vara med dig tills sömn

kysser dina höfter, från vänster till höger
tar av dig täcket, tar av gränsen mellan våra länder

- tänk om jag var en världsdel
- du är min, redan
mina kroppsdelar mot dina världsdelar
- upplev mig
- hur vill du att jag ska uppleva dig?

jag för dina fingrar till min mun, kysser dem en och en

- tror du dina barns fingrar kommer se ut som dina?
- nej, mer som dina

mitt ansikte mot din hals

- jag kan inte beskriva hur du luktar
är det för att jag tycker om doften?
för mig har du ingen doft om jag inte får känna den
och ingen mun om jag inte får kyssa den
- har jag en mun nu?
- nej, ett leende

vi pratar om hur vi träffades
ibland säger du ”äsch, så var det ju inte”
och en liten söt skakning på huvudet samtidigt.
du ler bara, det är fint

- har jag en kropp?
- om du låter mig smeka den
jag lägger bara märke till saker jag tycker om
som jag får tycka om

titta mot dig, titta ner, titta på dina händer, se dig

- var börjar dina ögon?
- under dina ögonfransar, det är du som ser mig
- hur många sinnen har du?
- min hud har fem, bara den
- jag vill bara hålla om dig...
- ...och jag vill kyssa dig här, på magen, och här, i nacken
- du, min nacke är känslig, känn på mina armar, gåshud
- saknar alla kyssar slut?
- nej, vissa tar slut över din mage, och andra under
- det var fint att stå ute i regnet med dig förut
jag smekte dig över din jacka
- jag önskar att det varit under
- jag också
- kan du tvätta bort mitt smink, oskar?
- med...?
- med din tunga
- varje natt, varje morgon, se på dig, oss i badrumsspegeln
- är det romantiskt för dig
att se mig nyvaken i en badrumsspegel?
- ja, och att sitta och vänta på dig i sängen
och du, älskling, du är vacker, jag lovar
och jag vill säga att du kan få ha mest täcke
när vi ska sova, för du fryser nog mer än mig
och att det inte gör något om du blir rädd
för jag håller om dig tills du somnat

come to me

you can't put your arms around a memory

jag böjde mig ner för att kyssa dig, väcka dig
så att dina ögon öppnades sömnigt
du log mot mig
du log alltid mot mig
jag älskade det
jag tog dig i mina armar
och begravde mitt ansikte mot din hals
försökte känna alla dina dofter
jag ville följa dina konturer
jag behövde inget annat just då
jag behövde det jag hade
du är den fasta punkt jag navigerar efter

utanförvind

utanför vinden blåser man ut det som aldrig tänts
jag sover med fönstret öppet och elementen av
fastän att det är början på september
det är sådär jobbigt att tro
att mina händer är varma
tack vare dig

jag önskar jag kunde
be dig vara långt bort
lite närmare mig
det jag önskar är ljusår härifrån
trummar med händerna på låret
drar av mig vantarna med tänderna
och fryser allt regn innan det når marken
bara för att inte få en chans att tänka på dig
och telefonsamtalet jag aldrig gjorde
när det åskade sådär
och hur jag antog att det var bättre
att hämta en långärmad tröja
än att berätta hur kallt jag tyckte att det var
men hur dina händer ritade spår
i regnet ända bort till horisonten

varje gång det åskar
så är det att jag kanske inte får höra din röst inatt
och att du kanske kommer glömma bort mig
sådär det enda jag oroar mig för
jag vill att du ska älska mig
men jag kan aldrig tvinga dig att ens försöka
jag ringer till dig och
du säger att jag är blind
men även om jag inte har ögon
så vet jag att det är fyra kyssar
mellan din vänstra kind och dina läppar.
fem från din nacke till ditt öra fast sex
när jag är lite mer försiktig
och fjorton från dina fingrar till ditt bröst.

