Av alla minnena jag har var det oerhört svårt att välja mellan då det finns så många betydelsefulla men någonstans ville jag hylla den stad jag vuxit upp i och samtidigt dela med mig av något som jag verkligen slitit hårt för.
Året var 2008, jag hade nyligen bytt skola men det var inte det lättaste att passa in och hitta min plats i den klassen. Det var inte alltid lätt, fick veta att det snackades bakom ryggen och jag kände mig exkluderad på olika sätt. Min räddning utanför skolan var såklart musiken, jag tog lektioner hos en sångcoach regelbundet och jag tävlade i ett antal talangjakter under denna tiden.
I Göteborg (där jag är ifrån) hölls det en årlig tävling på olika fritidsgårdar på Hisingen, detta var under en tid då många gårdar satsade på kulturen och ville ge ungdomar en scen att stå på. Tävlingen hette Rocka Fett och fungerade på så vis att de kategoriserade olika genrer, både solosång, band och rap/hiphop. Det började med deltävlingar, sedan en semifinal och därefter final, på den tiden sjöng jag mycket pop/rock musik till skillnad från countrymusiken som jag lirar idag.
Min deltävling ägde rum på en gård som låg i ett av de något oroliga områdena i stan och det ska poängteras att jag var väldigt nervös inför detta, jag fick innan mitt uppträdande en bild i huvudet att folk skulle bua, kasta saker eller kanske inte tycka om det jag gjorde.
Hur som helst jag går upp på scenen och drar igång, precis så som jag övat både sång och framträdandet, alla de farhågorna jag hade försvann snabbare än jag hann blinka, folk klappade med och gav en otrolig respons. Jag trodde allt var en dröm men wow det gjorde så mycket för hela min självkänsla, jag kände mig sedd och uppskattad där jag stod.
Känslan var så överväldigande att jag knappt kunde förstå att det här faktiskt hände, min glädje och energi på scen boostades något enormt.
Beskedet som kom efter juryns överläggning var det mest fantastiska, jag hade gått vidare till semifinal och det kändes helt ofattbart, med tanke på all nervositet och spänning så var känslan helt obeskrivlig efter detta. Nu var det till att ladda om batterierna och förbereda sig inför semifinalen som i nästa moment hölls på en annan gård, där hade jag en väldigt fin support från vänner, familj och bekanta.
Denna gången kände jag mig lugnare och tryggare i mitt framträdande och med all den support jag hade på plats så hjälpte det oerhört mycket i min självsäkerhet.
Kändes som om allt överlag flöt på och jag var väldigt nöjd med framträdandet, efter att juryn i semin hade återkommit med det nya beskedet om jag gått vidare till finalen så kändes det nästintill overkligt. Under alla de åren jag tävlat i olika musiktävlingar men aldrig kommit hela vägen till final så var detta ett utav många mål som jag nu hade nått. Inför finalen ville jag bara bredda mig på så mycket som möjligt och bytte ut 1-2 låtar för att visa att jag hade mer att ge. För min del så spelade ingen roll om jag vann eller inte utan jag hade redan vunnit genom att jag kommit så långt från början till slut.
Under finalen kunde jag bara slappna av, njöt av varenda sekund på scen och även om min ipod blev stulen under kvällen så var det en småsak i jämförelse med vad jag skulle få uppleva. Denna gången hade juryns representanter ( förra årets vinnare) för de olika kategorierna fått äran att presentera vinnarna och om minnet inte sviker mig nu så har jag för mig att solist kategorin var sist ut, nu var stunden kommen och tro det eller ej men när de sa mitt namn så kändes det så overkligt. Kunde inte alls få in i mitt huvud att jag kommit hela vägen från deltävling till final och dessutom vunnit. Kunde
inte få bort det fåniga leendet på läpparna men såhär i efterhand så kan jag erkänna att jag var värd att få känna den lyckan som for igenom hela min kropp vid det tillfället.
Vill passa på att återkoppla till det jag nämnde innan att oavsett om jag stått på Melodifestivalscenen, talang eller idol så är det viktigt att komma ihåg de små ögonblicken som genom hårt jobb tog dig dit du är idag. Att verkligen få kämpa för något som man verkligen tror på och sträva efter det målet, även om jag sysslar med countrymusik idag är mitt mindset fortfarande detsamma. Så med detta minnet rullar jag vidare mot nya mål och ger mig inte förrän jag kommit dit jag vill.
/ Jimmy Marcus
Lyssna på Stars här nedan!
