Bord 031: Tant Anton i stan

Jag och en vän pratar om relationer. Om de som förändras när någon flyttar och om att hitta nya vänner ganska sent i livet. Jag tänker för mig själv att om livet vore en dag så har jag åtminstone kommit fram till barnens läggdags. Det är fint att lära känna nya människor och samtidigt känna att man har känt dem i hela sitt liv. Som om de alltid har funnits där, fast de inte har gjort det. 

Vi är på väg till Tant Anton i stan på Linnégatan i Göteborg, en restaurang med fokus på mellanrätter att dela på. Smakerna tar gärna en promenad genom hela världen, vilket passar mig bra. Jag brukar säga att jag gillar att testa nytt, även om en annan del av mig gärna går till samma restauranger, tittar på menyn i två timmar och ändå beställer samma rätt som de senaste 3000 fredagarna. Där får man för att man påstått sig ha en flexibel mage!

Skämt åsido har jag varit på Tant Anton flera gånger och alltid varit nöjd. Menyn och inredningen känns på sina håll lite väl mycket. Jag hade gärna sett ett mer nedtonat uttryck, kanske en restaurang klädd i något mer återhållsamt. Smaklökarna däremot behöver inte byta om. Vi inleder kvällen med varsin Pripps (79 kronor för 40 cl) och beställer kroketter (158 kronor) att dela på. Eller, det är åtminstone tanken. Vi får varsin, vilket kan kännas lite snålt när man är två personer som har bestämt sig för att dela på kvällen. Men svampen, lingonen och tryffelpecorinon på en bädd av salviakräm smälter i munnen. Det är fantastiskt gott, och jag glömmer ganska snabbt min inledande förhandling om portionsstorleken. Jag brukar ändå förlora förhandlingar så never mind. 

Min vän väljer pilgrimsmussla (189 kronor), medan jag går på flankstek (192 kronor), en nyhet på menyn. Servitören berättar engagerat om rätterna och är genomgående trevlig och uppmärksam. Pilgrimsmusslan faller min vän i smaken, även om hon nästan förvånas över styrkan i den underliggande wasabikrämen.

Min flankstek upplever jag som något för salt till en början. Men när allt samlas i samma tugga händer något. Den picklade tomaten är fantastisk, romescosåsen ljuvlig och köttet perfekt rosa. De rostade mandlarna bidrar med ett välkommet krisp. Smakerna hittar varandra och bildar en helhet som gör rätten till ett fint tillskott på menyn. 

Det finns förstås dock en gräns för hur mycket man kan äta sig mätt på mellanrätter utan att samtidigt behöva göra en mindre investering. Priserna ligger i det högre spannet och jag skulle säga att man behöver åtminstone tre rätter för att bli ordentligt mätt. Samtidigt är det svårt att bara räkna kronor när en restaurang lyckas överraska en, både i smaker och i hur maten presenteras. Generellt tycker jag att Tant Anton är värt priset. Det visuella uttrycket får däremot gärna dra ned volymen en aning. 

Kanske är det ändå det där med nyfikenheten som gör att jag återkommer. Jag vill gärna prova något nytt, även om jag ibland behöver två timmar för att komma fram till samma gamla rätt. Och jag tycker om när människor känns självklara, trots att de inte har funnits i mitt liv särskilt länge. Tant Anton blir på något sätt som en nyfunnen vän. En plats där jag vet att jag kommer att trivas, men där det fortfarande finns utrymme för överraskningar. Lite som att bli hembjuden till någon och upptäcka att man redan känner sig hemma. Det är väl egentligen det man hoppas på, både när man sätter sig vid ett restaurangbord och när man lär känna en ny människa. Att få känna sig hemma utan att behöva ha varit där i hela sitt liv.

Bord 031: Bar Bez Mleczny

Det finns restaurangbesök där maten är det enda man pratar om efteråt. Och så finns det de där besöken där hela upplevelsen får följa med hem. Bar Bez Mleczny i Göteborg tillhör definitivt den senare kategorin. 

Lokalen är liten, men det bidrar snarare till den mysiga stämningen än något annat. Den trevliga känslan får dessutom en perfekt grund i det varma bemötandet från ägaren. Det märks snabbt att hon genuint brinner för att visa upp smakerna och ge gästerna en ny ingång till något. Restaurangen är helt vegansk och bjuder på en spännande blandning av polska, ukrainska och ryska smaker. Trots världsläget blir det ett ljuvligt möte mellan olika matkulturer. Det finns något fint i att låta maten vara en plats där traditioner får mötas, snarare än något som ytterligare delar upp oss. 

