 |
| Foto: Rebecka Wahlström |
Jag pratade med Erica Hallström och hennes Cebratrack i samband med releasen av singeln Lunacy. Singeln var spunnen ur en depression, ur sömnlösa nätter och att känna sig annorlunda. Som att komma in i ett rum och förväntas kallprata. Alla tycks uppskatta det mycket och går omkring som om deras liv alltid är klädda för alla situationer, men själv känner man att man hellre vill sprängas. Och när allt känns fel har vi människor en tendens att skylla på något, hitta en syndabock, som till exempel månen. Erica fångade känslan perfekt och det är en låt jag ofta återkommer till.
Senaste singeln heter Dear Gravity. Den kommande EP:n har ett rymdligt tema och jag tycker Erica är bra på att bygga upp känslan att man är i sin egen galax, att det är svårt att alltid känna sig hemma på jorden och att man i olika situationer känner sig lite ”off” och hon är även bra på att skapa sitt eget universum i sin musik, där musik och det visuella blir som tvillingsjälar, födda samtidigt. Texterna blir ofta filosofiska och djupare än mycket annat och jag gillar det verkligen.
Dear Gravity är en låt, ett brev till gravitationen, en satellit som bör skickas in i allas rymd och för alltid stanna där. Det är en fantastisk låt som fastnade redan första gången jag hörde den. Texten beskriver när man känner sig liksom fängslad av mörkret och hur man än försöker springa ifrån det, sätta sig i en farkost och resa bort från det men så är man plötsligt tillbaka igen på ruta ett. Låten vilar på en elektronisk grund och svävar fram drömskt men säkert. Det låter alldeles fantastiskt.
Lyssna här nedan!
