 |
| Foto: Press |
Ida Staake är en artist som berört mig och betytt mycket för mig under de åren hon har varit aktiv. Fritt fall är ett levande ljus som jag tillbringat många kvällar med och låten Julia från hennes album Trehundrasextiofem får mig alltid att bli lite rörd, med fina beskrivningar av en vänskap som är inredd som man vill att en vänskap ska vara. De gråter och skrattar tillsammans samtidigt som de tar ut sin ilska tillsammans på gymmet.
Nu, drygt ett år efter att Ida släppte albumet Trehundrasextiofem, så är hon tillbaka med singeln Finare så. Idas musik passar perfekt i alla årstider egentligen, då hon så snyggt blandar in både ljus och vemod och sätter dem i samma båt. Hon bär sommardagens hopp och kvällens vemod, vårens spring i benen och höstens känsla av att man bara vill ligga kvar i sängen. Sådär kan man ju känna ibland och till viss del handlar Finare så om att fastna men också att hålla fokus där det hör hemma. Jag har tänkt mycket på hur viktigt just ens fokus är de senaste dagarna och att man även kan rikta fokus mot dåliga saker på ett mer positivt sätt. Att istället för att fokusera på att världen är dålig, fokusera på hur man vill att världen ska vara och utgå ifrån den tanken. Det är förstås lättare sagt än gjort, men jag upplever att Ida tänker lite liknande.
Det är lätt att vada omkring i mörker och råka sätta drömmarna i baklås men man lever och man har fina vänner omkring sig som påminner en om det vackra i livet. De blir hennes tända ljus om kvällarna och den lågan är livsviktig.
Jag tycker att det är en fantastisk poplåt som behandlar att bära med sina svårigheter, sina sår men att inte fastna i dem. Tonerna blir till vänner som drar med en på en dagsfest och så firar man att man är vid liv en dag till och då känns det ändå väldigt fint. Det där livet.
Lyssna här nedan!