En bar mleczny är ett välkänt koncept i Polen och betyder mjölkbar, där man till ett överkomligt pris serverar husmanskost. Bez betyder ”utan”, så en snabb översättning ger oss en ganska klar bild av vad det handlar om: bar utan mjölk. 

Vi börjar kvällen med en ukrainsk ljus lager (50 cl, 95 kronor) och en polsk charkbricka - helt vegansk, förstås - fylld med ostar, korv, röror och picklade grönsaker. Det finns mycket att upptäcka och vissa smaker sticker ut lite extra. De picklade tomaterna var, för att uttrycka det milt, to die for. Rörorna, främst den med rödbeta och pepparrot, blev som ett magiskt täcke över det nybakade brödet som också ställdes ned på bordet. Varmt och smakrikt. 

Till huvudrätt väljer min fru polska pierogis (165 kronor), medan jag satsar på en klassisk blini (175 kronor). Hennes pierogis får magen att förvandlas till ett långbord av smaker och själv är jag väldigt nöjd med min blini, där de yoghurtslungade grönsakerna möter crème fraiche och de smakrika pannkakorna. 

När det gäller själva blinin lyfter oreganon och den ljuvliga osten verkligen rätten. Det är svårt att önska sig så mycket mer när tallrikarna återvänder till köket betydligt tommare än när de kom ut. Jag, som vunnit VM i ”Känsligast mage om man äter för mycket”, orkar dock inte äta upp allt. Ägaren bemöter det hela med ett härligt: ”Om man inte känner matkoma efter att man ätit här så har vi gjort något fel.” 

Det är också det som verkligen lyfter besöket: hennes närvaro. Hon kommer fram under sittningen, berättar om maten, svarar på frågor och ser till att vi har det gott. Allt med en lättsamhet och värme som känns genuin snarare än tillgjord. 

Det är också där Bar Bez Mleczny lämnar sitt starkaste avtryck. 

Man känner sig inte bara som en gäst som råkat beställa mat. Man får en liten berättelse på köpet. En chans att upptäcka smaker, traditioner och kombinationer som kanske inte hade hittat vägen till ens tallrik annars. I den lilla lokalen blir det därför en ljuv dans mellan polska, ukrainska och ryska smaker. Och ibland kan mat faktiskt vara precis det den borde vara: ett sätt för olika människor att mötas.

Bord 031: Ölstugan Tullen, Mariaplan

Ölstugan Tullen vid Mariaplan är ett av mina mest välbesökta ställen då jag uppskattar restauranger som inte krånglar till det i onödan. Mina smaklökar valde att inte växa upp tillsammans med mig, jag föredrar typ samma rätter som när jag var liten - särskilt gäller detta ölen - jag föredrar fortfarande ljus lager precis som jag gjorde när jag blott var några månader gammal. Men det var jobbiga tider, en droppe öl ledde till att jag var bakis i några månader. Skämt åsido. Tullens fokus är husmanskost och de har alltid fyra rätter för 125 kronor, vilka bytts ut varje vecka. Ofta är det två kötträtter och två fiskrätter, men det finns förstås också vegetariska rätter, som panerad ost, plocktallrik och vegansk färslimpa. En stor stark ligger på 52 kronor och under de varmare månaderna finns här både uteservering samt gott om sittplatser inomhus. 

Tullen överraskar sällan men det är nästan alltid gott. Servicen varierar från dag till dag, men är oftast uppmärksam och trevlig. Just den här dagen beställer jag Wallenbergare av kalvfärs. Till det serveras skirat smör, rårörda lingon, gröna ärtor och potatismos. Portionen ser ganska liten ut men mätt blir jag och när lingonen, smöret, köttet och moset möts blir det fyra årstider av glädje i magen. Jag hade föredragit en något större Wallenbergare och mer jämna proportioner av ingredienserna. Kanske hade en något mindre tallrik gjort smakögat något mindre dömande. Överlag är det ändå gott - som alltid önskar jag något mer kryddning men det kan man förstås lösa själv utifrån ens egna preferenser.

Som efterrätt väljer jag en Crème Brulée (95 kronor). Det översta täcket är som vanligt en fröjd att knacka sönder med en sked. Desserten är väldigt god men själv hade jag kunnat skippa hallonsorbeten och de rårörda bären som följer med. De tillför inget för mig personligen. 

