 |
| Foto: Noah Beyene |
Hanna Järver tog sig först in i mitt liv för några år sedan. Jag har alltid älskat hennes liknelser i texterna och hur lekfulla de har varit. Många av hennes låtar har för mig varit som resor till olika känslor, som en förstaklass-resa till sommarkvällar. Kvällen kanske slutar snöpligt, men det blir ändå något som man kommer bära på i resten av sitt liv. Hennes låtar skakar och berör, gör ont men läker på samma gång. Bara få va enkelt är en låt som alltid skjutsar mig tillbaka till tonåren i Kalmar där alla känslor gick i ultrarapid med en stark vilja om att slippa få ha ont, bara få njuta en stund. Texten till Nu är du Göteborg är en av mina favoriter och en låt som fick min gnista att skriva att tändas igen.
Hon har även släppt en av mina favorit-covers. Dom kan inte höra musiken är en fantastisk låt med Masshysteri men blir till en annan slags låt i Hannas röst, i hela hennes uttryck. Det är en magisk låt som gick varm hela förra året.
Just nu bygger Hanna upp bräda för bräda i det bygge som är hennes kommande album Absolute Romance. Titellåten kom tidigare i år och var en låt som aldrig, dvs. fortfarande inte, har slutat limma fast sig i skallen. En finfin dansant låt.
Den nya singeln heter Smiley och det är en låt som rör sig upp till en pall-plats. Tillsammans med Adées Random man från Wrexham så är det bland det mest berörande och omstörtande jag hört hittills i år. Hanna har aldrig, vad jag upplevt, lämnat hjärtat utanför hennes uttryck. Det är tydligt i det hon gör att hon sjunger utan meningslösa filter. Det är hennes verklighet hon skriver om, hennes värld hon tonsätter. Låten är vemodigt byggd, klädd i svart. En låt som jag tolkar handlar om självkritik och tvivel och hon sjunger ”i min hjärna är allt så fult” och som vanligt präglas hennes låtar av mycket igenkänning. Det är lätt att tvivla och det försvinner inte med åren direkt. Det kan snarare öka. Man funderar på hur bra man egentligen är och hur ens drömmar tagit sig längre än vad ens liv har gjort. Vad har man gjort för fel för att inte nå de stjärnorna? ”Klia mig på ryggen mamma, för rösterna blir högre annars” är bland de finaste raderna jag läst på länge. Närhet som skriker bort mörkret och suddar ut det. Åtminstone för en stund. Det är en av de finaste låtar som Hanna har släppt.
Lyssna här nedan!
