söndag 16 november 2014

Tretton om de fem bästa svenska skivorna någonsin


Det kommer och har kommit så fantastiskt mycket bra musik från Sverige. Men vilken är den allra bästa skivan? De exakta positionerna på listan spelar kanske egentligen ingen större roll, men alla är en del av den svenska musikhistorien som fortsätter att berättas och som fortsätter att påverka både nutida och kommande artister. Kanske sjöng vissa artister låtarna med sina sista krafter, andra med röstens första stapplande steg, påverkade gjorde alla på olika sätt. Jag och Helena Rost frågade lite olika personer vilka 5 svenska skivor som är favoriter för dem. 

Elin Ruth 


1. Stina Nordenstam - Memories of a Color (1991)

Jag var väl kanske 10-11 år och hittade ett kassettband med Memories of a Color i min morbrors skivsamling när vi var i Stockholm på besök hos honom. Jag minns att jag lånade morbrors stora lurar och satt uppe hela natten och lyssnade på kassetten i freestylen om och om igen. Innan vi åkte hem fick jag spela av bandet, sen fortsatte jag intensivlyssna, säkert i flera månader. Det där bandet blev min käraste ägodel. And She Closed Her Eyes är väl egentligen nästan ett ännu bättre album, men jag har så otroligt starka minnen till just Memories of a Color

2. Jakob Hellman - …och stora havet (1989)
Jag vet inte om det behövs några ord här… Detta kan ju vara den bästa svenska platta som gjorts någonsin, punkt. Jag fick äran att sjunga Jakobs låtar ihop med honom när vi turnerade ihop en sommar för några år sedan, och efter det kände jag att nu kan jag dö. Nu är jag färdig. Jag som aldrig blir starstruck blev verkligen det av Jakob, för han känns som en levande legend. Jag har en otrolig respekt för honom som artist och låtskrivare. 

3. Håkan Hellström - För sent för Edelweiss (2008)
Jag tillhör dem som älskar Håkan. Jag beundrar hans musikaliska lekfullhet och dessutom är han i min bok en av Sveriges bästa sångare.

4. Eva Dahlgren - En blekt blondins hjärta (1991)
Den här skivan lyssnade jag på som liten, jag minns att jag tyckte den var... magisk på något sätt. Jag tycker fortfarande att Eva är sjukt mäktig, lite av en förebild tror jag. Gillar den pondus och lugn som hon utstrålar. 

5. Daniel Lemma - Morning Train (2001)
En fantastiskt fin platta som kanske har blivit lite bortglömd, men jag tycker den är en klassiker.

Elin är aktuell med skivan Here Comes The Storm


Fridah Jönsson

1. Peggy Lejonhjärta - Viskningar och Rop (2004)
Det är faktiskt inget annat än en skandal att Peggy Lejonhjärta inte släppt mer än en platta. Jag fick den här skivan på min tolvårsdag och lyssnade non stop hela nästa dag. Stockholmsromantiseringen! Den olyckliga kärleken! Identitetskrisen! Peggy Lejonhjärta öppnade enormt många musikaliska och språkliga dörrar för mig med Viskningar och rop, och tio år senare tycker jag fortfarande att Spår nr 6 är den absolut bästa svenska poplåt som gjorts och att Johan Persson är den absolut bästa gitarristen som finns.

2. Markus Krunegård - Markusevangeliet (2008)
Jag var löjligt anti den gode Krunegård i början. Jag tyckte att han verkade töntig som inte lät någon bli vän med honom på Myspace (obs. att det var 2008) och fick klaustrofobi när han spelade på Peace & Love inför en sjukt stor publik. Men så hörde jag raden "Och Fridas blickar och ett nummer i fickan" - och så lätt hade han mig! Att sjunga mitt namn och dessutom proppa ett helt album fullt av tidsmarkörer (det verkar vara ett jäkla messande på Markus Krunegård av texterna att döma), svårare än så var det inte. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel är den absolut bästa och smärtsammaste minnas-ungdomen-berättelse jag någonsin hört.

