 |
| Foto: Press |
Staf gästade bloggen tidigare i år i samband med att singeln Glöm mig var på tapeten. För mig är det ett band som växt till att bli Göteborgs allra bästa band. Det finns många anledningar till det. Svaren finns på bandets andra album Alla änglar är döda. Jag tycker att valet att gå från ett mer punkigt sound till ett mörkare och mer dovt sound är helt rätt och punken finns förstås kvar, i känslan bandet sprider och i energin. Men det är mer neddragna persienner här, mer melankoliska pop-låtar.
Som Glöm mig då, en fantastisk singel med en smittsam refräng. Och när man precis börjat lyssna på albumet så möts man av Liv & död. Den mörka rösten i början reciterar Hamlet och när låten väl börjar så är det bland det bästa och mest intensiva jag hört på länge. Jag gillar desperationen i sången här. Jag har svårt att tro att det här inte kommer bli en live-favorit. En av de bästa svenska låtarna jag hört på flera år. Låten är inte så varierad i sig, den är mer av typen som hamrar in en känsla så långt det bara och det passar den smått desperata känslan jävligt bra. Kent sjöng ”Vi ska alla en gång dö”, i Stafs värld heter det ”Vi ska alla en gång spela schack”. Det är snyggt.
…som idioter bjuder på en slags filosofisk punk. Både Oregano samt Inatt bjuder på fin pop. Jag gillar Inatt lite bättre och melodin som liksom gråter lite lätt mellan orden. Ibland är det svårt att veta vad man ska säga, för de rätta orden finns inte. De orden man faktiskt ville säga kommer aldrig riktigt fram. Det intensiva rabblandet av ord i slutet målar verkligen upp känslan perfekt.
Ingen vill va beskriver ett förändrat liv och texten består av flera metaforer som målar upp hur livet har förändrats medan gitarrerna skriker frustrerat, i slutet av låten hinner sången ikapp och de delar frustrationen, försöker sudda bort den genom att skrika bort den. Älven är den mest stilla låten på albumet, Jag fastnar inte helt men låten har mycket nerv i det vaggande landskapet och texten är fantastisk. Att låten sprängs i slutet är också en fantastisk detalj, men låten i stort skulle jag säga är den svagaste här.
I Amor lyfter det igen med en fantastisk energi. Låten är förhållandevis lång för en popdänga, den klingar in på nästan sex minuter, men det gör verkligen ingenting. Det lär bli ytterligare en live-favorit där publiken lår skråla ”det är inget att ha” gång på gång. Svart klänning är också en energirik låt, även om den bär på en annan slags energi. En mer längtande och bedjande sådan. Avslutande Önskar omöjliga saker är som en programförklaring från bandet och innehåller allt som utgör bandet i dagsläget. Nerv, frustration och desperation. Något stillsamt som plötsligt sprängs i luften. Där och i inledningen Liv & död låter Staf som allra bäst och jag vet någon som vill stå längs fram på alla deras spelningar i Göteborg framöver. Det är ett annat Staf idag än när bandet grundades men på alla punkter är bandet bättre.
Lyssna här nedan!
