att den borde fått mer uppmärksamhet än den fick. Det är en väl genomarbetad skiva med bra produktion. Problemet med dagens lyssnare är att de lyssnar på ”låtar”, inte album. Vi märker en stor skillnad när vi släpper något med våra andra band med. En singel hypas det mycket om och får mycket mer media än ett album, vilket är synd. Vet inte varför det blivit så? Men formatet EP verkar vara ”max” vad man kan släppa i dessa tider.

Musikbranschen har ju ändrats mycket på senare år. Hur ser ni på skivomslagens roll när så mycket musik bara släpps digitalt? 
- Ja, lite av det svaret som ovan där. Sen är stora skivbolag lite illa ute av att bara satsa på säkra kort. Därför vi är så glada att ligga på ett litet indiebolag (Modernshortcuts) som tar hand om alla. Personligen tycker jag, Stefan, att det är trist att skivförsäljningen gått ner så mycket och det digitala tagit över. Jag är själv vinyl-nörd och vill ha allt på vax. Men förstår såklart kostnaden som lätt drar iväg. 

I många städer så är det mycket livescener som försvinner, även i Stockholm och Göteborg, hur ser ni på den utvecklingen och vad tror ni det beror på? 
- Ja, det är bedrövligt! Även i skolor och allmänt för ungdomar så dras det ner på kultur, både för lokaler och pengar att söka för att skapa roliga events. Helt förkastligt. Att de stänger ner många av de anrika spelställena är en kulturslakt utan dess like. 

Hur tycker ni Eskilstuna mår som musikstad?
- Det är samma här i Eskilstuna. Det är stora arenor eller småställen, förutom trubadur-pubar. Förr blomstrade staden med bland annat Club Dolores, blå, Max 500 osv. Men det har dött ut totalt. Men visst, när det väl kommer större band till stan så går inte folk dit ändå. Allt finns digitalt och på exempelvis YouTube att uppleva. Människan har blivit så lat att kvalité har utgått ur dess sortiment. 

Vem eller vilka skulle ni vilja se göra en cover på någon av era låtar? 
- Covers i sig är inte prio. Om man skall göra en cover så bör den inte vara lik originalet, så man istället tillför en ny dimension/känsla. Bra covers är exempelvis klassikern Hurt med Johnny Cash. Men visst, det vore kul att höra ett metalband eller varför inte ett punkband göra om någon låt. Som sagt måste den, enligt vårt tycke, vara unik för att vara intressant. 

Vilka är era främsta influenser? 
- Skulle säga att det varierar, men en stabil grund är Depeche Mode, The Cure och New Order och vare sig vi vill eller menar det så blir det mycket kent-sound. Jag, Louise, tycker att det görs så mycket bra musik i Sverige med många otroligt skickliga och duktiga musiker och låtskrivare som man inspireras av, t. ex. Marcus Krunegård, Veronica Maggio, Valskrik, Deportees… ja listan är lång. Sedan är jag helt såld på Mauro Scocco och är helt galet förälskad i låtar som till exempel  Sarah och Himlen. Han lyckas på ett poppigt sätt få till en schyst melankoli i sina låtar. Det är ju detta man själv vill åt, haha. 

Om båda i bandet får välja sin favoritskiva of all time, vilka skulle det bli? 
(Stefan) - Sex Pistols - Never Mind The Bollocks 
(Louise) - Depeche Mode - Songs of faith and devotion (för här passar det kanske inte att säga Hangin' Tough med New Kids On The Block, som gick på repeat när jag var liten, haha) 

Vilken tidpunkt i pophistorien skulle ni vilja besöka? 
(Stefan) - En helt ogenomförbar tidsresa vore att kunna besöka 50-60-70-talet som typ 25 åring och få vara med och uppleva när de olika stora banden/artisterna uppträdde och upptäcktes. Tänk att få uppleva den första rockens födelse på en skitig klubb, eller Beatles i Hamburg etc. 

(Louise) - Jag hade ju gärna varit med runt senare delen av 70-talet och början av 80-talet i Manchester, eller under 80-talets pop-era med alla de stora ikonerna. 

