TUVA eller Tuva Sundbom som hennes fullständiga namn är har nyligen släppt singeln 550 000 Tårar. Senast skrev jag om henne när hon släppte duetten med Gustaf Rasch, Dansa på min grav. Det var en duett målad i mörker men som också fick en att vilja dansa bort det där mörkret och lämna det där på dansgolvet. I maj släppte hon också EP:n Bland molnen/Under isen. Jag skulle säga att låtarna där generellt var sökande om att hitta sin plats i bruset och i vimlet. Att försöka hitta hem och samtidigt pendla i hjärntrafiken mellan olika känslor. Vissa som får en att köra mot rött, som får en att sjunka ned i asfalten och till slut genom isen och andra som får en att känna att man svävar över allt annat och bär på sommarängar av lycka i kroppen. Både Under isen samt Even if my heart breaks är toppenlåtar som jag gärna dansar runt till medan jag stör grannarna med en alltför hög volym. Även om texterna inte sällan är nära och intill huden och hjärtat på en så är samtidigt musiken ofta klubbig och bra på att välta de där jobbiga tankarna som riskerar att bli för många. Jag blir glad av att lyssna på TUVA.
Senaste singeln tycker jag är hennes största fullträff hittills. Texten känns även här personlig, som en utriven sida från en dagbok. För mig tycks den handla mycket om förändringar. Jag brukar skriva att möten förändrar men här tycks det handla mycket om vad som händer under tiden man inte ses och att saker och livet kan förändras mycket mellan gångerna - som att avslutet sker i mellanrummen.
Det är en självrannsakande låt som verkligen tänker efter, den bottnar med ena foten i nostalgi och den andra i vägen framåt. Låten är dansant och refrängen sitter där med en gång. Jag kände med en gång att jag ville klä mitt humör i just den refrängen. Låten är verkligen ett perfekt bälte för att hålla humöret uppe. Trots vemodet som låten samtidigt präglas av men tårarna torkar och blicken vänds mot det som komma ska. En fantastisk låt.
Lyssna här nedan!
