.jpg) |
| Foto: Pär Wickholm |
Ebba Forsberg, 47, är en mångsidig musiker och skådespelerska. Hon var körsångerska bakom Eldkvarn, Ulf Lundell och Peter Lemarc och var under en period en av medlemmarna i Traste Lindéns Kvintett. Sedan följde hon upp med tre soloskivor på engelska. När hon träffade Mikael Wiehe fann de varandra med en gång och tillsammans gav de ut skivan Dylan på svenska (2007). Två år senare följde Ebba och Mikael upp samarbetet med Ta min vals, där Ebba Forsberg tolkar Leonard Cohen. Förra året kom hennes fjärde soloskiva, Falling Folding Flipping Feeling. Hon skrev även ledmotivet till Björn Runges senaste film Happy End. Ebba och Björn har samarbetat flera gånger och Ebbas skådespelardebut skedde i TV-Serien Anderssons Älskarinna, regisserad av Runge.
Du växte upp i Västindien och Afrika till stor del. Har det påverkat dig mycket som människa?
- Absolut. Öppna alla gränser nu! Världen vill in.
Tror du att det har påverkat din karriär på något sätt?
- Jag har alltid tillhört en liten särbehandlad minoritet där jag växt upp. Det har nog påverkat mig en del tyvärr. Samtidigt som jag känner mig bekväm med mycket uppmärksamhet så isolerar jag mig ständigt. Jag har aldrig känt mig folklig samtidigt som jag har ett enormt socialt patos.
Din mamma var, om jag förstått det rätt, engagerad inom FN. Kände du någonsin att du ville följa samma spår?
- Min mamma är inredningsarkitekt. Min pappa var regissör. Min mammas man jobbade för FN. Jovisst. Jag valde musiken istället för SIDA. Jag vet inte om det var rätt. Det blev bara så. Varje dag är en ny dag och ett nytt ställningstagande. Vad som helst kan alltid hända.
Har du själv ett stort socialt engagemang?
- Enormt!
Hur kom du in på musiken?
- Jag har spelat klassisk musik sedan jag var 5 år och har sjungit hela mitt liv. Jag halkade med i olika sammanhang när allt hängde löst i Stockholm och samtidigt som jag inte hade någon familj här eller någon social förankring så erbjöds jag en plats i baksätet på en buss som var fylld med kringflackande sökande själar.
Du låg på Madonnas skivbolag Maverick efter debuten med Been there, men samarbetet var snabbt över, vad berodde det på?
- Dels så sålde inte min skiva mer än 100.000 ex, vilket i det sammanhanget var lite. Jag levererade inget material som förväntades innan optionstiden på bolaget tog slut. Jag var förälskad i min nuvarande man, nygift och gravid. Det var min första känsla och chans till någon slags äkta tillhörighet, så jag satsade på det. Dessutom var jag licensierad till Maverick av ett svenskt skivbolag som skötte arbetet så uselt att de i princip blev en käpp i hjulet för mig. Vilket som var avgörande vet jag inte riktigt.
Blev det på något sätt för mycket med allt?
- Ja, så klart det var mycket men jag vet inte om jobbet i sig var för mycket. Jag har inga problem att ge mig hän och ge allt. Det som var trist var som sagt allt jidder runtomkring mellan skivbolag med olika behov. Dessutom var jag borta från min äldsta dotter som då bara var 8-9 år gammal. Jag längtade så oerhört mycket efter henne.
Hur känner du för en utlandssatsning nu?
- Jag bryr mig inte om i vilket land jag spelar i eller säljer mitt material. Jag är sångerska och låtskrivare. Jag skriver och uppträder. Skrivandet är i sig det enda som jag egentligen bryr mig om och vill bemästra i mitt yrkesutövande.
Du har tidigare beskrivit att du känner att du måste ge allt när du gör musik. Är det anledningen till de långa uppehållen från musiken?
- Det tar tid för mig att hitta min egen ton mitt eget behov eller så är det så att jag även har andra behov som måste tillfredsställas däremellan. Jag behöver vara isolerad och söker ständigt mig själv i ensamheten samtidigt som jag bara längtar efter ett sammanhang. En slags olycklig kärlek. Det är komplicerat som du hör men säkert inte särskilt ovanligt. Jag är konstnär.
De senaste åren har du tolkat både Bob Dylan och Leonard Cohen. Hur känner du för de skivorna idag? Skulle du säga att skivorna var nödvändiga för att hitta inspiration till din egen musik?
- Dylanskivan var nödvändig för att hitta Mikael Wiehe. Mikael var nödvändig för att komma fram till det som blev Ta min vals. Ta min vals hjälpte mig att nå in i mitt eget uttryck och nå ut till en publik som annars inte hade lyssnat på mig.
Skriver du något eget material på svenska?
- Jag skriver på svenska.
Vad känner du att den största skillnaden är, mellan att sjunga på svenska som i tolkningarna och på engelska?
- Jag älskar uttrycket i det engelska språket. Jag kan det. jag vet var orden skall formas i munnen. Jag vet var de olika emotionella smaklökarna ligger på tungan. Svenskan är min nya utmaning. Jag vill och bjuder till. Jag skriver just nu mest på svenska för engelskan tillåter mig inte riktigt att nå in till mig själv just nu. Jag vet inte vad det blir. Förhoppningsvis inte obesvarad kärlek. När orden uttrycker och behovet sammanfaller så är det helt fantastiskt!
Hur känner du annars själv att din musik har förändrats sen debuten?
- 14 år av livet och allt vad det fört med sig är skillnaden. Tomrummet mellan orden har växt.
Vad lyssnar du själv på?
- Just nu mycket Maria Callas, Julian Bream och Mighty Sparrow (tidiga).
Björn Runge och du har samarbetat en hel del, nu senast med musiken till Happy end, tror du att det samarbetet kommer fortsätta? Kanske med mer skådespeleri i framtiden?
- Jag vet inte. Jag arbetar mer än gärna med Björn. Vi är från samma planet.
Vad sysselsätter du dig med annars?
- Skriver, älskar och konsumerar andras uttryck. Jag omger mig med konst och poesi, våndas, gråter, skriver, älskar, stannar kvar. Kärleken är den starkaste kraften som finns. Den kraften för mig är livsavgörande.
Snart åker du ut på turné. Det blir första turnén på ett bra tag. Hur känner du kring det?
- Jag kommer att njuta av det allt jag kan.
Ebba Forsberg åker ut på turné nu i mars och besöker Göteborg den 17 samma månad. På turnén har Ebba lovat att bjuda på en sorts "Best of" med material från alla hennes skivor. Besök gärna Ebbas hemsida eller följ henne på Facebook.
