Det är ett album som präglas av många olika känslor men främst av möten. Musiken av Folke Nikanor, texten av den gästande artisten. Varje möte slutar med något ljuvt. Den mest tydliga känslan är vemod som flyter omkring i den drömska musiken. Anna Järvinen sjunger i I det guldiga prasslet. Som jag nämnt tidigare så är det inte alltid lätt att uppfatta alla ord som Anna sjunger, men hon förmedlar en känsla med sin röst som ingen annan.
En annan låt som passar bra som vän när natten tränger sig på, är just Natten där Sofia Jannok sjunger. Låten ger en till en början en ganska meditativ känsla, som sedan slutar i en full omfamning. Här finns mycket detaljer att upptäcka i melodierna, i känslorna de förmedlar - i kombination med en text, en röst som kanske säger något annat. Kanske samma sak. Jag hör något nytt varje gång jag lyssnar. Res dig ur askan avslutar albumet. Melodin med detaljer som från en speldosa. Lekfull. Moa Piraten vaggar en in i texten med sin röst.
Överlag så sprider albumet ett lugn. Det är vackra visor. Psalmer för själen.
Lyssna här nedan!
