Musikminnen från Kattfot

Foto: Kattfot

Kattfot är tillbaka med låtarna Skuggan och Tre små ord. Debutalbumet Klara i ottan dyker upp i höst. Jag har lyssnat mig pigg på förra släppet Så långt / Artime och här låter det minst lika bra. Både i sprudlande Skuggan och i stillsamma Tre små ord, som mot slutet växer till världens finaste pittoreska gränd av kärlek. Körerna! Stråkarna! Det är magiskt. Idag gästar bandet bloggen med varsitt musikminne!

 

Sara Parkman 2026 Stora scenen Malmöfestivalen. Stod längst fram utan sällskap. En gudomlig upplevelse. Jag blev hög av hennes musik. Jag grät hela konserten. Hon är som ett väsen på scen. Det är vackert för att hon är så modig. Befriande från allt som ska vara perfekt. 

/ Klara Simone 

Sara Parkman, Kura skymning, på Lunds domkyrka. En religös upplevelse. Akustiken gjorde så att hennes röst blev som en dimma som man kunde ta på. En musikalisk andlig upplevelse. Hon är sig själv på scenen och kan bjuda på hela sin paljett. Hon sprider hopp. 

/ Sam 

Scharinska villan 1993, Bob Hund, en helt makalös konsert. Hade hört den makalösa första Ep:n men det var jag rätt ensam om. Men det gjorde inget. Det slutade med att alla dansade ändå. 

/ Henrik Andersson 

Siouxie and the Banshees i Umeå 1982, jag var 16 år. Förband var Underjordiska lyxorkestern. Gitarristen I Siouxie drack en hel flaska Southen comfort under konserten. Hög volym. Jag hade aldrig hört något liknade live. Gitarrspelet var helt overkligt.

/ Peder Andersson 

Lyssna på Skuggan samt Tre små ord här nedan!