 |
| Omslag: Tilda Gunnarsson |
Okej, såhär är det. Jag har ofta känt att många av mina tankar och känslor sällan har hittat rätt plagg. De får alltid den där sockan som blir över och så skaver något. Tankarna har handlat mycket om osäkerhet, att försöka passa in, pleasa folk, aldrig göra någon besviken, att inte våga misslyckas offentligt och så vidare. Jag skulle dock säga att i Elin Wiighs texter så får mina tankar de där plaggen som de sökt. Det finns ett helt rum av trygghet i hennes texter där hon verkligen öppnar upp sig och delar med sig av sin inre värld. Nelly Malou och Säg mig är andra artister som lyckats med det där, att ge fönster till känslor och tankar som man gärna stänger in i ett mörkt rum annars.
Jag skrev om Elins singel Jag är ett monster förra året. Det var en fantastisk låt där hon sjöng ”Stanna med mig när jag har tappat greppet/stanna med mig när jag har sabbat alla vänskaper”. Låten lyfte både skam, rädsla och bar samtidigt på en förståelse för hur livet kan yttra sig, hur man vill klä livet på ett visst sätt, men det kommer ut ur garderoben på ett helt annat - och man måste försöka ställa om. Man vill ju inte sabba någonting, man vill bara få finnas till och få känna sig älskad för den man är.
I maj kom singeln Jag måste välja. En låt om att inte kunna vara alla till lags, även om man så gärna försöker med just det. Men man måste välja ibland och vilken del av ens själ ska man lyfta? Vilken del av ens själ ska få må bra? Det är lätt att när något löser sig så rivs något annat upp istället. Lagen om alltings jävlighet liksom. Låten var stillsam och vacker, Elins röst likaså.
Efterföljande Men du var också en lugn låt, där Elin i texten ber om att den andra ska stanna. Om att faktiskt för en gångs skull känna något för någon och så väljer den andra att flytta bort från stan, från den där rösten som ber och som önskar att allt var annorlunda. En fantastisk sånginsats från Elin genom hela låten. Verkligen en låt som hade kunnat ge hela städer gåshud om det vore möjligt.
Senaste singeln heter Ring klocka ring och är en berörande låt om julen och när den inte riktigt är sådär glimrande och vacker som den förstås också kan vara. Det är ju ofta en högtid som kanske mer än någon annan förväntas vara så perfekt och ofta blir den inte det. Kanske inte bara för att man försöker så mycket att skapa det perfekta, utan också för att problem inom familjer som sedan länge skavt ofta börjar märkas än mer när alla samlas. När blir ett hus till ett hem egentligen? Om det glittrar i de fina fönstren men ett krig pågår inombords? Elins röst är fylld av känslor och jag rörs verkligen, skakas om.
Hon går sin egen väg i musiken och tänder lampa efter alla lampa för de som känner att deras känslor och tankar inte har en egen väg, ett eget sammanhang. Elin visar vägen dit. Hon är en otrolig artist.
Lyssna här nedan!
