 |
| Foto: Privat |
Kristina Hultbäck från Mölndal är en person som jag är glad att ha fått lära känna. Vi lärde känna varandra på ett jobb för snart fem år sedan. När hon slutade där så drog hon med mig och vi var tillsammans med och startade upp en daglig verksamhet i Mölndal. Kristina har utöver det också spelat basket på elitnivå under flera år.
Man kan mötas på olika plan i livet och det gror förstås en oerhörd lättnad när man träffar personer som är som trygga zoner där man kan vara sig själv trots att man är obekväm av sig och allmänt ängslig. Kristina är sån trygg zon trots att hon - eller kanske just därför - också har brottats med mycket i livet. För tio år sedan fick hon diagnosen OCD, tvångssyndrom. Idag berättar hon om hur det har påverkat henne och hennes vardag och om vad hon mår allra allra bäst av.
- Jag mår jättebra, tack! Jag känner att jag är på en bra plats i livet och försöker stanna upp och njuta, även om vardagen rullar på i full fart.
För de som inte vet, berätta kort vad OCD är för något!
- Jag är ingen expert i området utan utgår utifrån egna erfarenheter,
men OCD är diagnos där man kan ha tvångstankar (till exempel kan man vara rädd för att något ska hända eller vara rädd för smuts/bakterier m.m) eller tvångshandlingar (till exempel handlingar som man känner att man måste göra om och om igen tills det känns helt ”rätt”).
Hur yttrar det sig för dig?
- För mig utrycker det sig i form av tvångshandlingar.
Jag brukar säga att jag har min OCD mest hemma och har tidigare beskrivit att när jag är inne i en dålig period, brukar jag förklara min diagnos som att jag jobbar dygnet runt utan att få någon slags återhämtning. Tänk dig att du äntligen kommer hem efter en intensiv dag på jobbet. Det enda du vill göra är att lägga dig i soffan, äta godis och titta på Netflix. Men när du väl öppnar dörren till ditt egna hem går du på nästa arbetspass! Nu handlar det om att dämpa din ångest och dina tvångshandlingar. Varenda liten pryl i hemmet ska ligga på sin plats. Allt ska vara perfekt in i minsta detalj. Om något rubbats måste du genast ställa det till rätta. Göra om och göra rätt ända fram tills det att du får "den där känslan", känslan av att allt är perfekt igen och ångesten släpper - för en kort stund i alla fall.
Hur öppen är du med din diagnos i din vardag?
- Jag är öppen med det och säger nästan dagligen någonting om den.
Ibland kan jag nästan prata om min OCD i tredje person, till exempel brukar jag skoja till det och säga ”det här älskar eller det här hatar min OCD”.
Jag är inte min diagnos, men det är en del av mig som jag har fått lära mig olika strategier för att hantera och leva med.
Jag har fortfarande en lång väg att gå. Det var först förra året som jag blev medlem i OCD-förbundet och jag brukar ibland gå på föreläsningar och OCD-fikor. Jag har också anmält mig till en stödgrupp i vår, så jag ser fram emot att utvecklas mer inom området.
Berätta något som många inte vet om OCD!
- Att OCD har, enligt WHO, klassats som en av världens topp 10 mest handikappande sjukdomar i världen.
För mig blir det då obegripligt att det pratas så lite om OCD som det faktiskt gör idag, även om det börjar bli bättre.
Jag tycker därför det är viktigt att just prata om det, sprida kunskap och även visa för en andra med OCD att du inte är ensam!
Jag läste att det var en person med OCD som beskrev det som en "det är en konstant pingismatch i skallen” - är det något du kan känna igen dig i?
- Både ja och nej. Det beror på vilken period jag är inne i.
I en dålig period med min OCD kan jag ofta fastna i mina tvångshandlingar och det tar lång tid att göra saker. Då kan jag förstå känslan av en konstant pingismatch, även om jag kanske hade refererat till en basketmatch istället med min basketbakgrund.
Men jag tolkar känslan som stressig och energikrävande. Det kan jag förstå!
- Om jag däremot är inne i en bättre period så flyter allting på och min OCD påverkar inte mig så mycket.
När blev du diagnostiserad?
- Jag fick min diagnos för ca. 10 år sedan när jag var 26 år gammal, men den bröt väl ut först ordentligt när jag flyttade hemifrån vid 21 års ålder.
