 |
| Foto: Press |
Det är en stor låt Diana Pilquist har släppt idag. Play Pretend riktar fokuset mot hennes röst och man känner verkligen hur känslorna laddas där. Hon har släppt flera singlar under året där hon i Four On The Floor dansade bort alla inre blåmärken och alla knivar mot hjärtat. Jag gillade också den härligt självsäkra känslan i She Wants My Man. Master Manipulator dansade genom min kropp och var ett härligt långfinger till människor som försöker trycka ned en och göra en mycket, mycket mindre än vad man är. Försöker en relation ta bort eller minska ens rättigheter eller frihetsutrymme? Avsluta genast. Good Sport hade ett liknande tema och var minst lika bra och minst lika skön att röra sig till.
Med den senaste singeln Play Pretend visar Diana att hennes stjärna kommer att nå högre och högre - över Karlatornet och långt, långt över alla som försökt trycka ned henne och sätta krokben för hennes drömmar. Idag pratar jag och Diana om den nya singeln och om att utvecklas som artist.
Du har tidigare pratat om hur du hämtar mycket inspiration från dina egna erfarenheter när du skriver musik. Vad var det i ditt eget liv som fick dig att skriva Play Pretend?
- Ja, precis! Jag älskar att skriva musik och dra paralleller till mina egna erfarenheter och upplevelser. Och jag är en väldigt nostalgisk person av mig, jag dagdrömmer ofta och kan bli insvept i gamla minnen ganska fort. När jag skrev denna låt tillsammans med Elliot Force, så var det första som hände att han hade suttit och skrivit instrumentalen till refrängen. När han visade mig den kände jag direkt att denna låten kändes väldigt nostalgisk och har en melankoli över sig. Det gick väldigt fort att skriva texten till just denna låten, det bara flög ur mig nästan!
Jag får känslan av att Play Pretend handlar om att blicka tillbaka på en relation som inte längre finns - att minnas hur det en gång var och kanske också den person man själv var då. Hur skulle du själv beskriva låtens berättelse?
- Vilken fin tolkning på låten! Jag skulle säga ungefär samma. Jag älskar att låta lyssnaren bilda sin egen uppfattning av vad låten handlar om, för då finns det större utrymme för dem att applicera låtarna till sitt eget känsloliv. Men, som du nämner så är kärnan i låten en tillbakablick på något som en gång spelade en stor roll i ens liv men som inte tar upp samma utrymme längre.
- Det är lätt att glömma varför man lämnade en viss person eller en viss situation när det har gått ett tag, och den känslan tycker jag speglar denna låt väldigt mycket.
Du har tidigare beskrivit musik som ett sätt att bearbeta känslor och att en personlig berättelse kan bli något som hjälper någon annan. Finns det någon särskild känsla du hoppas att lyssnaren ska bära med sig efter Play Pretend?
- Jag älskar att använda musik som ett verktyg för mig själv att få ut både stora och små känslor. Ibland lyssnar jag på känslostark musik bara för att kunna få ut mina egna känslor, och det är vad jag vill kunna hjälpa andra med också. Jag hoppas att Play Pretend kan vara en sådan låt för andra.
Du har tidigare pratat om kontrasten mellan stora, dansanta poplåtar och mer känslomässiga berättelser. Vad är det du gillar med att kunna gömma ganska vemodiga eller personliga texter i musik som samtidigt känns lätta och energiska?
- Vilken fin fråga. Jag brukar ibland säga att min första kärlek var dansen, men att min stora kärlek är musiken. Jag älskar att dansa och att göra musik som går att dansa till. Men sen så är jag en väldigt emotionell person som har ett stort känsloliv, och jag älskar att kombinera de elementen och det är då jag känner mig som mest "Diana."
Sedan du började släppa musik har du hunnit utvecklas mycket som artist. När du lyssnar tillbaka på dina tidigare låtar - känner du igen dig i Diana då, eller tycker du att du har förändrats mycket både musikaliskt och som person?
- Jag känner verkligen att jag har utvecklats både som person och i mitt musikaliska uttryck. Jag släppte min första låt som 16-åring och nu är jag 22, och dessa sex åren har varit otroligt formativa för både mig personligen men också hur jag upplever världen, musik och kreativt skapande.
- Jag skulle fortfarande säga att på många plan är jag fortfarande den "Diana" jag var när jag började göra musik. Jag hade väldigt stark vilja och ganska dåligt tålamod på den tiden, haha, vilket är karaktärsdrag jag fortfarande ser hos mig själv. Men jag har upplevt så mycket saker sedan dess. Det hade varit svårt att vara exakt samma person som jag var då.
 |
| Foto: Press |
Du har tidigare berättat att du länge letade efter vilket musikaliskt uttryck som verkligen kändes som ditt och att du så småningom hittade kombinationen av pop, disco och det teatraliska. Känner du att du har hittat din plats nu, eller är du fortfarande nyfiken på vart musiken kan ta dig?
- Ja, precis, det var en lång period där jag inte riktigt visste vart jag ville musikaliskt. Till exempel, ett tag var jag sugen på att röra mig mot pop-rock hållet. Idag är jag väldigt glad att jag slopade den idén - inte för att den musiken inte är helt fantastisk, utan på grund av att det hade inte passat mig i långa loppet. Pop, disco och det teatraliska har legat mig varmt om hjärtat sedan jag var barn och har aldrig varit en "fas", utan något som jag konstant har dragits till. För varje låt jag släpper, känner jag att jag gång på gång hittar närmare till det musikaliska uttryck som känns helt som mig!
Lyssna på Play Pretend här nedan!
