Fem album: The Gathering

Foto: Press

The Gathering har sedan starten 1989 alltid varit ett nyfiket band. De har alltid gjort sin egen grej och utvecklats i takt med varje ny skiva. För egen del så återkommer jag ofta till låtar som Marooned (från How to measure a planet?, 1998) och Sand and mercury (från Mandylion, 1995). Båda tillhör låtar som jag aldrig tröttnar på och för mig så är The Gathering ett av mina viktigaste band, ett band som på många sätt växt ihop med min själ. Senaste albumet, Beautiful distortion, släpptes 2022 och är knappt 50 minuter magi. Det är ingen omedelbar sådan utan snarare en som växer på en. Överlag ett fantastiskt album. I maj i år släpptes även en jubileumsutgåva av bandets klassiska debut Always... (1992). Idag berättar Hans Rutten, bandets trummis, om fem album som inspirerat bandet under karriären. Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.

Paradise Lost - Gothic (1991)

A very important album before we started the band. It was the combination of doomy, dark and atmospheric gothic rock/metal combined with grunts and female vocals that was so refreshing back then. A huge influence for us when we started the band. 

Celtic Frost - Into the Pandemonium (1987)

A bit older than Paradise Lost - Gothic, but the unique experimental character of this album was an eye opener. Metal music and experiment (cross over metal with choirs, keyboards, electronics, even dance music) was possible. There were mixed feeling in our little metal scene in Oss, the place where we grew up, but it's an album I can still listen today. 

Dead Can Dance - Spleen and Ideal (1985)

We go a bit more back into time with this monument of an album. Elegance and beauty go hand in hand with a sort of cold, lonely and desperate feeling which is hard to describe. The classical arrangements and rhythms are not too difficult but it works so well. Oh, and the cover is a beauty, one of the best covers ever made. 

Rush - Permanent Waves (1980)

As a band musically on top of everything as these are the best musicians in the rock scene ever. The songs are complex but it never feels forced or unnatural. Soundwise this album still holds nowadays, crisp and alive. The band always had their music in first place. You can hear craftsmanship in all its facets. Their musical ethos was second to none. Also a band who listened carefully to what was going on musically in other genres when they were writing new music and they integrated these new sounds in their own sound in a terrific way. That was very inspiring for me and our band. 

Pink Floyd - Meddle (1971)

Long songs don't have to be boring. Echoes, a song on this album and almost 23 minutes long, is a good example. It takes you on a long and exciting journey through different landscapes and atmospheres. Personally, my favorite Pink Floyd album. Complex, but naturally and oh so well arranged.

/ Hans Rutten, The Gathering 

Lyssna på Beautiful distortion här nedan!

NicoleK - Backseat lovers (Feat. Ola Rapace)

När jag var yngre ville jag bara ta del av lyckliga historier. Jag väjde undan för det jobbiga. Jag var ganska ängslig som det var och det var väl ett slags skydd. En flytväst för att ta mig igenom en stad där jag aldrig riktigt bottnade. Ett liv med stora vågor. Men även de jobbiga historierna behöver berättas, de med brända kanter. Jag tycker NicoleK i hennes musik fångar det mörka på ett ofta utmärkt sätt. I hennes musik går det mörka och det sensuella hand i hand och delar en kyss. 

Det är musik som inte försöker vara ren eller snygg på något sätt men den vill vrida upp känslorna till max och få en att fundera över vad som är dröm och vad som är verklighet. Nicole samarbetar ofta med Ola Rapace och deras samarbete har hittills mynnat ut i flera fantastiska låtar, ofta sensuella, ofta på gränsen mellan olika slags känslor. 

Nicole släppte senast singeln Hate you där hon bevisade vilket fantastiskt register hennes röst har. Nya låten Backseat lovers är ytterligare ett möte mellan Ola och Nicole. Ola gör nog sin finaste sånginsats hittills och låten greppar verkligen tag. När andra refrängen kommer dyker den djupt ner i min hjärna och stannar där. Låten är stillsam, melodisk och Ola och Nicoles röster har aldrig mötts så här fint innan, aldrig visat upp ett såhär fint samspel.

