NicoleK - Marbles in the ashtray / Jag vet (Feat. Ola Rapace)

NicoleK gästade bloggen för en dryg månad sen. Då var hon aktuell med singeln Plastic tears. Hon är en artist som är spännande att följa, som överraskar och som vrider och vänder på känslor i sina texter och genom stämningarna hon bygger upp i sina låtar. Många av hennes låtar bär på en slags filmisk dramatik och manuset är långt ifrån förutsägbart. Nya detaljer avslöjas helt plötsligt som förvränger det man trodde var sant, det man trodde att låten handlade om. 

I hennes låtar vandrar hon genom olika språk. Svenska, engelska, melodiernas. Jag har alltid gillat låtar där melodin tallar ett språk, texten ett annat. Det blir mångbottnat och intressant. Lyssna på båda delarna av Förlåt exempelvis. Hjärtat rusar, själen omfamnas. Det är så oerhört starkt. Jag spelade Head down för en vän häromdagen och hennes reaktion när hon hörde Nicoles röst var jättefin. Det är lätt att både fastna och bli berörd. 

Lost your soul var en av mina mest lyssnade låtar 2022, en låt som hjärnan aldrig slutar nynna med i. Det musikaliska landskapet är både organiskt och elektroniskt och vi bjuds inte på någon specifik genre utan genren växlar utifrån hennes känsloläge. 


Idag släpper hon två nya låtar, en på engelska och en på svenska. Både Marbles in the ashtray och Jag vet släpps tillsammans med skådespelaren Ola Rapace. Jag minns när jag som 18-åring följde Tusenbröder. En av de första serierna jag verkligen följde och den håller väl än idag. Ola har tidigare berättat att han sysslat med musik ännu längre än han jobbat som skådespelare. I båda låtarna möts Ola och Nicoles röster på ett fint sätt. 

Jag vet är en slags nattlig bar-låt som pendlar mellan ett lugn till något rastlöst. Den bär på en slags sensuell frustration. Olas röst i slutet går i bitar och det ger en bild av ett upplösningstillstånd. Tusen känslor som bara måste ut. Marbles in the ashtray är mer drömskt elektronisk. Den sensuella atmosfären finns här också men också känslan av något kortsiktigt och stundtals väldigt mörkt. En jakt på ett kortsiktigt rus, en plötslig topp. Ola pratsjunger och Nicole sjunger ömsint och stundtals nästan viskar fram orden mjukt. Båda låtarna är fantastiskt fina. Marbles in the ashtray kanske allra finast. Det är något med hur låten byggs upp, hur jag får bilder av hur relationen ter sig. Det är mörkt och vackert på samma gång. Sensuell frustration möter sensuell sorg.

Lyssna här nedan!

Wilma Holmes - Build yourself a house

Foto: Oscar Dziedziela

Det är mycket bra musik som släpps just nu. Exempelvis så har Dolce, Petter Alatalo och Diza Guava redan släppt album som kommer att dominera min själs ljudbild de kommande åren. Även Wilma Holmes, vars singel Called you up var en fantastisk debut, släpper album i år. Intruder tar sin plats i maj. Singel nummer två, Build yourself a house, bär liksom debuten på många partier av ordlösa ljud. Wilmas intresse för just kulning kom naturligt genom hennes uppväxt i Dalarna. Det som förr användes mycket för att exempelvis kalla på bortsprungna boskap använder Wilma för att kommunicera ut känslor till sin publik.

Låten ger mig många bilder. Jag kan se Wilma vandra genom en lummig skog eller på ett öppet fält, se henne leta efter mening, liv, det fina som är värt att hitta. Låten bär många träd och snår och mycket mystik runt sig. I slutet av låten blir det nästan ödsligt och Wilmas röst tar över allt. Vi vet inte vad hon säger, men vi förstår precis vad hon menar. Det finns en förståelse i de ljud som inte bär på ord, det gäller bara att fånga känslan och det gör Wilma verkligen. Här får vi också blås i låten vilket gör det hela ännu finare. En andrasingel som till och med är ännu starkare än debuten. Själva avslutningen där bara Wilmas röst hörs varar i ca. 45 sekunder och de är bland de 45 finaste sekunderna jag lyssnat till detta året.

Lyssna här nedan!

Andreas Gavlén - A perfect lie

Jag skrev om Andreas Gavléns singel Far too late i samband med att den släpptes i oktober förra året. Han hade dessförinnan debuterat med singeln Easy som släpptes förra sommaren. Easy drog åt ett elektroniskt håll medan Far too late var närmast explosiv i refrängen men som i övrigt gick klädd i Robert Smithskt 80-tal. Två väldigt bra singlar oavsett och nu är Andreas här med singeln A perfect lie.