3. Frida Hyvönen - To The Soul (2012)
Alltså, Terribly dark! Jag knockades till golvet första gången jag hörde den, men alla andra i rummet var skeptiska så jag vågade inte säga att detta var något helt fantastiskt för mig. Men jag föll så handlöst att jag till slut inte kunde ljuga längre och det är säkert jag som står för hälften av alla Terribly darks 1 500 000 streams på Spotify. Dessutom är sista spåret Gold ett helt magiskt storslaget verk, för att inte tala om sorgliga men outsägligt vackra Farmor.

4. The Ark - We Are The Ark (2000)
Här finns det ju plats att tjata om hur viktig Ola Salo varit under hela min uppväxt men jag vill inte att Vakentimmar ska krascha, så jag får hålla mig till 300 tecken istället för 350000. Kort sagt: De bombastiska, kaxiga och normbrytande låtarna var något jag aldrig hört tidigare, och för en åttaåring i Leksand som hela livet varit blygast i universum kunde Ola Salo inte bli annat än en gud. Dessutom är några av bandets finaste men lite underskattade guldkorn med på denna platta, lyssna bara på Hey modern days, Patchouli och Angelheads. 

5. Säkert! - Säkert! (2007)
Det är inte direkt så att internet lider någon som helst brist på hyllningstexter till Annika Norlin, men jag måste sälla mig till kören. Det är knappt att jag vill göra det för jag får sjuk prestationsångest av att lyssna på Säkert! eftersom jag också vill skriva så bra låtar som hon gör. Men istället för att deppa över min musikaliska inkompetens kan jag ju göra roligare saker, som att lyssna på Sanningsdan och Och jag grät mig till sömns efter alla dar. Och jag vet ärligt talat inte hur många tårar över uteblivna sms och oblinkade msn-fönster jag torkat med orden "Annika Norlin fick inte heller svar". Lyssna på Du kanske var på Holmön så förstår ni.

Du kan läsa Fridahs krönikor från Metro här

Fredrik Strage

1. Stina Nordenstam - Dynamite (1996)
Totalt jävla mörker.

2. Blue For Two - Songs from a pale and bitter moon (1988)
Bombastisk electrogoth med Freddie Wadling i sitt livs form.

3. Robyn, Body talk (del 1,2,3) (2010)
Hjärtskärande vacker disco.

4. Addis Black Widow - The battle of Adwa (1996)
Svensk hiphop blev inte bättre (eller konstigare) än så här.

5. Anna von Hauswolff - Singing from the grave (2010)
Tvåtusentalets största röst.

Följ Fredrik på Twitter här


Fredrik Af Trampe 

1. Ulf Stureson - Allt jag ville säja (2003)
När jag först ombads göra den här listan var detta den enda självklara skivan jag kom på.  Ulf Stureson går på upptäcktsfärd i närhetsrädsla, gamla minnen, döden och ensamhetens mekanismer. Han gör det med hjälp av ett antal snabbfästande melodier och ett superbt kompband i ryggen. Få plattor har golvat mig så fullständigt.

2. Robert Broberg - Motsättningar (1979)
De flesta förknippar nog Broberg antingen med knasklämmigheten från 60-talet eller utsålda Globen-mastodontföreställningar från 90-talet. Mindre inetsat i folksjälen är hans 70-tal. Då kämpade han med en svår livskris, och de tokroliga formuleringarna blandades upp med de stora livsfrågorna. Det resulterade i ett flertal bra skivor, och kronan på verket är detta album från 1979. Enbart en låt som Jag skall inte ligga lik hade i sig räckt för en legendstatus.

3. Monica Zetterlund & Bill Evans Trio - Waltz for Debby (1964)
Förutsägbart, jo visst. Men också svårt att komma förbi. Ett lysande, tidlöst bevis på vad några fantastiska musiker kan göra med dito material på en eftermiddag.

