Första gången jag hörde talas om den karismatiska Fred Soila var på Folk på Järntorget i Göteborg. Hans band Internet Friends hade en spelning där som jag minns väl än idag. Debutsingeln, som soloartist, släpptes i maj och nu är han aktuell med fjärde singeln, med tillhörande b-sida. Live har han vält Göteborg upprepade gånger, på de mest underhållande av sätt, både på Ö-festen samt på Oceanen. Min fru lyssnar ofta på Sleaford Mods och särskilt låten Jobseeker och där någonstans, på en mysig parkbänk i den låten finns Fred Soila. Där sitter han och betraktar världen och ger oss detaljer från den i fantastiska rader - och som han gör det.
Jag blev väldigt upprymd första gången jag hörde debutsingeln Back to first marks. Det var ett nostalgiskt gitarrsolo genom en uppväxtskildring som fångade mig först. Texten är också fullständigt strålande och det fortsätter på alla singlar han släppt. Berättande texter över spännande landskap. Detaljer som världen i övrigt kan vara blind för gör Fred synliga i texterna. Och vips har han visat en mer intressant del av världen, där små små detaljer kan få textrader att få en att vilja göra hembesök i alla dessa detaljer.
School of rock, som släpptes när jag var på en fantastisk semester i Augusti, förgyllde mina dagar i Montenegro än mer. Låten har blivit en live-favorit för många, med allsång som följd i refrängen "Chicka change change”. En refräng som hamras in i medvetandet. Resten av låten också för den delen.
Senaste singeln heter Benjamin Reichwald som släppts ut i världen tillsammans med White meadow. Båda låtarna målar upp ganska stillsamma landskap. B-sidan är nästan åt lo-fi-hållet. En rolig ”detalj” i sammanhanget är att Benjamin Reichwald gör musik under namnet Bladee, som tillsammans med Ecco2k släppte låten White meadow 2022. Så släppet kan ses som en dubbel hyllning.
White meadow skiljer sig ganska ordentligt jämfört med det mer dansanta originalet men det är som att låten får nya ögon, ett helt nytt perspektiv och jag älskar Freds tolkning. Även huvudspåret är fantastiskt och det är något med hur artisten bygger stämningar, hur han landar varje känsla med sin röst och hur han gör en promenad över Älvsborgsbron till en port mot England. Bara genom sitt uttryck.
Lyssna här nedan!