Precis som Mcdonalds bygger Tullen inte sin styrka på överraskningar. Här handlar det mer om pålitliga och gedigna smaker som kanske inte får smaklökarna att göra kullerbyttor, men som i förhållande till priset är svåra att klaga på.

Bord 031: Cong Tai

I det klassiska Tomtehuset i Vasastaden i Göteborg huserar restaurangen Cong Tai. Lokalen är vackert klädd i lila ljus men den är också något liten så man bör nog boka bord om man vill sitta inomhus. Att sitta och titta på folkliv är alltid trevligt under en måltid och vi slår oss ned på uteserveringen på den fina Vasagatan. 

Maten beställs via QR-kod på borden vilket också, upplever vi, är det enda sättet att beställa mat på. Det gör mig själv inte så mycket. Min mobil, som inte har samma vana att drabbas av social baksmälla som mig har mer batteri än vad jag har. 

Maten som serveras är hämtad från olika delar av Asien och jag uppskattar menyn, dess tydlighet och bilder samt utbud av flera smaker från olika länder. Vi beställer varsin öl (Chang, 79 kronor) och medan jag suktar efter Bulgogi Entrecote (199 kronor) väljer min fru en Wonton nudelsoppa att bädda in sina smaklökar i. 

Både mat och dryck kommer in i rimlig tid och servitören är både trevlig och personlig. Jag vågar till och med skämta lite vilket brukar sluta i antingen total social nedfrysning eller livslång vänskap. Jag låter servitören själv avgöra vilket spår vi är på. Min fru gillar verkligen den vackra soppan även om hon hade velat ha ännu mer smak på den. Men buljongen tillsammans med chilioljan är ett ljuvligt möte för henne. 

För egen del så ler hela min mage av den ljuvligt marinerade entrecoten i min Bulgogi. Riset som serveras är något ojämnt skulle jag säga, men i övrigt är det ljuvliga smaker på allting och en hetta som känns i hela kroppen - på det underbaraste av sätt. Rätten upplever jag som väldigt fräsch och den gifter sig med den minst lika ljuvliga ölen. 

Efter någon timme på uteserveringen börjar kvällens mer kyliga händer ta tag i oss och vi bestämmer oss för att lämna men vi lämnar båda Cong Tai med ett stort leende. Det är en liten lokal med ett stort hjärta.

Bord 031: KOMO

Restaurangen KOMO ligger mittemot Operan i centrala Göteborg. Däremellan breder ett hav av uppgrävd stad ut sig. Då jag själv känner mig som ett slags renoveringsobjekt passar det märkligt bra. 

En av restaurangens specialiteter är kött som tillagas på glödheta vulkanstenar direkt vid bordet - ett effektivt sätt att fånga in safter och smaker. 

Lokalen är inbjudande, närmast som en röd matta mot de asiatiska influenserna. Stilrent och minimalistiskt, men samtidigt varmt - med ett träd som bryter av mellan de blå sofforna. Mycket blommar här: servicen, atmosfären - och till viss del även smakerna. 

Vi beställer in varsin öl, en Melleruds och en japansk Kirin Ichiban. Valet faller på Bulgogi Bibimbap (239 kronor). Rätterna anländer efter knappt 15 minuter, fortfarande så heta att de fräser i lergrytan. Det tunna köttet möter ris, grönsaker, ägg och gochujang. Kombinationen fungerar väl - det salta och mustiga bryts av fint mot det mer krispiga. När allt blandas uppstår något som nästan liknar harmoni. 

Men sett till priset hade jag väntat mig mer djup och en generösare mängd kött. Det vägs till stor del upp av en service som är både uppmärksam och förekommande. Ljudnivån tillåter samtal, och helhetsintrycket är positivt. 

Med en tydligare presentation vid servering, något mer precision i smaksättningen och lite mer av huvudråvaran hade detta kunnat lyfta ytterligare. Grunden finns där och den är lovande.

Bord 031: Bar Alkov

Jag har märkt att jag gillar samma slags restauranger som jag gillar människor. Blir man avslappnad i rummet, i sällskapet - då är det en vinst. Hjördis vid Järntorget var länge en favorit i den kategorin. Nu har Bar Alkov tagit över lokalen, med samma inbjudande värme. 