En vän till mig brukar säga att "ett bra material och dess idealpublik hittar alltid varann, det kan bara ta lite tid ibland". Den här skivan är ett gott argument för denna tes. Den väckte föga uppmärksamhet 1970, men cirka 25 år sedan blev den först en kultskiva, sedan en storsäljare. Doris röst ihop med musiker som Berndt Egerbladh och Loffe Carlsson (innan denne ens blivit Loffe och bara var känd som Jan Carlsson, en av Sveriges bästa trummisar) kan aldrig vara fel. Inte blir det sämre av låtmaterialet. Lyssna särskilt på The Band-covern Whispering Pines!

5. Olle Adolphson - Vad tänker jag på? (1967)
Lånar några rader från Tomas Andersson Wij: "När Olle Adolphson är som bäst sänker han rösten till det där skoningslösa tonläget. Där väjer han inte för smärtan, där säger han som det är och ger blanka fan i uppbyggligheten. Hans ord är sotsvarta som Dan Anderssons men bärs av en melodi så ljus, elegant och längtansfull att Wilhelm Peterson-Berger kunde ha skrivit den. Ingen kunde som Olle Adolphson uttrycka livets motsägelsefullhet i en treminuterssång.". Och som bäst fångade han det under det sena 60-talet, i sånger som Vad tänker hon på?, Aria, Sista dan tillsammans och Nu har jag fått den jag vill ha.

Följ Fredrik på Twitter här


Markus Larsson

1. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser (2005)
Ingen annan svensk skiva har drabbat mig med lika stor emotionell kraft. 

2. Jan Johansson - Jazz på ryska (1967)
Min nyckel till jazzmusiken var Jazz på svenska. Men den mer storslagna melankolin har vuxit ikapp sin föregångare – och dragit ifrån. 

3. The Soundtrack Of Our Lives - Welcome to the Infant Freebase (1996)
På sin första och mest grandiosa skiva var gruppen ett av världens bästa rockband. 

4. Robyn - Robyn (2005)
Vår inhemska elektroniska popmusik hade saknat fötter...

5. The Knife - Silent Shout (2006)
... utan Robyn och The Knife. 

En kan läsa Markus krönikor från Aftonbladet här


Catti Brandelius 

1. Hollingworh Ljungman - Medvind (1974)
Jag är uppvuxen med den plattan och den är överst på listan. Speciellt Karin Ljungmans låtar är så vackra att det skär i hjärtat.

2. Maritza Horn - Jämmer och elände (1978)

Skillingtryck om död, sjukdom och lidande. Lejonbruden är en favorit om Selma som ska säga adjö till sitt lejon för hon är bortgift med en främmande man. Det blir totalknas och slutar med blod och död.

3. Lina Ekdahl och Martin McFaul - Dikter och musik (2002)
Crazy och bra dikter till musik.

4. Johanna Nordström - True or not (2010)

Asbra platta med sväng och Johannas coola röst är bara att njuta av. Den är delvis inspelad i Havanna. Lyssna! Hon har nu ett nytt band som heter Jolympix som också är väldigt spännande.

5. Den femte och sista har inte kommit ut ännu, det blir Nina Ramsbys nästa där låten Ett finns med.


Besök gärna Cattis hemsida som en hittar här

Elin Hedman

1. Lorentz - Kärlekslåtar (2014)
Det är så mycket med den här skivan. Beatsen, lekfullheten i språket, gästartisterna (särskilt Joy). Dog lite av lycka första gången jag hörde Där dit vinden kommer. Skulle egentligen kunnat välja Lorentz & Sakarias senaste skiva Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast men eftersom det andra på listan är lite äldre fick det bli den här. Jag har höga förväntningar på Martins kommande soloskiva.

2. Jens Lekman - I know what love isn’t (2012)
Gråter alltid när jag hör vissa av låtarna live för dom är så fina. Och älskar skivan som helhet. Det är lätt att glömma hur bra Jens är på skiva för att han alltid är så otroligt lysande live. Lätt en av landets bästa liveartister. 

