 |
| Foto: Amelie Karlsbro |
Jag skrev om Welt, projektet från Hanna Lilliecreutz, när singeln Forget släpptes 2024. Jag minns hur hon vävde in drömlager i ljudbilden samtidigt som det tunga och jobbiga fick bli något att dansa sig igenom. Det var både dansant och lysande.
EP:n Nobody Knows Me kom därefter, och utöver Forget återvänder jag ofta till lose you - och förstås till den magiska Take care of me. Titellåten fick mig att tänka på alla gånger man tvingats börja om. Hur lätt det är att känna att ingen riktigt känner en när man ständigt bygger nya sammanhang, ett slags mellanting mellan då och nu. Hanna fångade den känslan med precision.
Nu i vår har vi kunnat följa henne i Love Is Blind, där hon sökte efter kärleken. Och nu är hon tillbaka med ny musik.
Bad blood är purfärsk - en låt som släcker ner ljuset, får kroppen att vibrera och pulsen att stiga för varje sekund. Jag älskar låtar som rör sig på dansgolvet men samtidigt bygger ett till - i ens huvud.
Jag tolkar den som en skildring av en relation där någon tittar, men inte ser en. Otydligheten växer till ett ingenmansland där man till slut bara vill känna något - vad som helst.
I sådana lägen kan till och med något elakt kännas tryggare.
Musikaliskt rör sig låten mellan återhållsamhet och känslostorm. Hannas röst bär allt, och produktionen känns tyngre än tidigare - mer pulserande, mer laddad.
Jag sätter på låten igen. Och igen. Och igen. Tänker på vad tystnad gör med en. Hur uteblivna svar fyller en med egna, ofta felaktiga, tolkningar. Man vill bara att personen ska visa en något. Det är ärligast både mot den och mot en själv.
Tack Hanna för att du både fick mig att stanna upp och samtidigt byggde en nattklubb i mitt huvud.
Lyssna här nedan!
