 |
| Foto: Charlie Westin |
Jag minns att jag kände igen mig när Herman Silow presenterade sig i Idol (2020) - han beskrev sig som extremt klumpig och bättre på att lära sig 'onödiga' grejer snarare än hur man knyter en slips exempelvis. Han har många glimtar i sin personlighet och jag tycker att han är en fantastisk berättare i sin musik. Det är många som fängslats av hans singel Jan och jag har sett folk i alla åldrar sjunga med i den. I hans musik hör man spår från alla hans resor runtom i världen och det är fint att höra länder förenas i hans musik. Senaste EP:n Som i en dröm är hans bästa hittills och en låten Dominos är en låt att tapetsera hela sommaren med. Så bra är det och hans berättande texter står verkligen ut, att han får oss att gunga när han sjunger dem är bara ytterligare ett plus. Idag gästar Herman serien "Fem album" och Spotify-länkar till varje album på listan finns om ni klickar på respektive albums titel.
Phoenix - Wolfgang Amadeus Phoenix (2009)
Det första albumet jag faktiskt lyssnade på som ett album, som tolvåring. Det håller ändå ganska bra idag och jag fick känna att det var MITT band (även om det inte alls stämde, Phoenix var populära redan då och många i min omgivning hade också redan hört talas om dem). Soundet var ändå relativt out there på den tiden.
Lord Huron - Strange Trails (2015)
Lord Huron efterträdde Phoenix som mitt favoritband i mina sena tonår och Night We Met har sedermera blivit en klassiker av goda skäl, men hela albumet och även föregående album gjorde ett djupt intryck på mig då, och hjälpte mig hitta naturen och en högre översikt på livet under svåra tider. Soundet har påverkat min musik mer än jag anat, antagligen, och det kändes och känns fortfarande på riktigt.
Jeremy Soule - Oblivion Soundtrack (2006)
Enligt mig en av de bästa soundtrackskivor som släppts i någon form. Lärde mig tidigt att musik får vara mer än poppiga hookar och starka refränger: ibland kan den - och man - faktiskt bara få vara. Det är vackert, det är meditativt och har du en gång lyssnat på skivan eller spelat spelet så lämnar musiken dig fan aldrig. Samma gäller efterträdaren Skyrims soundtrack.
Rozsetuz Egyuttes - Táncolj babám (2005)
Inspirerade hela Herman Silow-projektet genom att lära oss att musik inte behöver stora produktioner eller elektroniska inslag för att vara dansmusik. Romsk musik är i grunden icke-kommersiell och handlar om utförande snarare än så jävla mycket eftertanke. Det är inte perfekt men känslan är så gott som omöjlig att uppnå utan extremt mycket lustfylld övning och testning på publik för att se om det fäster, och hur sen. Táncolj babám är opolerad, ofta ful och utgår från i stort sett samma låt om och om igen, och det är förtrollande.
The Trials of Cato - Hide and Hair (2018)
Helt enkelt ett grymt album, som får en att vilja dansa och leva sitt bästa liv, men framförallt att öva för att kunna bli en tredjedel så bra hantverkare som dessa mästare. Jag hoppas att vi i Sverige någon gång ska inse storheten i den svängiga, uråldriga folkdans-musiken, för det är så jag skulle beskriva en viktig del av min genre: folkdans. Jag önskar att vi får tillbaka den gamla dansbanan, där folk kan hitta partners, livemusiker får chans att uppträda regelbundet och vi möter varandra igen på dansgolvet utan att behöva skrika varandra i örat. Jag tror vi behöver det och Hide and Hair ger grymt passande bilder i huvudet för ett sådant ändamål.
/ Herman Silow
Lyssna på Hermans nya EP här nedan!