och jag saknar dig
så jag inte kan somna ibland

frön som lever. i asfalt

vid hamnen läser havet färdigt polstjärnan

vinden bryter tystnaden i två lika stora delar

jag tänker ge den ena till dig

om du vill ha den

du är inte här

så om jag ser ledsen ut nu

så hoppas jag att de låter dig få veta

det är dumt att du skyllde på dig själv igår

värre att jag höll med

det känns som att snart tar himlen

och jag språng mot varandra

om det inte finns något

menat för mig

ibland känns det som att det

bara är när jag är ensam

som jag har någon att prata med

och jag vänder mig aldrig om

bakom ryggen är jag död

om jag är en sjukdom i ditt huvud

så snyt ut mig

jag är van vid att kallas konstig

jag minns inte första gången längre

mitt huvud ett sjukhus

där alla som vågar gå in är patienter

slutar som ett slagfält med alla döda

jag vill inte återvända tomhänt som tröjan

som ligger i din säng

men jag vet inte om jag kan rädda

något som jag bryr mig så mycket om

om man ändå bara vill älska någon

som man endast mår bra av

kan man lika gärna göra någonting annat

utanför bildar snöflingorna ditt leende

man kan inte gömma något vackert

för den som tycker om en

tar bort alla blommor från tapeten

och vattnar dem för din skull

jag behöver nåt som växer här

jag lyssnar på dig

och samlar din röst som ved

jag eldar varje natt

för att sova lite varmare

jag ångrar alltid att jag lägger på

men det är mest för att få en anledning

att för en stund bara höra min egen röst

och längta tillbaka

jag tycker inte om dig för den du är

utan för den du gör mig till när jag pratar med dig

hur högt upp i varandra ska vi klättra för att få fina utsikter

eller räcker det om vi bara står här

att bära dig betyder inte att jag vet

om vi verkligen har ett mål

men det är ett finare sätt att färdas på

det skulle eka här inne

om mitt hjärta slog lite snabbare

men det gör det inte

'jag tycker om dig' skulle jag säga om du frågade mig

men det gör du inte

vi tänker för mycket

men du vet att man inte ska tänka med sina känslor

utan känna med sina tankar

det finns ingenting annat vi kan göra

än att känna

tänker att du sitter så nära

att jag kan ta pulsen på mig

i dig

att du smeker min kind

bara för att

tänker att jag blåser i ditt öra

utan att veta om du vill att vinden sköter den biten

fåglarna över hagaparken berättar att 

om man är lycklig så flyger man

nu ligger jag i sängen om kvällarna

och flaxar med armarna då och då

för jag känner att i min bröstkorg

flyger dina fingrar

och ut från stjärnhimlen klättrar du

just för mig

du, om någon begraver ditt hjärta så hoppas

jag att tonerna tar sig upp

du ler

och vi märker att det börjar regna.

jag ber dig göra fingeravtryck i regnet

så att det inte faller förgäves

blunda lilla hand

våra ögon på snöflingorna genom fönstret

där faller den ner, min rygg, säger du

vi skriver ner våra namn på kopparna vi drack te ur

din pappa kommer in

och tar med sig kopparna och diskar dem

där rinner våra namn ner i avloppet, säger jag

vi går ut till din trädgård

jag är gräset under snön

som du rullar runt i

inte en fläck på de läppar du hela tiden bar

orden är aska och våra munnar vinden

jag vågar inte färga din himmel

inte riktigt än

mina vatten är för grunda

du behöver inte bygga broar över mig

mina händer har ögonen öppna lite sådär i smyg

jag blundar din hand

du, jag vill vara det du springer in och hämtar

när din kropp brinner ner

vill besöka dina städer av revben

är det handen eller längtan

som sträcker sig efter kylan

istället för tröjan

tystnaden har sina egna röster

ingen annan strand än du kan möta mina vågor

du ligger på golvet och drömmer att du flyger

som om du behöver drömma liksom

jag börjar mulna

och jag vet att du stänger dina fönster

så snart du ser moln

men utanför är himlen ett dagboksblad

och fåglarna skriver om dig inatt

-

det som aldrig händer

jag sitter i slottskogen

och försöker teckna oss på vattnet

men det är ganska svårt

att skvätta konstverk med fyra händer

när man bara är en

sen kommer du och 

jag tar fram mobilen och låtsas ringa till nån

du vet att det är mer för att visa dig att jag har ett annat liv

som jag allra minst har

varje gång du håller med mig får jag en känsla av du hatar mig

och att min åsikt är obetydlig

eftersom du inte diskuterar emot den

jag önskar att jag var sådär som du beskrev mig

för de här sidorna av mig klarar jag inte av

jag har ringt dig för ofta och sagt mer än vad jag borde

och jag vet, du har sett för mycket

och du vet alldeles för mycket

men ändå så stannar du kvar

jag ser dig fånga regndroppar vid ån

de som faller och aldrig kommer därifrån

du säger att när världen är grå

får man måla sina egna regnbågar

jag ler och säger tänk om födseln mest är en långvarig

oro för ett liv som aldrig händer

och att nostalgi endast är något som räknas in

som en fördel för de som sitter med en hagelbössa

i munnen och väger för- och nackdelar

med att skjuta sig

du säger inget

jag tar dina händer för att sluta skaka

du frågar om vi ska pussas en gång till

och jag frågar en sista gång?

