"I det lilla och i enkelheten finns mycket av det stora"

Foto: Press

"Jag blundar och ser galaxer" sjunger Judith Timan i sin senaste singel Galaxer. Det är en låt som tänder en öppen brasa i hjärtat. Jag blir varm, lugn och lycklig - och lyckan når sin kulmen i den vackra refrängen. Det handlar om en person som lägger som ett lyckofilter över ens värld. En person som känner en utantill och som får en att vilja stanna kvar, även när det svåra och tuffa börjar krypa närmare. Det är mjukt, romantiskt och väldigt fint. Idag pratar jag med Judith om nya singeln och den kommande EP:n!

Galaxer beskrivs som en låt om att kunna känna sig som en liten del av något enormt. Vad var det i ditt eget liv eller i din egen känslovärld som fick dig att vilja skriva om just den känslan? 

- Klyschigt nog kom Galaxer ur en plats av att jag äntligen kände att jag träffat min person i livet - där framtiden och allt vi skulle göra, vara och bli tillsammans, bubblade upp framför mina ögon och blev stora som galaxer. 

- Öppningsraden i första versen  "Det fanns ingenting här, tills du fick en liten stund att kännas så stor" beskriver hur första mötet mellan oss kändes för mig. I det lilla och i enkelheten finns mycket av det stora. 

Du säger att låten växte fram ur bilden av en person som är "mitt i galaxen". Om du skulle beskriva den personen med tre ord - vilka skulle det vara, och varför? 

- Jag skulle säga rolig, varm och stöttande. För mig är personen låten handlar om en person som får mig att skratta, i tid och otid, han är varm och omhändertagande och är så stöttande och världens bästa bollplank i allt jag funderar på och vill ta mig an. 

Du har studerat låtskrivning på Musikmakarna, där man skriver tillsammans med andra. Hur mycket har du formats av att skriva musik tillsammans med andra människor? 

- Jag älskar det! Jag älskar hur man lär av varandra och får njuta av allas speciella talanger och förmågor som man inte själv besitter. Det har definitivt gjort mig till en så mycket bättre låtskrivare. 

Du nämner Ana Diaz, Lisa Nilsson och Fanny Avonne som inspirationskällor. Vad är det hos just deras musik som du själv försöker fånga - och finns det något du absolut inte vill låna från andra artister? 

- Det jag uppskattar hos de artisterna är deras ärlighet och hur deras sätt att förmedla musiken på talar till mig så djupt. Det är en häftig känsla. Det är det jag allra mest vill ta med mig, förmedlandet och känslan. 

Galaxer är första smakprovet från en kommande EP. Vad kan du berätta om den röda tråden på EP:n - och finns det någon låt där som visar en helt annan sida av dig än den vi får höra i Galaxer? 

- Ja!! Jag ser så mycket fram emot den här EP:n!! Galaxer skiljer sig temamässigt ganska markant från resten av EP:n som annars rör sig inom temat hjärtekross. Men den rör sig mellan det organiska, syntiga, pop, visa och soul. 

Du har både skrivit musik och turnerat som kör bakom andra artister. Vad har du lärt dig av att stå bakom någon annan som du nu tar med dig när du själv kliver längst fram? 

- Jag älskar båda delarna och har alltid gjort. För mig är det olika processer att skapa och framföra mina egna låtar och att skapa åt andra artister. Att vara kreativ kan ibland kännas utmattande och att då få iklä sig olika "kreativa hattar" och använda olika delar av sin kreativitet gör det enklare för mig att behålla kärleken för musiken.

Lyssna på Galaxer här nedan!