Säg att ni får anordna en festival i Eskilstuna, vad skulle känneteckna just den festivalen? 
- Förhoppningsvis en bra bredd vad det gäller mindre och större kända akter. En mix av olika genres. Skulle vara avslappnad atmosfär och helst alkoholfri samt med hållbart tänk. Gärna vid en sjö för trevlig kringmiljö. 

Hur ser framtiden ut, kommer vi få höra mer från er snart? 
- Vi har grunderna till 3-4 låtar som är tänkta som singlar som skall pytsas ut. Förhoppning om några gigs också. Funderingar på att släppa Drömlösa Nätter på CD/Vinyl förs med vårt bolag. 

Till sist, vad stör ni er mest på respektive älskar mest i flödet på sociala medier? 
- Hm, en förbannelse generellt. Men i och med att vi har så många band så är dessvärre sociala medier ett måste. Vissa Facebook-grupper är intressanta att vara del av, exempelvis där det diskuteras studios, musik, kost osv. Men vem fasiken vill egentligen se din lunchtallrik eller ditt fiktiva fantastiska familjeliv? 

- En annan intressant grej med sociala medier är att du lägger ut en video på en katt som gör något crazy och får 40 likes, men när du sedan lägger ut att du har ett nytt låtsläpp på gång så blir det bara hälften så många likes. Kattkonster rockar fetast! Tips för nästa musikvideo, haha.

Lyssna på Skimmer här nedan! 

söndag 30 juni 2019

I utseendet finns inga begränsningar

Foto: Mikael Olsson

Bland det finaste jag vet är att se människor som så tydligt älskar att leva, där det syns i hela kroppen. Det kan verkligen göra mig tårögd. Stina Wollter är verkligen en sådan person och på många sätt en riktig förebild, hon vägrar censurera sig och är så otroligt livsbejakande. I en värld som tycks vara konstruerad för att bryta ner en så lyfter hon sig själv och andra och visar att det finns andra vägar, andra sätt att se på sig och sin kropp. Det är så många som gör andras kroppar till kommentarsfält och ju oftare ens kropp blir till ett sådant kommentarsfält, desto mer modereras det av en känsla som viskar i en allt högre ton att man inte riktigt duger. Matvanor blandas in, motion, ålder, karaktär. Sen börjar sökandet efter något som kan rädda en, en diet, en produkt, ett ingrepp, ett annat sätt att tänka, en annan livsstil som man egentligen inte har råd med. 

Jag minns att jag vägrat bada på grund av min kropp, vägrat gå på fester, vägrat duscha med badrumslampan tänd - för det har varit så mycket skönare att dölja saker, dölja mig själv, till och med för mig själv. Kvällen blev en slags räddning, snyggare ljus och inga upplevda brister som får en glödlampa på sig. Men om dagsljuset förut invaderade kroppen, förklarade krig mot den lärde Stina mig att våga lyfta den istället. Trots att taggningar på Facebook kan vara lika jobbiga som innan och att jag fortfarande hellre ser mig i spegeln med lampan släckt än tänd. Det kan vara så svårt att släppa kontrollen, men den fulla acceptansen tar tid och den får ta tid. Stina fick mig att inse att i utseendet finns inga begränsningar, trots att samhället försöker intala en om annat. Men det är klart att jag inte behöver raka mig överallt för att gå till stranden och bada och det är klart att jag inte behöver bry mig om den personen som skrattande bad mig ställa mig bredvid min dåvarande flickvän bara för att han aldrig sett en man vara kortare än en kvinna innan. Men med det sagt så är det svårt att inte påverkas, hur ska man själv lyckas dra upp rötterna till allt tvivel när samhället oavbrutet förstärker en bild, en norm där vi ska gå runt och tvivla på oss själva? 

Jag stod på vågen efter varje klassfest för att se om jag hade gått upp i vikt. Jag hade ätit extra mycket grillchips, druckit extra mycket cola. Min största önskan var att gå upp i vikt för folk påpekade ofta att jag var för smal, för liten, att jag borde ta en kaka till. Och jag hade inte mått på något särskilt sätt över att vara kort och smal tills någon berättade för mig att jag nog borde börja tänka på det. Det har tagit många år att komma ifrån det och även om ifrågasättandet kring kroppen finns kvar, osäkerheten, tvivlet så är det mycket mindre än på länge. En del av den förvandlingen beror på Stina. Jag kan stå där framför spegeln och känna mig nöjd över min kropp och ibland känna mig fri i att bara låta den vara. Jag räcker till. I utseendet finns inga begränsningar.

