Foto: Press |
AstroMike Gordon släppte nya albumet On Cloudy Days den 21 september. En skiva som är fantastiskt bra att värma sig med, med höjdpunkter som A-OK, Julia och Real Man. Intimt och teatraliskt, storslaget och vackert. Här nedan berättar sångaren och låtskrivaren Christoffer Csanady om musiken, nya albumet och om astronauter.
Vi börjar i rätt ände. Beskriv AstroMike Gordon!
- Ett crooner-popband med en förkärlek till det teatraliska.
Det låter lite superhjälte-aktigt, finns det någon speciell historia bakom?
- Jag har alltid fascinerats av astronauter. Främst av vad det måste göra med dem att uppleva det där. Att se att jorden på riktigt bara är en prick i ett oändligt hav av mörker. Och sen måste de återvända och vara en prick i ett oändligt hav av människor som saknar denna insikt. Jag tror att många av oss känner sådär. Att vi är ensamma om våra upplevelser och tankar. Jag gör det i alla fall och genom AstroMike Gordon kan jag sjunga ut mitt känsloliv helt ohämmat.
Hur skulle du själv beskriva ert sound?
- Där någonstans i gränslandet mellan det banala och det pretentiösa hamnar vi.
Vad är On Cloudy Days för en slags skiva?
- Det är en skiva för den som stillsamt drömmer om det storslagna. En skiva som tog över två år att spela in och som aldrig hade blivit av om det inte hade varit för vår gitarrist och producent Tomas Borgström. Vi kallar honom för George och menar då både Harrison och Martin. Vi kallar honom aldrig för Max.
Jag fastnade för fina A-OK, berätta lite om den!
- Ja! Vad kul att du gillar den. Det är faktiskt den absolut nyaste låten. Jag hade ett flyt i skrivandet och skrev Adéu, Lonely Astronaut och Fun In The Sun nästan i ett svep. Efter det kände jag mig lite djärv och vågade skriva någonting enkelt och tydligt vilket blev A-OK. Texten har legat och väntat på rätt låt i flera år. Jag ville skriva om hur onödigt det blir att veta så mycket om en före detta när det tar slut. Varför ska jag minnas din skostorlek och vad din morbror heter när du har lämnat mig?
Berätta om den fina videon till Real man!
- Det är en lek med könsroller till en låt om manligt ideal. En låt som skildrar den där inre monologen som jag tror att många män har haft på sistone. Den där monologen där man skalar av fler och fler lager för att sen inse att man kanske inte är helt oskyldig ändå.
Var kom videoidén från?
- Jag fick den där bilden av en kvinna i mustasch som sjöng och allt föll på plats. Idén stannade liksom kvar för länge för att kunna låta bli att förvekliga den. Sen arbetade jag och min bror fram det färdiga resultatet tillsammans med Bianca som spelar huvudrollen.
Foto: Press |
Vad vill du att lyssnaren ska känna när hen hör er musik?
- Drömmen är att göra musik som känns intim. Något du lyssnar på i ensamhet utan att prata om det med andra. Inte för att du tycker att det är skamset att lyssna på utan för att du vill behålla den för dig själv.
Hur vill du att det ska vara att gå på en AstroMike Gordon-spelning?
- Det ska inte direkt vara en kul kväll. Man får gärna ha roligt såklart. Men vi försöker nog skapa en upplevelse som stannar kvar lite. Det är absolut något av ett skådespel. Om någon gråter, vilket bara har hänt två gånger, så är allt i balans i flera veckor.
Vilket har varit ert mest minnesvärda gig så här långt?
- Vi har ändå hunnit göra lite alla möjliga typer av spelningar. Ibland helt fel publik. Och ibland helt fel ställen. Men den mest passande spelningen vi har gjort var nog i Darmstadt på en teater. Allt från inredningen till publiken och ägarna kändes helt skräddarsydda för oss. Och vi fick göra två set med en paus i mitten vilket innebar att vi kunde göra ett klädbyte. En dröm gick i uppfyllelse.
Hur ser processen ut, från idé till färdig låt?
- Jag skriver all musik och alla texter. Oftast har jag en klar vision om hur det ska låta. Men i samma sekund som hela bandet bjuds in blir det allmängods. Jag har fått lära mig att släppa efter där och lita på bandet. En enorm del är också inspelningsprocessen. Där får vi helt enkelt bara lita på Tomas.
Influeras musiken i sig av platsen ni spelar in på?
- Vi inspireras nog av utrustningen främst. Fina gamla tyska mixerbord och mikrofoner från 60- och 70-talet ger ju ett fantastiskt ljud men man ska inte underskatta känslan det också ger. Vår musik hämtar mycket inspiration från just de årtiondena. Det hade känts mindre passande om vi hade spelat in på en laptop med digitala plug-ins.
Hur tycker du Malmö mår som musikstad?
- Helt ok ändå. Som musikkonsument tycker jag att Malmö mår utmärkt. Det finns otroligt många fina klubbar och ännu fler fantastiska band. Men som musiker skulle jag önska att det fanns lite bättre villkor ändå. Det förväntas lite för ofta att man ska spela nästan gratis.
Om alla i bandet får välja sin favoritskiva of all time, vilka skulle det bli?
- Roxy Music - Avalon, Bo Hansson - Sagan om ringen, John Coltrane - A Love Supreme, Scott Walker - 3
Säg att ni får anordna en festival i Malmö, vad skulle känneteckna just den festivalen?
- Det skulle vara en genreöverskridande festival. Vi rör oss alla i många olika genrer och lyssnar på musik av alla möjliga typer. En gång arrangerade vi en klubb med vårt egna skivbolag, Paltunes, där vi hade allt från klassiska romanser för sopran och piano till AstroMike Gordon och den Danska folkduon Kirsten & Marie. Fantastisk musik oavsett genre skulle det bli.
Till sist, vad tycker du behöver förändras i den svenska musikindustrin för att skapa mer jämlika förutsättningar?
- Vi som musiker bär inte automatiskt ett ansvar för att skapa jämlika förutsättningar. Detta är en fråga som bör ställas främst till klubbarrangörer och industrifolk. Jag som person intresserar mig och funderar väldigt mycket på frågan men huvudansvaret ligger hos arrangörerna och på det kulturpolitiska planet. Musiker och artister, oavsett kön eller etnicitet, försöker bara nå ut med sin musik. Musiken räcker. Musiken har ett egenvärde. Vi verkar ha glömt bort det. Vi behöver inte motivera dess existens på något annat sätt.
Lyssna på On Cloudy Days här nedan!