Vännerna Alvin Andersson och Moritz Scheidenberger slog upp portarna på påskafton. Här ligger fokus på vin och, kanske framför allt, drinkar - men det finns också mat. Mindre rätter som råbiff och chark, och lite större som grillade mackor. När jag och min fru är där är lokalen välfylld, men sorlet är mer trevligt än stressande. 

Vi beställer varsin fatöl (Gränges, 59 kr) och frågar om vi kan dela på de två grillade mackorna. Det går utmärkt. Den ena är täckt av ricotta, svamp, örter och parmesan - välbalanserad och mjuk. Den andra är mer robust: långkokt fläskkarré, gremolata, gruyère, ättiksgurka och en träffsäker senapskräm. Mackorna kostar 185 respektive 195 kronor och serveras med samma fräscha sallad, där äpplet verkligen lyfter helheten. Äpple i mat är underskattat. 

Min favorit blir fläskkarrén. Köttet smälter i munnen och både senapskrämen och gremolatan får ta plats utan att konkurrera. Den vegetariska mackan når inte riktigt samma höjder, även om mötet mellan ricotta och rostad svamp är fint. Min fru tyckte tvärtom - att svampmackan sköt i höjden, ända upp till Karlatornet. Oavsett val är det svårt att bli besviken. 

Menyn är avskalad, men det spelar mindre roll när det som serveras håller den här nivån. Bar Alkov är precis den där avslappnade platsen man vill sjunka in i. Vi går hem lagom mätta, med sänkta axlar.

Bord 031: Chapmans Lycka

När jag och min fru besöker Chapmans Lycka, belägen i Sing Sings gamla lokaler, har det bara varit öppet i knappt en vecka. Chapmans Lycka är fin på ovanvåningen och röjig i källaren skulle man kunna säga. Källaren består av bland annat ett rum där hundratals fågelbilder tycks flyga runt på de vackert rödklädda väggarna. Här bjuds vi på karaoke - som en tillbakablick till vad lokalen tidigare var. Övervåningen är tänkt som en god bit mat innan kvällen övergår i karaoke och känslorna får fritt spelrum. När vi är där har källaren ännu inte öppnat men den öppnar nu i april. Känslan vi bjuds på passar verkligen bra för Chapmans Torg som jag själv känner är en plats som länge bestått av lager på lager av grå trötthet men med nyöppningar som Chapmans Lycka så kan vi ana något mer levande. 

Stämningen är lugn i den fina lokalen och våra ögon får snabbt svepa igenom den lekfulla menyn. Vi beställer en flaska vitt för ca. 470 kronor. Det smakar som en dans för strupen även om vinet dröjer lite för länge - samtidigt känner vi båda att man får ha överseende för ett ställe som precis öppnat. Personalen är genomgående trevlig och inkännande. Personliga utan att vara påträngande. 

Matmässigt väljer vi att inleda smakerna med Tuttul, en med ostronskivling och en med bräserad griskind (165 kronor/styck). Själv väljer jag sedan Stekt oxtunga (265 kronor) till huvudrätt medan min fru beställer in en Råbiff (170 kronor). Den senare är ingen huvudrätt men mättar och belönar med fina möten mellan smakerna - ljuv grädde och hasselnötter som får smaklökarna att vakna till. Det tunna brödet med ostronskivling vinner mitt hjärta men det med griskind är nästan lika ljuvligt. Alla ingredienser kramar ur det bästa av varandra och örtsmöret som kyssts av vitlök är otroligt smakrikt. 

Färden till oxtungan blir en smakrik sådan och tungan som skedar ett fint lager av polenta är en riktig smakexplosion. Grönkålen gör också att rätten blir kontrastrik och till ett spännande handslag mellan trygghet och lekfullhet. Just lekfullheten präglar menyn och även om mycket tar tid under kvällen så njuter vi båda och lämnar restaurangen med känslan av att Chapmans Torg börjar andas igen.

Bord 031: Götabergs Kök & Bar

Förra sommaren öppnade Götabergs Kök & Bar, en systerkrog till Lorensbergs Fisk & Bar. De två syskonen har delvis olika inriktning - här ligger fokus främst på friterat och kött, även om havet fortfarande får ta plats. Källarlokalen intill Göteborgs universitet imponerar omedelbart på både mig och min fru. Lokalen är vackert klädd i rött och stämningen är direkt varm och välkomnande. Även om restaurangens fokus inte ligger på havet domineras förrätterna av rätter därifrån - exempelvis friterad bläckfisk samt Toast Götaberg, där en räkröra möter jalapeños och citrongräs i en lekfullt möte på toppen av Älvsborgsbron.

