 |
| Foto: Oscar Oz Hawe Petersson |
Emelie släppte nu i november singeln Kakan. Det är en sån låt där refrängen liksom aldrig riktgt tystnar, utan den fortsätter spelas i ens huvud långt långt efter att låten är slut. Texten tolkar jag som att gå runt med en vilja att få känna sig fri i sina val och beslut men inte riktigt våga ta steget alltid. Man vill så gärna men vet inte riktigt hur. För mig är det hur som helst en jättefin låt som jag verkligen kommer bära med mig. Emelie har själv berättat att hon för tre år sedan opererades för en tumör i halsen samt också drabbades av cancer i sköldkörteln. Hon fick höra att hon förmodligen aldrig skulle kunna sjunga igen. Idag är hon cancerfri och jag berörs av hennes historia och hennes röst som hon verkligen trollbinder en med här. Idag gästar Emelie serien "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.
Skulle jag skapa ett soundtrack till min barndom skulle Lisa Ekdahl utan tvekan ingå i det. Hon slog igenom stort när jag var liten och blev direkt en favorit. Lisas sköra, starka och samtidigt lite barnsliga röst, och det vackra gitarrspelet hade en enorm dragningskraft på mig. Att hon sjöng på svenska gjorde att jag kunde ta till mig texterna på ett annat sätt än jag gjorde med mina andra idoler. Kanske var det en nyfikenhet inför vuxenlivet, men jag tror att texterna sa mig någonting redan då. Med tid och erfarenhet får de ett annat djup och jag förstår dem på nya sätt. Detta lockade mig att ta upp gitarren och lära mig själv.
Led Zeppelin - IV (1971)
Min kärlek till musiken har ofta manifesterat sig som en nyfikenhet till olika sorters musik. Jag har lyssnat på och älskat alltifrån visor till black metal. I tonåren satte den klassiska rocken sina klor i mig och när jag fann Led Zeppelin blev det världsomvälvande. Att lyssna på dem var som att träda in i en ny värld och för mig pushade det gränsen för hur musik kan låta. Bandet blev en enorm inspiration på grund av den kärlek och lust att skapa som deras musik drog fram ur mig. Fascinationen för dem blev så stor att jag grävde vidare i deras influenser vilket ledde mig vidare bland annat till bluesen. Platta nummer fyra var den första jag upptäckte och förälskade mig i och When the Levee Breaks är för alltid världens mäktigaste låt. Sisådär 100 fotografier på Robert Plant prydde väggarna i mitt tonårsrum och det är honom jag har döpt min kära gitarr efter.
T. Rex - Electric Warrior (1971)
Det fanns en period i mitt liv då jag bar runt på denna platta nästan vart jag än gick. Satt jag på en bar med mina kompisar eller var ute och dansade så hittade jag ofta ett sätt att få den att bli spelad i lokalen. För mig är denna skiva unik och jag har varken innan eller efter hört något som låter såhär. Den sköna boogie-rocken med Marc Bolans förföriska stämma som sjunger... väldigt mycket nonsens. Men jag älskar det! Jeepster, Mambo Sun, Planet Queen är några favoriter men hela plattan är ljuvlig. Marc Bolan med sitt T. Rex blev en enorm inspiration då det fick mig att våga börja skriva och uppträda mina låtar på egen hand (mitt första artistnamn var Emily Trex och första låten en tribute till herr Bolan). Det var något med det faktum att han, med sin enorma karisma, inte var så enormt skicklig på något egentligen. Han var varken den bästa sångaren, textförfattaren eller gitarristen, men skapade ändå musik som jag älskade. För mig, som drar åt det perfektionistiska hållet där jag hellre gömmer mig än att visa upp något icke perfekt, blev det en befrielse. Han var inte bäst, men ändå fantastisk och unik för ingen annan kan skapa det han gjorde. Musik handlar inte om det mätbara utan om att förmedla känslor och det gav mig en spark i baken att ge mig ut och våga själv.
Paul Simon - Graceland (1986)
Under hela högstadiet var jag hemligt och olyckligt förälskad i en kille i klassen. Han väckte den trötta gamla gitarren i skolans uppehållsrum och underhöll mig och mina vänner med att sjunga och spela Simon and Garfunkel på rasterna, och vackert var det. Det blev aldrig något mellan mig och min crush, men det blev däremot starten på en långvarig kärlek till Paul Simons låtskrivande. Kombinationen är så rätt - Pauls vackra röst och otroliga berättande, melodierna och rytmerna. Hur han leker med olika influenser på olika plattor och på så sätt aldrig gått att placera i någon särskild genre. Graceland är speciell för mig, då det förutom att vara fantastiska låtar finns så mycket lek och glädje i denna platta. I Know What I Know har fungerat som medicin för mig i stressiga perioder. En helt underbar skiva!
Loretta Lynn - The Definitive Collection (2005)
Jag har, som tidigare nämnt, rört mig mellan många olika genrer i mitt lyssnande och när jag upptäckte countryn slog den ner hårt i mig, med början i Emmylou Harris. I jakt efter mer hittade jag denna samlingsskiva med Loretta Lynn i min favoritskivaffär. Texterna var annorlunda, då Loretta berättar mycket mer konkret om sitt liv på ett råare sätt än jag var van vid. Teman som svartsjuka (Fist City och You Ain't Woman Enough) och längtan efter den frihet p-piller kunde ge (The Pill) för att nämna några. Den gräns hon pushade i min värld var vad man kan skriva om och hur ärlig man kan vara. Jag fascinerades av hennes historia om sin uppväxt som dotter till en kolgruvarbetare och hur hon hanterade livet som småbarnsmamma medan hon kämpade sig fram som artist och låtskrivare. Vilken otrolig inspiration och otrolig musik!
/ Emelie Blidmark
Lyssna på Kakan här nedan!
