 |
| Omslag: Gustav Gräll |
Senast vi hörde från Folke Nikanor var på det instrumentala albumet I am the fairy tale (2025), ett syskon till Melodianien som kom året innan. Niklas beskrev själv Melodianien i min intervju med honom (2024) så fint med orden ”Allt är tillåtet och lekfullt. Och kreativiteten! Min gud, vilken kreativitet som genomsyrar det landet!” Och jag tycker det är en fin beskrivning av de ljudlandskapen han skapar - han skriver som små sagor genom sina melodier och bygger världar med toner som vore de byggmaterial - vilket de förstås är på många sätt också.
Jag älskar hans instrumentala musik även om det är de olika mötena med andra artister som fångat mig mest. Som Djuret där Paulina Palmgren sjunger och Segerkrans som gästas av GRANT. Den förstnämnda är inskriven i mitt huvuds spellista för alltid och Segerkrans vill jag alltid bära runt mitt huvud, runt min själ. Båda är som vemodiga elektroniska vaggvisor och de både vaggar och dansar in i mig.
Det finns få arkitekter som skriver ljudlandskap som Folke Nikanor och när han nu bjuder in en annan blogg-favorit i Johanna Svensson så blir det förstås rörande. Johanna som släppte singeln Bilen i februari är precis som Folke Nikanor fantastisk på att måla upp scener - Folke genom melodier och Johanna genom sina beskrivande texter.
Täcket heter duons möte och första gången jag lyssnar så kommer jag att tänka på en av mina bästa känslor. När man vaknar upp tidigt och fryser och drar upp täcket lite till så att värmen börjar klä kroppen mer och mer igen. Texten blir som en slags dörr till en saga med vackra metaforer, klädda delvis i drömmar, delvis i en hjärna som börjar vakna till liv. Som vanligt i Folke Nikanors artistmöten blir det drömska så fysiskt som det kan bli, stämningen går att ta på, klä sig i. Man vill sitta där på skeppet som seglar över täcket. Det är storm och vem vet var den tar en någonstans. Det är en drömsk resa som jag är lycklig av att få ta del av.
Lyssna här nedan!
