Jag skulle kunna prata om hur dagar som är som en kliande hårbotten blir så mycket bättre av människor som får mig att skratta tills jag nästan kissar på mig. Om hur det är som att boka in sig på ett spa att äta riktigt goda tacos. Eller kroppkakor dränkta i grädde. Jag skulle kunna prata om balkongkvällar med vänner, vin i glasen och samtal som pågår tills solen plötsligt ätit sig mätt. På dagen och på oss.
Jag skulle kunna prata om att min hjärna är som Internet Explorer på en dator med hängpung och grått hår. Den har ständigt 38 flikar öppna, varav elva spelar musik. Jag skulle vilja prata om hur jag önskar att alla frågetecken i mitt liv gick av bussen nu för att aldrig hoppa på den igen. Om hur jobbigt jag tycker att det är när saker är röriga eller går lite för långsamt. Då suddas kartan över vad jag ska göra härnäst ut och förbyts till en frustrerad min.
Jag skulle kunna prata om hur viktigt det blivit för mig att umgås med människor som matchar min sociala energi. Annars är det som att gå runt i en för liten eller alldeles för stor tröja. Jag skulle kunna prata om hur lätt det är att skuldbelägga människor som inte orkar ses. Man ger dem massa känslor de egentligen inte har. Jag har själv blivit ledsen när sånt har hänt. Men det är mitt problem. Inte deras.
Jag skulle också vilja prata om vänskap. Om utspelet från Gift vid första ögonkastet om att man inte kan ha vänner av motsatt kön. Hade man inte kunnat ha det hade jag varit riktigt jävla ensam. Däremot har jag haft ett förhållande där jag inte fick ha det.
Jag skulle kunna prata om att jag ibland drömmer om att bli standup-artist, men inte vet om ett sådant gig hade lett till fler gig eller en inskrivning på någon psykiatrisk avdelning på Östra. Jag vet redan hur jag ska inleda. Jag vet redan att de raderna gör mitt huvud till ett tonårsrum med fläckar på lakanen.
Men låt mig.
Jag skulle kunna prata om hur fantastisk Lotta Sjöberg är. Om hennes avbildning av en kvinna med långt könshår och texten "Män vill ha kvinnor med långt hår. Varsågod". Eller när hon med ett broderi ändrade "His Queen" till "This Queen" på en T-shirt. Hon förflyttar normer utan att behöva stå och peka på dem.
Jag skulle kunna prata om hur jag ibland tittar i spegeln och inser att naturligt fall gäller ganska många kroppsdelar hos mig. Från håret och hakan och ner över den uppdragna eller neddragna gardinen beroende på dagsform. Jag skulle kunna prata om hur ofta jag spårar ur mellan tanke och handling. Om hur jag önskar att jag ibland kunde låta hjärnan tänka färdigt innan kroppen redan hunnit börja göra något annat. Tittar en kroppsdel på hur man kan pensionsspara och en annan på att boka begravning för att magen låter konstigt så är det svårt att enas.
Jag skulle kunna prata om ålderdomen som en slags utsiktsplats över ens liv. Jag tänker på allt jag vill få se därifrån. Alla människor jag vill hinna skratta med. Alla kvällar på balkonger. Alla måltider. Alla dumma idéer som förhoppningsvis blev verklighet. Allt jag ännu inte vet att jag kommer att sakna.
Och så skulle jag vilja prata om pappa.
Jag har tänkt på hur många gånger jag velat bjuda in honom till olika evenemang på Facebook, men varit rädd för att han inte ska komma. Så jag bjuder aldrig in honom. Jag skulle bli så glad om han plötsligt stod där och berättade om allt som hänt sedan han gick bort.
Jag skulle vilja prata med Kalmar FF också. De kan ju inte åka ur samma år som pappa lämnade oss. Jag vill att de ska spela för honom. Eller åtminstone göra mål någon gång ibland. Det börjar bli svårt att hålla uppe relationen när senaste målet känns som om det föregicks av upptäckten av eld.
Jag skulle kunna prata om att både skönhet och skörhet kommer inifrån. Hade man kunnat operera sitt inre hur man ville hade jag försökt sätta in en pacemaker i mitt självförtroende.
Jag skulle kunna prata om att vissa dagar bara är i behov av tandtråd. Att det ibland räcker att dra bort det som fastnat för att dagen ska kunna börja om.
Och kanske är det egentligen det jag vill prata om.
Att jag vill behålla allt jag har. Att jag vill förflytta internets bästa vardagsrum till verkligheten allt oftare. Att jag vill sluta spåra ur mellan tanke och handling. Jag vill vara med människor som får mig att känna mig som rätt storlek på tröjan. Jag vill äta tacos som om jag bokat ett spa. Jag vill äta kroppkakor dränkta i grädde. Jag vill skratta så att jag nästan kissar på mig. Jag vill somna om med handen bosatt i min frus hud.
Jag vill alltid få vara ditt schampo och balsam för själen.
Soul & Shoulders. 19 kronor på ICA.
Jag vill ha ett one night stand med solen och sms:a med varandra om att ses igen.
Och igen.
Och få varandra att komma varje dag.
