onsdag 29 april 2026

"Att säga nej är så himla skönt"

Foto: Patrik Långberg

Ida Gratte har idag släppt singeln Used to this som är en tonsatt stopp-knapp för jobb-hjärnan. Det är lätt att man hela tiden bara ser framåt, större, mer och så glömmer man bort att titta inåt och fundera på hur man egentligen mår i allt strävande. Ida är också aktuell med dokumentären In her own key, av Isak Friberg, där hon berättar mer om utmattningen hon drabbades av och hur hon lyckades montera ljus längs en annan väg - bort därifrån. 

Jag själv uppskattar Ida väldigt mycket och tycker att hon bär på så mycket viktiga insikter. Idag pratar vi om de insikterna, om nya singeln och om att skapa ett annat liv - baserat på något annat än vad vi presterar. 

I dokumentären In her own key ser vi både artistlivet och utmattningen bakom. Vad var svårast att faktiskt låta kameran fånga?
 
-Artistlivet har jag visat öppet i så många år från scenen, via media och via mina egna sociala medier, så den delen kändes bara kul att visa mer av. Men nu skulle jag släppa på kontrollen helt och låta Isak fånga precis vad han ville ur mitt liv. Det som händer mellan intervjuer, sessions och spelningar. Jag har ju aldrig sett den sidan av mig själv heller. Så även om jag var nyfiken på det. Så var det absolut med skräckblandad förtjusning som jag sa ja till en dokumentär. Och om jag ska välja ut något specifikt, så var det läskigaste Isaks intervju om min utmattning. Vägen in i den, i den, och vägen ut från den. Det är det mest personliga jag pratat om framför en kamera någonsin. 

Du har berättat att du “såg dig själv utifrån” när filmen blev klar. Förändrade det också hur du ser på din egen musik idag? 
- Kanske inte just musiken. Men hur jag ser på mitt sätt att jobba och hur jag ser på mig själv, ja. Förr hade jag så lätt att vara för hård mot mig själv, hela tiden. Jag tillät mig aldrig att stänga av “jobbhjärnan”. Ville alltid komma längre och att saker skulle gå snabbt. Och när jag såg filmen för första gången insåg jag hur mycket jag kämpat genom åren. Och hur mycket jag redan nått, utan att hinna ta in det. 

- Lilla Ida (som man ser mycket i dokumentären) skulle vara så stolt över vem hon är idag. Inte för streamsen hon nått eller storleken på spelningarna hon gjort. Utan för att hon berör folk med sina texter och sin gitarr. Och för att hon inte blev en spelpjäs i musikbranschens spel, utan faktiskt skapar sitt eget spel med hennes regler. 

I Used to this sjunger du om att jaga saker men inte veta hur man stannar. Skrev du den mitt i det beteendet, eller först när du började förstå hur du skulle bryta det? 
- Efter. När jag började förstå hur jag skulle bryta det. Det är jättesvårt att fatta hur sjuk man är eller vilka ohälsosamma mönster man följer innan det gått för långt tyvärr. Jag hade många i min närhet som sa till mig att dom var oroliga för min hälsa. Men jag lyssnade inte. Trodde inte det kunde hända mig. Men det gjorde det och nu vill jag prata öppet om det så att någon annan kanske kan få slippa gå igenom en lika lång läkningsprocess. 

- Jag önskar att vi går mot ett samhälle där vi lär oss att lyssna på kroppens signaler och att tolka dom rätt. Och jag hoppas med filmen och med de nya låtarna kunna sprida något till folk som är i den sitsen jag själv var i. 

- Jag blev aldrig lycklig av att springa från mig själv. Jag behövde titta inåt först, och sen utåt, men inte på en skärm. Utåt på allt moder jord har att erbjuda. Och i Used to this sjunger jag om det. 

När du skrev Used to this - fanns det ett specifikt ögonblick eller en situation som blev startpunkten för låten, eller växte den fram mer som en långsam insikt över tid? 
- Hela nästa album kommer mer eller mindre handla om den jag blivit. Från att vara en person som alltid ville prestera och som trodde att mitt värde låg i min prestation, till den jag är idag. Samma kärlek till musiken. Men också en nykärlek till livet. Used to this är en av de sista låtarna som skrevs från kommande plattam. Jag tyckte det saknades en låt om att faktiskt må bättre. 

- Time som jag släppte i början av April skrevs för länge sen när jag mådde som sämst. Used to this mer än ett år efter jag gått på stressrehab och hunnit läka lite på egen hand. Den skrevs tillsammans med Andreas Berglund, som också har proddat den. 

Du berättade i Barometern nyligen om ett samhälle där man hela tiden ska prestera - hur märks den konflikten i dina nya låtar jämfört med ditt tidigare material? 
- Jag har tidigare skrivit mycket av min musik för andra. Vad jag trott att min lyssnare behöver eller vill höra. Men i och med allt som hänt senaste åren har jag blivit bättre på att lyssna på vad jag verkligen känner. Så kommande låtar är skrivna helt utefter mig. Vad jag vill ha sagt och hur jag ser på världen. Utan krav, och ofta i naturen på någon av alla mina resor. Där jag började hitta mig själv. Jag tror det hörs att det är äkta på ett sätt som jag inte kunnat nå innan. 

Att gå från skivbolag till att driva eget och samtidigt hantera en utmattning - vad har det gjort med din syn på kontroll och frihet som artist? 
- Jag älskar att ha kontroll och frihet, men det blir lätt övermäktigt att hålla i alla bollar själv. Bokning, skapande, admin, design, proddande, marknadsföring mm. Med tiden har jag lärt mig två ord som är min räddning från att inte hamna i utmattning igen. NEJ och HJÄLP. Man klarar inte allt själv. Och nu väljer jag mina kollegor själv, och dom är snälla, begåvade människor som vill skapa och leva på samma sätt som jag. 

- Jag vill ge Agnes Hjalmarsson en shoutout för hon är min största stöttepelare i skapandet av nästa album, och utan henne hade dom flesta låtarna bara varit memos på min mobil. Och att säga nej är så himla skönt. Det tog sin tid att känna så för en people pleaser. Och min FOMO finns inte längre. Man hinner inte allt. Men allt man verkligen vill hinner man oftast med bra planering. 

Du kallar det här en “ny era” - om man lyssnar på Used to this vilken version av dig själv är det man möter där som man inte har hört tidigare? 
- En mognare, mer hälsosam, på riktigt lycklig Ida. Jag har alltid varit lycklig i musiken. Men nu är jag lycklig i musiken och i den jag är utanför den. Jag tror det handlade mycket om att jag tappade bort personen jag var utanför musiken, så jag tog mig aldrig från musiken för att slippa möta den okända Ida. Men nu, ju mer jag lär känna mig själv även utanför musiken desto bättre musik tycker jag att jag skriver. Så jag tror det hör ihop. 

Något du vill hälsa till alla Vakentimmar-läsare? 
- Jag hoppas att min nya låt kan få dig att känna något äkta, och jag hoppas så att vi ses på något livegig framöver så jag får sjunga live för dig - sommarturnéstoppen kommer ut inom kort på min Instagram! Livet är så mycket roligare live! Men om det är någonstans man ska vara på en skärm så är det här på Oskars blogg. Tack Oskar för utrymmet du ger mig och andra indieartister på din blogg, och tack du läsare för att du läst hela vägen hit!

Lyssna på Used to this här nedan!