Lyssna här nedan!

Daniel Arteaga - Försök till ord (Blackandrömmar)

Daniel Arteaga släpper nu sommarens andra singel. Den första släpptes i juni och hette Lämnar stan. Det var en riffig låt om att vilja bosätta sig i någons huvud och tänka att man verkligen skulle trivas där. En kärleksvarm pärla, en resa till drömmarna utan att boka någon resa tillbaka. Daniel är generellt väldigt bra på att sätta ord på känslor, stora som små och han väjer inte heller för att försöka sätta ord på de svårare delarna av livet. Som i singeln Broar till exempel när han skrev om uppväxten med en psykiskt sjuk mamma. Tempot varierar men överlag är det personlig pop på svenska. 

Nya singeln heter Försök till ord (Blackandrömmar) och låten sätter ord på just när livet och kärleken inkräktas av hinder, av mörker och där det som borde vara enkelt blir till något svårt. Jag gillar hur Daniel sjunger i låten, hur hans sångstil injicerar låten med lika delar country, lika delar visa. Det är vemodigt samtidigt som låten ser framåt och jag tycker att det är en väldigt behaglig låt där Daniel verkligen utnyttjat sin fina röst på bästa sätt. 

Lyssna här nedan!

Svartvatten - Ångestlåten

I slutet av Ångestlåten av bandet Svartvatten är det som att alla väggar rasar, alla huvuden exploderar och hela världen målas i svart. Jag har inte hört samma ångest i en låt sedan Misery Loves Co. sjöng om ett riktigt helvete i låten Private hell. Jag måste säga att ju mer intensiv låten blir desto mer fastnar jag. Det är en dörr till alla känslor som öppnas på vid glänt ju längre låten pågår. Låten är hämtad från bandets kommande album Nya friska tag och det är verkligen ett fantastiskt smakprov. 

Bandet, som spelar en slags nervig och ångestfylld postpunk, har tidigare imponerat på Svartvatten EP och man känner igen bandet på nya singeln. Det är desperation och kaos och toner som skär av alla strimmor av hopp och ljus. Man lyckas fånga energin och råheten som jag kan tänka mig finns än mer hos bandet live. Det är förbannat bra och såna här band behöver verkligen leva vidare. De ger extra hjärta och extra energi till en scen man verkligen vill ska leva.

Lyssna här nedan!

XOLYDIA - Blanket of stars

En slags kram gjord av toner bjuder XOLYDIA oss på i form av singeln Blanket of stars. Låten är hämtad från den kommande EP:n Summer’s dream som släpps mitt i högsommaren nästa månad. Jag älskar den poetiska texten. Jag har alltid gillat när man gör naturen till något mänskligt i texter. Att man ser naturen som något man själv kan vara en del av och som något man kan skapa av. Som en önskan om att måla soluppgångar i någons ögon som XOLYDIA sjunger om här. 

Julia Grundström, som är personen bakom XOLYDIA, har tidigare släppt singlarna Tuned to you, Toxic rain, Small parts samt Summer waltz. I den sista låten var verkligen Julias röst omlindad av sommarängar. Varje ton likt en solstråle. Väldigt vackert. Jag tyckte minst lika mycket om den atmosfäriska Small parts. Toxic rain kändes som en svensk folksång översatt till engelska. En låt som efter att jag hört den första gången ville höra en gång till. Och sen ytterligare en gång. 

När jag lyssnar på debutsingeln Tuned to you märks det att något stort fanns redan då, för tre år sedan. Sen dess har uttrycket förfinats och blivit än mer personligt. Allt har vässats. Det finns en skönhet och en mystik över alla hennes låtar, det blir lätt att tänka att låtarna rör sig över både skogar och människors själar. De inre och yttre resorna som så ofta hör ihop. 