Stina släppte 2018 boken Kring denna kropp. Läs mer om den och köp den på Bokus eller Adlibris

fredag 28 juni 2019

Gryningsljud - Blind Eller



Gryningsljud släppte sin första singel Hal Jävel i december förra året och släpper idag singel nummer två i ordningen, Blind Eller, där de höjer tempot lite. Det Stockholms-bördiga bandet består av Zelda Nahrendorf, Josef Oljons och Martin Björnberg och bjuder på indierock med en melodi som fastnar och punkig attityd. 

Bandet har tidigare berättat att "Låten är en reflektion över en väns förfall, någon som vägrar lyssna utan dansar vidare till omvärldens brus.” Zelda sjunger ”Behöver ingen verklighetsflykt, den flyr ifrån mig ändå” och jag gillar hennes sång, det känns som att hon menar varje ord som hon sjunger. Jag hoppas många lägger in Blind Eller på deras spellistor och lyfter den i sommar, så får vi se vad Gryningsljud bjuder på härnäst. En EP vore väl inte helt fel? 

Lyssna på Blind Eller här nedan!

tisdag 18 juni 2019

"Jag slog officiellt världsrekord i användning av kaffe i termos"

Foto: Alex Ek

Underbara Ingenting, eller Sofie Jonsson som hon egentligen heter, släppte sin debut-EP Blodet flyter nånstans bredvid för en dryg månad sedan. En fantastisk skara sånger som gör mig innerligt varm och glad, tveklöst ett av årets bästa släpp. Här nedan berättar Sofie om musiken, vilka miljöer hon trivs bäst i och varför blodet flyter nånstans bredvid.

Hur skulle du beskriva dig själv och hur reflekteras det i din musik? 
- En tanketung iakttagare som är ganska virrig och försöker mitt bästa med det mesta. Skulle jag beskriva mig som. Det iakttagande reflekteras nog i min musik eftersom jag sjunger ut mina exakta tankar om det jag tänker och tror. Det instrumentala är min virriga sida som försöker sitt bästa (som tack och lov styrs upp med hjälp av fantastiska musiker). 

Berätta lite om de olika spåren som finns på EP:n! Hur skulle du beskriva dem? 
- Jag spelar döden är en klämcheck låt om att ta på sig rollen som den onda skurken. I Tillsammans försöker jag lätta upp stämningen kring en gammal relation jag hade där det kändes som att vi, framåt slutet, mest fortsatte vara tillsammans för att ha sista ordet sagt i bråket. Akta dig du kommer krossas!! är en ledsen låt. Julia spyr handlar om när min vän Julia spydde och jag drömde mig iväg till Turkiet. Vad ska jag göra nu? handlar om hjälplöshet. 

Vad symboliserar ditt artistnamn? 
- Som en översättning på Velvet Undergrounds låt Oh! Sweet Nuthin. Den låten har allt! Många lager som jag tycker är vackra: Djupt sorgsen nere i botten, accepterande och simpel i grunden, hoppfull innerst inne. 

Du känns väldigt genuin, som att du inte förskönar utan bara skriver som du känner. Var det något du bestämde dig för från början, att skippa filter och försköningar? 
- Tack, vad fint! Nej det var inte alls något jag gjorde från början. Jag har studerat musik ett bra tag nu. I låtskrivarutbildningar lär man sig filtrera och försköna på ett välformulerat, coolt, pseudogenuint sätt. Avskyr det! Men jag förskönade all min musik i flera år, tills jag blev trött på att inte fatta vad mina texter och min musik handlade om. 