 

Vi väljer ändå att lämna havet och satsar på Dirty Fries (120 kronor), som vi ber att få in tillsammans med huvudrätten. De olika komponenterna bildar en fin helhet, men utan att riktigt sticka ut. 

Vi väljer båda Götaberg’s Mackan (195 kronor), som domineras av marinerad fläskkarré mellan två surdegsbröd, tillsammans med chilimajo och kålsallad. Jag hade önskat mer krispighet som bryter av, och ett tydligare sting av hetta. Samtidigt, när smakerna väl faller på plats, är det som att en röd matta vecklas ut till smaklökarna. I de stunderna är mackan, med sin asiatiska touch, mer än ljuvlig - men den når inte hela vägen fram. Tillsammans med pommesen, där jalapeñokrämen möter västerbottenosten på ett finfint sätt, blir det en välregisserad helhet. Till rätterna dricker vi varsin öl - deras egna kostar 65 kronor. 

Personalen är genomgående inkännande och uppmärksam, och det är lätt att känna sig hemma, både i deras sällskap och i lokalen. Ljudnivån är måttlig, samtidigt som fler och fler hittar dit under kvällen. 

Götabergs Kök & Bar gör mycket rätt, särskilt när det gäller känsla och helhet. Men för att verkligen sticka ut krävs en ännu större skärpa i smakerna. Vi lämnar ändå källarlokalen med en härlig känsla i magen - och en känsla av att det finns ännu mer att hämta här.

Bord 031: HAMU

HAMU öppnade i Saluhallen Briggen på Nordhemsgatan under 2024. Det är ett hjärtligt handslag mellan Mellanöstern och Latinamerika. Krögarna lyfter själva fram sina mammor som inspirationskällor - och det märks. Här finns en tydlig känsla av arv som förädlats med stor omsorg. 

Min fru väljer en Picante Sandwich (135 kr) med skivad chorizo, ruccola och sambal oelek-majonnäs i ett ljuvligt persiskt bröd. Själv går jag all in på Tacos Za'atarinho (174 kr, serverade i flera generösa bitar), fyllda med skivad entrecôte, picklad rödlök, Za'atarsås och riven Grana Padano. Till det dricker vi varsin iskall San Miguel (69 kr). Personalen får en att känna sig som hemma - som att slå sig ner i soffan med en filt. Vi blir sedda, hörda och genuint välkomnade. Maten anländer efter cirka 10 minuter. 

Smakerna levererar. Det persiska brödet bär upp den krämiga majonnäsen och den smakrika chorizon på ett sätt som känns både rustikt och genomtänkt. På bordet står Habanerosåsen Cevichán Rojo - lokalt producerad i Göteborg - som lyfter rätterna ytterligare. Jag låter den ta plats över mina tacos, där hettan sakta smyger fram och balanserar köttets sälta, ostens fyllighet och syran från rödlöken. Just där och då känns det som att jag aldrig ätit bättre tacos - och både jag och min fru går därifrån med magar som är mer än nöjda.  

Helhetsintrycket är en restaurang som främjar gemenskap. Här finns sällskapsspel, rätter som inbjuder till att delas och en ljudnivå som tillåter både samtal och närvaro. Håkan Hellström hade rätt, ibland leder Nordhemsgatan faktiskt rakt in i himlen. 

Bord 031: Sway, Göteborg

Sway är en nyöppnad cocktailbar i centrala Göteborg, bara några minuters promenad från Grönsakstorget. De beskriver sig själva som en postmodern bar där gamla traditioner ifrågasätts – men utan att helt släppa det trygga. En ny värld, sedd genom ett cocktailglas. Det räckte för att jag och min fru skulle bli nyfikna. 

Lokalen tar oss i hand med en ganska hög ljudnivå, men utan att det stör samtalet. Känslan är som ett stilrent vardagsrum - modern, men samtidigt varm och inbjudande. Vi blir välkomnade av en avslappnad och trevlig personal och får slå oss ner i låga, mjuka fåtöljer. Redan här sätter Sway tonen: lyx utan stelhet. Menyerna är snygga och genomtänkta. Här finns klassiska drinkar - men med möjlighet till barens egen twist. På matsidan erbjuds enklare rätter: chark, ostar, oliver och mackor med generösa fyllningar. Det är dock drinkarna som står i centrum.

