"Väldigt få saker är bara bra eller bara dåligt"

Foto: Press

Elin Jones är en riktig Vakentimmar-favorit som nu är EP-aktuell! Jag har följt henne under ett par år och jag gillar lekfullheten som genomsyrar hennes musik samtidigt som texterna alltid är välskrivna och hennes titlar oftast är uppdelade och bjuder på olika perspektiv. I övrigt handlar hennes musik mycket om kontraster skulle jag säga - det ledsna bjuder på ett danssteg och det glada danssteget följs av ett break-up. Glädje möter sorg, livets vackra stunder går in i de jobbiga och dova. Elin fångar allt det där och det är en del i hennes storhet. Idag pratar jag med Elin om att växa upp, om den purfärska EP:n Varför ska jag? Jag är ett barn och om tiden i England. 

 

Du beskriver hur du hade ett rockigt självförtroende i England som känns svårare att hitta hemma i Sverige. Vad tror du det är som gör att vissa platser lockar fram andra versioner av oss själva? 

- Jag vet inte om det är så mycket platsen i sig som chansen att komma bort från "sig själv" ett tag. Det finns en frihet i att ingen runtom en har sett gångerna man misslyckats och man får möjligheten att "reinventa" sig själv. Man kommer ifrån gamla invanda mönster och behöver inte undermedvetet anpassa sig till hur andra tror att man är. Samtidigt så vet jag inte om jag var så annorlunda i England. Man kan resa bort från alla andra, men för eller senare kommer ju "sig själv" ikapp. 

EP-titeln Varför ska jag? Jag är ett barn fångar både trots och sårbarhet på samma gång. Känner du att låtarna handlar mest om att växa upp eller om att försöka slippa göra det? 

- Haha, bra fråga. Jag skulle kanske säga att låtarna handlar om att jag motvilligt behövt inse att man behöver ta ansvar för sin tillvaro. Men samtidigt blir det ju en chock nånstans när man slutar vara ett barn, att plötsligt är man inte borträknad ur vissa sammanhang bara för sin ålder. Det är ju både jättekul och jättejobbigt samtidigt. Sen är nog titeln lite tillspetsad i sammanhanget... 

Du säger att ni jobbat med vissa av låtarna i 3-4 år. Har någon låt förändrats mycket under den tiden, både musikaliskt eller känslomässigt? 

- Det har faktiskt varit intressant med låtarna, för normalt sett är det sällan som jag har en tydlig vision för arrangemangen, utan min producent löser det mesta och jag kommer bara med själva kompositionen. Men med alla låtarna på EP:n har jag haft en tydlig idé om hur det ska låta, vilket jag tror har gjort mig lite frustrerande för min producent att ha i studion, haha. Så jag skulle nog säga att inte så mycket har förändrats just med de här låtarna, eftersom jag har varit så inställd på soundet redan från början. 

- De senaste två åren har inte handlat så mycket om själva skapandet av låtarna, utan snarare att få till allt annat omkring dem, mixning, mastering, fotograferingar osv. Så låtarna har varit nästan färdiga LÄNGE, vilket gör det extra kul att äntligen släppa dem. 

Coolare i London / Minimal låter nostalgisk utan att romantisera allt för mycket. Var det viktigt för dig att visa både frihetskänslan och problemen från den perioden? 

- Jag tror att jag skrev låten som ett sätt att påminna mig själv om att allting inte var bättre då. Det är så enkelt att förvillas av nostalgin och luras till att minnas något som inte är hela sanningen. Jag menar, det fanns ju en anledning att jag flyttade hem till Sverige igen. Så det var nog viktigt att visa det för mig själv, om ingen annan. Men det är ju också positivt att inte ta med sig alla jobbiga känslorna, och istället kunna minnas allt som var bra. 

Det finns något fint i att EP-omslaget blev ett "misslyckande" som till slut passade perfekt. Känner du att samma sak ibland händer i låtskrivandet - att fel eller kaos kan bli det mest intressanta? 

- Ja! Låtskrivande är roligt för det kan vara så oförutsägbart. Ett exempel från nya EP:n var min grundidé för Allt går åt skogen att den skulle vara mörk och ledsam, men sen när jag skrev låten blev den upptempo och pigg istället, och i mina ögon (öron?) passar det berättelsen av låten mycket bättre. Det kan verkligen vara ett äventyr att skriva en låt och låsa upp olika saker inom en som man inte hade väntat sig. 

Dina låtar rör sig mellan ångest, självtvivel och dansvänlig pop. Vad är det som lockar dig i kontrasten mellan tunga känslor och musik som ändå vill framåt och röra på sig? 

- Dels älskar jag all musik som är lite pigg och upptempo. Så till viss del är det bara en smaksak. Men dessutom är jag rädd att med mina gnälliga texter så skulle låtarna bli allt för självömkande om de också arrangerades på ett sånt sätt. Så den kontrasten är väl ett sätt att balansera ut de negativa känslorna. Samtidigt speglar det ju också hur livet är, väldigt få saker är bara bra eller bara dåligt, utan kan väcka flera känslor samtidigt. 

Nu när EP:n äntligen är ute och du säger att det ska bli skönt att blicka framåt. Känns det mest som ett avslut eller som början på något nytt? 

- Det blir nog början på något nytt. Den här EP:n har hängt över mig och varit något jag velat göra så länge och jag brinner verkligen för låtarna på den. Samtidigt har det känts som att jag inte kan påbörja några nya projekt innan jag färdigställt det här. Så nu ser jag fram emot att hitta på lite nya låtar och kreativa uttryck igen. 

Din svenska tolkning av Hjerteknuser har några år på nacken nu, men den känns fortfarande väldigt speciell. Vad var det i just den låten som gjorde att du ville göra den till din egen och hur ser du på den versionen idag? 

- Hjerteknuser är en låt som verkligen förtrollar lyssnaren, trots att man inte förstår varje ord som sjungs. Om det är taktarten, arrangemanget, rösten eller gitarrerna som gör det kan jag inte riktigt säga, haha. Egentligen var det från början inte en emotionell anledning så mycket som en praktisk anledning att jag ville göra en svensk version av låten. Jag älskar norsk musik och har en norsk mamma men talar tyvärr inte mycket norska själv. Sen sjunger ju Kaizers Orchestra på ganska svår dialekt. Så jag ville göra en cover på låten men det fanns ingen chans i världen att jag skulle sjunga den på norska och göra bort mig själv på det sättet, så enda lösningen var att göra om texten till svenska. 

- Jag postade en liten snutt av den på TikTok och var tydligen inte den enda som hade önskat sig en svensk Hjerteknuser, så då fick vi fort som fan göra färdigt hela låten. Jag är egentligen mest glad att den låten i min katalog som har fått bäst genomslag speglar så mycket av den jag är som person och artist. Den är emotionell, rockig, norsk, och har en fin och gripande text. Jag önskar väl mest att jag skrivit originalet själv. 

- En lite rolig grej är att jag skrev låten Diskotek i lördags / Hjärtat skrek som har textraden "bandet spelar Hjerteknuser, jag vill ut" månader innan jag ens börjat tänka på att göra min egen cover av Hjerteknuser. Och nu är det jag och mitt band som är bandet som spelar Hjerteknuser på våra spelningar.

Lyssna på EP:n här nedan!