 |
| Foto: Press |
Franska Trion släpper idag nya singeln Livet som maskin. Jag upptäckte bandet i samband med att deras musik användes i programmet Nordstan på SVT. Det var en fin dokumentär om trasighet och värme. Om att inte vända bort blicken. En konsert från bandet är en av de närmaste jag bevittnat. I Mölnlycke av alla ställen. Jag minns intensiteten, värmen och humorn. Och speciellt när alla de känslorna kom i flock. Livet som maskin låter fantastiskt bra och som alltid i bandets musik så fastnar jag för nya detaljer varje gång jag lyssnar. Jag känner mig hemma i deras låtar, i deras uttryck. Idag pratar jag med Matti Ollikainen, Viktor Turegård och Christopher Cantillo från bandet - om nya singeln, om flyktvägar från sig själv och om det där med Nordstan.
(Matti) - Det brukar kännas lite onödigt när en artist, särskilt live, men även i en intervjusituation förklarar: "Låten handlar om när jag köpte för stora skor" Sen börjar artisten sjunga: "Jag köpte för stora skor, så jag fick gå och byta dessa, mot ett mindre par". Allt jag kan berätta finns i låten.
Titeln känns väldigt träffande i en tid där många bara går på autopilot mellan jobb, scrollande och måsten. Känner ni själva att vi lever mer maskinellt idag än förr?
(Matti) - Generellt, i våran del av världen, nej. Vi har allt mindre att göra. Men att leva maskinellt är för många, i viss mån även för mig, en flyktväg från sig själv och tänkandet. Tänkandet, det skyr jag som pesten.
Jag upptäckte faktiskt er genom dokumentären Nordstan på SVT där er musik användes så starkt. Hur tänker ni kring när era låtar möter andra berättelser och miljöer på det sättet?
(Matti) - Det kan möjligtvis sätta låten i ett annat perspektiv, ett snävare perspektiv. Och vice versa. Allt man lägger till i ett konstverk, tar också bort någonting. Detta behöver nödvändigtvis vara av ondo.
Ni beskriver det kommande albumet som ert “poppigaste och rakaste” hittills. Vad var det som drog er åt det hållet den här gången?
(Matti) - Jag vet inte om det är så. Många av dem som fått förhandslyssna på albumet, har känt en osäkerhet kring, men också en dragning till materialet.
(Viktor) - Poppigaste, absolut! Rakaste? Oklart, tycker alla albumen är väldigt raka, så svårt att konkurrera om pallplats där. Det som drog oss åt det hållet var väl att vi när vi repade, hade vi endast tillgång till en synth och en elbas istället för som i vanliga fall, piano och kontrabas. Vi gillade hur det kändes och lät, och så lät vi oss dras åt det hållet.
Livet som maskin spelades in snabbt och spontant. Hur mycket tror ni att spontanitet betyder för att fånga rätt känsla i musik?
(Christopher) - Det finns inget självändamål i att ha en viss typ av process skulle jag säga. Men fördelen med den kortare processen är väl att det inte finns utrymme för att tänka ihjäl sig. Man är fräsch i öronen hela vägen på ett annat sätt om man går på feeling.
Soundet beskrivs med kitschiga syntar, kvarhängande reverb och er klassiska intensitet. Var det viktigt att våga släppa in nya färger utan att tappa Franska Trion-känslan?
(Christopher) - Det är alltid viktigt att vara öppen för nya möjligheter. Det är dessutom öppet mål då det aldrig kan låta något annat än Franska Trion när Mattis röst är på toppen. Vi brukar blanda och ge, blanda och ge.
Referenser som Leonard Cohen, Bob Dylan och Kjell Höglunds Genesarets sjö nämns kring låtens uttryck. Vad är det hos just de artisterna och låtarna som ni känner er besläktade med?
(Matti) - De är ju härliga artister, men jag känner mig inte så besläktad. Jag har mest lyssnat på och studerat jazz och blues från olika epoker. Men texterna är ofta ganska långa, och det är ju något som jag har gemensamt med ovan nämnda artister. Men det grundar sig för min del nog i att jag skrivit mycket poesi, långt innan poesin blev till ljudande, till sång.
Ni har hållit på sedan 2002 och byggt upp något av en kultstatus. Hur känns det att fortfarande kunna överraska både er själva och publiken efter över två decennier tillsammans?
(Christopher) - Det ligger i bandets natur att vi tillåter oss att ha lite kul och testa lite nytt. Så var det innan min tid och så är det än idag. Vi hjälps åt med att behålla någon slags fräschör och kasta in lite nytt i brasan.
Era låtar balanserar ofta mellan humor och vemod på ett sätt som få andra svenska band gör. Är det något som kommer naturligt eller är det en medveten balans ni jobbar med?
(Matti) - Allt kommer av sig själv, och snabbt. Medvetenhet och vilja har inte mycket med skapandet att göra. Även som band, vårat sound etc, är ett resultat av att vi bara spelar tillsammans, och det blir som det blir. Vi strävar inte efter något.
När man hör Livet som maskin känns det nästan som att något skaver under ytan trots att allt fortsätter rulla framåt. Tror ni att musik fortfarande kan få människor att stanna upp lite i allt brus?
(Matti) - Utan tvekan! Musiken läker och helar, som den gjort i alla tider.
Lyssna på Livet som maskin här nedan!
