Musikminne från Markus Enochson

Foto: Press

Ni känner kanske igen Markus Enochson ifrån programmet Lerin på Lofoten i SVT. Markus är även berömd över hela världen - som DJ och musikproducent. Markus delade med sig av sin egen historia i programmet och pratade om att tillfriskna från ett beroende och att hitta mening i ett annat liv. En kamp mot skam och en kamp mot skuld. Skuld och skam omger förstås många frågor, men kanske särskilt ofta kring saker som ses som personliga svaga sidor, när det i själva verket handlar att drabbas av en sjukdom, vilket alla kan göra. Alla frågor behöver nyanser och det är viktigt att krossa det stigma som så lätt drabbar sjuka människor dubbelt. Markus är för närbarande aktuell med Lofoten Tapes där han verkligen tonsätter känslan av Lofoten och fångar dess själ genom toner och stämningar i ett ambient landskap. Albumet är verkligen som en själslig nära kram. Det är ofta det inte behövs ord för att säga något, det handlar bara om att förmedla en känsla. Idag har jag äran att presentera Markus som gäst i bloggens serie Musikminne! 

Där stod vi, inramade av Globens majestätiska omfamning, en skuggig silhuett mot aftonhimlen som smälte ihop med det elektrifierade pulserandet av förväntan. Skaran var en hav av svarta kläder, ett raseri av musikbegär kokande i de svarta ådrorna hos oss alla. Det var som om tiden hade krupit in i sig själv, förvirrad och förstummad av den brinnande passionen som pulserade genom luften. 

Vi var unga då, en duo av ivriga själar, uppslukade av en gemensam längtan efter ljudets berusande kraft. Med en doft av nyligen infångade minnen från de franska bergen, där Depeche Modes Violator hade dansat i våra öron under sommarnätterna, var vi redo att uppleva en annan dimension av musikalisk njutning. 

Insläppet var en symfoni av rörelse och röster, en koreografi av förväntan och eufori. Vi kämpade oss genom folkmassorna, drivna av en magnetisk kraft som drog oss mot scenens glödande hjärta. Trots kaoset landade vi till slut på platser som omfamnade scenen med en kärleksfull närhet, som om vi var nära nog att röra vid själva själen av musiken. 

Och då började det - en explosion av ljus och ljud som kastade oss in i en annan värld, en värld där toner blev färger och rytmer blev andetag. Anton Corbijns mästerliga filmer vävde en visuell symfoni som smekte våra sinnen och förhöjde varje ton till en emotionell kaskad av upplevelse. 

Det var inte bara en konsert; det var en andlig resa, en förening av själar som samlades under Depeche Modes musikaliska baner. I varje ackord fanns ett minne från vår sommar i Frankrike, en glimt av den passion som hade förenat oss med musiken och med varandra. 

Och när konserten nådde sitt crescendo, när basgångarna pulserade genom våra kroppar och sången fyllde våra själar, visste vi att detta ögonblick skulle för evigt brinna i våra minnen som en stjärna i det mörka universum av musikminnen.

/ Markus Enochson 

Lyssna på Lofoten Tapes här nedan!