Blanket of stars är nog det mest stillsamma vi hört hittills från XOLYDIA. Melodin tappar liksom andan och det passar fint då texten handlar mycket om att hålla någons anda uppe. Det blir en fin kontrast. Den stillsamma melodin och den kramande texten som tänder ljus efter ljus i någons huvud, försöker tända upp och göra allting ljust igen. Det är otroligt fint.

Lyssna här nedan!

Musikminne från Alice Kajsa

Alice Kajsa är aktuell med sin andra singel På låtsas. Låten följer upp hennes debutsingel Not that sure som släpptes förra våren. Jag minns inte hur jag hittade låten från början men jag minns att jag klädde en stor del av den våren och den sommaren med den låten. Alice starka röst slår ned som en känslosam blixt i det stillsamma landskapet. På låtsas, där Alice bytt språk till svenska, bär produktionen på somriga detaljer och både hjärtat och själen vill sjunga med. Idag gästar Alice bloggen för ett musikminne!

Ett kärnminne som jag har kring musiken är från när jag var väldigt liten, kanske 3-4 år gammal. Då hände det flera gånger att jag satt i min pappas knä vid pianot och lyssnade när han spelade och sjöng. 

Min favorit var när han spelade visan När lillan kom till jorden och sjöng När Alice kom till jorden istället. Det är nog det tidigaste och mest fridfulla minnet jag har kring musik.

/ Alice Kajsa 

Lyssna på På låtsas här nedan!

Eddie Wheeler - Sommarsorg

Eddie Wheeler är här med sin tredje singel för året. Efter de inledande Kan du förlåta mig Eddie? och Allting kan bli okej så är nu Sommarsorg här. Alla singlar som släppts efter Rubicon som kom i november förra året har rört sig i en elektronisk miljö. Jag beskrev Rubicon som en låt som fick det att spritta både i benen och i själen. Av årets tidigare låtar tycker jag refrängen i Allting kan bli okej är riktigt smittsam men överlag gillar jag Kan du förlåta mig Eddie? mer. Texten är fantastisk och jag känner själv igen det så väl. Fast man är den som blev sårad så förvandlas man själv till svin för att förlåtelsen inte åker autobahn. Den som ber om förlåtelse gör det inte för din skull utan istället för sin egen. 

Sommarsorg lyses också upp av elektroniska ljus. Ljusen lyser upp gamla minnen och Eddie tar med oss på en nostalgisk resa där mycket är nästintill perfekt men samtidigt är det något som skaver. Och visst är det på något sätt extra jobbigt att något skaver när man nästan förväntas tycka att allt i livet skiner? Drygt 20 år senare visar Eddie att många av känslorna är samma, oavsett ålder. Ibland lyckas sorgen brotta ned solen även de finaste sommardagarna. På sommaren förväntas man också göra så mycket och mitt i allt man gör glömmer man kanske bort hur man egentligen mår. Det är en fantastiskt fin poplåt med ett vemod som stiger i takt med sommarsolen. Låten bär också på ett fint släktskap med Ratmilks (Eddie och Caroline Furness duo) finaste låt In July. 

Lyssna här nedan!

Pariserhjulet - Bada naken

Pariserhjulet är namnet på Lars Jansson Kilmans soloprojekt. Han debuterade för tre år sedan med singeln Luftslott som gav mig en skön känsla. Det lät svensk pop som den lät när jag växte upp i Kalmar på 90-talet samtidigt som kostymens knappar var av modernt snitt. Ett relativt drömskt arrangemang som verkligen fångade mig. Duetten Om och om och om igen fångade mig inte lika mycket, men jag hoppas att Lars och Sofia Karemyrs röster möts flera gånger för deras kompletterade varandra fantastiskt fint. I Nätter som du kom för två år sedan sjöng Lars om dubbla känslor. När allt känns både fantastiskt och jobbigt på samma gång. När man faller genom ett hål förklätt i Stockholms gator. En refräng som snurrade runt i mitt huvud flertalet gånger det året. 

