För över fyra år sedan, när våren 2019 höll på att förbereda inför den stundande värmen, släppte Urban Hane EP:n Långt ifrån nära. Urban, som även är sångare i Disharmonikerna, imponerade med sin lågmälda pop. Lyssna exempelvis på titellåten. Vemodigt, men mycket fint. Det var inte bara musikaliskt som Urban imponerade, utan även textmässigt. Genomgående bra texter med mycket djup. Frågor kring relationer och svårigheterna att leva i en relation. Där och då är också en låt ofta återkommer till, den fina refrängen. Melodin i Slutet har en slags lugnande effekt på mig, som ett mjukt moln över själen.
På ett sätt så blir Urbans solomusik som ett syskon till Disharmonikernas låtar. Här finns en hel del likheter, särskilt i de grubblande texterna samtidigt som musiken ofta på något sätt symboliserar det jobbiga som beskrivs. Uppgivenheten får sina speciella toner, sitt speciella sound.
Nästa år släpper Urban ett nytt album och singeln Nätter utan drömmar är första smakprovet därifrån. Soundet är faktiskt relativt ljust och luftigt, tänk The Cure i deras mer poppiga stunder. Det är fortfarande dovt, men med sprickor av luft.
Urban sjunger om att hans liv är ”en enda lång parad av tappade tillfällen” och Urban sjunger om att många livsavgörande ögonblick liksom glider obemärkt förbi. När man väl inser vad som hänt är det på många sätt försent. Textmässigt känns det igen, det blir en slags filosofisk popmusik med utgångspunkt i smärtan. Jag gillar det verkligen, särskilt när texterna är så välarbetade. Soundmässigt är det mer organiskt och som sagt lite mer poppigt. Det är en fantastisk förstasingel som lovar gott inför det stundande albumet. Vi får även en fin b-sida i form av låten Som sirener som är en nyinspelning av en äldre låt. Den är vacker på ett nästan ödsligt sätt. Väldigt stämningsfull.
Lyssna här nedan!