Berätta om titeln på EP:n! Varför flyter blodet nånstans bredvid? 
- Blodet symboliserar det mänskliga, okontrollerbara i en människa. Det innersta som får oss att gå till typ psykologer för att ställa frågor om det vi inte förstår oss på hos oss själva: Tankar och känslor som är som planterade i oss. Folk som tror på själen känner ofta att den finns på en specifik plats i kroppen. T ex huvudet eller magen. Jag tror att ibland har människor sin själ, sitt blod, i en pöl vid fötterna. Vet inte varför jag tror det. 

På EP:n är Ida Staake med och körar, hur fick ni kontakt med varandra? 
- Ja fina Ida! Hon är bäst. Vi studerar tillsammans just nu. Hennes röst är väldigt tröstande, hon körar på alla mina låtar. 

Du hade releasespelning på Makeriet i Örebro, hur var kvällen? 
- Varm och mjuk! Det var första gången jag spelade som Underbara Ingenting och kvällen kändes så naturlig. Mitt band var stjärnor. Det var perfekt. 

Jag gillar din video till Julia Spyr. Det känns som att du är fantasirik och gillar att jobba med det visuella också. Hur viktigt skulle du säga att det visuella är för dig? 
- Tack vad kul! Det är superviktigt. Däremot är det tekniska utförandet aldrig lika viktigt som känslan. En musikvideo till exempel behöver inte vara nytänkande och häftig eller vacker men det är viktigt att den förtydligar budskapet av låten, tycker jag. 

Har du själv något klipp på Youtube som du återkommer till gång på gång? 
- Erodium Thunk av Winston Hacking. Den är så stimulerande! 

Hur jobbar du när du skapar din musik? 
- Så fort som möjligt! Helst vill jag ösa ur mig allt kreativt och helt skippa den kritiska delen av mig som vill göra ändringar. Text och musik brukar komma exakt samtidigt och från ingenstans. Undrar hur det går till. Jag är tacksam för att det är så. 


Foto: Alex Ek 

I vilka miljöer trivs du bäst? 
- Till havs! På öar. Mossiga trollskogar. 

Vad tycker du om att göra när du inte spelar musik? 
- Mest går jag runt och grubblar på saker, vilket blir distraherande när jag är med andra. Därför trivs jag oftast bäst själv i lugn och ro. Då dricker jag stout och klipper ut roliga saker från tidningar på mitt sovrumsgolv. Promenader i naturen gillar jag. 

Vad skrattar du åt? 
- Saker som gör mig nervös. Eller om jag vill vara trevlig. Ibland om något är kul. 

Du studerade på Solviks folkhögskola, hur var tiden där? 
- Fin, ensam, mjuk. Åt mycket ostmacka och slog officiellt världsrekord i användning av kaffe i termos. Jag gick mycket i naturen och utvecklade mina egna intressen. Vettigaste jag gjort. 

Vad vill du att lyssnaren ska känna när hen hör din musik? 
- Lyssnaren får och måste känna precis som den gör! 

Vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka? 
- Jag hade velat vara i en avskärmad by ute på landet någon tid innan inspelad musik fanns. Lyssna hur sånger och musik lät då, av människor som inte hade utomstående musikinfluenser. Se hur människorna där skapade musik. Kanske höra sagor om någon som rest till staden och där hört ett nytt instrument och sedan höra den personen behöva beskriva hur instrumentet lät. 

Vilket är det bästa rådet du fått i ditt liv? 
- ”Det kommer bli bra”. Kort och koncist. Täcker mycket känsloyta + uppmuntrar en till att allt magiskt ordnar sig utan att man behöver göra något speciellt annat än att vänta. 

Vilken textrad beskriver ditt liv bäst just nu? 
- ”I dont know how to be what I wanted to be when I was five” i Vacation av Florist. 

Till sist, säg att du skulle få anordna en festival, vad skulle känneteckna just den festivalen och vilka skulle headlinea? 
- Ekonomiskt kaos! Pistonhead. Mycket ansiktsmålning. Ett hologram där Lill-Babs sjunger Leva livet som headline.

Lyssna på Blodet flyter nånstans bredvid här nedan!

torsdag 13 juni 2019

Musikminne från Jonas Schwartz - Min andra sågning

Singelomslag V36/Storm 

Idag gästas bloggen av Jonas Schwartz som berättar om ett musikminne kopplat till en spelning som sågades av musiktidningen Gaffa. 

