Ivan Wiktorins projekt Dygna fortsätter att vara bland det bästa du kan lyssna på. Jag skrev om albumet Pärleporten när det släpptes och jag hyllade det råa och okonstlade soundet. Tidigare i år släpptes singeln Solsting och EP:n Dogs Sing Along och nu är singeln Tåla mod här. Jag uppskattade Solsting mycket, särskilt det fina i raderna ”vi kan krossa ner en stjärna och en kristall/tills vi rasar in i jackorna i min hall/tills vi somnar i varandra och somnar tungt”. Soundet kom från en vuxen och mörk leksaksaffär och jag tycker om att mycket i projektet låter så spontant och ofiltrerat. Det är elektroniskt och lekfullt men aldrig välkammat. Det är världen och känslor som de utspelar sig, bakom fönster som inte tvättas för sakens skull. Jag fick samma känsla på EP:n Dogs Sing Along.
Sången, här på engelska, bärs fram över regniga gatstenar. Ivans röst påminner här stundtals om Henrik Berggrens dito på Broder Daniels debut. Soundet är ganska grått och rått, nästan dramatiskt i inledande Undress your day. Som en orgel som skriker mot en undergång. Dansant blir det dock i avslutande Razor blade urge. Jag tycker att de svenska låtarna känns närmre just på grund av språket, men jag gillar känslan jag får av EP:n och hur varje spår överraskar mig genom att jag inte riktigt vet vart jag har dem. Plötsligt en ny vinkel. Det är väldigt härligt att lyssna till, dansa till, göra ingenting till. Jag tycker även om dels det ljuvliga bruset i Out of sight, out of mind och dels den upprepande texten i densamma.
Senaste singeln Tåla mod är ingen särskrivning utan en önskan om att faktiskt tåla mod. Låten bär på släktdrag från Razor blade urge. Här finns en liknande dansant stämning, även om senaste singeln är mer uptempo. Ivan rabblar upp en massa tankar i ett härligt tempo och han sjunger i början om att parkera tankar, men i låten är det inga tankar som parkerar, de rusar fram längs hjärnans motorväg. Ett ostrukturerat liv beskrivs, maten i kylen är rutten och sömnen är sisådär. Precis som jag kände på Pärleporten är senaste singeln ett försök att fånga en känsla. Man behöver inte förstå allting som sker, men man förstår känslan av allt som händer. Vad resultatet blir. Jag tycker om att allt känns ganska ostrukturerat och samtidigt så jävla välkomnande. Det är en stökig lya som säger välkommen in och jag älskar varje sekund där inne.
Lyssna här nedan!