Det tog en massa år för Peshi att släppa ett fulltängsalbum och det infriade alla förväntningar och lite till. 

4. Refused - The Shape Of Punk To Come (1998)
Det var otroligt svårt att bara välja en skiva. Men det får bli den här. Refused får representera hardcorescenen som verkligen formade om mig som människa. Är oerhört tacksam för det.

5. At The Gates - Slaughter Of The Soul (1995)
Allt med den här skivan är grymt. Och avtrycktet den haft på hårdrock världen över är helt otrolig. Kul också att dom släppt en ny och jättebra skiva efter så länge.

Besök gärna Elins hemsida som en hittar här.

Tina Wilhelmsson

1. Maud Lindström - Strategivisor för kärlekskritiker (2005)
Ett fantastiskt album som jag sätter på när jag behöver bekräftelse, stöd och tröst. Maud Lindström är en stark feminist som är tydlig i sitt språk. Förutom de genuina och skarpa berättelserna har låtarna genomarbetade arrangemang och jag gillar valet av instrument.

2. Abalone Dots - From a safe distance (2007)
Ett album som har introducerat genren softgrass för mig, det vill säga en blandning av bluegrass och folkmusik. Ett medvetet band som består av begåvade multiinstrumentalister som med vacker stämsång sjunger om traffiking, våld i nära relationer och sorgen efter en älskad far. Imponerande och berörande.

3. Ale Möller Band - Argai (2012)
Jag kan inte stå still när jag hör det här albumet. Så mycket svängig musik från världens alla hörn. Jag är en ganska lugn person annars, men när jag hör det här kan jag verkligen inte stå still. Argai är det perfekta pepp-albumet. Jag blir lika glad varje gång. De galna trummorna ger så mycket energi.

4. The Whitlams - Eternal Nightcap (1997)
Ett avslappnad album, typiskt australiensisk laid back-musik. Brutala och absurda berättelser om bitterhet och sexuell frustration som blir väldigt komiska. Det här albumet är så långt ifrån mig och min musik en kan komma, så jag lyssnar på det som en påminnelse om att det är okej att bara chilla ibland, ta livet lite som det kommer och vara lite småbitter.

5. Lars Winnerbäck - Söndermarken (2003)
Av alla Winnerbäcks album är Söndermarken mitt favoritalbum med de exakta vardagsskildningarna så som "tandläkarväder" och ”dom brandgula stolarna man staplar på varandra”. Jag gillar albumets blandning av visa och folkmusik och stämningsfulla arrangemang. Ett album jag aldrig tröttnar på.

Besök gärna Tinas hemsida som en hittar här


Ms. Henrik (Henrik Eksvärd)

1. Mattias Alkberg BD - Tunaskolan (2004)
Tunaskolan var faktiskt första plattan med sång på svenska som jag verkligen gillade. När Haparanda Here We Come dunkade igång sitt replokalsintro så slogs jag först av hur jävla bra det lät, men det var när Matti började sjunga som jag hakade på att det var något jävligt speciellt. Texterna är så långt bort från vanlig svensk poplyrik. Dom är helt jävla geniala.

2. The Knife - Deep Cuts (2003)
En av världens svängigaste plattor och inte bara bland svensk musik. Jag älskar blandningen mellan popdängor som Pass This On och Heartbeats med skummare låtar som She's Having A Baby och Got 2 Let U. Behind The Bushes som ger mig Vangelis-vibbar ger plattan en otrolig tyngd.

3. Antiloop - Fastlane People (2000)
Fastlane People är ett av världens bästa album. Det är otroligt underskattat, även om det röjde framgångar har det hela tiden avfärdats som fulkultur och simpel klubbmusik men det har i själva verket samma kvalitetshöjd som Beethoven eller Pink Floyd. Löjligt svängiga programmeringar möter ett mörkt tonlandskap.

