.jpeg)
Jag blev berörd av Daniel Arteagas förra singel Broar. Texten var avklädd och intim och behandlade uppväxten med en psykiskt sjuk mamma. Det är fint med texter som öppnar upp och som inte väjer för det personliga, utan snarare välkomnar det. Det är både modigt och väldigt fint. Tempot var mestadels stillsamt även om det i slutet ökade.
Nya singeln Vår sista dans bär mer av ett leende i raderna än en sorg. Låten behandlar känslan av att vara kär men också vetskapen att det inte kommer hålla i längden. Det gemensamma hjärtat kommer vandra åt två olika håll. Men texten förmedlar ingen direkt sorg kring det, utan visar snarare tacksamhet för det som var. Den tittar inte tillbaka med sorg utan sprider lycka framåt. Melodin är fin, poppig och dansant. Jag fastnar mer refrängen än verserna den här gången, energin och känsloruset i den.
Även här ökar intensiteten i slutet och det är ett snyggt grepp. Det blir verkligen som ett avslutande glädjerus, en lycka som kastas framåt till den som nyss höll ens hand. Det är väldigt fint.
Lyssna här nedan!
