Det är något med Lars Winnerbäcks texter som gör att det går att känna hur löven skiftar färg och himlen byter om till dovare färger. Hans uttryck är ofta som en vacker dörrmatta till hösten. Det handlar nog mycket om att hans texter präglas så mycket av det eftertänksamma. I två av hans finaste låtar, Tidvis och Tror jag hittar hem, blickar båda texterna delvis tillbaka - men i Tidvis har kärleken tagit ett steg tillbaka, medan Tror jag hittar hem bär på en känsla av att äntligen ha hittat hem efter alla år av tvivel och förluster. Ofta är det blickarna bakåt som skapat Winnerbäcks starkaste texter för mig. Jag upplever honom som så oerhört insiktsfull.
Den stillsamma visan Mirakel är hämtad från det kommande albumet Längtan till våren. En aningen motsägelsefull titel möjligen, med tanke på min känsla av hans musik, men det är klart att även skiftningarna på löven längtar efter en ny vår.
Låten är textdriven och börjar med att han i en Destroyer-tröja (Kiss-albumet Destroyer kom 1976 och blev en stor succé) sitter i skolan i mitten av 80-talet, med en lärare som försökte stöpa en i regelverkets mallar. Vad du än har för hund ska du förvandlas till en Golden retriever.
Några år senare bedyrade han evig kärlek och kastade hjärtat förbi varningsskylten - rakt in i solen. Han minns tillbaka när han åt pommes på nattbussen och håret var blött från allt regn. Han beskriver hjärtat som en storm och hur drömmarna snabbt tar sig över taken, in i verkligheten.
Jag ser texten som en hyllning till vardagen, till de små sakerna som hände och som kändes just små där och då, men som visade sig lägga grunden för allt annat. Jättarna intill vill pracka på en konstgjorda drömmar i en värld där allt kan säljas och köpas, men de vet inget om de mirakel som uppstår när man hamnar där, mitt i solen, med någon man tycker om. När man inte är en kund utan tillåts att faktiskt vara människa.
En strålande tillbakablick och samtidigt en väg framåt.
Lyssna här nedan och kolla samtidigt in musikvideon!