Den finaste låten från Pariserhjulet 2022 var dock Under broarna på Södermalm. Jag som personligen fått en allt starkare koppling till Södermalm på grund av min fru njuter av texten som verkligen hamrar fast känslorna i ens fötter och man vill följa med på promenaden genom Söder, genom en människas känsloliv. Ett fint blås förstärker också låten. På något sätt känner jag att just låten om Södermalm förde Pariserhjulet i en mer organisk riktning och flera lager känslor både i texterna, i Lars röst samt i musiken. Jag hör det i låtar som Sommaren bär på en hemlighet (sensommar) och Om himmelen fanns som är en stillsam poppärla som gör mig rörd. 

Cinderella som släpptes i våras skrev Lars ihop med Staffan Hellstrand och det är en låt med lika delar omtanke, lika delar kärlek. En fantastisk melodi som doftar nyklippt gräs och en sol som precis stigit upp i skyarna. 

Senaste singeln heter Bada naken och även den bär på en doft av nyklippt gräs och en sol som fightas med skriande måsar över himlen. Det är en poplåt med större delen av foten i ett varmt 70-tal. Tänk er Ted Gärdestad med en text som är naiv på det mest underbara av sätt. Det är en låt som känns som 30 plusgrader och en önskan om varm kärlek en sommarkväll. 

Det finns något väldigt sympatiskt över Pariserhjulet och det finns mycket att tycka om. Lars röst över de mjuka, ofta somriga, melodierna får en att önska honom till än större scener. Det är skatter för ens öron om man ger musiken den tid den förtjänar.

Lyssna här nedan!

Fem album: Patrik Isaksson

Foto: Johan Lindqvist 

Mina finaste minnen jag har av Patrik Isaksson och hans musik är att jag lyssnade på Kom genom eld ofta i samband med att min morfar gick bort. Låten blev som en kram och ett ljus på vägen. "Hjälp mig nu" blev ord som ropade och fick svar. Svåra situationer får alltid ett soundtrack och Kom genom eld var verkligen mitt soundtrack då. Jag är tacksam för den hjälpen. 

Jag minns också, med värme, hans fina tolkning av Imperiets 19Hundra80Sju. Patrik tar oss återigen till 1987 i nya singeln Husby '87 där han tar oss med på en nostalgisk promenad genom förorten där han lärde sig att cykla och där han köpte cigaretter på Hassans Livs. Vad har hänt sen dess och vad såg han framför sig då? I backspegeln blickar Patrik samtidigt framåt. Låten är stillsam till en början men växer ju längre den pågår och Patrik har verkligen byggt en sommarhit, byggd på lika mycket nostalgiska brädor som insiktsfulla och framåtblickande dito. Det är en fin poplåt, en vacker rundtur genom minnen. 

Idag berättar Patrik om fem album som inspirerat honom under hans karriär. Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.

The Beatles - Abbey Road (1969)

Vi startar med den skiva jag först lärde mig älska och som fick mig att vilja spela musik. Som tioåring hade jag turen att få ärva alla Beatles-skivor i original av min farbror. Den skivan som jag lyssnade mest på som just tioåring är Abbey Road. Låtar jag älskar - som Here Comes The Sun, Something och speciellt minimusikalen på slutet av skivan. She Came In Through The Bathroom Window, Golden Slumbers m fl. Den skivan startade verkligen min lust att skriva musik. 

Europe - Out Of This World (1988)

1988 kom skivan Out Of This World med Europe. Bara en månad efter att skivan släpptes dog min mamma. Jag begravde mig i den skivan och hade den i lurarna så fort jag kände mig ledsen (vilket var typ jämt). Jag kan fortfarande än idag alla texter till varenda låt. Jag har alltid älskat Joeys röst och som ung försökte jag härma honom. När vi sen gjorde en duett 2001 med låten Här kommer natten så blev min pojkdröm sann. Det sägs att inget bra kommer ur att lära känna sin idol men för mig blev det hur bra som helst. 

