torsdag 14 mars 2013

Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig


När Håkan Hellström var sjutton år skrev han en novell vid namn Jag & Frank Sinatra, han skrev om att rädda Henne från att bli överkörd av en spårvagn. Hon som alltid krossade honom under foten. Men Frank Sinatra fanns där, som idol och vän, storstadsromantikern Frank. 1961 sjöng Frank om när han var sjutton, tjugoett och trettiofem i It was a very good year. På Håkan Hellströms nya singel sjunger han om när han var sexton, tjugofyra och nu när han är trettionio. Vad har förändrats? Kanske är allting samma? Kanske består livet fortfarande av ögonblickliga fantastiska möten, uppslitande hjärtesorg och skakande musik. En del spenderar halva sin vakna tid i replokalen, andra spenderar halva sitt liv åt en jakt, på kärlek, på värme. Ändå är den alltid framför er, för svår att nå fram till. 

Förut handlade Håkans texter mycket om drömmar och om att aldrig egentligen komma dit, nuförtiden är det en mer reflekterande Håkan. Han ser sig själv i spegeln men ser sina passerade år titta tillbaks. "Jag är trettionio, jag är ett tappat självförtroende, en pojke från förr är tillbaks igen, han bara står där och stirrar mig rakt ner i själen." Ju äldre man blir desto längre ner i själen ser man. Han är kanske lyckligare numera, men kan lyckan gå så kan den också tappa fotfästet. Samtidigt som saker dör, så finns det något som alltid kommer leva vidare, alltid vara på samma sätt. Samtidigt som Håkan lägger sig med kärleken bredvid sig så sover han sked med ett sargat självförtroende. Låten känns som en fortsättning på River en vacker dröm. Både tro och tvivel. Alltid lika mycket av de båda. Sen kan man tycka att det låter som Johnossis Dead end eller The Killers When you were young, men känslan låter alltid högre än referenserna. Känslan styr en åt rätt håll, välj att se den istället för att se förbi den. Andningen kommer att släppa taget men lita på de ögonblick då den väljer att gå upp för att trycka sig mot någon annans. Älska tills kärleken stupar.

Det kommer aldrig va över för mig är en fantastisk låt. En låt som har luften i armen och i alla steg den tar mot värmen. Snart är vi där.


Läs recensionen av fullängdaren med samma namn här

2 kommentarer:

  1. Det känns som att låten tillhör en egen division. Den både växer och stiger allteftersom allroundkonstnären lyssnar minutiösa timmar på samma "jag kommer älska dig när jorden gått under - för jag tänker aldrig dö, nej" - liksom Kents "men du och jag ska aldrig dö."

    Vackert det där. Men kärlek som river sönder hjärtat gång på gång. För efter allt är det väl just det där som är meningen med hela livet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller verkligen med dig! Och den var fantastisk live. På alla möjliga sätt. Absolut är det meningen med livet. Kärlek som både river sönder och bygger upp. Och allt därtill som gör att det känns som att man lever.

      Radera