 

Det är en mer bullrig och stor låt än de två tidigare, skulle jag säga. Organiskt skrammel. Samtidigt är det också den mest melodiösa låten Andreas har gett oss hittills med en återkommande slinga som bygger bo i ens huvud med en gång. Där Far too late var mer luftig är det här mer dovt och skränigt. Om regnet började på förra singeln så kommer här de ännu mörkare molnen, blixtarna, larmen från en himmel som helt går klädd i svart och grått. 

Själva texten tycks beskriva en relation som tidigare kanske kändes bra men där allt som byggdes upp kanske inte visade sig stämma trots allt, där de man litade på, kände för kanske trots allt bara var en lögn. 

Det har varit tre ganska olika låtar som Andreas delat med sig av än så länge men alla har växt fram ur alternativrocken, det vemodiga och eftertänksamma, som plötsligt exploderar. Vare sig det varit mer åt det elektroniska hållet eller inte så är det musik som gör något med en, som får en att verkligen känna.

Lyssna här nedan!

Theo Rosén - Naiv (Feat. Ella Rammelt)

Foto: Press

Theo Rosén har gjort sig ett namn i hemstaden Östersund. Tidigare var han, tillsammans med Isak Landén, aktiv i popduon ÉN. Duons senaste släpp var med singeln Faller lätt som släpptes förra året. Theo arbetar även som producent och regissör och redan som 8-åring började han skapa egna små filmer. Det är mycket eld och vilja inom Theo. På låten Naiv, som han släppt tillsammans med Ella Rammelt, börjar ett nytt kapitel i Theos liv. 

Ella Rammelt från Åkersberga har släppt flera singlar sedan debuten 2016 med Doften av dig. Ella var då 13 år gammal. Ofta har det varit ganska dansanta poplåtar. Ett av Ellas bästa släpp är låten Påtår, en låt där tempot började vandra istället för att springa. Jag tyckte om den förändringen och hur texten färgades av fina vardagsdetaljer. En väldigt stark låt. 

Senaste gången vi hörde från Ella var det i Lev med det och även det var en väldigt stark låt, med ett skönt avslappnat sound och en text präglad av mörker och att det är i stunder är svårt att leva med sig själv. 

Naiv då är ett fint samarbete mellan Theo och Ella. Det är en låt som rusar fram, en sprint genom känslolivet. Det passar låten då även texten förmedlar känslor som rusat fram väldigt snabbt. Kanske till och med för snabbt. Man känner inte varandra så bra än, men känslor är inte alltid så bra på att vänta även om just känslor ibland behöver vänta vid hållplatsen och fundera lite innan man kliver på relationen. Istället är det lätt att kliva in i en värld där man övertänker allt. Låten varar drygt två minuter och det är verkligen en banger för dansgolvet, en banger för de som också är förälskade och naiva. En melodisk rusning genom natten, genom känslorna.

Lyssna här nedan!

Charlie Brolund - Brunnen

Charlie Brolund närmar sig releasen för albumet Brunnen. Det släpps i april och jag har imponerats av de tre tidigare singlarna. Vi började med en slags midsommarlåt, fortsatte med ett möte mellan två människor där det ena kände mer än den andra och senast vi hörde från Charlie var det om en resa genom tuffa tonår som skildrades. Överlag har soundet varit mjukt och som hämtat från drömska landskap. Slutet på 16 år var lite mer ruffigt än vanligt och det mer rockiga fortsätter på nya singeln, titelspåret från albumet Brunnen. Ljudbilden får mig att tänka på en skogspromenad genom 70-talet. 

Texten tar oss tillbaka till Söderbysjön som vi senast mötte i texten till Midsommar vid Söderbysjön. Jag gillar när saker återkommer i texter, när artister lyckas måla upp deras värld genom att pränta in platser ordentligt. Jag gillar när musik ger en bilder, när musik väcker platser till liv. Charlie är grym på det, både att väcka platser till liv och känslor. 

Verserna är nedtonade och Charlies uttrycksfulla röst lyfts fram. Texten får mig att tänka på att söka efter mening medan man lever, så småningom kommer allt vara glömt och borta. Man får försöka hitta stråk av mening, stråk av värde medan hjärtat ännu slår. Charlie har verkligen lyckats fånga sitt eget uttryck och det är ett uttryck jag tycker mycket om.

Lyssna här nedan!

Fem album: NEW ENTMT

Foto: Jimmy Hansen 

Tobias Bergholms NEW ENTMT släppte igår den självbetitlade debut-EP:n. Med livets komplexitet i fokus i de välarbetade texterna och ett färgglatt och dansant arrangemang bjuds vi ut på en gata som vi aldrig vill lämna, som vi vill ska vara öppen dygnet runt. Där vi pratar om det som tynger oss men där vi har gemenskapen och dansen att få det tunga att bit för bit vittra bort. Det är underbart på många sätt att lyssna på NEW ENTMT och allra bäst låter det i Cross my heart som får alla gator att svänga och dansa fram. Idag berättar Tobias om fem album som inspirerat honom under hans karriär. Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel. Han hälsar också "Då uppgiften att lista sina fem 'bästa' album genom tiderna tycks vara omöjlig har jag här gett mig själv lite begränsningar och regler att förhålla mig till. Jag tänker att jag i stället listar fem album jag tycker om, och som kommer top of mind i skrivande stund, inom fem olika genrer. 

