Artistens egen favorit: Svart Tulpan - Mina formativa år

Mina formativa år, Svart Tulpans andra album, får mig att fundera över vad som egentligen har format mig mest i livet. Det är lätt att glömma att både motgångar och lycka bygger vägen vi går och formar vilka vi blir. Och så musiken, som tonsatte känslorna vi kanske inte alltid kunde sätta ord på själva. Någonstans längs vägen hoppas man väl hitta sig själv och bli lite mer lik den man en gång drömde om att vara.

Mycket av de tankarna ryms på Mina formativa år. Anders Ericsson och hans projekt tar sig an Ratata och lyckas, i mina öron, göra Vild ännu bättre än originalet. På andra håll rycker Svart Tulpan loss de svarta trådar som håller oss fast, med medryckande melodier som är svåra att värja sig mot. Oavsett vilken väg de väljer hittar de helt rätt.

När Glöm mig, Luleå avslutar albumet med rader om att lämna rötterna som sitter inmurade i benen blir det också en påminnelse om att vi ibland måste gå vidare från det som en gång lärde oss att gå. I jakten på att hitta oss själva.

Ett suveränt album. I dag gästar Anders serien "Artistens egen favorit", där han väljer ut sin favorit från Mina formativa år.

Mina formativa år: Jag har valt det senaste albumets titelspår Mina formativa år, en låt jag har nära hjärtat, såväl musikaliskt som textmässigt. Som flera av de andra låtarna, kom refrängen, med orden "formativa år", till mig i tillståndet mellan vaken och sömn. Jag visste då inte vad orden betydde, utan var tvungen att googla. 

Låten handlar om musiken som en underbar gåva och kraft som inte låter sig förklaras. Den handlar också om att inte fastna i det förgångna, att inte förvandlas till sten, utan att öppna sig för att fortsatt formas och utvecklas. Jag är också väldigt nöjd med låtens musikaliska kläder - The Cure möter Roy Orbison möter dansband, liksom! 

När vi spelar den live, kommer ofta fantasin att jag uppträder på en Finlands-färja!

/ Anders Ericsson, Svart Tulpan 

Lyssna på albumet här nedan!