![]() |
| Foto: Donovan von Martens |
Just nu så pågår releasefesten för Mollgans senaste singel Brevduvor och röksignaler på Pustervik. Jag är avundsjuk på alla som är där!
Alice B gästar på en singel som känns som ett samtal med uppväxten och de olika scener som finns kvar från den. Men också om vad vi egentligen minns. En del människor sägs minnas saker från sina tidigare liv, medan andra kanske minns första kyssen eller kanske knappt vad man gjorde under gårdagen.
För de allra flesta finns både fantastiska minnen och minnesluckor. Vissa minnen tycks vara starka glasögon, andra tycks alltför suddiga och vaga. Brevduvor och röksignaler blir ett fint samtal om just det där: Uppväxten, minnena och allt det vi försöker hålla kvar eller kanske allra helst glömma.
Det är väldigt fint att höra Mollgan och Alice B tillsammans.
Idag gästar Mollgan serien "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.
Jag älskar så mycket musik och det finns så många plattor som färgat och räddat mig i olika delar av mitt liv! Jag tycker därför det är skitsvårt att prata om all-time-favourites, det blir eviga John Cusack i high fidelity diskussioner utan slut. Jag har för enkelhetens skull därför valt fem plattor som inspirerat den nya singeln Brevduvor och röksignaler och soundet på den: en konstig blandning av mörk, intensiv indiepop och skört berättande hiphop.
Sparklehorse - It’s a wonderful life (2001)
Okej, på en gång bryter jag lite mot mina egna regler då Sparklehorse är mitt favoritband of all times. Det fanns ingenting som kunde hålla mig i handen så hårt och ljuvligt som Mark Linkous musik under tuffa tonårstider. Det känns lite falskt att bara välja EN platta då det jag lyssnade på mest var ett blandband på en bränd CD-skiva jag gick av min mosters man, men eftersom It’s a wonderful life innehåller Gold day och King Of Nails och eftersom det är världens bästa låtar får det bli den. Om någon undrar var all smuts i mina produktioner kommer ifrån så har jag snott allt från Sparklehorse.
Alexis Weak - Till minne av (2011)
Sveriges mest underskattade (men motsägelsefullt också väldigt hyllade) hiphop-platta. Då och då träffar man på någon annan som också lyssnat sönder på den här plattan och då blir man oftast bästisar. Rapparen (poeten?) Alexis Weak leker med det svenska språket på ett sätt som ingen annan gör, och ändå känns det aldrig konstlat utan bara ärligt och genuint. Om man gillar Erik Lundin, Silvana Imam eller Zacke men på nåt sätt missat den här plattan så har den mina varmaste rekommendationer.
Pixies - Doolittle (1989)
Varje gång jag hör Pixies blir jag påmind om varför jag gör musik. Varför det är viktigt, varför det betyder nåt. Varför livet är viktigt. Varför algoritmer och trender kan dra åt helvete men människor är fantastiska. Varför det är värt att känna saker och göra saker och skapa saker och finnas till. This monkey’s gone to heaven.
Mac Miller - Circles (2020)
Nu är vi tillbaks till nåt fuskigt igen för det här ÄR också en av mina favoritplattor of all times. Mac Miller är alltid grym, oavsett om han är en ung festglad collage-kid, en svår poet som somnat framför TV:n eller som i senare plattor: Otroligt skör, poetisk och nära. Circles fångar alla stora känslor men berättat i ett litet personligt brev som jag läser om och om igen. Tack för alla nätter, fester, efterfester och skymningar. När Mac Miller gick bort kändes det som att förlora en vän.
J. Cole - Born Sinner (2013)
Många skulle nog nämna 2014 Forest Hill Drive som sin favoritplatta (även om nya The Fall-Off också väger tungt!) men Born Sinner har alltid legat mig lite närmare om hjärtat. J. Cole flow, ordlekar, storytelling OCH produktioner på den här plattan är gudomliga, men det som fastnade mest från början är hur opretentiöst det kändes. Som att J.Cole hade saker att säga och sa det, aldrig krångligare än eller mer överdrivet än så. Det gör att man vill lyssna på varenda ord. Om du har en dålig dag: Spela Power trip och She knows om och om igen tills du känner ”f*ck allt” och kör ändå. Det blir bättre.
/ Mollgan
Lyssna på Brevduvor och röksignaler här nedan och kolla in videon!
