"Jag kan vara så dramatisk"

Foto: Hanna Malmqvist

Linn Cervell figurerade för första gången i bloggen 2022. Hon var då aktuell med EP:n Introspective Collection och gud, vad jag har burit låten Overanalyser tätt intill mig sen jag hörde den första gången. Linn sjöng "You're flicking through the pages of the book the book inside your head of all the things you should and shouldn't have said" och jag kände och känner igen mig så mycket. Musiken var avslappnad, texten fundersam. 

Hon har släppt flertalet fantastiska låtar sen dess och i mars släppte hon Smooth like butter - en låt som hade ett leende på läpparna. Texten handlade om att inte alltid vara så smidig och det var ytterligare en låt som jag kände igen mig i - väl och mycket. Nu är hon aktuell med singeln Zelda (Sweet and Sour) - en låt som bär på mer tyngd och klös musikaliskt - samtidigt som hon blandar humor med ett klokt allvar i texten. 

Jag tycker om hennes nya riktning musikaliskt och hur hennes texter fortsätter vara en drink blandad med både humor, kaxighet och öppenhet. Det är en vinnande väg. Idag pratar jag med Linn om singeln, om att vara hjälte och skurk och det svartvita tänkandet som vi måste bort ifrån. 

Zelda kretsar kring frågan om man är hjälte eller skurk - när i ditt eget liv känner du dig mest som vardera? 

- Jag känner mig nog som en "hjälte" eller en "bra person" när jag finns där för mina vänner, familj och kan ge dem den kärlek jag tycker de förtjänar, men jag känner nog också konstant att de förtjänar ännu mer. Och känslan av att inte leva upp till det kan ibland leda att man känner sig som en "skurk"? Jag skulle vilja dra någon historia om något busigt eller smått olagligt jag gjort men har tyvärr inte så mycket skurkigt att bjuda på, mer än min konstanta känsla av "impostor syndrome." 

Du jobbar med kontrasten mellan ångest och humor i dina texter - hur hittar du balansen så att det inte tippar över åt något håll? 

- Jag är faktiskt ibland lite orolig att det tippar över för mycket i humor och att det då ska uppfattas som typ toxisk positivitet eller oseriöst. Men jag hade aldrig kunnat skriva på något annat sätt, det är så jag hanterar min oro. Jag tror balansen ligger i att hitta ett lättsamt sätt att få fram ett lite djupare budskap. 

- Egentligen handlar Zelda om frågan ”är man en bra människa egentligen, trots alla sina imperfektioner?”, men en sån pretentiös text hade jag aldrig orkat lyssna på. Då behövs lite ordlekar, rim och referenser för att få fram budskapet på ett mer lättsmält sätt, och det är det jag försöker uppnå! 

Låten beskrivs som ett nytt musikaliskt steg för dig - vad var det du ville förändra eller utveckla jämfört med tidigare material? 

- Denna låt och kommande musik är närmre den musik jag lyssnade på i tonåren, lite rockigare, lite mer emo. Jag försöker väl vara lite "coolare" också, men så fort man säger det så fallerar det väl, haha. Både i sättet sången spelades in, hur texterna skrevs och framförallt hur produktionerna gjorts är åt ett mer avslappnat, rått och självsäkert håll som jag tror jag inte visat fullt ut i tidigare låtar. 

Jag spelade själv mycket Zelda när jag var yngre. Minns hur jag och mina syskon försökte klara det nyinköpta spelet tillsammans. Har du spelat mycket? 

- Gud vad kul! Jag köpte faktiskt Breath of the Wild förra året och har spelat en del på Nintendo switch. Så vackert spel, älskade att bara gå runt i världen och göra små sidequests. Men jag hade för dåligt tålamod för att fullt ge mig in i det, efter typ femte "runen" som jag inte lyckades med blev jag för irriterad och gav upp. Men vill plocka upp igen någon gång! 

Du nämner influenser från Clairo, Cavetown och Olivia Rodrigo - på vilket sätt har de konkret påverkat soundet eller låtskrivandet i Zelda? 

- De är framförallt influenser för produktionen som jag och min producent diskuterade, men både Olivia och Cavetown jobbar mycket med humor. Olivia är otrolig på det tycker jag och det märks att hon inspirerats av t.ex. Paramore som är ett av mina all-time favoritband, men gjort det på ett poppigare sätt. 

Temat med “ängeln och djävulen på axlarna” är ganska universellt - var det någon specifik situation som triggade just den här låtidén? 

- Det var ingen specifik situation egentligen vad jag minns. Mycket av min ångest grundar sig i om man är en bra människa eller inte, och jag kan vara så dramatisk. 

- Om jag känner att jag pratat för mycket om mig själv på en middag - då är jag en hemsk narcissist som bara bryr sig om sig själv. Om jag märker att en vän behöver hjälp med något vill jag vara den första att trösta, och klappar mig själv på axeln för att jag då är "hjälten" - men gjorde jag det då egentligen bara för att jag själv ville få bonuspoäng eller genuint för att jag ville vara snäll? 

- Jag tror jag bara blev trött på det här svartvita tänkandet om att "nu är jag bra" och "nu är jag dålig". Det går inte att kategorisera sig själv och det är bara dumt att tro att man kan det. Det handlar om ageranden och är inte så enkelt som på film. 

Du jobbar med producenten Richard Cirulis. Vad är det i ert samarbete som fungerar så bra? 

- Vi är båda fans av liknande musik, och jag är ett stort fan av hans egna soloprojekt richard is a liar så jag visste redan att han skulle kunna göra det super, och det är så skönt när man knappt behöver beskriva vad man är ute efter och man vet att någon tänker ungefär lika! Men sen har han även utmanat mig att tänka annorlunda gällande text, sång och produktion och från att jag annars är ganska bestämd och självständig i hur mina låtar ska vara har det varit så kul att se hur låtarna verkligen har utvecklas i vårt samarbete. 

Din musik beskrivs som nostalgisk men samtidigt nutida. Vad i din uppväxt eller musiksmak tror du har format det uttrycket mest? 

- Min referensram för hur jag skriver kommer alltid utgå från det jag växte upp med, den musiken man först blev kär i. I mitt fall mycket pop från 00-talet, med "riktiga" instrument och klassiska popuppbyggnader med vers, refräng, vers, refräng, stick etc. 

- Idag är typ inga stora poplåtar uppbyggda så egentligen. Men när jag inte skriver lyssnar jag nästan bara på ny musik så det blir man ju influerad av också, särskilt i texterna. Zelda är i alla fall under 3 minuter! Känns väldigt nutida av mig, haha!

Lyssna på Zelda (Sweet and Sour) här nedan!