Året var 2010 och jag hade precis startat min musikaliska karriär. Jag hade ganska snabbt blivit signad av Adore Music och det började snackas lite om mig i musikkretsar. I alla fall så pass mycket att Gaffa hade satt en reporter på redaktionen att punktmarkera mig och min EP-triologi som gavs ut under denna tidsepoken. Jag fick höra om detta och var väldigt upprymd. Det kändes som att saker gick snabbt nu. Problemet var bara att reportern i fråga var allt annat än imponerad av mig och mitt artisteri. Min första EP sågades längs fotknölarna men det var ingenting mot det lustmord som begicks på mig efter en spelning senare samma sommar. 

I väntan på EP nummer 2 som skulle komma ut under hösten detta år bokades jag in på en nystartad festival vid Röda sten i Göteborg som gick under namnet Live Aquatic. Jag som då spelade mer gitarrbaserad musik repade ihop bandet och studsade ner till festivalen. Spelningen som jag minns den gick helt ok men det var mitt på dagen, en fiol strulade, jag var lite nervös men i övrigt var vi nöjda. Spelningarna fortsatte och vi stannade kvar och såg Kristoffer Åström och Bye Bye Bicycle spela senare under kvällen. 

Några dagar senare får jag ett sms av en kompis som undrar ifall jag läst vad Gaffa skrivit om mig, inget mer än så. Jag blir glad och surfar in. 
Vad som möter mig är den värsta sågningen jag någonsin har fått. Recensenten som tidigare sågat min första EP var på plats även denna gång för att granska mig. Hon var ännu mindre imponerad denna gång och verkar ha haft kul när hon skrev sin text. Här är recensionen i sin helhet publicerad i Gaffa 2010/06/19. 

Jonas Schwartz: Live Aquatic, Göteborg 

”Rock'n'Roll har kanske aldrig handlat om en ömsesidig respekt mellan publik och artist, men än mindre har den handlat om respektlöshet mot allt och alla och en evig väntan. När Jonas Schwartz har utomhusscenen på Live Aquatic till sitt förfogande är det just en sådan respektlöshet han visar prov på. Det är jättetråkigt när tekniska problem förstör grundtanken med hur en spelning ska vara, men det går inte att göra så mycket åt i stunden för det allra mesta. Att ha tekniker som springer upp och ner på scenen under större delen av spelningen är således mer ett störande inslag än till någon vidare hjälp, speciellt som det ändå inte blev något ljud i fiolen, oavsett vilken sladd de provade med. Att dessutom stå rakt upp och ner och vänta på att detta arbete ska utföras är en riktig miss. Den uppmärksamhet som publiken tidigare riktat mot scenen skingras ofelbart ganska omgående. Strunta hellre i fiolen när det är så tydligt att den inte kommer att funka under den här spelningen. Det kommer troligtvis fler chanser. Respektlöshet nummer två, som är av ännu allvarligare art, är den Jonas Schwartz uppvisar gentemot sin musik och sitt framträdande. Han presenterar såväl låtarna som sina bandmedlemmar med fel namn. Det är en inte en charmig och karismatisk vimsighet, det är ett tecken på att han inte har koll på vad han håller på med och ger sken av att han inte bryr sig.” 

Konserten fick betyget 1 av 6. Tyvärr lärde jag mig ingenting utan fortsatte rocka på med samma respektlösa attityd och blev utbuad några veckor senare i Borås där publiken skanderade att ”Rocken är död” när dom såg mig veva med gitarren. 

Referenser: Gaffa

/ Jonas Schwartz

Jonas är aktuell med nya singeln V36/Storm från kommande EP:n Lunes de Fiel. Lyssna på singeln här nedan! 

onsdag 12 juni 2019

"Ett liv utan musik känns omöjligt"

Foto: Press

Katarina Jacobson från Stöde några mil utanför Sundsvall var bara 8 år när hon reste till Danmark för att spela in filmen Koko-di Koko-da. Filmen regisseras av Johannes Nyholm, som vann en Guldbagge för filmen Jätten, och har biopremiär i augusti. Idag är Katarina 13 år och är aktuell med sin första singel som heter It Was You. Här nedan berättar Katarina om både musiken och filmen. 

