tisdag 7 maj 2019

"Jag visste någonstans att jag ville ge ut det själv"

Foto: Linda Eliasson

Vilma Flood släppte sitt andra album Moodswinger den 26 april. Skivan spelades in på Gotland i Tobias Fröbergs studio. Det är musik att resa till och i. Vilmas röst är fantastisk och bidrar till en minst lika fantastisk närvaro. Här nedan berättar Vilma om sig själv, om albumet och om hur det skulle bli om hon fick anordna en egen festival. 

Hur skulle du beskriva dig själv? 
- Den här frågan är klassiskt svår men jag ska försöka med några snälla ord om mig själv. Naturlig, glad och är ganska bra på att leva i nuet men har lite för lätt för att bli spänd och nervös. 

Hur tidigt började du sjunga? 
- Väldigt tidigt, svårt att säga exakt. Jag kommer inte från en musikfamilj men jag hade fina musiklärare redan på mellanstadiet. 

Om du skulle beskriva Moodswinger som en plats, vad är det för slags plats och hur mår människorna där? 
- Det är nog ett fint men lite smått förfallet torp. Om man kliver in så är det lite större än det först såg ut på utsidan och vissa som kommer dit vill vara där varje vinter och tända brasan och vissa vill bara vara där lite på sommaren. Vissa tycker att det är bäst att sitta ute på trappen upp till torpet oavsett årstid. Människor mår bra där men inte året om. 

Jag förstod det som att du velade ett tag mellan om du skulle ge ut albumet själv eller med hjälp av ett skivbolag? 
- Ja, det har sina för och nackdelar såklart. Det fanns ett skivbolag som jag ville ha men dom ville inte ha mig och sedan märkte jag att jag inte försökte så mycket mer. Jag visste någonstans att jag ville ge ut det själv, men visste inte hur jag skulle kunna lära mig allt och kanske framförallt inte hur jag skulle kunna hitta energin. Jag hittade den med mycket hjälp från vänner och många inom branschen hade redan gett mig rådet och modet att göra det själv. Skivbolaget fick namnet Rusty Music Records. 

Hur var det att spela in albumet? 
- Det var väldigt häftigt. Extremt på något sätt då alla mina sinnen var i total fokus men i en skön kreativ bubbla. Jag hade otroligt roligt samtidigt som jag var lite rädd hela tiden. 

Du har samarbetat med Tobias Fröberg på albumet. Hur kom han att bli inblandad och vad har han skänkt till dig och låtarna? 
- Han fick min första skiva med frågan om han ville producera den nästkommande. Tobbe svarade ja och vi satte igång att skriva och prata sound hos honom i Visby. Han är otrolig i nuet, kreativ i stundens hetta på något vis och vet när vi fångat rätt känsla. 

Har du själv någon favorit från nya skivan?  
- Nej, det är olika men kanske Hands of Fate just nu. 

Din senaste singel heter Green Eyed Moron, vad gav dig inspiration till den? 
- Jag höll i en elgitarr för första gången på evigheter, hade lyssnat en hel del på Angel Olsen och Daniel Norgren under de närmaste dygnen vad jag minns. Texten kom till för att jag insåg att jag enbart hade haft svarta kläder på mig under en lång tid och kände mig inte riktigt som mig själv.

Behöver du något speciellt runt dig för att skriva musik? 
- Ett plötsligt lugn som jag inte har planerat brukar vara det enda. Däremot är det inte säkert att det blir något skrivet då heller. 

Vad vill du att lyssnaren ska känna när hen hör din musik? 
- Någonting bara. Det finaste för mig just nu är att alla verkar få olika favoritlåtar och det ser jag som någonting väldigt positivt. 

Utöver musiken så jobbar du på ett förlag, läser du mycket böcker själv? 
- Nej, det gör jag inte men det händer i perioder. Novellix där jag jobbar ger ut noveller i fickformat så det läser jag hela tiden nu såklart och det passar i mitt liv, ger mig inspiration. 

Du är född och uppväxt i Avesta, tror du att någonsin kommer flytta tillbaka till Dalarna? 
- Ja, det vill jag men jag vet inte säkert. 

Om du fick tipsa om en otippad, rolig aktivitet att göra i Avesta när man väl är där - vad skulle det vara? 
- Då ska man besöka Avesta Art, en gammal helt otrolig byggnad full med konstinstallationer. 

Du gick tidigare på Sjöviks folkhögskola, vad minns du bäst från tiden där? 
- Vackra vyer och fina människor. 

Du sjöng in en låt till Unga Astrid. Vad har du för relation till Astrid Lindgren själv? 
- Hon är något tryggt i mitt huvud och jag älskar vargsången. 

Vad tycker du om att göra när du är ledig? 
- Jag gillar att vara ensam en liten stund först för att samla tankarna men inte för länge. Sedan umgås jag med vänner, går på spelningar eller åker hem till Dalarna. En ledig kväll sitter jag gärna och pratar med min sambo i soffan och lyssnar på musik. 


Foto: Linda Eliasson

Vilken textrad beskriver ditt liv bäst just nu?
- “How I love being alive these days”. Den kommer från något mörkt som går till något ljust och så känner jag mig just nu, men inser att jag faktiskt har helt svarta kläder på mig idag. Jag hade en bedrövlig morgon men jag är glad ikväll. 

Om du fick resa tillbaka till ett speciellt musik-årtionde, vilket skulle det vara då och varför? 
- Det är nog 70-talet. Det finns så många folk-sångerskor som jag hade velat se live. 

Vilket är ditt bästa minne, kopplat till din egen musik? 
- Det är nog tillsammans med Lasse och Pontus när vi sjunger tillsammans, leker och dricker vin i någon slags skapandeprocess. Detta har ju hänt flera gånger men det är bland det roligaste jag vet.

Vad vill du få ut av en livespelning? Vad är de perfekta förutsättningarna? 
- Att storleken på scenen och publiken överensstämmer med varandra så att det kan kännas intimt. Det kan vara allt ifrån en större scen till någons vardagsrum. Om jag och bandet dessutom känns synkade mentalt så brukar det oftast bli väldigt bra och roligt. 

Finns det någon speciell person som har betytt extra mycket för dig som artist? 
- Det finns så många men absolut mest är det nog Lasse och Pontus som alltid finns där med mig. Ane Brun som tidig förebild och så Lisa Lystam som är en av mina bästa vänner och som är en fantastisk artist och munspelare. 

Ruvar du på några dolda talanger? 
- Åh gud vad det hade varit roligt att ha men jag tror inte det. Jag kan simma fjärilsim! Det har sin naturliga förklaring men det är få som vet att jag varit simmare. 

Till sist, säg att du skulle få anordna en festival, vad skulle känneteckna just den festivalen? 
- Det är något jag ofta drömmer lite om så det kommer nog att ske, tror jag. Scenerna skulle vara väldigt låga och människor skulle sitta väldigt mycket i gräset, tror jag. Det finns ett band jag skulle boka direkt och dom heter Villa Rivercat!

Lyssna på Moodswinger här nedan! Missa inte Vilma Flood på Nefertiti i Göteborg den 15 maj. Då spelar både hon och Alice B. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar