 |
| Från Flashback |
Har du kastat hat någon gång? Kastat det mot någon som du vet är för skör för att ta emot det? Eller kastar du det just för att andra har börjat kasta innan? Ofta kastas hatet mot de som står för något, de som vill göra något vettigt av sina liv och som vill höja andras liv, de som tar sig an utsatta människor och djur och som ser bortom plånboken och sina egna behov. Det är just sådana människor som många inte står ut med - de ska inte tro att de kan komma hit och tro att de betyder något, att de kan göra någon skillnad! De som skriver om integration får mail om att de ska bli gruppvåldtagna av invandrare, så de får känna på ”mångkulturen”. De som skriver om jämställdhet får höra kränkande ord om sin läggning och sitt utseende. Inte sällan kallas de förrädare, fittor, horor, slynor. Journalister, bloggare, debattörer, politiker - alla får de hatmail skickade till sig. De flesta är kvinnor. Kommentarsfält svämmar över, både i nyhetstidningarna och i bloggar. Många är positiva, men alla är inte det. Ibland är merparten negativa. Vilka kommentarer sätter sig? Får en höra att en är fantastisk av hundratals personer och två stycken skriver att en är en ful hora så är det ofta det sistnämnda som sätter sig. Så tror jag att de flesta människor fungerar. En har så klart alltid möjligheten att stänga av kommentarsfältet och inte låta någon alls kommentera men stänger en ute det negativa så stänger en även ute det positiva.
 |
| Från Flashback |
Ofta är det kända personer som får hat och hot riktade till sig, människor som syns, en del kommenterar att de får vänja sig vid hat i och med att de är kända, med uppmärksamheten kommer hat, menar dem. Jag tror hat och hot ofta är grupprelaterat. Att det är lätt att hata när en blir en i mängden av flera tusen olika. En tror att en är ganska anonym på internet, det är ändå inte som att stå öga mot öga med någon, här är det skärm mot skärm, det är trots allt bara ord. Många säger att det är vardag med hat och hot över internet men är det en vardag vi vill leva i?
Finns det något som bara är ord och hur ska den som får ta emot orden veta hur mycket allvar som finns i dem? Skriver någon att den ska våldta en, hur ska en låta bli att inte bli rädd av det? Är han allvarlig, är han inte det? Hur ska en kunna veta? Någon säger att de aldrig går från ord till handling, att de aldrig skulle göra så om inte skärmen skyddade dem. Men tankarna finns ju där, idéerna. Om personen egentligen bara menar att han inte tycker om det hon skriver och står för, varför tog han sig ens tid att skriva och när han ändå gjorde det, varför valde han att uttrycka sig så grovt? Varför inte uttrycka sig sakligt? ”Jag håller inte med om det du skriver” blir plötsligt till ”Jag hoppas du tycker om att bli pissad på för det är så jag tycker kvinnor som du ska bli behandlade.”
Hur ska jämställdheten växa upp genom det här? Hur ska den kunna växa upp genom hat, förtryck och hot? Hur ska den växa in i de som hellre sitter på Avpixlat, spyr galla över muslimers kvinnohat och sen kallar de svenska tjejerna för horor och slynor? Hur ska den kunna växa in där, bland sådana åsikter? Kan alla personer ändra på sig och till vilket pris? Många försvarar sig med att de inte tänkte sig för, de var arga när de skrev helt enkelt. Det är säkert sant, men det är ingen ursäkt. Hat grundar sig ofta i missnöje över sig själv. Hatar en inte in så hatar en också sällan ut. Älskar en in så lär en sig att älska ut. Hat är till viss del en följd av utanförskap, en är ofta långt ifrån både samhället och sig själv, det en egentligen vill vara. Då är det lättare att ta ut det på andra. Gömma sig bakom anonymitet. Det anonyma internet. Samtidigt så handlar inte näthatet om just internet, kommentarerna, hoten och kränkningarna visar bara hur samhället ser ut. Internet speglar vårt samhälle.
Det är oftast om än inte alltid pojkar och män som driver näthatet och oftast om än inte alltid kvinnor som drabbas av det. Även om många män också drabbas av det i slutändan. Vi lever fortfarande i förlegade könsroller och formas av dem. Mansrollen är ett stort problem och behöver verkligen förändras. Vi är fortfarande väldigt långt ifrån att räknas lika mycket, oavsett könstillhörighet. Vissa står fortfarande längst bak i könet. En del ser fortfarande könet som en maktsymbol. Störst och starkast. På Facebook sprids så gott som varje dag sexistiska skämt. En komiker skriver "Är porr kvinnoförnedrande?" - "Ja, om den är bra!”. Många skrattar och funderar inte så mycket mer över vad som står. Det är ju så fantastiskt att skämta om könsroller, men det är samhället som är det skämtet och ni fortsätter att bygga det så länge ni inte ifrågasätter. Härligt att det är värre att ha liten penis än att vara otrogen. Härligt att det hemska inte är en misshandel utan att en man befann sig i köket. Härligt. Det hålls igång på arbetsplatsen, på läktaren, på gatan, på internet, på offentliga platser och i vår hjärna. Ifrågasätt samhället och ifrågasätt dig själv. Vad gör du fel? Vad gör jag fel?
 |
| Från Facebook |
 |
| Från Facebook |
 |
| Från Facebook |
Många är de som tänker att en drar alla män över en kam när en nämner problem kopplade till den gruppen. En viktig sak att komma ihåg är att bara för att en belyser ett problem med en viss grupp betyder aldrig någonsin det att hela den gruppen behöver känna sig träffad. En måste kunna fokusera på problem i grupper utan att för den skull skuldbelägga alla individer i gruppen. Alla är som sagt individer.
Debatten som pågår och har pågått om näthat är viktig. Jag kommer alltid tycka att det är bättre att de debatter istället för att låtsas som att åsikter inte finns, för det gör de ju bevisligen. Kvinnorna som hotats har inte gett upp, de fortsätter kämpa. De som hotar ställs till svars. Hat är alltid hat, oavsett om det är på internet eller inte. Det är viktigt att polisen tar hoten på allvar, vare sig de är digitala eller fysiska. Hat försvinner inte av lagar, lika lite som någon annan inre känsla skulle försvinna bara för att det lagstiftas mot den. Någonstans måste vi börja. Någonstans måste det finnas ett slut.
Det är inte internet som skapar problemen, det visar bara upp ett problem som finns i hela samhället, ett samhälle som fortfarande är långt ifrån jämställt, där människor trycks ner på grund av kön, utseende, läggning och bakgrund. Vad driver folk till hatet? Vad skulle få dem att vända om? Vad skulle få dem att tänka om innan hatet kommer ut? Vad skulle få dem att tänka om innan hatet ens når in? Tar du inte in hat så kommer du inte heller ta ut hat. Älskar en in så lär en sig att älska ut.
Ta er gärna en eller ännu hellre flera tittar på filmen Love is all you need. En film som vänder på rollerna och där homosexuella relationer är normen. Öppna upp hjärtat. Ta in lågan och låt den brinna vidare.
