Senast vi hörde från Folke Nikanor var på Värmland Retreat, där Klara Goliger bjöds in. Det var en sorglig men också oerhört vacker visa. Jag upplever att många artister som möter Folkes melodier gärna blandar det vardagliga med det drömska, så att de hela tiden går in i varandra. Jag tycker om det oerhört mycket.
Något som också ofta återkommer är att Folkes melodier och gästens texter tycks vara skapade ur helt olika sinnesstämningar. En melodi som ler möter inte sällan en text som får anstränga sig, som grämer sig och kanske till och med gråter.
I den nya singeln tycker jag däremot att texten och låten skiner ikapp. Melodin känns som ett tivoli av färger medan texten vill lägga in fler soltimmar i dagarna och injicera hela veckan med hopp. Det blir som en uppmaning att försöka att inte se allt så mörkt, att inte måla fan på alla möjliga väggar och låta de mörka tankarna läcka in i hjärnan.
Det blir en låt som drar fram solen, öppnar fönstret och stryker in lite ork i en slutkörd vecka. Vi ska inte möta döden här. Vi ska hjälpas åt och se till att allt blir bra.
En utsökt singel.
Lyssna här nedan!