4. Reeperbahn - Venuspassagen (1981)
Jag älskar Reeperbahn så otroligt mycket! Venuspassagen är kanske deras bästa platta, och den är faktiskt ganska kass bitvis. Men Reeperbahn är bra på samma sätt som Lou Reed är bra, och det är att det hela tiden känns som att dom är helt ärliga, att varje låt är exakt som dom vill ha den och sett som ett helt album så är det mycket skönare att ha den känslan även om vissa låtar suger. Men självklart så finns det ett gäng låtar som är fantastiska, den bästa av dom är så klart Förnedringen, en av världens bästa låtar.

5. Bo Hansson - Sagan Om Ringen (1970)
Bo Hansson hittade jag när jag bodde i Norrland, vilket känns väldigt logiskt. Jag lyssnade supermycket på Hansson & Karlsson och så klart även Bo Hanssons Sagan Om Ringen. I vissa stunder så är instrumental musik det enda jag kan lyssna på, när sång och text känns som det mest onaturliga i världen och jag är lite trött på soundtracket till Blade Runner så återkommer jag alltid till Sagan Om Ringen.

Henrik är aktuell med singeln Bullshit Baby.

Pär Mauritzson

1. Cornelis Vreeswijk - Ballader och Grimascher (1965)
Cornelis Vreeswijk är fortfarande den mest mångsidige och skarpaste textförfattare svensk musik har haft. På samma sätt som med en Zlatan så kan det gå hundratals år mellan att alla förutsättningar sammanstrålar i en punkt och ger oss något sådant i vårt lilla kalla sura land. Att Cornelis dessutom var kapabel att matcha texterna med melodier i samma klass garanterar honom förstaplatsen. Kunde naturligtvis valt i stort sett vilket album som helst (utom möjligen bluesskivorna...) men just det här var vinylen jag lyssnade sönder som tio-åring med hörlurar på en orange ryamatta. Note to self: Man kan skriva om vad som helst! Humor hör hemma i musik! En skiva kan och bör spreta!

2. Camouflage - Camouflage (1985)
Camouflage var från grannstaden Vänersborg och alla hade en släkting eller granne som spelade i bandet. Fast det visste man inte första gången man hörde dem på radio. Då var de bara som en underbart vacker blixt mot en i övrigt goth-svart himmel. Allt man lyssnade på (förutom möjligen Sator, Blue For Two och Imperiet) var engelskt. Medan alla andra på den här listan har långa karriärer och diskografier så är Camouflage en slända som i princip flög en dag. 3 album som Camouflage och ett som Tapirerna, vill jag minnas. Men textrader som; Kom sommar kom till denna karga kust, feber lämna mig, har jag med mig som ett evigt soundtrack långt inne i huvudet. Ola Jörhall var dessutom fram till sin död en slags indie-musikens Greta Garbo. Note to self: Sälj Cure-vinylerna och skaffa en gitarr (gärna en vit Hagström halv-akustisk)!

3. Thåström - Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal (1999)
Thåström är såklart en självklar etta om det var artister och inte album som listades. Jag är säkert inte helt ensam bland mänmedpoetiskaambitionerungapå80talet att känna så. Sveriges enda riktiga rockstjärna till dags dato. Visst kan genomtrevlige Håkan fylla Ullevi och visst kunde Roxette toppa Billboard men ingen har till dags dato den existensiella tyngden och det kompromisslösa egensinnet som Thåström (kanske Robyn är där lite). När den här skivan kom så var det efter exilen i Amsterdam och man hade hunnit tröttna på PLP. Gurra hade sagt något insiktsfullt i någon tidning om att han saknade Thåström som svensk textförfattare. Sedan kom Det e ni... och han hade rätt, den rösten hade saknats. Speciellt kul när Thåström plockar fram Messiahs-genen i egen ödmjuk variant; "...och ni föll ner på knä, sedan sjöng ni med mig, döva som ni är"! Note to self: Rent tekniskt är inte rock en ungdomspryl, det är ett tillstånd!