Hur skulle du beskriva dig själv? 
- Jag är en 13-årig tjej som älskar musik och att sova alldeles för mycket. 

Minns du när du kom in på musiken från början? 
- Jag har så länge jag kan minnas alltid älskat att sjunga och skriva låtar. När jag var i åttaårsåldern drömde jag alltid om att vara med i lilla melodifestivalen. Det var dock inte förrän jag var tio år jag bestämde mig för att satsa på en musikkarriär. 

Berätta om din första singel It Was You! 
- Jag påbörjade It Was You när jag var elva år. Det är den första låten jag skrev på piano. I höstas tog jag upp den igen och skrev den andra versen och outrot. Jag skriver ofta låtar utan någon tanke om vad den ska handla om, istället skriver jag ner allt jag kommer att tänka på och det blir till en låt. När jag började skriva på It Was You hade jag inte tänkt mig att den skulle vara så dyster, istället skulle den vara om att man hade träffat någon som hade gjort livet till det bättre och att det fortfarande var så. När jag skulle skriva klart låten hade jag fått en annan vibe av den och låten blev som den blev.

Snart ska du tillbaka till studion för att spela in en ny låt, hur kommer den skilja sig från debutsingeln? 
- De låtar som jag skriver är ofta lite deppiga och dystra. Det som skiljer min nya låt från It Was You är att den har lite mer attityd och självsäkerhet. Jag tycker att det är viktigt att man vågar visa sina känslor och låter sig själv ta den tid man behöver för att må bra igen och därför är inte låten bara om självsäkerhet utan också om frustration och psykisk ohälsa. 

Vad lyssnar du själv på? 
- Det jag lyssnar på varierar. Ena dagen lyssnar jag på Rihanna och Eminem, nästa dag lyssnar jag på Shawn Mendes och John Mayer. Det finns ingen genre jag föredrar utan vad jag lyssnar på ändras med mitt humör. På senaste tiden har jag börjat lyssna mer på rock, vilket var något jag aldrig tänkt mig lyssna på för några år sedan.  

Du är med i filmen Koko-di Koko-da, hur var det att spela in den? 
- Mitt åttaåriga jag tyckte det var jättecoolt att få spela in en film utomlands i Danmark. En av mina högsta drömmar var att vara med i en film så när jag fick veta att hade fått rollen som Maja var jag överlycklig.  Hela inspelningstiden var extremt rolig och jag minns att jag var jätte-exalterad inför helikopterscenen. 

Berätta mer om filmen, vad är det för slags film? 
- Filmen handlar om ett par som förlorat sitt barn och hur de åker på semester för att hitta tillbaka till varandra. Det är en psykiskt påfrestande film där paret befinner i en mardröm som aldrig verkar ta slut. 

Till sist, vill du fortsätta kombinera att skådespela och sjunga eller är det musiken som gäller, först och främst? 
- Jag har en stor kärlek för både skådespeleri och musik, men just nu vill jag först och främst satsa på musiken eftersom skapandet av min musik alltid sker så naturligt. Ett liv utan musik känns omöjligt medan skådespeleri är något jag gör eftersom jag tycker det är kul.

Lyssna på It Was You här nedan!

måndag 10 juni 2019

Tommy, med medfödd benskörhet, nekas assistans av Haninge Kommun

Foto: Privat

Tommy bor i Haninge och är i behov av assistans. Han har medfödd benskörhet och är rullstolsburen. Sedan 27 december har han varit utan assistans i formell mening. Kommunen anser att hans behov av hjälp inte är tillräckligt omfattande, trots att han inte ens kan ha en fritid utanför hemmet utan assistans. Skälet är att han på grund av sin kroniska sjukdom och funktion inte klarar basala saker utanför hemmet, han behöver exempelvis hjälp vid matsituationer och med att gå på toaletten. Hemmet är anpassat efter Tommys behov, men dessa anpassningar finns inte utanför hans hem. Utan assistans är Tommy så gott som inlåst i sin lägenhet. Här berättar Tommy om hans känslor kring att assistansen blev indragen och hur det påverkar hans liv i stort. 

