våra ögon på snöflingorna genom fönstret
där faller den ner, min rygg, säger du
vi skriver ner våra namn på kopparna vi drack te ur
din pappa kommer in
och tar med sig kopparna och diskar dem
där rinner våra namn ner i avloppet, säger jag
vi går ut till din trädgård
jag är gräset under snön
som du rullar runt i
inte en fläck på de läppar du hela tiden bar
orden är aska och våra munnar vinden
jag vågar inte färga din himmel
inte riktigt än
mina vatten är för grunda
du behöver inte bygga broar över mig
mina händer har ögonen öppna lite sådär i smyg
jag blundar din hand
du, jag vill vara det du springer in och hämtar
när din kropp brinner ner
vill besöka dina städer av revben
är det handen eller längtan
som sträcker sig efter kylan
istället för tröjan
tystnaden har sina egna röster
ingen annan strand än du kan möta mina vågor
du ligger på golvet och drömmer att du flyger
som om du behöver drömma liksom
jag börjar mulna
och jag vet att du stänger dina fönster
så snart du ser moln
men utanför är himlen ett dagboksblad
och fåglarna skriver om dig inatt