Pop/Americana 

Lana Del Rey - Did You Know That There's a Tunnel Under Ocean Blvd (2023) 

I mitt tycke det bästa albumet under 2023. Jag har länge varit ett Del Rey-fan och jag gillar verkligen hur hon ständigt utforskar nya sound och genrer; något jag själv försöker göra i mitt eget musikskapande. Mötet mellan Del Rey och producenten Jack Antonoff har resulterat i ett album som på många sätt känns komplett – med låtarna A&W och Grandfather please stand on the shoulders of my father while he’s deep-sea fishing som de starkast lysande stjärnorna. Den enda skönhetsfläcken är mellanspelet Judah Smith Interlude. Detta spår är med största säkert menat som ironi, men då subtil ironi ofta går förlorad, väger det inte upp för det faktum att en fullblodsgalning precis fått en ännu större megafon att skrika i.

Electro/Ambient 

Moderat - MORE D4TA (2022)

Det första albumet från Moderat efter sex års tystnad. I och med releasen av den här plattan åkte jag ner och såg jag dem spela live i Barcelona. Det är en av mina bästa konsertupplevelser någonsin, och i ljuset av detta fick den komma med här. Jag har alltid gillat deras produktioner och med de suggestiva ljudlandskapen på MORE D4TA och självsäkerheten i öppningsspåret FAST LAND visar dem att de verkligen inte gått vilse under det långa uppehållet. 

Psykedelisk Rock 

Tame Impala - InnerSpeaker (2010)

Ett av mina absoluta favoritalbum någonsin och garanterat den skivan som rullat flest lyssningsminuter på den här listan. Med InnerSpeaker känns det som att Kevin Parker lyckades med konststycket att omdefiniera och utveckla en musikgenre som tidigare inte, i alla fall inte helt och fullt, tagit sig förbi nyåret 1967/68. 

Disco/Electro 

Daft Punk - Random Access Memories (2013)

I samband med 10-års jubileumsutgåvan förra året, återbesökte jag den här pärlan. Jag läste någonstans för länge sedan att Daft Punk valde att bekosta den här skivan ur egen ficka för att de inte ville tumma på något i produktionen. Detta skulle bli deras magnum opus och en hyllning till det gamla west coast-soundet. Vilken tur! 

Neosoul/R&B 

Erykah Badu - Mama’s Gun (2000) 

Det hade lika gärna kunnat stå Baduizm eller Worldwide Underground ovan. Jag kan inte säga vilken av dem jag tycker är den bästa skivan, men jag kände att jag i alla fall ville få med Erykah på listan. Det är svårt att hitta en annan artist med samma svansföring och integritet som henne.

/ Tobias Bergholm, NEW ENTMT

Lyssna på EP:n här nedan!

Hökartorget - Taken

Hökartorget har lyst upp många fester för mig. Särskilt de själsliga festerna. Att ta sig upp igen, att ha levt över sina resurser en längre tid, växla ned och komma tillbaka. I ett samhälle där mycket har ett pris men där värdet ofta glöms bort har Hökartorget påmint mig om livet bortom det jobbiga, bortom mörkret som gärna vill lägga sitt täcke över en. Samma med Karolina Nordmans soloprojekt Henne. Singlarna, Femton och Du får aldrig, berörde på olika sätt. Den ena en käftsmäll, den andra en ärlig banger för dansgolvet, det själsliga och det fysiska. 

Jag lyssnade igenom Hökartorgets Alltid/aldrig (2014) häromdagen, ett album som i år fyller tio år. Det var ett album mina känslor gärna klädde sig i när jag var 30 för tio år sen. Det håller väl än idag. Underbara dagar var en låt att sätta på repeat när jag vandrade genom våriga gator i Göteborg. Luftig och romantisk i sitt sound. Jag varvade den med riviga ADHD-skalle och låtarna skapade en jämvikt på något sätt. Mjukt gräs varvades med riviga långa naglar. 

Bandet tog en paus efter albumet Idioterna vinner (2019) och för flera av medlemmarna följde ett par tunga år dessvärre. Nu är man dock tillbaka och singeln Taken är ett slags resultat av de jobbiga åren. Det är en sång som känns lite som den första vårdagen, när hela världen klappar händerna och solen hejar på. Den hålls uppe genom armar av stråkar och fin sång av Karolina och Martin (Eriksson). Första gången stråkarna kommer in är en ljuv stund, som ett första möte i solen. Och texten följer ett slags fall till att spegelbilden reser sig igen. Det blir vår. Det blir fina dagar igen och elden kan återigen börja växa. Jag gillar hur låten stegrar sig mer och mer ju närmare slutet den kommer, det är så mäktigt. Det är en fantastisk comeback.

Lyssna här nedan!