På den tiden du hade assistans, hur såg ditt liv ut då? 
- Mitt liv var relativt aktivt och jag rörde mig mycket utanför hemmet. Gick på konserter, träffade kompisar och så vidare. 

Vad behöver du för assistans för att få livskvalitet och få leva ett värdigt liv?  
- Jag behöver främst hjälp med toalettbesök eftersom jag inte kan ta mig från rullstolen själv. I hemmet har jag specialanpassning i form av en höj- och sänkbar lyft som gör att jag kan klara det själv. Men sådan teknisk utrustning finns ju tyvärr inte ute i samhället, ens på handikapptoaletter. Jag behöver också hjälp med handräckning, till exempel vid matsituationer eftersom jag är kortväxt och i stort sett aldrig når till mikrovågsugnar, skåp och så vidare. Eftersom jag har medfödd benskörhet så behöver jag även viss tillsyn för att se till att folk inte ramlar över mig. Skulle det ske kan det gå väldigt illa. Jag är alltså rullstolsburen, ca 1 meter lång, väger ungefär 22,5kg och har då som sagt benskörhet. Jämfört med en ”normalstor” människa så är det ganska lätt att förstå vilka konsekvenser det kan få om en sådan ramlar över mig. Dessa är de grundläggande behoven. Sedan tillkommer saker som städning, handling och ta katten till veterinären. 

Vad är den största skillnaden nu, när du saknar assistans, jämfört med tiden då du hade assistans?  
- Den största skillnaden nu är att jag bara får hjälp av familjen med det absolut nödvändigaste som att handla. I övrigt är jag i princip låst till att sitta i lägenheten eftersom utan att kunna gå på toa så finns det inte mycket utrymme/tid att röra sig hemifrån. 

Vad ger det här dig för konsekvenser, avseende livskvalitet och att leva ett värdigt liv? 
- Det gör att jag blir väldigt isolerad och leder mig in i negativa tankebanor som att jag är en börda på samhället och så vidare. Även om jag kan hålla viss kontakt med vänner online så är det inte ett fullvärdigt substitut för att faktiskt komma ut och träffa folk IRL. Jag har haft turen att kunna gå en kurs på Folkhögskola den här terminen. Det gick tack vare att Folkhögskolan betalade en stödperson som fanns på plats och kunde fungera som assistent. Stödpersonen fanns av förklarliga skäl dock bara för mig när jag var i skolan och någon fritid, eller möjlighet att hitta på saker på fritiden, fanns det därför inte. 

- Saker som jag inte längre kunnat göra eller missat inkluderar bland annat: 

Träna på gym. Det här är viktigt för mitt fysiska välmående som i sin tur även påverkar det psykiska. Att träna och hålla gång är ju dessutom viktigt för alla människor men extra viktigt om man är mycket stillasittande som vi i rullstol är. Dessutom mår skelettet bra av (lagom) belastning vilket det finns både forskning och läkarutlåtanden som stöder. 

Engagera mig i kåraktiviteter. Senast jag pluggade innan den här terminen så var det på universitet. I studentkåren där fanns det en estetisk sektion som jag var medlem i. Jag har ett stort intresse både för visuellt skapande och musicerande. Sedan fanns det även spelkvällar och liknande som var kul att vara med på. Nu efter jag slutat på universitetet så finns det fortfarande möjlighet att delta på uppträdanden med den estetiska sektionen. Men utan assistent kan jag inte åka ut och repa eller sitta på möten eftersom jag inte kan gå på toa själv. 

Ut och shoppa/prova kläder. Eftersom jag är kortväxt och har en del felställningar så är det viktigt att kunna prova kläder innan jag köper dem eftersom det inte alls är självklart att rätt storlek sitter bra. I sådana sammanhang behöver jag hjälp med av- och påklädning samt eventuellt att bli lyft ur rullstolen om det handlar om byxor. 

Träffa kompisar på olika ”normala” aktiviteter som fika, bio, pubhäng och liknande. 