 

Min fru beställer en Tipper (175 kr) med bland annat chartreuse, mezcal, choklad och ananas. Jag går på en lekfull variant av Pornstar Martini - här kallad Onlyfans Martini. Den serveras med vodka smaksatt med brynt smör och ett cavaskum med vanilj. Och ja - det är så bra som det låter - och har man snuskig fantasi, vilket jag absolut inte har, kan man säkert måla upp en del intressanta bilder i huvudet. Min drink är i alla fall en av de godaste jag druckit. Skummet möter den rostade passionsfrukten på ett sätt som känns både genomtänkt och lekfullt. Min frus Tipper är däremot en helt annan upplevelse - så kraftfull att den hade kunnat slå min själ i armbrytning. Samtidigt förändras den under kvällen när isen smälter och smakerna rundas av till något mer förföriskt. Personalen guidar oss gärna genom drinkarna och det märks att de brinner för det de gör. Det finns en stolthet här, men utan att det blir pretentiöst. 

Min fru känner sig nöjd, men jag kan inte släppa tanken på mackan med pulled beef. Efter knappt tjugo minuter står den på bordet. Den är generös, välkomponerad och riktigt god - köttet smälter i munnen och kompletteras fint av riven ost och en len avokadokräm. Priset på 195 kronor känns rimligt. Bordet är möjligen lite litet för att jag ska kunna äta den avslappnad, men jag är å andra sidan inte avslappnad i så mycket över huvud taget. Det enda jag saknar i mackan är lite hetta. En tydligare kontrast hade lyft rätten ytterligare - men det är också en fråga om personlig smak. 

Sway lyckas med något som många strävar efter: att kombinera kvalitet med avslappning. Det är genomtänkt i varje detalj - från inredning till service och dryck. Under kvällen fylls lokalen på, och det är tydligt att ryktet redan sprider sig. 

Det är lätt att förstå varför.

Bord 031: Dönerbanken, Göteborg

Dönerbanken slog upp vid Centralstationen i Göteborg i december förra året. Vägg i vägg med Hotel Eggers. Jag som älskar att testa nya ställen tog förstås med min fru dit. Det märks att stället är populärt men personalen upplevs inte stressade. Detta känns mer som ett varmt ställe som räcker ut en hand och jag tycker personalen utstrålar värme främst av allt. Priserna är humana, dryckesutbudet bra och feferonis får man i en liten skål på bordet, tillsammans med välbehövliga servetter som alltid är trevligt att ha nära till hands. Särskilt för mig som dräller så mycket att jag och mina kläder behöver tvättas i 90 grader efter varje måltid. 

Vi beställer båda en döner med bröd (120 kronor) med stark sås. Vi får in maten efter drygt fem minuter och det ser både aptitligt och väldigt trevligt ut. Snyggt upplägg och man märker att de inte slarvar med något - varken detaljer eller råvaror. Köttet är av kalv och väldigt smakrikt, salladen med mycket rödkål är krispig, den starka såsen är inte jättestark, men ger ändå en angenäm hetta och pidebrödet med sesam är otroligt gott. Tunt och fluffigt på samma gång och varje tugga där allting möts blir som en VM-kvartsfinal i smaker. Tänk er Sverige - Rumänien under VM 1994. Ljuvligt med lager på lager av spänning. 

Då mat ofta är kopplat till någon slags social ångest för mig så äter jag rätten främst med bestick. Jag skulle säga att det går bra att äta med händer men ett tips är att börja med bestick och fortsätta med händer efter en stund, då risken är att bordet får för mycket innehåll på sig annars - och det är ju trots allt inte bordet som betalt för maten. 

Portionerna är stora och jag blev rejält mätt. Jag skulle säga att allt i rätten kommunicerar med varandra och har ett ljuvligt samspel men att det är brödet och framförallt köttet som gör det till en magisk rätt för ett bra pris. Såsen går att tweaka något - hade gärna sett att den var ännu starkare. Nästa gång ska jag kanske testa vitlök och stark sås blandat. Jag tror att just det blir ett väldigt trevligt möte. 

Överlag är detta verkligen ett härligt nytt ställe. Vi har tidigare testat Berlin Döner i Linné som väl är den restaurangen som jag skulle säga liknar denna mest i Göteborg. Berlin Döner är också väldigt trevligt. Liknade storlek på portionerna, bra råvaror och varm och hängiven personal. Jag skulle säga att såsen är något bättre där men att allt det andra är bättre på Dönerbanken. Ett besök rekommenderas varmt!