4. Lisa Ekdahl - Pärlor av glas (2006)
Lisa Ekdahl är undantaget i den här mycket manliga listan därför att hon skriver svenska texter i absolut toppklass och för att hon precis som Cornelis kan para dem med underbara melodier. Om bilderna är få i en Thåström-låt så är de legio i en Lisa Ekdahl-låt. Fast de är alltid egensinnigt oväntade men ändå på gränsen till något som man kunde ha tänkas ha tänkt själv eller hittat här och där i populärkulturen. Gillar dessutom att hon är sådär äckligt new age/hippie att hon lyckats reta ner hela kritikersverige i spagat. En fullständigt omöjliga diva, säger vanligtvis milda ljudfolk man träffat. Och det är ju möjligt men i så fall en diva med geni nog att backa upp det varje dag hela veckan. Kunde valt vilken som helst av de svenska skivorna men jag gillar låten Vraket ultramycket. Bäst av allt hon skrivit är dock Slow Knowing Smile. Men den är ju engelsk...
Note to self: Lär dig läspa i intervjuer för det är übercoolt!

5. Kent - Verkligen (1996)
Kent avslutar listan med Verkligen. Egentligen borde det kanske vara Varanteaterns parodi Knut -Kylskåp som ligger där eftersom den låten sammanfattar hela Verkligen och faktiskt självklart varit förstasingel även på den här högklassiga plattan (låt vara med en riktig text). Sett i backspegeln så blev Kent aldrig bättre än så här. Senare utvecklingar med Depeche Mode-synthen etc. känns mer som kosmetiska variationer. Här är dock Kent allt det som första skivan lovade att de kunde bli. Det är obehagligt under skinnet, det är smutsigt och vackert, det är som en rörelse i ögonvrån. Jocke Berg kliver upp i panteonet bland de onåbara och har förvisso inte blivit sämre men första gången är första gången och det går inte att uppleva just det igen.
Note to self: Våga vara allvarlig mer än 10 minuter! Göm lite Kent-texter i egna låtar!

En kan följa Pär och hans Cirkus Miramar på Facebook här.

Conny Nimmersjö

1. Blå Tåget - Brustna hjärtans hotell (1972)
Torkel Rasmusson sjunger med en helt egen stämma, som jag blivit extremt förtjust i på senare år. Och det mjuka varma svänget hos den här orkestern är ojämförligt charmant. Så långt från 2014 man kan komma, vilket i sig är en glädje.

2. Ulf Stureson - Beroende (2007)
När man väl lyssnat in sig på en låt av Ulf Stureson blir den en följeslagare genom resten av livet. Jag hade lika gärna kunnat välja Ulf's debutplatta, men den här är inte lika hyllad, så det är roligare att rekommendera den.

3. Mattias Alkberg BD – Ditt hjärta är en stjärna (2006)
Den skiva jag lyssnat allra mest på de senaste ca. 6 åren. Älskar den. 

4. John Holm - Veckans affärer (1976)
Tidens piska och Du är en stor grabb är bakvänd funkdisco, låter bättre nu än någonsin. Text och sång slutar aldrig beröra.

5. Problem – Problem (1978)
Torsson, Docent Död och en handfull andra skivor kunde fått den här platsen, men Problems debutskiva är och förblir den farligaste rocken jag hört på svenska.

Ha koll på Conny och hans Bob Hund här.

Marcus Öhrn

1. Noice - Bedårande Barn Av Sin Tid (1980)
Jag kommer ihåg när jag endast 8 år gammal såg omslaget till skivan i min storebrors skivback. Jag snodde den direkt och sprang ner på mitt rum och lade den på skivtallriken. Det var den enda skivan jag lyssnade på i flera månader. Jag kunde dessutom kunna sitta och stirra på omslaget i timmar. Tyckte Freddie Hansson var väldigt läskig så jag var lite rädd för honom. Det är när man haft en sådan här period med en skiva som man får den riktiga nostalgikicken i kroppen när man sätter på den idag. Man blir till och med lite smått illamående pga. att man kommer ihåg exakt hur det var och man vill så gärna tillbaka, men man kan det inte. Bästa låtarna: Bedårande barn av sin tid, Ut i natten, Du lever bara en gång