Gå på läkarbesök eller söka vård i allmänhet. Är det akut så hjälper självklart familjen till men det finns ju även läkarbesök som är mindre akuta som kan vara bra att gå på. Återigen eftersom jag inte kan gå på toa själv och det ofta kan bli långa väntetider så fungerar det inte för mig att göra själv. Detta inkluderar även besök på hjälpmedelscentralen för att prova ut hjälpmedel eller få dem justerade. 

När du fick assistansen indragen, vad uppgav kommunen för skäl till sitt beslut?  
- Dels har de hävdat att jag inte tillhör Personkrets 3* vilket är absurt eftersom min sjukdom är medfödd och definitivt varaktig. Som beskrivet ovan innebär den hjälpbehov som är både intima och kräver ingående kunskaper om sjukdomen. De har även tyckt att mitt hjälpbehov inte är tillräckligt omfattande för att motivera assistans. Det tror jag är ett resultat av att de räknar timmar och minuter i stället för att tänka att jag ska kunna ha möjlighet att röra mig fritt utanför hemmet och till exempel kunna gå på toa när jag behöver det. 

Om du skulle få assistans beviljad igen, hur skulle det kännas för dig då? 
- Det skulle kännas som att jag får mitt liv tillbaka även om jag tyvärr inte tror att jag skulle kunna känna någon trygghet igen eftersom det sker omprövningar varje (kommunen) eller vartannat (Försäkringskassan) år. 

Vad är det viktigaste för dig med att få assistans?  
- Att kunna delta i samhället fullt ut precis som vilken annan människa som helst. Jag anser att det endast bör vara mina fysiska begränsningar som hindrar vad jag kan göra. 

Hur upplever du att kontakten med kommunen och försäkringskassan har varit?  
- Kontakten med Försäkringskassan har i regel varit bra även om besluten till slut blivit negativa. I kontakten med kommunen har det tyvärr hela tiden känts som att de är ute efter att argumentera bort mitt behov av assistans. Vid något tillfälle har de även uttryckt sig nonchalant inför min problematik. Det var i samband med att de föreslog att min dåvarande assistent skulle utföra assistans via Hemtjänst i stället och jag sa att det kanske inte skulle fungera för honom även om det teoretiskt skulle kunna vara bättre än ingenting för mig. Deras svar på det var ”det är inte vårat problem”. 

Hur önskar du att kontakten hade sett ut?  
- Jag tycker kontakten borde kunna vara väldigt okomplicerad och inte med känslan att man sitter i ett polisförhör. Att jag har en grav funktionsnedsättning räcker det i princip att träffa mig för att inse. Vidare borde det vara rimligt att medge att hjälp för toalettbesök i sig räcker som grund för att jag behöver assistent den tid jag är utanför hemmet. 

Enligt lag ska man inte vara beroende av nära anhöriga när det kommer till intim hygien så som toalettbesök och dusch. Hur känns det att behöva be anhöriga om hjälp? 
- Det känns jobbigt. Dels för att det är lite pinsamt att ha en familjemedlem med sig ute bland folk. Det innebär tyvärr att folk tenderar att prata över huvudet på en eftersom de ser att jag har min pappa med mig till exempel. Sedan tillkommer känslan av att familjen förmodligen har svårare att säga nej när jag ber om hjälp eftersom det är just familjen. Med andra ord så får jag skuldkänslor bara av att fråga. 

Till sist, hur önskar du att LSS-utredningen hade sett ut?  
- Jag tycker LSS-utredningen borde fokusera på att effektivisera och humanisera kontakten mellan brukare och myndigheter. Har man som jag en tydligt grav sjukdom så borde man inte behöva kämpa med näbbar och klor för att få den grundläggande hjälp som behövs för att kunna röra sig utanför hemmet. Sedan hur många timmar man ska ha rätt till går självklart att diskutera men det borde aldrig kunna bli tal om att få 0 timmar när man sitter i min sits eller till och med värre. Jag har läst om de som inte ens kan andas själv som fått indragen assistans vilket ju är fruktansvärt och inte värdigt ett välfärdssamhälle som Sverige ändå är eller ska vara.

*Personkrets 3 omfattar personer som har varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande om de är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service.