Jag har som sagt min OCD mest hemma och har alla mina prylar på plats på ett visst sätt. Jag har också många ritualer hur jag gör saker och räknar ofta ojämna siffror helst 2 gånger.
När jag flyttade hemifrån så gick mina tvångshandlingar från mitt lilla flickrum till en hel lägenhet, samtidigt som jag studerade och spelade basket på elitnivå, så det var en tuff omställning.
 |
| Foto: Privat |
Har du mött mycket fördomar i din vardag?
- Ja, det har jag gjort och det är på senare år när jag känner mig såpass stark i mig själv, som jag vågar vara mer öppen med det.
Jag fick till exempel höra av en person att jag inte skulle ställa upp på den här intervjun för vad skulle hända om någon googlar på mitt namn och det står att jag har OCD.
Men jag tycker att om någon dömer mig för att jag har OCD, så säger det mycket mer om den personen än om mig.
Jag kan gärna bli en förebild för personer med OCD.
Samtidigt har vi också fått fantastiska förebilder genom Amanda och Adina Romare som är öppna med sin OCD-diagnoser i programmet Tvångstango som gick på tv i höstas. Så OCD i sig börjar inte bli lika tabu att prata om!
Vilken tror du är den vanligaste fördomen?
- Jag har fått höra ”Jahaaaa, du är en sån person som tvättar händerna va?” eller den värsta som jag vet är ”Jag har nog också lite OCD för jag är alltid så noggrann och pedantisk”.
Det handlar mycket om okunskap, men ibland tror jag inte andra förstår hur kraftig ångest en OCD-diagnos kan medföra när man tvingas leva med sina tvångstankar och tvångshandlingar.
Märkte du något speciellt som barn eller kom det mer när du blev vuxen?
- Jag har ju alltid haft min OCD och min mamma har berättat om att jag helst inte ville ta hem kompisar för ”dom kunde stöka ner i mitt rum”.
Jag minns också att jag alltid ställde mina leksaker i ordning och kategoriserade efter färg och storlek.
Hur hanterade du skolan exempelvis?
- I skolan kunde jag fastna vid att jag ville skriva anteckningar ”perfekt”. Jag hann inte med det på lektioner så mina ”kladdpapper” lades på hög för att senare finskrivas. Det blev ofta övermäktigt och jag hann ibland inte med det jag skulle göra och kom efter i skolan.
- Jag minns specifikt en lektion där jag bestämde mig för att skriva rent ett ”kladdpapper” från en annan lektion och missade då helt vad som sades på den lektionen. Det som sades på den lektionen kom senare på ett prov. Om jag bara hade hängt med på lektionen, hade jag nog klarat av det provet lätt. Jag minns att jag blev såpass ledsen av detta och försökte inte ens svara på frågorna. Jag lämnade in provet som ett blankt papper.
Jag har också svårt att läsa böcker för att jag vill läsa det ”perfekt”, vilket har medfört att jag inte har läst ut många skolböcker alls.
Det är tur att jag har såpass bra detaljminne och är envis som person, för trots detta kan jag stolt säga att jag har idag kämpat till mig 3 yrkestitlar: undersköterska, stödassistent och aktiveringspedagog med inriktning rehabilitering/habilitering.
Vad tycker du är jobbigast i vardagen med att leva med OCD?
- Att det kan ta mycket energi av mig och att jag stundtals kan vara väldigt trött.
Ibland undrar jag ifall jag egentligen har mer energi än en normalstörd person, för att jobbar heltid eller sedan fortsätter jag mitt andra skift, min OCD, när jag kommer hem.
Har du några knep för att hantera din vardag?
- Struktur och rutiner för att inte min OCD inte ska bli för övermäktig.
Jag behöver sköta min sömn, kost och träning för att hålla mig i balans.
Jag spelar ingen basket idag, utan går mina promenader i skogen.
Jag har också börjat jobba med en holistisk coach med andningsövningar och försöker meditera mer för att varva ner.
Om jag fastnar i mina tvångshandlingar brukar jag lyssna på musik eller ta ett långt bad.
Till sist, vad skulle du säga att du mår bäst av?
- Jag mår som bäst när jag är i balans med min OCD, för då kan jag vara en närvarande och den bästa mamman till min son och fru till min man. För i slutändan är det alltid familjen som är viktigast och som betyder mest för mig!
Besök Svenska OCD-förbundet här.
