Robin Ess från Göteborg är aktuell med albumet SUPERNOVA 2037. Han har tidigare släppt flera singlar, två EP:s och debutalbumet Flowers & Flaws. Jag skulle väl säga att det åtminstone fram till det här albumet har varit mycket av en slags sökande låtar. Jag får känslan att Robin försöker hitta sitt uttryck och sin stil och bli mer bekväm i sin röst och att leva och sjunga ut i den. Så debutalbumet kanske mer ska ses som en samlingsalbum över låtar han dittills spelat in och att den röda tråden var just ett sökande och att bygga sitt eget uttryck. När jag lyssnar på debuten så måste jag säga att jag älskar soundet i Photo booth. Den hade passat fint i en film, med sitt smygande sound, med toner som från en stillsam natt eller från en lägereld. Youllusion är en snygg ordlek och jag gillar känslan i den mycket, hur Robin får melodin att skina och skratta. Hans röst låter utmärkt där. De mer melankoliska Think too much samt Don’t forget about me fungerar också fint och vittnar om att han har både en vass penna och röst att slåss med alla tankar och känslor som lätt faller över en.
Nya albumet då. Titellåten är verkligen suverän. Den är dansant på ett fantastiskt sätt och om det hade varit lättare att fightas i bruset av alla artister idag som söker utrymme så hade det verkligen blivit en hit för Robin. Jag skulle säga att Crash landing samt About you rör sig bland samma toppar och håller samma klass. Som bonus får vi också en ny version av Don’t Forget about me, här kallad New Story. Den är ett bra bevis på att Robin redan här känner sig tryggare i sitt eget uttryck och sin röst. Jag skulle säga att låten är mycket bättre här och den rör sig också i liknande miljö som titellåten. Mindre avskalat, mer power vilket också märks i Robins röst när han sjunger. Hans samspel med melodin blir bättre och bättre. På Säger vad (Du och jag) sjunger han på svenska och det är välkommet det också. Han får gärna variera språk framöver. Låten har en fin text och en fin melodi som kramar om det ömt och sårbart. Vackert. The door går åt det mer akustiska hållet. Jag tycker att de mer ”bombastiska” låtarna passar Robin bättre, men han sjunger genomgående fint och refrängen är vacker.
Överlag är det här ett album som går i rätt riktning på alla sätt. Jag fastnar inte för allt, men topparna är mycket höga här.
Lyssna här nedan!