Bruce Springsteen - Born To Run (1975)

Som 20-åring och med viljan att bli låtskrivare och artist blev detta album min ögonöppnare. Thunder Road är än idag min all time favorite och jag spelar den ibland på mina konserter. Bruce är och förblir min husgud. 

Elton John - Elton John (1970)

Eltons självbetitlade skiva, som ses som hans debut men om man ska vara riktigt noga inte är det, spelar jag än i dag så fort jag är själv i bilen. Your Song, Take Me To The Pilot, Border Song - snacka om fullträffar! Hans röst och frasering har alltid förbryllat mig. Ganska dåligt/bra, ganska intetsägande men ändå helt magiskt. Elton är paradoxen i musiken. Så mycket inspiration och vilka låtar! 

ABBA - Arrival (1976)

Jag har alltid älskat melodier och låtar som berör. När ABBA kom ut med sitt album Arrival växte min fascination för just melodier för varje låt som strömmade ur högtalarna. Att på samma platta ha hits som Money, Money, Money, When I Kissed The Teacher, Fernando och kanske världens bästa poplåt, Dancing Queen, säger ju att Arrival är världens bästa popplatta.

/ Patrik Isaksson 

Lyssna på Husby '87 här nedan!

Våra känslor bär inga säkerhetsbälten längre

Jag kollade på Lightning maps. Fyra blixtar hade slagit ned runt vår relation. Dra ut sladdarna, skrek någon. Vi gjorde aldrig det. Kontakten till vår relation satt i hela tiden medan blixtarna fortsatte slå ned, medan fönstrena försökte slå oss i en boxningsmatch, medan himlen gjorde allt för att marken inte skulle förbli törstig. Vi såg snarare till att kontakten satt i mer stadigt. Det fanns perioder när bådas ork läckte bensin och stundtals kunde lyckan kännas som en blixt medan vi bara hörde smällen. Förståelsen var tejp i de stunderna, förståelsen gav lyckan läsro och den fortsatte att läsa oss, blad efter blad. 

Vinden växte sig stor utanför fönstret. Nästan som om den vore gravid. De kommande barnet skulle få en lekplats i ditt hår, tänkte jag. Träden knäppte loss sina säkerhetsbälten. Jag minns när våra känslor gjorde detsamma. Vi låg i soffan och kysstes. En kyss somnade i maten. När vi öppnade ögonen igen var det morgon. Solens händer drog upp persiennerna och satte på ljuset igen. Jag tänkte att det är fantastiskt att du inte vill ha mig ogjord trots att jag visar mina sidor som aldrig blir bra på kort. Jag är inte uppstoppad med dig, jag är inte animerad. Jag finns på riktigt och jag känner mig som något viktigt. 

Vi lutade oss mot ett träd. Vi satt och pratade. Havet hade bokat en plats i smyg och iakttog oss försiktigt medan en fågel doppade sin näbb. Jag kände avgaserna från mörkret än. Jag var glad att vi hade hittat naturens vägguttag, att ljuset inte längre behövde ta i. Vi hade blivit ett par som tutar i luren och vår nyfikenhet hade skaffat nya linser. Mina händer kände sig hemma i varje millimeter. Du hade sprungit hundra varv genom mina blodomlopp. Du är verkligen ett liv jag vill leva, sa jag. 

Regnet kammade trädens hår. Du somnade i mitt knä. Regndropparna och jag skrev ord över din kropp. Jag skrev inte lika fort. Jag har alltid varit eftertänksam. I början, när vi precis setts, blev varje ord jag sa till dig som en nyfödd, avklädd stig. Nu går vi båda längs den stigen och klär den med ord vi hittat hem i. Vissa ord bär fönster med gardiner, andra är helt nymålade. 

