Gränssättning
Jag satt längst bak i klassrummet och tänkte att mitt ja ändå borde tolkats som ett nej.
Praktiska moment bestod av att säga “det är lugnt” när det inte var lugnt och hoppas på att kroppsspråket skulle lösa resten.
Hyckla
Examinationen skedde när jag hörde mig själv säga "sån är inte jag" - precis innan jag blev exakt så. "Jag har inget behov av det", var en annan sak jag sa - tills jag insåg att jag visst hade det. Jag lärde mig att vara konsekvent tills jag fick något att vinna på att inte vara det.
Tolka emojis
Jag hade praktiskt prov varje dag. Huruvida en tumme upp är neutral, kall eller början på slutet har jag fortfarande inte lärt mig.
Det värsta är ändå när någon ändrar sitt sätt att skriva. Från tre hjärtan efter varje mening till en enda punkt. Det är svårt att inte tolka det som en form av besked.
Överanalysera
Här lärde jag mig att ett “haha” aldrig bara är ett “haha”, att ett skämt aldrig bara är ett skämt och att ett “vi hörs” ofta betyder att vi inte gör det.
Varför ville någon inte sitta bredvid mig på bussen? Luktar jag? Vet den att jag var på toaletten före den? Luktade det illa? Är tystnad ett budskap? Är avsaknad av emojis en kod?
Och varför känns ett “detsamma” som en käftsmäll efter att man själv precis öppnat upp hela sitt inre? Slutprovet bestod i ett sent tisdagssms, ett kort svar och alldeles för mycket tid att analysera skillnaden.
Det här med timing
Kursen handlade om att komma på rätt sak att säga – och sedan säga den i fel situation, med fel ton och ungefär två minuter för sent.
Extra moment: Skratta precis innan någon annan förstår att det faktiskt var roligt. Eller skratta när ingen annan längre tycker det.
Att vara ärlig med vad man känner
Examinationen skedde i att skriva ett helt ärligt sms utan filter - och sedan radera det och skriva “Haha, god natt!” istället.
Extra svåra moment genomfördes ibland efter några öl. Då hann även det raderas, men lite för sent.
Att gå igenom saker man har sagt
Jag tränade flera gånger i veckan på att vakna upp och direkt tänka: “Oskar, varför sa du sådär?”
Ibland som en rättegång där jag var både åklagare, försvarare och huvudmisstänkt. Tonläge, ordval, konsekvenser - allt granskas i efterhand när det redan är för sent att justera något.
Emotionell självdisciplin
Det är lätt att veta exakt hur man borde hantera något.
Det svåra är att göra det i verkligheten.
Att tolka tystnad
Betyder ett uteblivet svar upptagen, ointresserad eller bara glömska?
Praktiskt moment: Ligga vaken och försöka skilja på alternativen, utan någon egentlig information att jobba med.
Delkurs: Att bryta tystnad
Slutprovet skedde i ett rum där allt var stabilt - tills jag sa något som fick alla att plötsligt hitta väldigt intressanta saker i bordsskivan.
Kommunicera med magen
Jag lärde mig hur snabbt ett tåg av stress kan köra rakt ner i magen.
Jag är bra på att skjuta upp saker. Min mage är inte det.
Praktiskt moment: Att försöka hålla sig samtidigt som man försöker vara trevlig mot kollegan som man har sällskap med till jobbet. Slutprovet bestod i att bajsa på sig på en toalett där vattnet slutade fungera och lyset slocknade samtidigt som jag hade två timmar på sig att fixa med middagsbjudning.
Emotionell ekonomi
Här lärde jag mig att investera känslor i människor utan garanterad avkastning.
Vissa ger utdelning direkt. Andra känns mest som långsiktiga förluster med dålig ränta.
Det märkliga är hur samma mängd energi kan kännas helt olika beroende på vem den riktas mot - som om vissa relationer drar bränsle bara av att existera.
Jag vet inte om det finns någon examensdag. Jag vet inte om allt en dag bara faller på plats och någon säger: “Nu är du klar, Oskar. Nu vet du hur allt fungerar.”
Kanske för att jag både är student och kursansvarig.
Kanske handlar det inte om att klara kurserna alls - utan egentligen om att våga hoppa av några av dem.
Jag börjar med att skolka så får vi se hur det går.
