MIRIAM - Känslostarkare

Det är svårt att riktigt genrebestämma MIRIAMs musik på hennes debutalbum Färgstarkare. Den rör sig mellan filmisk pop, RNB och hip-hop. Synthiga melodier varvas med mer organiskt akustiska. Men som hon sjunger själv i ett av albumets bästa spår Lyckevägens strand ”Ge mig alla perspektiven”. Vi får alla delar av hennes ryggsäck och vi får vara med på hennes resa framåt. Det är Miriams starka röst som är den röda tråden och hon rör sig runt flera ämnen, medmänsklighet, ensamhet och relationer. Ser er börjar med två nyhetsinslag om krisen hos flygbolag kontra barnfattigdom och om att rädda flygbolagen ses som viktigare att prioritera. Låten är arg med små inslag av hopp om att vi kan vända våra kortsiktiga prioriteringar. 

Det är ofta värnandet av barn och utsatta kommer in på olika sätt i Miriams låtar. Det finns en stor värme och omtänksamhet i hennes låtar samtidigt som låtarna är lekfulla som om man aldrig riktigt vet var man har dem. Det finns människor som försöker sätta stopp men kanske kan man komma undan. Kanske kan man få fortsätta vara färger. 

De fyra sista låtarna på albumet är alla fantastiska. Efter det storslagna i Hitta hem så när vi Lyckevägens strand som också är storslagen på sätt och vis, men på ett annat plan. Det är en låt som växer mot något större, där stämningen blir närmast sakral i slutet. Det är en av årets bästa låtar. Där efter följer Barn som omsluter med en varm känsla och en härlig gitarrmelodi. 

Avslutningen med titellåten summerar albumet på ett fint sätt, tycker jag. Det är mycket färger, det är många olika perspektiv, det är lekfullt och det är mycket, mycket bra. Överlag är det mest den andra delen av Varför inte säga som jag inte fastnar för. För mig blir det för mycket effekter. Men överlag är det ett fantastiskt album och det medmänskliga lyser igenom i allt MIRIAM gör. Glädjen över att faktiskt få göra det hon gör likaså.

Lyssna här nedan!