Har du något speciellt musikminne du vill dela med dig av?
- Det är ett minne från när jag växte upp i Alingsås. Jag var kanske 12-13 någonting. Jag var ofta inne på en liten skivbutik som hette Skivbolaget. Jag kollade på skivor och var väldigt intresserad av att lyssna och köpa skivor på den tiden. Det var en skiva med Dinosaur Jr. som jag fastnade särskilt för, Without A Sound. För det första var omslaget väldigt fint så jag kände att denna måste jag verkligen lyssna på. När jag lyssnade blev det som en aha-upplevelse; tänk att musik kunde låta såhär bra och annorlunda! Det kändes som en lite avgörande stund för hur min smak och mitt intresse för musik senare formades.
Lyssnar du fortfarande på albumet idag?
- Inte så mycket, faktiskt. Det var länge sedan som jag lyssnade på Dinosaur Jr. över huvud taget, men frontmannen J. Mascis har alltid varit en husgud för mig. Jag tycker, tyvärr, att Dinosaur Jr. har blivit tråkigare på senare år. Det låter inte lika bra längre, men de tidigare släppen håller jag fortfarande högt. Det var dem som tog mig in på indierocken och stakade ut min musiksmak. Sedan dess har jag förstås breddat musiksmaken dock.
Jag har alltid undrat vad det är som gör att man ändrar musiksmak. Det kan ju skilja sig mycket åt i olika perioder.
- Precis. Jag minns att jag lyssnade på Popsicles Stand Up And Testify för några år sedan. Jag tyckte det var jättebra. Så tänkte jag tillbaka på när jag var 20 då jag mest tyckte att det lät gubbigt och tråkigt. Det var som att jag hade blivit mogen för den musiken, när tiden hade fått gå.
Jag tänker att ens livssituation kan påverka ens smak mycket.
- Ja, precis. Jag fastnade nyligen för Adrianne Lenker, sångerskan i Big Thief och just då var jag mitt i en jobbigare period. Då talade den melankoliska musiken mycket till mig.
Om vi återgår till Without A Sound. Hur mycket har den skivan betytt för dig som artist idag?
-Jag tror det är ganska mycket. Samtidigt är det svårt att säga. Om jag inte hade hittat den, så hade jag kanske hittat en annan skiva som tagit mig in på ett annat spår. Men absolut har den spelat en stor roll.
Lyssnar du mycket på musik själv idag?
- Ganska mycket, fast inte alls på samma sätt som innan. Jag spelar ju inte så mycket musik heller just nu. Det går i perioder.
Det är mycket annat i livet, förstår jag.
- Ja, precis. Nu är jag helt pappaledig. Just nu är discgolf min stora hobby så jag är i slottsskogen och spelar det väldigt mycket. Jag är ingen sportmänniska annars, men just discgolf är det något särskilt med.
Det är mycket förändringar i kulturbranschen nu på grund av corona. Känner du att det finns någon förändring som du känner att du gärna vill ha kvar efter att allt med Corona är över?
- Jag har ju själv inte haft några spelningar nu och inte varit uppbokad på någon spelning med José González heller. Så jag har inte märkt så mycket skillnad själv. Men jag gillar idén med livestreamade spelningar. Jag gjorde en själv häromdagen på Facebook, för EP-releasen. Jag tycker att det är ett roligt format och det är kul att det har fått ett uppsving. Sånt hörde man inte så mycket om tidigare. Samtidigt så saknar jag förstås livespelningar med publik och så.
Hur mycket tycker du skivomslag och så spelar roll när så mycket musik bara släpps digitalt?
- För mig som är uppvuxen med fysiska skivor så är det fortfarande viktigt. Jag har alltid gillat när det finns en estetisk idé. När det finns en helhet. Jag är uppvuxen med musikvideon också som fenomen och hur den kan bidra med det konstnärliga. Det är viktigt att kunna visa med olika uttryck vad man vill säga. Sen är förstås själva musiken alltid det viktigaste, men sedan blir det en bonus med det övriga.
Redan innan allt med Corona drog igång var det många livescener som försvann och många konserter bokades till Liseberg istället. Hur ser du på den utvecklingen?
- Det har jag inte tänkt på, men det är ju sant. Jag har haft lite dålig koll på klubbarna i stan, men det känns ju som att de blivit färre, samtidigt som några har överlevt. Det är naturligtvis tråkigt att vi fått färre livescener. Och så klart vill man att mindre ställen ska överleva också. Det är klart att det blir en skillnad på pris om Alice Cooper spelar på Liseberg eller någon annanstans, där de behöver sätta ett dyrare biljettpris. Det blir svårt att konkurrera.
Ja, man vill ju ha kvar de mindre ställena.
- Verkligen. De gör att man kan få upp ögonen för ny musik och mindre artister som inte slagit än.
Oceanen tycker jag har lyckats bra med det där.
- Ja, absolut. De gör många grymma och spännande bokningar. Jag var och såg Weyes Blood där. De var jättebra!
- Sedan är det ju svårt att komma ifrån att även Pustervik är grymma på att boka.
Hur känner du kring albumformatet idag? Det känns som att många lyssnar på musik på ett annat sätt nuförtiden?
- Just nu så har jag EP som det formatet jag föredrar. Det är ett behändigt format. Sedan är det samma där, som jag var inne på tidigare, att jag är uppvuxen med albumformatet och jag gillar verkligen det formatet, att få ta del av en helhet av en artist. Få ta del av ett mästerverk till album. Även den artistiska delen, att få sätta ihop ett album, betyder mycket.
Jag tycker EP är som ett album i ett mindre format. Jag vill göra de låtarna som jag gillar och inte tänka för mycket på att det ska vara strömlinjeformat i stil. Jag brukar säga att min röda tråd är att jag inte har någon röd tråd. Alla låtar får ett eget liv.
Without A Sound, är det ett sådant album som du känner var ett sånt mästerverk?
- Absolut!
Vilka andra album känner du så med?
- My Bloody Valentines Loveless och Isn’t anything.
Du har ju spelat mycket med José González. Hur kom det sig att ni började spela ihop?
- Jag lärde känna José via Västsveriges hardcorescen i slutet på 90-talet. Vi spelade båda i emocoreband. Vi spelade ihop några gånger och stötte på varandra. Sedan behövde vi en gitarrist i mitt band Only If You Call Me Jonathan och då frågade vi honom. Sedan brukade vi stöta på varandra i Göteborg och 2013 frågade han om jag ville hänga med på en turné med Junip. Sedan när han släppte senaste soloskivan Vestiges & Claws så frågade han om jag ville vara med och spela live igen.
Planerar ni att göra något ihop igen?
- Det kommer säkert bli något igen.
Om du skulle beskriva din nya EP som en fysisk plats. Vad är det för en slags plats och hur mår människorna där?
- Oj, spännande fråga! Jag tänker att den är en mystisk skog, lite trollskogsaktig. Jag får upp bilder av John Bauer, lite den stilen. En skog som består av både vackra, goda och onda varelser. Lite beroende på var man går i skogen. Människorna mår lite blandat, väldigt mycket skiftande känslor.
Planerar du för mer musik längre fram?
- Ja, absolut! Sedan får vi se hur det går, men det är planen.
Fler livestreamade spelningar också kanske?
- Ja, kanske. Jag har verkligen fått upp ögonen för det nu. Och även fysiska spelningar förstås, så snart det går.
Lyssna på Far Behind här nedan!
