Johan Dahlberg debuterade förra året med EP:n Kyrie. Jag fastnade dels för hans textdrivna musik där de berättande texterna verkligen satte fart på hjärnan och jag gillar det sårbara i hans röst, hur han vågar öppna upp den sårbarheten. Det berörde och berör mig. Särskilt titelspåret var väldigt fint, med fina stämmor av Moa Rönnåsen samt Sara Engström. Nya EP:n heter Maskrosrötter och släpptes ut i världen igår. Överlag låter de fyra låtarna helt fantastiskt och jag tycker att Johan är en fantastisk berättare. Särskilt avslutningslåten Före dig är otrolig med fina blinkningar till Freddie Wadling. Idag, dagen till ära, gästar Johan bloggen med ett musikminne!
Jag har flyttat med min familj till Moçambique och jag ska snart fylla tretton år. Jag har två skivor med mig - Red Hot Chili Peppers Californication och Metallicas S&M som jag nyligen fått i julklapp. Den enda CD-spelaren finns i bilen. Värmen är tryckande, men jag sätter mig där och trycker igång öppningsspåret - The Ecstasy of Gold. Det här var långt innan jag kände till något om Ennio Morricone - men på något vis tror jag ändå att jag kunde ana westernlandskapet breda ut sig med sin oändliga himmel när trummorna gör entré över stråkarna ungefär halvvägs genom stycket. Berättelsen faller ur tonerna, bild för bild.
Jag är närmare fyrtio än tretton. En vän firar sin femtioårsdag och efter en kväll av både jazzstandards och medeltidsmusik så har jag hittat två likar som delar min stora kärlek till Leonard Cohen. Med texterna på en sprucken mobilskärm och med gitarrackompanjemang sjunger vi oss igenom låt efter låt. När vi är klara verkar de flesta redan ha gått hem. Ibland tillhandahåller musiken berättelserna, ibland skapar musiken dem.
/ Johan Dahlberg
Lyssna på Maskrosrötter här nedan!