Det var inte en dörr utan en vägg som vi gick igenom. Sjukdomar och dödsfall tog sig in i våra liv. Solen sprack men vi gav den ny luft. Vem trodde att vi skulle orka pumpa upp en sol? Träden sprang tillbaka in i våra liv, drömmarna hittade kryphål in i nätterna igen. Vi gav kärleken läsro än en gång och den fortsätter att läsa oss, blad efter blad. Min tystnad talar högt för sig själv. Jag är tacksam att du orkar lyssna.

Karin Stenberg - En ängel

Karin Stenberg följer upp sin vackra debutsingel Drömmen med singeln En ängel. Det är en singel som framkallar bilder på min mormor för mig. Vid en del bilder satt hon vid pianot hemma i villan utanför Kalmar. Vid en del bilder är hon på väg att lämna för någonting annat. En resa bort. Låten framkallar fina bilder och påminner mig samtidigt om hur flyktigt livet är och om när vemodet slår ned som en blixt i en. Plötsligt försvinner någon som varit en del av ens liv för alltid. Vem är man efter det? Finns det ens något svar på det? Allt har inga svar. Man får bara acceptera det ändå. 

Liksom i Drömmen är En ängel en pianodriven låt som seglar genom våra liv och stannar till i min själs hamn. Karin spelar själv pianot och hennes röst bär upp känslorna på ett mycket fint sätt. Jag blir verkligen rörd. Rörd av bilderna hon ger mig och rörd över hennes ärliga uttryck. Låten driver sig fram i en vemodig sorg, samtidigt som den bär på flera ljus som tänds ett efter ett för att ljusa upp sorgen litegrann. Tända upp tacksamheten.

Lyssna här nedan!

Musikminne från OKARO

Foto: Linnéa Tammerås

En av årets mest fantastiska låtar bjuder Delia Okaro på. Hon gör musik under namnet OKARO och den uttrycksfulla och levande singeln FOREIGN släpptes ut i världen idag. OKARO har även tidigare imponerat på mig, främst med den närmast hypnotiska singeln CXME CLXSE som var en låt som var ett soundtrack till någon slags personlig resa jag genomförde det året. FOREIGN är en låt som visar upp nya sidor, nya detaljer för varje gång jag lyssnar. Delias röst är unik på många sätt och detta är bland det bästa jag hört på länge. Idag gästar hon bloggen för ett musikminne!

När jag tänker tillbaka så börjar jag minnas betydelsefulla minnen som format mig och min musik idag. Redan som barn var jag omringad av musiken och inspirerades tidigt av de unika trummönster som är en så stor del av vår kultur. Jag vaknade alltid till att mamma spelade assyrisk musik på högsta volym. Värmen som strömmade väckte euforin. 

I kulturskolan fick jag prova på allt men valde piano. Fast det var inte jättekul att lära sig att spela björnen sover… jag gillade att utforska själv och inspirerades av musik som var mycket mer komplex. 

Jag minns känslan jag hade från låten Let the sunshine in av Army of Lovers, jag älskade just melodin men bara melodin som än idag är så stark för mig. 

”Let the sunshine, Let the sunshine in, The sunshine in” 

Jag är uppvuxen med MTV och ZTV, alltid ny musik, jag älskade att spara och samla musik som jag gillade när datorer kom. Efter ett tag lärde jag mig att spela gitarr själv och tillslut hittade jag även tillbaka till pianot. Men det var inte förrän jag blev introducerad till musikproduktion som jag verkligen kunde börja utforska musik på ett sätt jag älskar.

/ OKARO

Lyssna på FOREIGN här nedan!

Lisa Jennifer - Se mig

Foto: Ida Schönbeck 

Lisa Jennifer är tillbaka med singeln Se mig. Senast vi hörde från Lisa var det på Slutet av sagan som släpptes i slutet av april. Jag gillade verkligen singeln och texten bar verkligen på ett stort och lyckligt leende till slut. Att ha blivit sårad allt för många gånger och plötsligt hitta någon som ens hjärta verkligen vill hålla fast vid. Lisa undersöker ofta olika relationer och känslor i sina låtar och hon gör det mycket bra och träffsäkert. Så även i Se mig som är skriven tillsammans med Amadeus Lejonclou. 