2. Per Gessle - Mazarin (2003)
Jag köpte skivan direkt när den kom och jag hade inga större förväntningar då hans tidigare engelskspråkiga soloskivor inte varit något som tilltalat mig. Jag kunde heller inte ens föreställa mig att en artist i den åldern skulle komma att presentera sina bästa låtar i karriären på ett och samma album. Samtliga låtar på den skivan är bättre än några andra låtar han tidigare skrivit enligt mig. Det är nära, det är nu och det är känsla. Bästa låtarna: Varmt igen, Om du bara vill, Tycker om när du tar på mig

3. Kent - Vapen & Ammunition (2002)
Jag tyckte jag hade hört nånstans att bandet hade uttalat sig om att dom satsat på att göra ett album med enbart hits och det är precis vad detta är. Nu är det ju i och för sig så att jag har en speciell känsla för denna skivan på ett lite annorlunda sätt. Jag bodde i studion där delar av den spelades in och jag var där när monstret växte fram. Hur som haver, det finns inte en enda svacka på denna skiva. Bästa låtarna: Sundance kid, Hur jag fick dig att älska mig, Pärlor

4. Jumper - Jumper (1996)
Jag fastnade direkt för detta eminenta popband och kommer ihåg hur jag tänkte att dessa killar i grund och botten måste vara punkare pga. spelstilen och tänket på vissa ställen i låtarna. Klart jag hade rätt i det. Basist-Martin spelar idag i Strindberg Som Tortyr och klaviatur-Linda bokar punkband till Kristinehamn. Jumper släppte ytterligare två album som är minst lika bra men vi tar detta eftersom det var här jag upptäckte dem. Bästa låtarna: Jag undrar, Vägskäl, När hela världen står utanför

Såhär låter Sveriges bästa artist genom tiderna i sitt esse. Okej, jag har aldrig förstått skivan Livets Teater men de andra tre albumen från 70-talet Om Bobbo Viking, Va Ska Man Ta Livet Av Sig För... och Vittring kommer ingen någonsin att överträffa. Detta är så jävla äkta man kan komma. Alla låtar är bra och det är nostalgi från min barndom. Bästa låtarna: Ja just du ska va gla', Ge livet en chans, Varning på stan

En kan följa Marcus på Facebook här

Kristoffer Hedberg

1. Nina Kinert – Let there be love (2006)
En ljuvlig skiva i all sin enkelhet. Enligt mig Sveriges främsta sångerska. Ett album som jag alltid återkommer till.

2. Division of Laura Lee – Black city (2003)

Jag var i de yngre tonåren och såg Division of Laura Lee spela i Folkets Park i Trollhättan. Jag blev knockad. För mig var det som att upptäcka ”mitt” Nirvana. 

3. Peter LeMarc – Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc (2005)

En nationalskatt. En hjälte. En idol.

4. Thåström – Skebokvarnsv. 209 (2005)

En uppenbarelse för mig. Kan man skriva sådana texter? Kan man göra sådan här produktioner? Ja. Fan så bra.

5. Har svårt att välja ett femte album så här är en lista med några skivor som betytt mycket för mig:

New Moscow – Slow down (2009)
Christian Kjellvander – Songs from a two room chapel (2002)
Kristofer Åström - Loupita (2004)
Anna Ternheim – Somebody outside (2004)
Tomas Andersson Wij – Stjärnorna i oss (2004)
Affordable Hyrid – No area, No criminals (2009)

En kan följa Kristoffer på Facebook här.

2 kommentarer:

  1. Alldeles för lite Kent tyvärr. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En skiva fick de med i alla fall, om jag inte missat något. Själv tycker jag att Hagnesta Hill är deras bästa!

      Radera