och vi ler

med mina läppar tecknar jag stjärnbilder över din kropp

canes venatici längs din hals

ursa minor över dina fingrar

aquarius lätt utsmetad under dina ögon

jag drar upp din tröja och gömmer aquila där under

för att slutligen kyssa monoceros på din panna

och Pisces tätt intill

jag vänder mig om

dina ögonfransar kittlar mig i nacken

med varje nervöst blinkande

jag märker att du försöker säga något

istället viskar du äh, det var inget

men du, du borde verkligen säga vad du tänker

även om det kommer ta hela natten

för precis som kometer kanske ingen får syn på oss igen

precis som kometer kanske vi aldrig får en ny chans

ask for more

deltidsdeprimerad

Jag vill ha någon som lever för att se mig leva

stay with me

vakenlukt

vet du, jag har alltid undrat varför människor luktar så olika

varför man känner sig vilsen när man för en gångs skull hittat

hur man egentligen får känslor för någonting

jag trodde inte vi skulle träffas mer

efter första gången

sen berättade du om en döende gammal kvinna

hon hade svår cancer

som hade spridit sig till lungorna

hon brukade sitta på balkongen och dricka vin

hon hostade mindre då

ibland tog hon fram ett fotoalbum

fyllt med bilder på hennes förra man

men rösten brukade brista för lätt, för snabbt

när hon satt där, ensam i sin lägenhet

drömde hon sig tillbaka till sin ungdom

när hon var på dans i folkets park 1956

så såg hon ett ungt par

de höll varandras händer hela natten

du sa att vi var det paret

och så länge den gamla kvinnan fortsatte drömma

så skulle vi träffas igen

drömmar är väl bara verkliga så länge dem varar?

jag antar att det gäller kärlek med.

ibland var vi tvungna att balansera på taket utan linor

utan nät och utan att ens hålla i varann

och ibland verkade den andras närvaro

vara nog för att hålla oss uppe

som om längtan i sig själv var en tråd

osynlig och tunn

men kanske stark nog att ge någon stadga

när det blåste och vinglade.

stormarna slutade med att

jag låg med mina händer på din mage

och tänkte högt för dig

att om du inte vet om att jag lever

så är det inte riktigt som att vara vid liv

jag var så rörd över att ha dig nära

att min blick fuktades

du såg det, lät mig få veta det

och det var då jag förstod

att man bara kan bli rakt igenom lycklig

med en enda person

straffet är att man aldrig kommer glömma

varken stunden då man var lyckligast

eller personen

nu har gräset börjat klä av sig, åldras

jag sitter och målar upp septembernatten

stjärnorna ligger på rygg och iakttar

och längtan i min mage svälter ihjäl

efter dig, efter hud

jag går längs regndropparna

kramar om dem när de faller

man kan säga att jag dansar vals med regnet

i väntan på dig

och fortfarande är jag så rörd över din närvaro

att min blick fuktas

Stanna upp

längtan är maktlöshet

Kom nyss hem från utbildningen. Det finns många minnen att färdas bort från. Försvinna. Hur försvinner man från något som man vill vara kvar i? Jag vill säga "Hör av dig ibland, tänk på mig också, du får inte glömma bort mig. Du får inte."

Ibland kan jag tänka att "vad underbart det varit om det hade hänt just då" och även önska så om framtidssaker, om allt bara kunde. Jag vill vara med dig, se ut över något fint, vackert, tänka med dig. Tänka i dig. Jag tycker så mycket om dig, jämt.

Just hold on love

Jag läste att en kille designat tapeter med inbyggd belysning. Det vore vackert att ha. 
När jag flyttar till något eget så vill jag nog ha en varm lägenhet, fast ändå ganska mycket svartvitt. Varmt mörker. Komma in i en årstid, av kramar. 

Jag kommer vilja ha ett snarkande djur i min säng och sen vill jag ha två barn, Tindra och Valentina, som man kan hjälpa, finnas för, gå promenader med, rita teckningar med, och skratta, alltid skratta. Sen ge dem Bamsetidningar, som ligger under dem när de vaknar upp.

Jag vill kunna se glädjen i allt det som kommer hända genom mitt liv. Från sms som "inatt får jag sova med dig, Oskar" till att se ett litet barn försöka hålla om ens hand, men bara nå runt ett finger. Jag vill inte känna mig allt för behövande, men jag vill känna mig behövd.

x