"Musiken som ett slags orakel att bolla med, att skriva med, att filosofera med"

Foto: Olof Grind 

Olof Grind och hans Luminous Kid har releasefest imorgon på det nya smått fantastiska stället Maniska Museet i Gamla Stan i Stockholm. Det blir också en utställning med Olofs fotografier bland annat samt utlovas det en spådam och en tatueringshörna. Vad är det då en releasefest för? Luminous Kid har slagit sig ihop med Okay Alright (Bryce Waitkus) och under året kommer de släppa flertalet låtar som de skrivit tillsammans. the stars are lookin' down är först ut och i samband med släppet imorgon så bjuds det alltså på något extra speciellt i Gamla Stan. Singeln är en avslappnad och minimalistiskt klädd reflektion där yttre och inre världar möts - de världarna som öppnas av att man rör sig, att man reser. Jag pratade kort med Olof om samarbetet med Okay Alright samt om hur musiken kan skapa egna rum. 

Du beskriver Luminous Kid som ett projekt som rör sig mellan dröm och verklighet - hur vet du själv när en låt är “klar”, när den ofta verkar leva i något så flytande? 

- Låtarna kommer ofta till mig i ett flöde, en stund i tiden som känns flytande mellan dröm och verklighet även för mig. Det är svårt att veta var en låt föds, men helt plötsligt forsar den ur en som en sådan självklarhet, ofta när en låt hittar mig så är den färdig på några timmar. Sedan kan den såklart pulsera vidare i olika riktningar där man med lite mer bestämdhet kan dra den åt ett håll, men formen sitter oftast ganska snabbt för mig. Men det går inte att tvinga fram, det går inte att planera, utan det skänks till en när tiden tycker att det är rätt.

Samarbetet med Okay Alright föddes ur en ganska spontan kreativ kemi - vad var det i mötet med Bryce som utmanade eller förändrade ditt eget sätt att skapa musik? 

- Det vackra i vårt möte var hur okonstlat och likasinnat vi såg på världen, på skapandet och på musiken. Vi har liknande ingångar och inställningar till det, och det känns som att vi ville gå i samma riktning med våra projekt. Sedan var det en av de första gångerna jag skrev låtar helt tillsammans med någon. Utmaningen där var kanske att släppa in någon i något som är så intimt som låtskrivande är för mig. Låtskrivande handlar inte om att skapa musik för mig i grunden, utan snarare om en nödvändighet, något som behöver materialiseras och förskjutas ur min kropp och in i en låt, där känslorna får existera i en ny form, utanför kroppen. Det var väldigt speciellt och vackert att få släppa in någon annan i den processen, som oftast har varit en ensam process för mig tidigare. Sedan har vi alla unika melodispråk, så det var magiskt att få blanda våra melodispråk i samarbetet.

Dina texter kretsar kring queera erfarenheter, relationer och sökande - känner du att musiken blivit ett sätt att skapa ett eget rum, snarare än att försöka passa in i ett existerande?

- Ja, absolut - när jag började skriva musik saknade jag texter i min genre som kretsade kring queera erfarenheter. Det existerar såklart, men det heteronormativa är överrepresenterat i kärlekslåtar och andra texter överlag. Musiken är definitivt ett rum för mig att få uttrycka mig fritt och skapa mina egna ramar för livet och hur jag vill leva det. Just nu skriver jag mycket om hemmahörande och ens plats i världen, var finns den och behöver den vara statisk, hur viktigt är det att rota sig, kan man leva flytande ett helt liv genom samhället och konformera sig så lite som möjligt till normer, eller blir man oändligt ensam av att göra det, när de flesta andra följer en ganska tydligt utstakad bana. Musiken som ett slags orakel att bolla med, att skriva med, att filosofera med. 

Kolla in eventet för releasefesten här!