Låten tar plats på en bar och låten har verkligen partyhatt och en skön berusning i sig. Det handlar om att vilja få uppmärksamhet från en person som verkligen intresserar en och plötsligt gör man allt möjligt för att personen ska se åt ens håll och få upp ögonen för en. Texten bär på både lekfullhet och allvar men allt är förstärkt och förstås med glimten i båda ögonen. 

Det är enkelt att se allt framför sig, hur kärleken fyller hela kroppen just i stunden och man känner att man måste göra allt för att det ska bli som man vill, som att dansa med någon annan, kyssa vakten eller kasta ett glas. Allt behöver inte vara genomtänkt. I nyförälskelsen så tänker man sällan två gånger utan man bara vill köra. Frustration och passion möts. Låten fångar verkligen den känslan och att Lisa alltid gör känslorna till något medryckande och något så lätt att dansa till är förstås inte fel.

Lyssna här nedan!

[ingenting] - Lockrop

Christopher Sander sjunger med en saknad i rösten i nya singeln Lockrop. Själen är i delar. Min också. [ingenting] har ofta haft den förmågan på mig. De har alltid fångat det trasiga i människor och i samhället i stort. Bandet har ofta skildrat människor som äts upp. Av tomhet, av ensamhet, av droger och av saknad. Allt blir en helhet och just det här bandet är fantastiska på att fånga känslornas hela spektrum. Lockrop börjar med orden ”saknar dig mer än du vet, mer än du kan förstå” och Christophers röst känns som en kniv som skär igenom saknaden. Som skär genom precis allt. Orden ”gör mig användbar” i slutet av låten gör väldigt ont. 

Landskapet byggs främst upp av ett stillsamt och närmast ödsligt piano och världen beskrivs som ganska formlös och otydlig utan just den personen intill. Som att färgerna och meningen har runnit ut någonstans. Det är en otroligt vacker låt som bär på liknande känslor som gamla Låt floden komma (Från Tomhet, idel tomhet) och känslan man fylls med är enorm. Det är såhär sorg låter som tonsatt. 

Lyssna här nedan!

Matilda Pajnert - Sommarbarn

Matilda Pajnert från Göteborg är aktuell med singeln Sommarbarn. Matilda debuterade i vintras med låten Månskensglas. En fin debut, tycker jag, som studsade mjukt runt i skallen efter några lyssningar. Den storslagna refrängen gav en fin kontrast till de lugnare verserna och Matilda sjöng med den äran. 

Andra singeln, Samma gata, kom när 2024 precis öppnat upp sin dörr. jag gillar generellt inte när engelska och svenska blandas i låtarna men just i Samma gata tycker jag att det fungerade bra. En dansant låt om att det är svårt att nöja sig, att man gärna söker efter nya toppar hela tiden. Att hitta hem bland alla drömmar kan vara nog så svårt - samtidigt som det finns delar av ens liv som man alltid bär med sig. De kan hjälpa en att hitta hem. 

Nya singeln Sommarbarn är hennes finaste musikaliska stund hittills. En lugn och stillsam promenad genom sommarminnen från Bohuslän. Man nästan hör måsarnas skrik och vågornas dito genom låten. Jag har alltid gillat nostalgiska promenader genom fina stunder man har upplevt. De promenaderna ger en tröst och vägledning genom mörka perioder. Låten, som inleds med barnskratt, känns verkligen som en vandring genom något riktigt ljuvt. Genom minnen som aldrig kommer falna. Som en kyss från livet, som Matilda uttrycker det. Hennes sång är också än starkare än tidigare. Verkligen som en tonsättning av solen. Utan moln.

Lyssna här nedan!